Datadebakel

Idag satt jag i godan ro och surfade lite framför Discovery Channel. Barnet låg i sängen för sitt dagliga sov, och jag hade precis ätit lite lunch. Frid & Fröjd.

Så plötsligt upphör Internetförbindelsen att fungera. Jag traskar in till ADHD-modemet och konstaterar att WAN-lampan inte lyser (modemet har alltså ingen kontakt med omvärlden). Jag startar om eländet utan att WAN-lampan kommer igång igen.

Ringer upp Bredbandsbolagets support och förklarar för kvinnan i luren att min uppkoppling är borta, och för att parera eventuella frågor om vilket antivirusprogram jag kör eller om jag har defragmentiserat modermodemet nyligen så nämner jag att WAN-lampan inte lyser. Supportkvinnan hummar och fipplar lite och håller med om att det inte ser bra ut. Hon börjar upprätta ett supportärende och frågar av ren rutin om jag har kopplat in alla sladdar rätt. Jag biter ihop och säger att, ja det har jag, och ingenting har ändrats sedan i morse då allt fungerade.

Supporten ber mig ändå dubbelkolla att sladden sitter i rätt hål på modemet, och efter lite brytande och bändande bland tighta kabeldragningar kan jag bekräfta att det är rätt. Hon frågar hur modemet är anslutet till väggen, och när jag berättar att det sitter via en 5-meters skarvsladd vädrar hon morgonluft och berättar att det inte rekommenderas. Jag suckar inombords och förklarar att det trots allt har fungerat tidigare, och att sladdlängden troligtvis inte ligger bakom det hela.

Supportkvinnan meddelar att de får skicka ut en tekniker, men jag bör koppla om modemet så att det sitter direkt i väggen innan teknikern kommer, annars kan vi bli skyldiga 1500 bagis i straffavgift. Så frågar hon om jag har möjlighet att koppla in modemet direkt i väggen medan hon hänger kvar i luren, bara för att dubbelkolla.

Jag tillmötesgår henne med diverse obscena handgester som tack och lov inte förmedlas över teleförbindelsen. Efter ett akrobatiskt elände lyckas jag koppla bort det inväxta modemet och bär bort det till Första Telejacket som sitter vid Sophies spjälsäng. Jag drar ut sängen för att kunna dra ut skarvsladden och koppla in modemet direkt i jacket. Jag ser hur skarvsladdens kontakt hänger och dinglar bredvid jacket. I spjälsängen sitter Sophie och fnittrar.

Under några sekunder överväger jag landsflykt, skyddad identitet eller åberopande av tillfällig sinnesförvirring. Men moralen vinner, och med hundhuvud kopplar jag in den lösa sladden, ser hur WAN-lampan tänds, och ber med japansk inlevelse om ursäkt å mina och min dotters vägnar. Supportkvinnan är storsint och skrattar och önskar trevlig helg.

Jag har efter detta bestämt mig för att att sadla om. IT är tydligen ingenting jag bör syssla med längre, så på måndag ringer jag Micky Dee och frågar om de har en plats ledig vid stekbordet.

Jag skäms!

En stor jävla lax

Idag slank jag in på Hemköp och kvistade förbi fiskdisken. Högburen och stolt som jag är äter jag helst färsk fisk, och sedan jag lärt mig filea genom att titta på Youtube så har jag inget emot att köpa hela laxar när det bjuds.

I firredirren fanns bara ett exemplar kvar, och det var en rejäl bjässe som en tidigare kund köpt loss några gram av. Följdaktligen var hela huvudet väck, och slapp jag betala för det så blev kilopriset löjligt lågt!

Sagt och gjort, fisktanten brottade ner havsvidundret i fiskpapp och plastpåsar, och jag gick visslandes genom butiken och scorade lite rom och gräddfil.

Nu ligger en väsentlig del av firren i magen, i gott sällskap av färsk broccoli och romsås, och dra mig baklänges vad gott det var. Färsk lax är gudarnas föda!

Annars var vi med Sophie till förskolan idag för att hälsa på. På grund av det stalinistiska styret i Malmö stad så får vi ingen plats där förren en och en halv månad efter datumet vi behövde ha det, men de trevliga förskolefröknarna kanske kunde lirka in Soffan liiite tidigare. Barnet självt hade ingen ångest alls inför skolstarten, hon sprang rakt in, kramade en fröken, omplacerade lite lego, sparkade till en boll, stal en plastgris och lyssnade på en saga, allt inom loppet av några minuter. När vi slutligen slet henne från förskolan var det under vilda protester, så är behöver vi nog inte oroa oss. Tydligen tillämpar förskolan nån Reggio Emilia-grej, jag vet inte riktigt vad det är, men det för tankarna till parmesanost!

Nu ska jag skissa lite på en walk-in-garderob. Det är stekigt!!! Synd bara att man är mister t-shirt... Men t-tröjor skall ju också ha ett fint rum att ligga i.

Long time no blog

Jag har egentligen inget intressant att dela med mig av, men jag tänkte att om jag skriver något litet så kanske kreativiteten kommer igång. Man vill ju försöka glädja de två läsarna som den här bloggen har.

Senast jag skrev var det jul, och efter det inträffade faktiskt nyår. Eftersom A-Lo var i Egyptens land just då så firade jag och El Proppo ute på päronens gård. Det var alla tajders med mycket mat, rikligt eldande i öppna spisen och ett och annat lamm som poppade ut i denna kalla hårda värld. Sophie och hunden Kompis bondade och lekte tafatt hela dagarna och själv precisionskörde jag lite traktor vid röjningen nere vid sjön.

Sen vetefan om det har hänt så mycket. Snart är det februari, då skall jag tillbaks till grottekvarnen igen. Har stashat upp lite ny utrustning till dess så att man inte blir totaly frånåkt, och jag är faktiskt lite smånöjd med nya luren, en HTC Touch Pro.

Om 10 minuter börjar Mia & Klara på TV. Måste nog pina mig igenom en hel halvtimme av denna dialektala kvinnohumor för att se om jag syns i bild. Gjorde ett statistjobb i den produktionen, och om ni har missat det så har ju faktiskt trailern för kobojsarfilmen jag är med i släppts.



Bis bald!