"What's our vector, Victor?"

Har precis sett filmen Airplane! eller "Titta vi flyger" som den heter på svenska. Vilken skrattfest. Komedier blir inte så mycket bättre än under ZAZ gylldene era.

Ted Striker & co ägnar sig åt instrumentflygning

I helgen skall vi ut till päronens gård där Sophie skall få busa med Compis och jag skall skruva lite på flakcykeln. Skulle vara najs att ha den klar före semestern så man kan sommarcykla lite i alla fall.

Kort bloggning idag, för jag är helt sönderfnissad av filmen. Oveur and out!

On set

Idag gjorde jag ett knäck åt Selin och Filmcafé. Intervjuade regissören till Mañana som öppnar på biograferna i morrn. En riktigt trevlig kille som levererade bra intervjumaterial. Han var upptagen framför kameran på en inspelning av Anders & Måns nya TV-program, men jag kunde hugga honom under en rast, utnyttja lite scenbelysning och skjuta av en hyffsad intervju. Sedan hängde jag kvar och sköt lite inklipp och tjötade med besättningen.

Anders & Måns var hyvens killar de också, men det hade väl ingen egentligen betvivlat.

Just det ja, fick till och med göra en liten statist-ståa i en av bilderna. Tror inte att jag kommer att sticka ut, men vet man var man skall kolla så kan det bli score, come November eller när serien nu går i luften.

På ICA hittade jag en DVD-box med filmhistoriens tre bästa komedier; "Top Secret!", "Airplane" och "The Naked Gun", ett givet köp förstås! Har precis avnjutit den förstnämnda. God damn vad bra den är! Är sjukt sugen på att göra egen film igen. Var allt för länge sedan. Tufft när ens favorit-cast & crew är i Sthlm, känns lite som att hoppa över skaklarna att göra film med snapphanar helt plötsligt. Får se vad som händer. Sophie kanske kan starra...

Slackersöndag

Igår kväll efter födelsedagsgrillning med Martinez mojja kom T
över, och så hyrde vi Pineapple Express. Den var göy som fan. Vi
knoppade dock in redan vid 0100 eftersom vi skulle upp och dra en
golle idag på morgonen.

Lite lätt molnighet och lugnt med folk. Mitt spel öppnade ok, men
efter tre hål kukade det ur. Resten av rundan gick i vredens tecken.
Jävla skit. Jag behöver lektioner.

Nu är jag och M i Kista och softar med varsin tallrik Svininfluensa
Surprise på anrika Lewinsky's. Snart flyga hem. Tråkigt, för det har
varit en grim helg, men skönt att återse A-Lo och Sophie.

1:a maj

Finns det något bättre sätt att tillbringa 1:a maj än lite golle
med Martinez och Joniz? I ett solkysst Uppland spenderade vi vår dag i
bunkrar, talltoppar och dammar.

Nu är vi i bilen på väg för att hooka med T-bone. Joniz sitter bak
och räknar poängen. Han vann säkert...

I afton ska vi planera semester. Sweet!

Stieg Fucking Larsson

Eftersom jag inte legat i koma har jag inte kunnat undgå att märka uppmärksamheten kring Stickan Larssons s.k. Milleniumtrilogi. Jag har inte kännt någon större lust att läsa böckerna, men när de nu filmatiserats tänkte jag göra en "Sagan om Ringen" och passa på att läsa dem innan jag ser filmerna.

Och min bild av svenska folket som kulturkonsumenter sjunker ner mot rekordlåga nivåer!

Efter att ha läst första och halva andra boken är bilden glasklar av Larsson som författare, och jag kan inte för mitt liv förstå att han hyllas så unisont.

För det första skriver karln så fyrkantigt att det får Jan Guillou att framstå som Sartre. Alla goda människor är socialdemokrater, använder Mac, dricker kaffe och äter smörgåsar, röker, och har en liberal inställning till sex. Har någon karaktär ett exotiskt osvenskt drag så vet man genast att personen kommer att beskrivas som moraliskt och intellektuellt överlägsen genomsnittet. Alla goda människor bor på Södermalm i Stockholm. De är också "skrämmande intelligenta", "ruskigt bra på att slåss" eller "fantastiskt följsamma älskare".

Alla skurkar är rågblonda män med klassiska svenska efternamn, som garanterat inte röstar till vänster. De är tillsammans med 97% av det manliga beståndet i böckerna sadistiska sexualförbrytare. De hemfaller också till en och samma smädelse, "fitta", när de pressas av en stark kvinna. De bor förstås inte på Södermalm. De kör inte Mac.

Vad som gör det hela än mer outhärdligt är författarens fäbless för att slänga sig med redundanta tekniska specifikationer. Och det blir pinsamt att han är uppenbart selektiv med när han gör det. Istället för att hjälten "kollade sin e-post" så kan man läsa hur "Mikael startade sin Apple Macintosh iBook med 1 Gigabyte internminne och 14-tumsskärm och startade sitt mailprogram." Det lustiga är att man vet ingenting om t.ex. vilket fabrikat Mikaels mobiltelefon har. Det är bara en "mobiltelefon". Larssons kärlek till Apple, och hans behov av att basunera ut till hela världen att han har koll på deras produktsortiment känns lite sorgligt på något sätt. Att alla protagonister är omänskligt och överjävligt skickliga på allt de företar sig är också en indikation på att det är mer ett 900-sidigt hävdelsebehov man läser än en romantrilogi.

Vad mer då? Jo, alla karaktärer är på Guillouskt manér stöpta i ett begränsat antal formar. De Goda Människorna har exakt samma uttryckssätt böckerna igenom. De talar ett väl genomtänkt och uppbyggt språk, som hämtat från en handbok i politisk retorik. För att krydda till det lite slängs det in lite folkliga svordomar som skall ge dem en lite oslipad känsla. Om man skulle göra tecknad film av trilogin skulle en och samma person kunna dubba alla "good guys".

De onda är förstås intellektuellt underordnade de goda, och det märks i att de ofta väser kvinnoförminskande invektiv när de blir pressade av en silvertungad hjälte.

Sist med inte minst: Alla som står för goda ideal i böckerna äter smörgåsar. Jämt! Det går inte många sidor mellan tillfällena då någon "kokade kaffe och bredde smörgåsar" eller "satte sig på ett café och beställde in kaffe och smörgås". Skurkarna ertappas konstigt nog aldrig med att äta smörgås.

Så om du är socialdemokrat, röker och knullar runt, gärna avviker från den heteronormativa vita pöbeln, äter smörgåsar och uttrycker dig som en toastmaster på Lingvistikföreningens årsträff, då är du OK i Stieg Larssons bok!

Förmildrande omständighet: Handlingen är intressant. Dock tar det alldeles för lång tid att komma igenom den eftersom Journalist-Larsson älskar att grotta ner sig i sida upp och sida ner av utredningsarbete, som ingen vettig själ kan roas av. Om man skar bort allt onödigt dravel som inte för handlingen framåt hade man haft en relativt underhållande pamflett, lämplig för distribution till Ung Vänsters årsmöte som peppande läsning före efterrätt och kampsång.

Så, även om böckerna kan tillskrivas ett underhållningsvärde, till lika delar avsiktligt som oavsiktligt, så accepterar jag inte att de omsjungs som hög literatur. Sluta med det! Ett hån mot duktiga författare, det är vad det är.

Vårtvätt

Har tvättat hogg! Nu köpa sneakers.

Ny fån

Av synnerligen viktiga skäl har jag skaffat ett nytt mobilabbonemang för att fortsättningsvis sköta allt mitt privata telefonerande med egna doningar. Och som en liten bonus var jag tvungen att tjacka en iPhone 3G. Och eftersom i princip hela världen redan skrivit om vilken bra lur det är så besparar jag mig den mödan. What they said, helt enkelt!

Annars rullar det på. Har varit på tre provfilmningar nyligen, det ena gänget hörde av sig idag och ville ha med mig i sin thrillerpilot som de skjuter till hösten. Det blir nog roligt! Får se om de andra hör av sig också, nu sjönk ju risken för dubbelbokning något.

Just nu väntar jag bara på att förkylning nummer 1023 sedan Sophie började på dagis skall lägga sig så jag kan gå till jobbet igen. *sniff*

Dax att deklarera

I år fyller jag i min förenklade självdeklaration med en inre frid, som enbart vetskapen om att Malmö Högskola har ett självtrummande träd, kan ge.

Kan ni föreställa er att försöka bedriva utbildning utan en sådan tingest? Otänkbart!

Jag fyller i ruta K2307 - Utökade kulturbidrag - och skjuter till en extra slant. Plötsligt känns inte finanskrisen så övermäktig längre.

Det finns hopp.

Trädet spelar!

Southbound and down

Sitter på Micky Dee i Helsingborg och väntar på en buss jag skall köra ner till Frankfurt. Det skall bli kul att klösa lite tysk asfalt igen, till och med färjeöverfarten med Scand(al)lines känns märkligt lockande. Det kan ju bero på att det är alldeles strålande vårväder, eller att Skäggets förehavanden för 2000 år sedan idag ger oss agnostiker en skön fyrdagarshelg.

Jag och en co-driver kommer att ratta ner en Setra HDH till Kirchheim strax norr om Frankfurt. Där kommer vi mitt i natta möta en norrgående dubbeldäckare, och på ett dunkelt raststätte är det tänkt att fordonen skall byta besättning och sedan fortsätta i sina respektive riktningar. Det innebär att jag är tillbaka i Sverige redan i morgon runt lunch, ochförhoppningsvis hinner jag med en provfilmning i Malmö i morgon kväll.

Har förövrigt två provfilmningar jag väntar besked på, skall bli spännande att se hur det går.

Nu ringde just Setran, de är här om 10. Jag går och pudrar näsan och hoppar igång bussförarcharmen.

24 timmar action börjar NU!

Får får vår?

Trots den förbannade dödsförkylningen jag brottats med senaste veckan kan jag uppskatta det faktum att det börjar bli vår. Har precis varit på Biltema och köpt ett batteri, och på väg mot tåget sprang jag på lite dikesblomster.

Nu ska jag hem och snyta ur mig den miljonte litern snor, hosta upp ytterligare lite blod och förhoppningsvis få igång hoggen för lite tröstbrum.

Zumba

Tvärs över gatan från nya kontoret ligger ett litet gym. Fick ett erbjudande om billigt årskort i någon "goda grannar"-anda, och jag slog till. Lite cyklar, någon roddmaskin, en källare med skrotmaskiner. Och så tre s.k. gympass om dagen med olika inriktning.

Jag gled över på lunchen i onsdags med siktet inställt på boxpass. Jag har inte boxats på några år, och kände att det kunde vara kul att veva igång igen, även om det är mer fusk än fullkontakt.

Väl där frågade jag i receptionen om boxpasset var fullt, men personalen förklarade att boxningen är på torsdagar, jag hade alltså kollat fel på schemat. Istället förklarade de att danspass stod till buds, närmare bestämt Zumba. Jag tänkte att, what the fuck, nu är jag ju ändå här, så jag böt om och kvistade in.

Jag var ensam gosse i salen, och de samlade kvinnorna sneglade nyfiket i min riktning. Instruktörer klev in, jag presenterade mig och nämnde att jag var ny. "Det skall nog gå bra" sade instruktören med en lätt road blick.

Så drog det igång. Samba, salsa, merengue, you name it! Om det innebar höftrullningar, juckningar och exotiska rörelsemönster så fanns det med i programmet. Avancerade stegkombinationer i 160 bpm, barnförbjudna armrörelser som för tankarna till arabiska nätter i heta tält och det ständigt närvarande stjärtskakandet.

Jag låg konstant en halv takt efter med blicken fastsvetsad vid instruktörens fötter som var överallt samtidigt. Mina armar befann sig i ett parallellt universum och jag fick dem aldrig att synka med resten av kroppen. Jag var katten i det hermelinhav av synkroniserade kvinnokroppar som dansade runt i rummet. Och jag pustade, stånkade och svettades.

Men jag överlevde. Det var bra för pumpen. Lite kul faktiskt för en gammal sång- och dansman som mig. Och jag fick uppmuntrande beröm, om än mer könsgrundat än baserat på faktisk prestation. Så jag tror jag skall gå några gånger till och se om jag kan lära mig stegen och hitta höftrullningen. These hips don't lie!

A-Lo kallar det veckans högoddsare.

På torsdagen återvände jag till gymet för boxpass. Jag ingjöt skräck i de andra pastellnissarna med mina genuint mördande slag och min djuriska frenesi, och fick träningsvärk nå djävulskt. Men det var också kul, så det kör jag nog också vidare på.

Nu har vi prexis kollat på Robertson med fassan som tittade förbi. I morrn skall jag kanske hämta ner hojen från Hörby som jag var uppe och varmkörde idag. Fan vad kul det var! Blir tufft att sälja den.

Skoj ohoj!

Nu har jag något riktigt kul på gång. Ni får tids nog veta mer.

I helgen var jag uppe i Stockholm och lattjade. Fredag kväll åkte jag och Martinez och handlade kött och grillkol, sedan stog vi i kyla och beckmörker och grillade ihop det ljuvligaste av skrovmål. Vi åt och åt, och sedan låg vi med magarna i vädret och stönade oss till sömns.

Lördagen skyndade vi långsamt upp ur sängen, slökollade lite Mythbusters & Co innan vi masade oss in till stan. 14 hade vi stämt träff med C-line på ett fik på Sveavägen för att tjöta lite om vårt nya manus, och annat filmrelaterat.

Det blev ett kärt återseende av C, och det tog inte många nanosekunder innan det kreativa snacket flödade ymnigt. Åtskilliga timmar senare hade vi fått nyttiga synpunkter på manuset, och gett tillbaka nyttiga synpunkter på en ny sitelayout som C-line skall släppa snart.

Efter att ha vinkat C adjö ångade vi hem till Blingarö igen för ett snabbt durshande och ombyte, därefter tillbaka in till Kungsholmen. Martinez var bjuden hem till en volleybolleypolare som hade bartömning i sin 30-kvadratslya. Vännen var snäll nog att släppa in mig också, och vi hade med oss en flaska flådigt bubbel som värdinnepresent.

Festen var kul, najs plockbuffe och massor av sköna människor. Halva kalaset bestod av volleybollspelare, andra halvan var läkare, och i princip alla var frankofiler. Timmarna rusade iväg, och till slut blev vi utjagade som sista kvarvarande gäster vid 3-snåret. Vi skjutsade två nya bekantskaper (en brittisk matematiker och blivande fru) till Kungsholmstorg innan vi bolmade ut i lantmörkret och gjorde kväll.

Söndag morgon åt vi baguettefrukost, låg och lurade några timmar, och åkte sedan in till stan igen för att hooka med T-bone. Han höll på att sanera sin lägenhet som skall hyras ut till något kjoltyg nu när T flyttar ihop med J-Lo. T-bone var duktigt stasad när vi överraskade honom i lägenheten, och han jagade iväg oss med dammvippan så att han skulle få städa klart i fred.

Vi tog ett varv förbi Fridhemsplan och scorade hufvudwerkstabletter och resorb till stackars M som hade skallebank av lördagkvällens umbäranden. När vi återvände till den rena lägenheten var allt klart, och T började varva ner från de 16000 r.p.m. han verkade ha gått i.

Vi tre drog till Birkastans Pizzeria och beställde in kärlekspizza a plenty. Den slank ner med ett glufs, och så var man proppmätt igen. Vi ägnade sedan återstoden av dagen åt lite mild planering av något skoj som kommer att hända i sommar. Mer om det senare...

Vid 21-snåret klev jag på Malmö Aviations 146:a och däckade på rad 2 innan huvudstället lämnat marken. Dreglande och med nackont väcktes jag ur min törnrosasömn av att vi började sjunka från flight level ner mot ett stormigt sturup. Det var skumpigt och bumpigt, och piloterna gjorde en riktigt fulinflygning. Jag satt och spanade ut i stormregnet och såg plötsligt banljusen precis 90 grader till höger om oss, kort därpå girades det hårt styrbord innan 146:an några sekunder senare satte i kraftig sidvind med dubbelstuds. Det måste ha varit bråttom hem på flight deck. Flygbusskollegan lät mig åka gratis, och runt 23 var jag hemma i sängen. Snipp snapp! Kul helg!

Öppet brev till TV4s tittarombudsman

Kan inte Helge Skog hålla käften?

/Vän av ordning

Sova middag

Och drömma om Pro Wrestling!

Remeniss

I natt klockan noll ett nånting: Brewsters Miljoner på TV. Haja att jag kommer att sitta bänkad!

Fan vad najs att det är helg igen. Det här jävla jobbet jag har är ju bara en massa jobb hela tiden. Dag som natt. Nu har jag dessutom beredskap i en vecka. Oavsett tid på dygnet måste jag vara beredd att ila iväg så fort läderlappssignalen lyser på himlen.

Just nu glor jag på Låtom Oss Dansa på fyran, och funderar på vilket av följande som kommer att inträffa först:

- Hollywood ringer, ursäktar att de har dröjt, och erbjuder mig 100 mille i budget för att nyinspela "Numb Bacon" med T-bone, Robert Downey Jr. och Tina Fey.

- Hollywood ringer, ursäktar att Robert Downey Jr var uppbokad, och erbjuder mig 150 mille och final cut för att spela in "Brute Force" med T-bone, Tom Skerrit och Chow Yun Fat. Martinez som D.P.

- Sjölunda Bajsverk ringer, ursäktar att andningsmaskerna är slut, och erbjuder mig att fixa fiberförbindelsen i den av fekalier översvämmade grovgallerbyggnaden.

Ladbrokes har stoppat alla vad på alternativ tre...

Shoppa med loppan

Idag är A-Lo i Estocolmo. För att täcka för mig när jag skulle på provfilmning kom syster yster och Steve-o in och passade Sophie. När jag var klar gick vi allihopa ut och fikade lite, och stack in skallarna i en eller två affärer.

Nu blir det snart mat, sedan Step Brothers på hyr-DVD.

Såg att Rambo III går sent ikväll också. Good stuff!

Muzak

Jag gick och köpte mig ett keyboard som jag jackade in i Hackint0shen, och nu är det synthfest varje kväll hos Löfs. Förutom en skön ambient-tolkning av temat från "Närkontakt av tredje graden" och en taktfast nyversion av Sophies favoritlåt har jag även hunnit få ur mig en skön "Capella-möter-Coldplay" med det bästa från två sinnestämningar. Garageband är göy!

Får se om jag lånar hem stormembransmikrofonen från jobbet och harklar ur mig ett vocal-spår till något alster. Kanska trallar lite om hur jävla blåsigt det är i Malmö och hur illa alla kör här. I refrängen listar jag mina favoritkebaber i stan. Tänk Basshunter och Håkan Hellströms kärleksbarn, bortrövat och hjärntvättat av Goran Bregovic, så skulle det låta.

Nej, skämt åsido, jag kanske skall börja med att scora någon av mina gamla filmer. Det blir bra övning. Nu ska vi se hur fan man gör filtersvep i Garagebandet...

Freitag!

Har gått och varit småsjuk i en par veckor, men eftersom saker och ting inte löser sig av sig självt där jag jobbar har jag inte kunnat stanna hemma. Detta har troligtvis bidragit till det utdragna sjukdomsförloppet, men sedan några dagar känns det bättre. Undantaget var gårdagen då jag överraskades av en matförgiftning, troligtvis orsakad av några danska salmonellaägg jag tryckte i mig i onsdags lunch. Mensvärk, illamående, frossbrytningar och nedsatt allmäntillstånd var inget vidare. Förbannelse över danskarna och deras besudlade ägg!!!

När jag stog med huvudet i en kabelhärva idag vid 15.30-snåret idag fick jag nog av arbete för den här veckan, så jag jonnade hem, bytte påse och körde iväg till innebandyn som jag inte deltagit på på flera veckor. Det var skoj att veva igång plasten igen, men konditionen var rekordlåg. Jag pustade och stånkade omkring på planen som en KOL-sjuk, satte i och för sig en del sköna strutar, men hade en allt som allt rätt sugig come back.

I morgon skall vi ha konferens med jobbet i vårt fina vattentorn, och på kvällen går vi nästgårds till Malmö Arena och tittar på Schlager. Jag lyckades fixa lite tröstplåtar till kvällens genrep till A-Lo, Evert och Dykarn, så de är där just nu och frotterar sig.

Ensam hemma innebär unnestund, så jag har en stadig bit kött i ugnen, colan står väl kyld på balkongen, och snart börjar Walk the Line på åttan. Sweet!

Idioternas sammansvärjning

I kväll tänkte jag och A-Lo att vi skulle ta och besöka biografen och se en film. Vi slog till på sena föreställningen av "The International" som i mina ögon fått ett rätt ljumt mottagande men ändå verkade rätt lovande.

När vi kom in i den nästan tomma salongen hade ett annat par satt sig på våra platser, men de flyttade sig snabbt till sina rätta stolar. Vi slog oss ner och kort därefter kom ytterligare grupper av människor in, vilka samtliga satte sig på fel platser med förvirring och omgruppering till följd. Vadan detta resoluta motstånd mot att bara följa anvisningen på biljetten?

När filmen nästan skulle börja kunde vi konstatera att kvällens hjärn-trust var samlad runt om oss. Direkt bakom oss satt redaktionen från P3s "Din Gata" och språkade sådär sydländskt osvenskt och härligt, samtliga med onaturligt högt tonläge. Efter att A-Lo vänligt bad dem dämpa sig i filmens inledning slängde de förstås tillbaka en syrlig kommentar, och även om de sänkte volymen en smula kunde vi fortsatt ändå njuta av "Schoo bruschan, vem e deen mannen?" och "Abu, varfor gjorde han så, len?" filmen igenom.

Detta var förstås irriterande, men en ljum smekning jämfört med sällskapet framför. Det var "Svenska Modebloggare med ADHD" på kvällsutflykt. Frigående höns som fått hjärnskador av långvarig väteperoxidexponering. De kacklade, tjattrade och skrattade högt vid totalt opassande ställen. Ohämmad och deprimerande dumhet i sin renaste form.

Så där satt vi, inklämda mellan den mänskliga idiotins två ytterligheter. Och man kan bara konstatera att människan är slut som art. Sönderavlad bortom räddning. Härifrån går det bara nedåt tills våra barnbarnsbarn blivit så lågpresterande att de glömmer bort att andas.

Och film är inte längre bäst på bio.

Filmen var hur som haver jättebra, den var spännande och lyckades överrösta alla störande element tillräckligt mycket för att hålla mig fängslad. Gå och se om ni vill se en thriller i ordets mest genuina betydelse. Den får 4 starka hattar av 5 möjliga.

Föräldrafritt

A-Lo är på After Arbeit och Martinez är i stan, så ikväll är det bara vi barn hemma. I ugnen steks just nu lamm från päronens gård, och snart skall vi frossa. Sophie tjyvstartade med sin kvällsmacka.

Air time!

Ikväll fick jag mycket exponering i SVTs Mia & Klara. Skönt att bryta type castingen som butter viking.

Om ni missade det, smurfa in på http://svtplay.se/v/1444704/mia_och_klara/del_4_av_8. Första sketchen. Boom! That's how I roll baby!

Hej mitt vinterland

Sent tillkomna läsare kanske har missat att Malmö stad bryter mot Genevekonventionen och vägrar ge Sophie förskoleplats före den 1 mars. Så är det i alla fall, och sedan andra februari jobbar även undertecknad heltid.

Barnpassandet har istället med bravur sköts av De Två Familjerna ("Capulets & Montagues") där Fam Löf satt första veckan i Malmö, och Fam Lor hade Sophie hos sig i Kallekrona andra veckan. I det barnfria Malmö har jag och A-Lo gått på bio en gång, och sedan i princip jobbat konstant dag som natt.

I går kväll lyckades jag slita mig från fliten och tillbringade kvällen med några polare spelandes brädspelet "Battlestar Galactica" till pizza, cola och anklagande utfall. Kul och spännande som alltid. Jag fick spela bad guy (igen) och var i det vinnande laget (igen). Hoppas att jag blir bjuden fler gånger.

Det har förstås varit bra att kunna jobba och så, men det har varit hemskt tomt hemma på kvällarna när inte lilla Proppen rejvat omkring där på kvällarna. Vi sprang redan första dagen och köpte en webbkamera som paketades upp till Kallekrona så att vi kunde utöva visst föräldrainflytande på distans under veckan. Det var en life saver!

Nu är vi uppe i Blekinge igen för ett kärt återseende, Barney Apa är i toppform och har skinit ikapp med solen hela dagen. Vi tog en lång promenad i finskor och pulka, har fikat och ätit gott, och jag hann till och med lura lite på sofflocket. Nu förbereds supén medan Sophie mumsar kvällsmackan. Sedan blir det förstås sångtävling på TV under glada tillrop.

Efter två veckor åter i grottekvarnens slit kan jag konstatera att den gamla devisen från skoltiden står sig väl: "Det bästa med skolan är rasterna!"

Datadebakel

Idag satt jag i godan ro och surfade lite framför Discovery Channel. Barnet låg i sängen för sitt dagliga sov, och jag hade precis ätit lite lunch. Frid & Fröjd.

Så plötsligt upphör Internetförbindelsen att fungera. Jag traskar in till ADHD-modemet och konstaterar att WAN-lampan inte lyser (modemet har alltså ingen kontakt med omvärlden). Jag startar om eländet utan att WAN-lampan kommer igång igen.

Ringer upp Bredbandsbolagets support och förklarar för kvinnan i luren att min uppkoppling är borta, och för att parera eventuella frågor om vilket antivirusprogram jag kör eller om jag har defragmentiserat modermodemet nyligen så nämner jag att WAN-lampan inte lyser. Supportkvinnan hummar och fipplar lite och håller med om att det inte ser bra ut. Hon börjar upprätta ett supportärende och frågar av ren rutin om jag har kopplat in alla sladdar rätt. Jag biter ihop och säger att, ja det har jag, och ingenting har ändrats sedan i morse då allt fungerade.

Supporten ber mig ändå dubbelkolla att sladden sitter i rätt hål på modemet, och efter lite brytande och bändande bland tighta kabeldragningar kan jag bekräfta att det är rätt. Hon frågar hur modemet är anslutet till väggen, och när jag berättar att det sitter via en 5-meters skarvsladd vädrar hon morgonluft och berättar att det inte rekommenderas. Jag suckar inombords och förklarar att det trots allt har fungerat tidigare, och att sladdlängden troligtvis inte ligger bakom det hela.

Supportkvinnan meddelar att de får skicka ut en tekniker, men jag bör koppla om modemet så att det sitter direkt i väggen innan teknikern kommer, annars kan vi bli skyldiga 1500 bagis i straffavgift. Så frågar hon om jag har möjlighet att koppla in modemet direkt i väggen medan hon hänger kvar i luren, bara för att dubbelkolla.

Jag tillmötesgår henne med diverse obscena handgester som tack och lov inte förmedlas över teleförbindelsen. Efter ett akrobatiskt elände lyckas jag koppla bort det inväxta modemet och bär bort det till Första Telejacket som sitter vid Sophies spjälsäng. Jag drar ut sängen för att kunna dra ut skarvsladden och koppla in modemet direkt i jacket. Jag ser hur skarvsladdens kontakt hänger och dinglar bredvid jacket. I spjälsängen sitter Sophie och fnittrar.

Under några sekunder överväger jag landsflykt, skyddad identitet eller åberopande av tillfällig sinnesförvirring. Men moralen vinner, och med hundhuvud kopplar jag in den lösa sladden, ser hur WAN-lampan tänds, och ber med japansk inlevelse om ursäkt å mina och min dotters vägnar. Supportkvinnan är storsint och skrattar och önskar trevlig helg.

Jag har efter detta bestämt mig för att att sadla om. IT är tydligen ingenting jag bör syssla med längre, så på måndag ringer jag Micky Dee och frågar om de har en plats ledig vid stekbordet.

Jag skäms!

En stor jävla lax

Idag slank jag in på Hemköp och kvistade förbi fiskdisken. Högburen och stolt som jag är äter jag helst färsk fisk, och sedan jag lärt mig filea genom att titta på Youtube så har jag inget emot att köpa hela laxar när det bjuds.

I firredirren fanns bara ett exemplar kvar, och det var en rejäl bjässe som en tidigare kund köpt loss några gram av. Följdaktligen var hela huvudet väck, och slapp jag betala för det så blev kilopriset löjligt lågt!

Sagt och gjort, fisktanten brottade ner havsvidundret i fiskpapp och plastpåsar, och jag gick visslandes genom butiken och scorade lite rom och gräddfil.

Nu ligger en väsentlig del av firren i magen, i gott sällskap av färsk broccoli och romsås, och dra mig baklänges vad gott det var. Färsk lax är gudarnas föda!

Annars var vi med Sophie till förskolan idag för att hälsa på. På grund av det stalinistiska styret i Malmö stad så får vi ingen plats där förren en och en halv månad efter datumet vi behövde ha det, men de trevliga förskolefröknarna kanske kunde lirka in Soffan liiite tidigare. Barnet självt hade ingen ångest alls inför skolstarten, hon sprang rakt in, kramade en fröken, omplacerade lite lego, sparkade till en boll, stal en plastgris och lyssnade på en saga, allt inom loppet av några minuter. När vi slutligen slet henne från förskolan var det under vilda protester, så är behöver vi nog inte oroa oss. Tydligen tillämpar förskolan nån Reggio Emilia-grej, jag vet inte riktigt vad det är, men det för tankarna till parmesanost!

Nu ska jag skissa lite på en walk-in-garderob. Det är stekigt!!! Synd bara att man är mister t-shirt... Men t-tröjor skall ju också ha ett fint rum att ligga i.

Long time no blog

Jag har egentligen inget intressant att dela med mig av, men jag tänkte att om jag skriver något litet så kanske kreativiteten kommer igång. Man vill ju försöka glädja de två läsarna som den här bloggen har.

Senast jag skrev var det jul, och efter det inträffade faktiskt nyår. Eftersom A-Lo var i Egyptens land just då så firade jag och El Proppo ute på päronens gård. Det var alla tajders med mycket mat, rikligt eldande i öppna spisen och ett och annat lamm som poppade ut i denna kalla hårda värld. Sophie och hunden Kompis bondade och lekte tafatt hela dagarna och själv precisionskörde jag lite traktor vid röjningen nere vid sjön.

Sen vetefan om det har hänt så mycket. Snart är det februari, då skall jag tillbaks till grottekvarnen igen. Har stashat upp lite ny utrustning till dess så att man inte blir totaly frånåkt, och jag är faktiskt lite smånöjd med nya luren, en HTC Touch Pro.

Om 10 minuter börjar Mia & Klara på TV. Måste nog pina mig igenom en hel halvtimme av denna dialektala kvinnohumor för att se om jag syns i bild. Gjorde ett statistjobb i den produktionen, och om ni har missat det så har ju faktiskt trailern för kobojsarfilmen jag är med i släppts.



Bis bald!

God Jul

Ett God Jul-inlägg... Otippat!

Mat

Den förstfödda har badat och ligger nu och trynar. Papi lagar köttfärshjärtan med pomfrits och hemgjord bea. Snart börjar fajtfesten på tv. Just det ja, Colan är iskall! Perfekt!

Hong Kong-afton

A-Lo är på tjejkalas, så jag och Barnet laddar för en Kung Fu-fest på tu man hand. 21 börjar Kung Fu Hustle på ettan, den spelar vi in på HTPCn, för samtidigt börjar Ong-Bak på sexan. Denna följs av den eminenta kultklassikern Dragons Forever med J.C. Till detta blir det lite glarre, chirre och lörregorre som blev över från gårdagens Taco-rit.

Is nice!

In transit

Nu sitter jag på Arlanda och jäser i väntan på ett plan tillbaka till södern. Åkte upp igår för att gå och kika på T-bones och Jossans nya föreställning. Jag och T och Jossan hookade vid 4-5-tiden igår och satte oss på en Wok vid Karlaplan. Ganska snart anslöt Daniel och Martinez, och medan the actooors drog iväg för att sminka sig och sjunga upp blev jag och krabbarna kvar och åt nachostallrikar.

Vid halv sju jäktade vi iväg till teatern och hämtade våra plåtar som T hade lagt undan. Vid 19 var det insläpp, och vid 22 var det klart! Ensemblen var jätteduktig, och överträffade manus och regi rätt stort. T-bone och Jossan ägde som vanligt, men flera andra gjorde strålande insatser. En rolig grej var att det satt ett fyllo och sov i publiken. Han såg arg ut i aktvilan, men han applåderade snällt under avtackningen. Medans thespianerna sminkade av började jag, Martinez och Daniel att goofa runt på scenen, och kastade bollhavsbollar omkring oss. Detta sysselsatte oss under en lång stund, tills skådisarna var klara för hemgång.

Sakta gingo vi genom stan, folk droppade av, och tillslut var det bara jag och T-bone kvar. Vi drog hem till hans kvart och kollade på några episka avsnitt av Seinfeld innan vi dunade in. Vid 12.30 i morse/dag/eftermiddags vaknade jag, och efter att ha gett T-bones IT-utrustning lite framgångsrik första hjälpen stack vi till Birkastan och åt Kärlekspizza (tm).

Just nu är jag tung i buken som en Boa, och har två timmar till take-off. Ska slösurfa lite och sen börja läsa en bok jag köpte. Det bidde en William Gibson, det var länge sedan jag läste något av honom, så det skall bli kul!

Just det ja, i lurarna just nu spelar soundtracket till Halo 3. Good stuff! Man sluter ögonen på flygbussen och förflyttas till en värld där blyet flödar och Covenants dödsjämmer ekar mellan de snöklädda dalgångarna.

Best. Wife. Ever!!!

Igår när A-Lo kom hem låg jag som en död sill i TV-soffan och tittade på TV8. Jag var apatin personifierad! Men frun i huset såg pillemarisk ut och släpade in en stor kartong i vardagsrummet. Jag rycktes ur min mentala dvala och kastade mig över paketet, som till min stora chock innehåll en XBOX 360 Premium! Mon Dieu! Jag var totalt stum av förvåning och vördnad inför denna den kärleksfullaste av handlingar.

Resten av gårdagskvällen tillbringades framför LEGO Indiana Jones (som följde med på köpet, roligt roligt) och mina ögon tindrade ikapp med shadereffekterna på TVn. Jag ville aldrig gå och lägga mig!

I morse stack jag och Barnet ut på stan, jag hade fått nys om att SIBA sålde trådlös nätverksadapter på 4-500 spänn. Väl där visade det sig att det var lögn och förbannad dikt, 800 sekiner ville de ha. Icke sa nicke, sa jag, och åkte till Clas i Sjön istället. Där tjackade jag HALO3 och Gears of War för totalt 400-nånting kronor, billigt billigt!!!

Hem igen, jackade in krysslådan i HTPCn som också bor vid TVn, och sedan bryggkopplade jag HTPCs trådlösa interface med det trådade. Hey Presto! så har jag internetkontakt även med 360n. Gratis!!!

Nu skall jag försöka övertala Martinez eller T-Bone att masa sig ner så vi kan spela co-op HALO tills solen går upp. I väntan på detta får jag försöka skola in A-Lo i våldets väg, hon är ju rätt duglig trolldråpare i Zelda, och hon spöar det mesta IRL, så hon borde inte ha så hög tröskel innan hon slaktar Covenants på löpande band.

Lilla soffipropp tyckte också att det var kul med en överraskning, men kartongen stog för det bestående underhållningsvärdet. Bra, då slipper vi kivas om handkontrollen!

A-Lo är världens bästa fru! Och hon kan laga mat också!

Dubbelmacka

Martinez fick en graffemacka till övers, och av en slump var det en exakt likadan Gigabyte 9600GT med passiv kylning som jag hade i min datamaskin. Av en annan slump valde jag ett moderkort med SLI-möjlighet när jag byggde datorn för tre år sedan. Det var tur!

Martinez snailmailade ner den överblivna våfflan, och jag tryckte in den i datorn som nu är helt fullpackad med kylflänsar och heatpipes. Boota upp, installera drivare för nya kortet, stänga av, vända på SLI-bryggan, boota upp igen, aktivera SLI, boota om igen, hey Presto! Supersnabb grafik!

Nu är Armed Assault ännu finare, och Flight Simulator X ser fantastiskt ut. Det enda abret nu är att proppen bromsar lite, en Athlon64 3500+ uppskrämd i 2,4 GHz. Tyvärr finns det inga s939-proppar att köpa längre, så det blir till att köpa nytt mobo, ny propp och nya minnen i så fall. Och då tjöper jag hellre en Hexbox360!

Nu har jag precis ätit en lax som jag filéade helt själv efter att ha lärt mig hur man gör på Youtube. Det var lättare än jag trodde, men nästa gång skall jag ha en riktig filékniv. Filékniven är underskattad rent generellt, om jag vore knivmördare skulle jag lätt ha en filékniv. Effektivt, och ser läbbigt ut! Och inte lika klyschigt som en Halloween-kockkniv.

Anywho, nu skall jag skala lite jordnötter som den apa jag är, och kolla på Fantastic Four som går på sexan. Den borde ju gå på fyran tycker jag. Fyran kanske sänder Fantastic Six när den kommer...

Bond söker fru

Förra inlägget fotades och skrevs med en Sonny Eriksson Xperia telelur som jag fick låna över helgen. Den var sisådär, utsidan var lite gammeldags, och den kändes stor. Cinemascopeskärmen höll hög kvalitet, men proportionerna kändes inte så lyckade. Insidan var samma gamla vanliga Windows Mobile med ett litet tillverkarspecifikt tillägg. Xperiapanelen är ingen TouchFLO-dödare, och skulle inte ens kunna ge iPhone ett skrubbsår. Och Windows Mobile är inte superoptimalt för lurar, även om det kan många trix.

Nej SE, för lite och för sent. Och ni har inte lärt er tillräckligt av Äpple som fortfarande är kungar på gränssnitt.

På väg hem från Karlskrona idag eldade jag på duktigt längs E22:an enligt Löfsk tradition. Kom till en 60-sträcka i någon av banjohålorna längs vägen och hann ifatt en klunga laglydiga fordon. Positionerade gamm-SAABen för omkörning när jag märkte att V70n framför hade tre antenner och en extra sidospegel. Ett snabbt SMS till vägverkets fordonsupplysning bekräftade misstanken: Polismyndighetens finest var ute och smög!

Jag fick backa av och bida min tid bakom civilkärran. I tristessen som uppstod försökte jag locka en dansk som låg bakom att köra om följet och dra på sig snuthänget så jag kunde öppna trottlarna igen. Men han nappade aldrig, och rätt snart vek Harry Haffa av så jag kunde brassa på igen.

Summa summarum, tack vare ett vaket öga och en SMS-tjänst sparde jag några sekiner idag. Firade med att gå och se senaste filmen om James Bond: Quantum of Solace!

Efter Casino Royal var ju förväntningarna högt ställda, och salongen var helt fullknökad. Det hela drog igång med en rullande start och det var full fart direkt. Rätt snart kände man dock av regissörsbytet till det sämre. Förra bondruppen gjordes av utsökte Martin Campbell som även gjorde comebackklimpen Goldeneye. I den nya står Marc Forster vid rodret, och han är uppenbarligen inte man nog för actiongenren. Han tog dessutom med sig sin chefsfotograf från bland annat Finding Neverland och Flyga Drake, och det blev ju inte alls så bra i mina ögon. Som second unit director har man lånat in Dan Bradley från bl.a. Bourne-serien, vilket borgar för kvalitativa stunts, men känslan förtas av en undermålig och rörig klippning som famlar i blindo efter Bourne-poäng.

Jä jä, nog med name dropping, filmen var en layer cake (he he) av actionsekvenser med underutvecklad dialog mellan, huvudskurken var en färglös mes, och fäblessen för överjobbade cybereffekter i MI6s datasystem var för påträngande.

Quantum of Solace får tre hattar av fem möjliga. Den känns mest som en transportsträcka fram till nästa Bondfilm där storyn som började i Casino Royal verkar få sin upplösning. Hoppas tysken är utbytt mot någon piffigare regissör till dess. Och att Bourne-trenden med skakkamera och epilepsiklippning har dött ut!

Höst i Kallekrona

Vi är i Karlskrona. Här är höst.

Knight Industries Two Thousand

A-Lo skulle ut och tralla med en massa väninnor ikväll, så jag och Soffipropp fick klara oss själva! Barnet har precis somnat sött, och Papi sitter och smälter kött framför Knight Rider. Is naaaaajs!

Sophie i hoppborg revisited

Ny dag - Ny hoppborg. Idag står Telenor för luften. Sophie är mest förbryllad. Nu ska vi gå och klippa oss.

Rättning mittåt!

TV4 för fan! Inte nog med att ni låter vacuumet Katrin Ktzxyxrxzzxxa fortsätta skämma ut sig och hela sitt släktled i direktsänd TV, av någon outgrundlig anledning har Helge Skoog tillåtits skriva sitt eget speakermanus till "Halv åtta hemma hos mig". Lyssna på karln!

"Hö hö, nackdelen med att ha en jordnöt mellan tänderna är ju att man ser liiite konstig ut när man ler, hö hö."

Och så vidare. Ingen Tintin-klass på det. Snarare "Förklaring följer"-klass. Han får Anders Eldeman att framstå som Marilyn Manson.

Froggy, om du läser detta, gör nåååååågot! Go postal i ljudbåset!

Sophie i hoppborg

Jag och Soffan är på stan. Sophie har sprungit runt på Stora torg och sagt hej till alla, och nu studsar hon runt i en hoppborg. Nu ska vi grötfika på Max!

Städdag

Idag vaknade jag med grym smerta i ena benmuskeln, Gluteus Nåntingus. Måste vara en översträckning på gårdagens innebanjo som har ärrat mig! Det gör ont satan i alla fall, och jag haltar omkring som Herr Flick i lägenheten och spottar och svär.

Idag har vi genomfört Operation Deep Clean här hemma. På med en städvänlig mix av rackar-rökare från ett souligt 70-tal och de bästa eurodance-spåren från 90-talet och framåt, sedan rejvade vi loss i en dans/städorgie. Jag fick nöja mig med att dansa och städa med ena benet eftersom det andra är kaputt, men det gick bra ändå! Sophie hjälpte till med sin "Shake your moneymaker"-dansstil som bara hon kan, i refrängerna kom även discofingret fram. Eftersom hennes späda små öron inte klarar av brölet från dammsugaren fick hon ha sina hörselkåpor på också, men hon kunde dansa som en besatt ändå!

Nu är det rent och fint, barnet sover, frun läser, och snart skall vi åka och storhandla. Ikväll kommer los Perros in för att sitta barneyvakt, själva skall vi på restaurang och bio.

Vild vild väst

Huvudrollsinnehavaren från westernfilmen jag medverkade i för några veckor sedan har mailat lite bilder som han snappade under inspelningen. Good stuff! Ser fram emot att se den färdiga filmen. Har de inte klippt bort några scener så har min rollfigur högst kill-rate, vilket alltid är trevligt!

I övrigt så skall vi inom kort bomba iväg vårt långfilmsmanus till en intressent så får vi se vad det kan leda till. Om de nappar så kan vi lova att det blir den fetaste filmen ni någonsin sett! Och INGEN får ladda ner den från piratbukten!

Tre amigos med mord i blick!

Sova lite

Nu är helgen slut, och Martinez har åkt hem till Sthlm igen. Det har varit kalaskul, som alltid, men p.g.a. att vårt kreativa flöde valde att peaka natten till idag så är jag lite småtrött nu. Snart är A-Lo hemma, då skall jag dyka i säng likt Farbror Joakim som dyker ner bland sina penningar.

Det har som sagt varit en kanonhelg, vi har lyckats färdigställa en viktig del av vårt filmmanus, som blir mycket bättre än vi tidigare trott. Vi har golfat lite, kollat på Entourage och Discovery channel och ätit onyttigt, gott och ofta.

Just det ja, som ni säkert läst på Bokdammen eller Martinez blogg så var jag med i barnprogrammet "Den itusågade kaninen" i fredags. Jag spelade en själsligt härjad viking med träspade på axeln vars mentala balans sattes i gungning då en tidsresenär började störa mitt i träspadspromenaden. Jag tycker att jag angrep rolltolkningen helt OK, även om det inte var T-bone-klass på skådespeleriet. Nu ser jag mest fram emot att westernfilmen jag spelar med i skall bli färdig.

Nu står Sophie och gormar här, bäst jag öppnar upp restaurant Snuskiga Sleven igen så hon kan få sin middag! Idag blir det oidentifierbara bitar av föda i sås. Till det, ett nytappat kranvatten. Efterrätten blir någon trött fruktkross. Bon apetit!

Rikstelevisionen

I afton är undertecknad med i ett program på TV. Jag tänker dock inte skriva ut vilken kanal och tid det är, det får bara de som lämnar en kommentar veta. Jag är lite nyfis på vilka som egentligen läser den här bloggen nämligen...

Jag är fortfarande mätt efter gårdagens lilla sittning. En veckoranson kött will do that to you.

Tillbaka

Yo blogg-hogs!

Nu har det varit lite tyst igen ett tag. Detta har hänt:

Kom hem från Vegas på en lördag eftermiddag. Åkte hem, packade om, satte mig i SAABen och rattade upp till Sthlm samma kväll. T-bone och J-Lo hade teaterföreställningar hela veckan, och A-Lo hade minsann åkt tåg upp redan lördag morgon och väntade där.

När jag dök upp vid 21-snåret var föreställningarna slut för dagen, och jag, T, A-Lo och Calle B drog och käkade asiatiskt och snackade lite, sedan hem och sova. A-Lo skulle upp arla söndag morgon och åka hem igen, själv skulle jag upp lite senare för att leverera min kamera till Jossans Photo-shoot med Martinez. Jag står i duschen söndag morgon när jag kommer på att minneskortet till kameran ligger hemma, inte bra!

Googeligoogle, Teknikmaggan i Gallerian öppnar enligt hemsidan 10.30, jag brummar dit i panik. Döm om min vrede när det visar sig att de öppnade först 11, samma klockslag fotograferingen skulle ha börjat uppe vid Dramatiska Institutet! Hade jag åkt till Kista C som var plan B hade jag hunnit. Jävla skit! Snabb koll med Jossan, deras trummis var sen, så jag kunde gott vänta. Ville dock inte gynna skitmagazinet som inte kan skriva rätt på sin hemsa, så jag hängde på Åhlénslåset istället och scorade ett snabbt 4-giggskort, det sista de hade. Martinez anslöt, och vi körde upp till DI.

Den förlorade trummisen dök upp 1 minut före ridån skulle gå upp, så stackars M hann inte fota så mycket. Det togs lite under föreställningens musikakter dock. Jossan var grymt bra, och hennes band var kattens pyjamas!

Efter föreställningen drog jag och Martinez en pizzalunch på öfvre östermalm innan vi släntrade tillbaka till skolan för att se klasskamrats-Johan framföra sin uppsättning. Den var störtskön, helt up my alley, och det hade varit kul att filmatisera den!

Lite fika och dagdriveri senare var det dags för T-bone. Vi riggade videokamera enligt beställning, och sedan drog det igång. Helt sjukt bra litet nummer han har skrivit ihop, och han framförde det med bländande skicklighet. Vi såg extraföreställningen också bara för att det var så bra!

När allt var klart satt vi och tjötade lite innan det var dax för mig att åka hem. Tomma vägar, mitt i natten, SAABen gjorde Sthlm - Malmö på 4 timmar och 13 minuter, snabbare än X2000. Sug kuk, SJ!

Första veckan hemma gick i slappandets tecken, lördagen efter åkte jag upp till Falkenberg för en liten roll i en westernfilm som spelades in där. Jag gjorde mina två repliker och åkte hem igen, söndag morgon ringdes det dock från teamet som hade fått ett akut återbud på en av de större rollerna. De ville skriva om min karaktär så att den tog över repliker och funktion från den förlorade skådisen, och jag tackade inte nej. Efter blixtinkallad barnvaktsfarmor var jag på väg upp till High Chaparall för 4 extra inspelningsdagar.

Sjukt kul inspelning med ett toppengäng. Mycket gunplay med lösa skott, dödsscener och väsande repliker. Kan bli en kunglig rulle, ser fram emot att se den färdigklippt!

Hem igen från Chappis för en lugn standardhelg, sedan några slappa dagar innan Martinez idag flög ner för att leka lite! Jätteroligt, och kanske hinner vi skriva klart vårt filmtreatment i helgen. Hoppas!

Just nu har vi vräkt i oss kött, enligt tradition, och sitter jäser framför TV. Strax sovtajm.

Swag update

Har precis vunnit en iPod Nano i en av montrarna. De hade en låst skattkista och en skål full med nycklar, man skulle hitta rätt nyckel för att få podden. Jag gick dit, körde ner näven, tog upp en nyckel och vred om. Presto!

Så nu ligger jag dels 3$ upp i casinot, dels har jag lyckats scora en iPod, plus en shitload med skumplastraketer, reseadaptrar, blinkande bollar och annat lågstatus-swag. Och nu skall jag in på sista passet; Virtualisering av Citrix i VI3. Good stuff!

Kung Fu Finger

Idag tankte jag skriva ett sant dar jobbigt inlagg utan a, a eller o. Star nere i stora hallen (som i sjalva verket ar minst har) och knappar pa en av alla e-poststationer som star utstallda.

Idag ar det sista VMworld-dagen, och i morgon aker vi hem.

Igar kvall var det en officiell VMWorld-fest, och vid 17.45 ungefar slussades vi ombord pa en armada av bussar som flyttade alla 14000 av oss till Las Vegas Speedway som ar en stooor motorstadion. Dar bjods pa mat, dricka och underhallning, bl.a. ett liveband som knackte totalt! Bra roj! Forutom att ata, dricka och rulla hat kunde man provaka en pace car runt stora banan, aka med i en Shelby Cobra GT, kora go-kart eller spela videospel. De hade ocksa en hoppborgsliknande hinderbana dar man tva och tva tavlade mot varandra. Jag vann over Bjorn med en harsman.

Matts traffade en kvinna pa bussen ut som bestamde sig for att hanga med oss, hennes polare (och konsult) Jay anslot senare, och vi hade riktigt skoj. Manga trevliga manniskor som vi skjot kaft med, bl.a. tva kineser som jag forforde med mina mad skills i kinesiska. Eftersom de lart sig Kung Fu som unga sa drog vi tillammans av en pose som kallas "Kung Fu Finger". Man star och ser beslutsam ut med ena handen utstrackt framfor sig, handflatan frammat, pekfingret rakt upp och tummen rakt ut. Good stuff!

Efter att vi dansat satan till livebandet tog vi bussen in till stan igen. Pa bussen traffade vi en kille fran Colorado som var reko, Bill hette han. Han anslot till vart entourage och hade en svart sopsack full med olburkar med sig. Vi drog ut pa ett korstag mot somn och sunt leverne langs the Strip, men en och en foll folk bort. Till slut var det bara jag och Bill som gled in och ut pa alla lyxcasinos och snackade skit, och tittade pa all dyr marmor.

I sang vid 0330, och upp igen vid 0700. Sista dagen idag. Manga foredrag. VMWorld har varit riktigt bra, har fatt en sjujavla massa ideer och tips. Far se om vi kan samla ganget ikvall igen for ett "famous last stand". Annars blir det nog ett bad foljt av koma.

Peace out!

Storleksförbistring

Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:

Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.

En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.

Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.

Och så vidare, ni fattar.

Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.

Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.

Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.

Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.

Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!

Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.

Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.

Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!

Leve Las Vegas

Hej blogg. Nu var det ett tag sedan sist igen. Tänkte slänga in en liten sammanfattning av läget.

Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.

Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.

SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"

Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"

Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.

Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.

Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.

Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!

Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:

Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.

Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.

Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!

Peace!

Weekend

I fredags kväll kom mina päron ner till stan, och vi gled runt lite på Malmöfestivalen och kollade på folk. Efter chilensk festivalburgare för min del, och annan festivalmat för de andra, drog vi hem och softade lite hemma hos oss innan jag och A-Lo gick ut på stan igen runt 22. Föräldrarna blev kvar som barnvakter så att vi kunde gå och se Cirqus Alfon på festivalen. Vi har sett dem flera gånger, och de levererade ungefär samma underhållande program som vanligt, med några få nya grejjor. Roligt var det, men lite tråkig publik, och manegen var byggd så att man inte såg bra om man inte satt spot on rakt framför scenen, och man fick inte dansa på läktarna heller vilket sög.

Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.

Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).

På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.

Det gillade inte Harry Haffa!

När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!

Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!

Essen

Hemlagad Yakiniku med sojastekta morötter. Och Jönssonligan på TV. Är det fredag eller är det fredag?

Kult

Det blev "I Lagens Namn", en härlig svensk polisruppe från -86. Sven Wollter är sådär härligt mustaschprydd och göteborgsk som bara han kan vara, en ung Stefan Sauk med hår och piketbuss spöar upp buset i Stockholms undre värld och hela härligheten är tonsatt av forne rikskompositören Ulf Dageby. Med ett manus av Hans Iveberg baserat på en roman av Leif G.W. Persson och regi av Kjell Sundvall längtar man sentimentalt tillbaka till svensk films fornstora dagar.

Sedan kvinnor och britter tilläts regissera film i Sverige under nittiotalet har vi bara fått filmer om 14-åriga tjejer som inte vet vilka de är, eller Helena Bergström som gråter tre minutliter snor i 1,66:1.

Usch.

Ford Escort

Jag och A-Lo kollade just på en kass film på 4:an (Bra jobbat Lotta!). Den hette "The Wedding Date" och handlade om en tjej som hyr en manlig escort som sällskap till sig själv på sin systers bröllop, eftersom hon vill göra sitt ex, som också är där, svartsjuk. (Ni hör ju!)

Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:

• Mitt bordsskick goes out the window när det vankas mexikansk plockmat.
• Jag kan försvinna ut på toaletten sisådär 45 minuter helt plötsligt. Tydligen är kvinnor känsliga för sånt där.

Så jag blir vid min läst.

Nu är det en vulkanfilm på sexan. Jag får nog gräva lite i DVD-låddan!

Peace!

War - It's Fantastic!

Idag var Martinez AWOL, så jag spenderade lite tid åt att göra en riktigt kul bana i Armed Assault. Har även slipat till mitt ansikte i spelet, börjar bli ganska likt mig. Observanta betraktare kan se att även mina hockeylår har följt med in i spelet!

På bilden har jag precis överraskat en soldat som har något fuffens för sig, och han har en rejäl utskällning att vänta! Höger vänster om - 'arch!

La-di-da

Jag och Krasch-Martinez har spelat ArmA sedan solen fortfarande var uppe. Nu är det natt. Vi skjöt ryssar och och flög dogg-fight med Sopwith Camels, en liten sport vi snabbt döpte om till "Battle of the Camel Toes".

Nu borde jag sova, men det är varmt satan!

Hemma i hetta

Yo. Idag körde vi hem till Malmö igen. Det har varit en skön semester i Sthlm och Karlskrounie, men nu är det skönt att sitta i sin egen penthouse igen och bara slappa framför teven.

Igår gick vi och såg Mörka Knekten (The Dark Knight) på bio. Den handlar om Batman och var överjävligt bra. Bäst i år. Heath Ledger spelade Jokern, och på grund av att han i våras dog döden så lovsjungs nu hans sista rollgestaltning lite mer än vanligt. Visst var han bra. Mycket bra. Men samtidigt var det mycket Jack Nicholson och gimmicks i hans tolkning, och jag håller nog an med mina Oscars-utlåtanden ett tag till.

Christian Bale var som vanligt utsökt bra, och Aaron Eckhart imponerade också. Bröderna Nolan har sitt shit together.

Nu sitter jag och sneglar på en påse jordnötsringar som sitter på bordet och ler förföriskt. Tänkte se Kingdom of Heaven ikväll, för den har jag inte sett. I morrn kanske jag skall Gulfa lite med Sir Toby. Når jag par blir jag glad.

Just det ja, A-Lo är ute och virrar runt på staden med sin syrra, så jag och Sophie-Dophie är home alone.

Klassiker

Karlskrona har så här långt visat sig från sin bästa sida - lustigt nog - eftersom det ofelbart regnat nästan varenda gång vi visat våra semesterträngtande nunor här förut. Förutom mat i obscena mängder så har vi redan hunnit beta av några klassiker med början på badstranden. Till och med jag (a-lo) hoppade i två gånger då solen strålade och värmde på land. Någon sa att det var 23 grader i vattnet, fast för mig känns det mer som 18. Jag har aldrig varit någon badare av stora mått i svenska vatten och det tog inte mindre än fyra år i simskola innan jag tog mina första simtag, men undra på det när det känns som smältvatten runt en. Det verkar hursomhelst vara ett likaledes starkt drag hos vår dotter. Vi försökte få henne att doppa tårna, men hon lyfte instinktivt upp benen ur det otäcka kalla och att stå med vatten upp till knäna framkallade endast höga, gälla skrik av vrede från den lilla apan. Så det slutade vi ganska snabbt med... Roligare var det då att trumma på kylboxen, för det gjorde hon länge och väl.

Idag var det också fin sol så vi bestämde oss för att åka in till stan, jag, Kurt, Soffan och (moster) Eva. En klassisk rundtur på skärgårdsbåten Gåsefjärden fick inleda, vilket också är min gamla arbetsplats. Jag sommarjobbade som guide på båtarna under ett par år och det mesta var sig lik kan man säga. Sören Sörenssen åkte dock inte med till Aspö och Trafikledaren (När gaur bauten?) syntes inte till på Tjurkö... Sophie var måttligt intresserad av båtliv. Hon hängde i fönstret en stund, men sen fick hon syn på en trappa och ägnade resten av resan åt att klättra uppför den. Det var i alla fall en dejlig tur och vi hoppade av vid Marinmuseum för en lunch med päronen. Fast Kurt fastnade inte för polentabiffar och quinoasallad utan stack iväg till Banes och scorade en kebab förstås. Det var han nöjd med.

Tydligen fanns det plats över i magen för nästa anhalt var klassikern Glassiären som har Sveriges största glassar. En kula är som fyra normala och både Eva och jag stod över, men Kurt köpte sig en mindre måltid som han åt med gott behag.

Nu börjar kvällen närma sig och vi inväntar lillebror med sambo samt Evas man Tobias och sen är det fullt hus. Grill och vin väntar, så sämre kunde man ha det minst sagt. Planer imorrn är oklara, men jag ska försöka skriva ett par recensioner inom de närmsta par dagarna då jag hunnit läsa ut ett par böcker.

Resedag

Idag har vi varit på blixtvisit hos Igge och Lina på lantstället i Värmland. Vi stack från Sthlm vid halv åtta i morse, och var framme i gott om tid före lunch på det natursköna Silverhyttan. Igges och Linas grannar var där med sina fyra barn, och med värdparets tre och vår enda blev det åtta små knoddar. Fullt rejv och Sophie was lovin it!

Efter lunch satte vi oss i bilen igen och styrde söderut ner mot Kallekrona. Semestersömniga småvägar ner genom Östergötland och Småland, och nu är vi framme hos "Mormor & Morfar" som vi säger nu när den lilla hör på. Pajmiddagen ligger nu och jäser i kistan och alla varvar ner utom Sophie som är high on life.

I måndags kväll var vi ute i Kungkan hos T-bones päron som var gentila nog att bjuda ut oss och Martinez på hemgjorda Langos. Det var fysiologiskt omöjligt att sluta äta, så gott var det. Kvällen avslutades med photosession och layoutande av T-bones CV som är välbehövligt nu när han snart skall ut och söka skådespelarjobb.

Igår hade vi städdag, vi eliminerade all smuts från T-bones lägenhet och åkte sedan till ICA Kaxi (Som det heter i Finland) och stockade upp på förnödenheter som vi fyllde vår värds kyl, frys och skafferier med.

Nu skall vi chilla i Karlskrona hela veckan ut, prognosen lovar bad, mastodontglassar och lite shopping. Kanske en kebab eller två. Eller tre.

Vanligtvis slänger jag in en bild här, men lättjan har fångat mig, så jag ids inte. Ni får använda fantasin. Vi ser ut ungefär som vanligt.

Peace!

Svampbob, Söder & Sommarstängt

Inlägget hade också kunnat heta Svensk sommar suger. Det är regn och sol om vartannat, man vet inte hur man ska klä sig. Precis när vi satt på oss jeansen så kommer en värmevåg som varar tills dess att man bytt om. Något bad har vi inte varit i närheten av, det är för jävla kallt i vattnet.

Men slut på gnäll, för det har ändå varit bra. Dagen igår började med två avsnitt Svampbob Fyrkant, our favorite. Sen lämnade jag Sophie hos Kurt och drog in till stan för lite seriös shopping. Jag hängde på låset på Åhlens och drog runt bland tusentals reakläder ett par timmar, men jag lyckades förstås bara plocka ut sådant som var till ordinarie pris. Under tiden öppnades himlens portar utanför, men det gjorde ju ingenting för jag åkte rulltrappa mellan våning två och tre.

På eftermiddagen sprack det upp och vi packade hela bebisutrustningen och drog till Ingarö där M&M hade grillfest. Man fick börja med att göra sina egna namnskyltar med hjälp av ett helt pysselhav som hade matchat vilken Pandurobutik som helst. Sen blev det klassisk grill, lagkamper och flamberade bananer. Very nice.

Lite segare idag. Till och med Soffan sov till bortåt 07:30. Vi ägnade en halv förmiddag åt att försöka hitta en restaurang som a)var sommaröppen b)hade brunch och misslyckades med båda. Vi trodde att vi hade lämnat Sveriges stängdaste stad bakom oss, men inser nu att smittan har spridit sig norrut. Till slut chansade vi och åkte ner till Söder där vi faktiskt hittade ett nytt hak, Mississippi Inn, som hade brunchliknande meny. God mat. Extremt trevlig kock. Josefin och Tomas anslöt efter ett tag och när allt var klatt och betatt tog vi en promenad längs vattnet, till och med Kurt!



Tillbaka till Kristineberg, mat för Sophie, tupplur för pojkarna och sen avslutades dagen med hämtmat från Birkastans pizzeria - igen. Jessica special beställdes inte av misstag den här gången.

Öliv vart det även i fredags då SAABen styrde mot Värmdö och lunch med Anna och Henrik. Vi hade en jäkla tur som kom precis i deras garagerensning och lyckades få med oss en hoppgunga, träklossar och barncykelhjälm tillbaka. Fantastiskt. Hugo lekte fiskdamm med Sophie, men hon får öva upp sin huggreflexer lite tror jag. Både hon och Kurt gillade tågbanan i alla fall; han ägnade en halvtimme åt att bygga om spåren och placera legogubbarna i barnförbjudna poser.

Morgondagen har säkert mer regn att bjuda på. Jag tror att det har blivit dags för lite kulturella aktiviteter och sen blir det langos hos Engströms.

Barbahatt #3

Soffipropp har supit bort sin barbahatt igen. Vi köpte en ny, nummer tre i ordningen. Nu glass!

Brunch Innuendo

Being a male dancer is hard , so thats why I use Huevos Splash. "Huevos Splash you sexy Mother Fucker"

Nu sitter vi på ett ställe på söder och ska käka lite brulle. Vackert väder är det också. Igår var vi hos M&M på utomhusparty med grill och galna lekar. Rrroligt!

Shoppa lite

Sophie hjälper till på sitt sätt.

Tusen apor

Som senaste inlägget visade har vi haft en dag på Skansen - i schizofrent väder. Som tur var för oss satt vi inne i restaurangen och åt en megaportion köttbullar medan regnet öste ner över en tom Allsång på Skansen-scen. Den var mycket mindre på riktigt förstås. Precis som alla kändisar är kortare i verkligheten än vad man ser på TV. Lagom till att solen tittade fram gav vi oss ut på djurjakt igen.

Sophies reaktioner på djur som rörde sig (det finns sådana som är helt stilla också, typ krokodiler och pytonormar) var ganska oförutsägbara. Backstage fick vi mata jättesnälla små apor med jordnötter som de tog så försiktigt, men hon blev rädd och började gråta när en av dem hoppade runt lite mycket. Den sega sengångaren tyckte hon däremot var jättefestlig. Lemurerna på rad och i hög väckte muntra miner, medan hon var föga intresserad av babianerna. Överlägset bäst var en helt vanlig sketen get som hon fick klappa på barnens zoo. So much för att försöka imponera med exotiska djur. Det går lika bra med en get.

En rolig grej vi såg precis innan vi skulle gå var nappbrunnen. Av mängden nappar att döma har nog mången föräldrar kunnat förmå sina små älsklingar att överge sina trygghetstutor där.

Vi hade en trevlig dag och när sena eftermiddagen kom åkte vi tillbaka till Kristineberg där Tomas anslöt. Vi åkte och fyllde på barnmat och blöjförråd på Citygross och när Proppen fått välling och lagts att sova hade vi taco- och glassfest framför Entourage. Tomas fick åka tillbaka till Kungsängen ganska tidigt för att komma i säng inför posttjänsten i ottan.

Imorrn väntar bland annat öliv på Värmdö. Det ska bli nice.

Aphög

Vi är på Skansen. En bussig kollega som jobbar här fixade in oss back stage. Vi har fått lära oss att apor bildar boll när de fryser.

Sophie checkar in

Nu har jag hämtat A-Lo och Barney-Apan på flygplatsen, vi har ätit en lång och trevlig middag med Igge och nu ska apan sova. Men apan håller inte med. Det är baby-rave i resesängen.

Mekatronik

Rast var bästa skolämnet och semester är bästa yrket! Jag tror jag skall vara ledig till 80 års ålder ungefär, sedan skall jag gå i pension!

I går åkte vi ut till en liten ö i hisnande 6 knop. Väl där började jag och Martinez bygga brandbomber av florsocker och salpeter, de blev rätt ok. Smälte en Red Bull-burk med en av dem. Good stuff! Sedan hade vi kott-krig. Eller, jag drew first blood och kastade kottar på M när han badade och han besvarade elden.

På kvällen lyckades vi äntligen scora en ny låscylinder åt stackars T-bone vars hemman legat blottat för tyska förbrytare sedan jag tappade hans nycklar i Frankfurt i söndags. Sedan åkte vi ut till Täbban för att hjälpa Igge få liv i hans båtmotor.

Motorn, en Volvo Penta 200 V8 ville inte starta längre, startmotorn klickade bara ibland, och ibland satt den bara och surade helt tyst. Vi började defibrillera den med startkablar med mycket gnistbildning som följd, men no go. Tillslut skruvade vi bort den helt, uppskattade dess vikt till ungefär 1000 kilo, och lade på startkablarna igen.

Nu spann den som en katt.

Montera på den på motorn, försöka igen, ingenting. Merde! Mer gnistregn, men det hände ingenting.

Trots mina löften om V8-vrål före sundown gick solen ner utan motorstart. I ett sista ryck skruvade vi av den igen och började montera isär den. Och se, när vi nått solenoidens kärna uppenbarade sig felet. Glapp i starkströmsreläet hade orsakat gnistbildning och svetsning inne i solenoidhuset, och ena terminalen val helt söndertrasad på ena sidan. Vi tog isär allt, Martinez och Igge dremlade parvis bort gammalt ärg tills terminalerna lös som solen mot oss. Ihop med startmotorn med i princip varje ledande yta nydremlad och konduktiv igen. På med skiten på V8, hot set, och vrid om startnyckeln.

Victory! Nu drog motorn runt som om den aldrig gjort annat. Efter några high-fives höjde vi ribban och började skruva ihop tändningsdetaljerna. Åskmolnen hopade sig och mörkret sänkte sig över grannskapet. Täby gick och lade sig med vi stretade på. Tillslut hade vi tändande motor på startgas, men den ville inte gå igång helt. Tom bensintank visade det sig (och ett hermetiskt tilltäppt bränslefilter). Bara att ge upp.

Men vi noterar en delseger i den ypperligt renoverade startmotorn som nu kommer att hålla i 40 år till.

Just nu har jag precis fått den sista saknade nyckeln uppkopierad vilket innebär att jag är en fri man igen. Har firat med Lewinsky's i Kista Centrum och skall nu glida omkring här och njuta av att vara jag innan A-Lo och Sophie landar på Bromma vid 16.

L8r!

P.S. Kolla in Martinez blogg för bilder på meckandet. D.S.

Semester

Från och med idag är jag en försörjd man! Officiellt första dagen på semestern idag, och när den tar slut börjar papi-ledigheten. Ett halvår av sänkt BNP väntar landet, först i januari 2009 är det dags att kavla upp ärmarna och börja jobba igen. Naaaaaaaaaaajs!

Just nu är jag trött och hes. Förklaring följer:

I fredags kväll körde jag SAABen Malmö-Skavsta, sedan flygbuss till Stockholm. 4 avsnitt av Entourage hos T-bone innan sova, och sedan upp i ottan i lördags. Tåg ner till Götlaborg klockan 08.00, vid lunchtid klev jag på en Delfinbuss och rattade ner den till Frankfurt. Framme natten mot söndag 03.00 tysk tid. Sova två timmar på ett hotell som luktade cigarettrök. Upp vid fem, duscha, ut i den ljumma Frankfurtnatten och kryssa runt bland sprutnarkomaner och yrkes-sexualister innan flygbussen hittades. Flygbuss i två timmar till Frankfurt-Hahn, bli förnederad av tyska tjänstemän eftersom min hårproduktsburk var 50 ml större än flygsäkerheten kunde tillåta, och sedan upptäcka att T-bones lägenhetsnycklar troligtvis låg kvar ombord på den tyska flygbussen. Fotvandring över halva plattan för att nå ett helkaklat Ryanair-plan med solida plastsäten. Tack och lov var det nyligen urspolat. Satt rak i ryggen och sned i nacken och sov hela resan upp till hård landning på Skavsta. In i bilen, köra upp till Arlanda där T-bone jobbade, hämta min lappis (som detta skrivs på) som han varit storsint nog att ta med sig upp från lägenheten jag inte längre kommer in i. Shoot the crap över en Yaki-Pasta i Sky City, sedan körde jag ner till Sthlm igen. Scorade en kopia av Armed Assault Gold Edition på Sveavägen innan jag styrde ut till Ingarö där Martinez och Matilda väntade. Tittade på snel hest, handlade en rågad kundvagn med födoämnen, brände av en brandbomb tillsammans med Martinez innan Matilda åkte in till SexAndTheCity-visning och remaining men together hade en värdig grillköttsorgie framför "No Country för Old Men" och sedan "The Onion movie". I säng vid 03 ungefär.

Styckesindelning är en lyx man unnar sig när orken finns.

Nu frulle, sedan lösa the ASSA-ABLOY situation, därefter skall Wild Boyz ut till en ö och bygga fler brandbomber och skriva manus.

Det är tufft att vara ledig.