Freitag!

Har gått och varit småsjuk i en par veckor, men eftersom saker och ting inte löser sig av sig självt där jag jobbar har jag inte kunnat stanna hemma. Detta har troligtvis bidragit till det utdragna sjukdomsförloppet, men sedan några dagar känns det bättre. Undantaget var gårdagen då jag överraskades av en matförgiftning, troligtvis orsakad av några danska salmonellaägg jag tryckte i mig i onsdags lunch. Mensvärk, illamående, frossbrytningar och nedsatt allmäntillstånd var inget vidare. Förbannelse över danskarna och deras besudlade ägg!!!

När jag stog med huvudet i en kabelhärva idag vid 15.30-snåret idag fick jag nog av arbete för den här veckan, så jag jonnade hem, bytte påse och körde iväg till innebandyn som jag inte deltagit på på flera veckor. Det var skoj att veva igång plasten igen, men konditionen var rekordlåg. Jag pustade och stånkade omkring på planen som en KOL-sjuk, satte i och för sig en del sköna strutar, men hade en allt som allt rätt sugig come back.

I morgon skall vi ha konferens med jobbet i vårt fina vattentorn, och på kvällen går vi nästgårds till Malmö Arena och tittar på Schlager. Jag lyckades fixa lite tröstplåtar till kvällens genrep till A-Lo, Evert och Dykarn, så de är där just nu och frotterar sig.

Ensam hemma innebär unnestund, så jag har en stadig bit kött i ugnen, colan står väl kyld på balkongen, och snart börjar Walk the Line på åttan. Sweet!

Idioternas sammansvärjning

I kväll tänkte jag och A-Lo att vi skulle ta och besöka biografen och se en film. Vi slog till på sena föreställningen av "The International" som i mina ögon fått ett rätt ljumt mottagande men ändå verkade rätt lovande.

När vi kom in i den nästan tomma salongen hade ett annat par satt sig på våra platser, men de flyttade sig snabbt till sina rätta stolar. Vi slog oss ner och kort därefter kom ytterligare grupper av människor in, vilka samtliga satte sig på fel platser med förvirring och omgruppering till följd. Vadan detta resoluta motstånd mot att bara följa anvisningen på biljetten?

När filmen nästan skulle börja kunde vi konstatera att kvällens hjärn-trust var samlad runt om oss. Direkt bakom oss satt redaktionen från P3s "Din Gata" och språkade sådär sydländskt osvenskt och härligt, samtliga med onaturligt högt tonläge. Efter att A-Lo vänligt bad dem dämpa sig i filmens inledning slängde de förstås tillbaka en syrlig kommentar, och även om de sänkte volymen en smula kunde vi fortsatt ändå njuta av "Schoo bruschan, vem e deen mannen?" och "Abu, varfor gjorde han så, len?" filmen igenom.

Detta var förstås irriterande, men en ljum smekning jämfört med sällskapet framför. Det var "Svenska Modebloggare med ADHD" på kvällsutflykt. Frigående höns som fått hjärnskador av långvarig väteperoxidexponering. De kacklade, tjattrade och skrattade högt vid totalt opassande ställen. Ohämmad och deprimerande dumhet i sin renaste form.

Så där satt vi, inklämda mellan den mänskliga idiotins två ytterligheter. Och man kan bara konstatera att människan är slut som art. Sönderavlad bortom räddning. Härifrån går det bara nedåt tills våra barnbarnsbarn blivit så lågpresterande att de glömmer bort att andas.

Och film är inte längre bäst på bio.

Filmen var hur som haver jättebra, den var spännande och lyckades överrösta alla störande element tillräckligt mycket för att hålla mig fängslad. Gå och se om ni vill se en thriller i ordets mest genuina betydelse. Den får 4 starka hattar av 5 möjliga.

Föräldrafritt

A-Lo är på After Arbeit och Martinez är i stan, så ikväll är det bara vi barn hemma. I ugnen steks just nu lamm från päronens gård, och snart skall vi frossa. Sophie tjyvstartade med sin kvällsmacka.

Air time!

Ikväll fick jag mycket exponering i SVTs Mia & Klara. Skönt att bryta type castingen som butter viking.

Om ni missade det, smurfa in på http://svtplay.se/v/1444704/mia_och_klara/del_4_av_8. Första sketchen. Boom! That's how I roll baby!

Hej mitt vinterland

Sent tillkomna läsare kanske har missat att Malmö stad bryter mot Genevekonventionen och vägrar ge Sophie förskoleplats före den 1 mars. Så är det i alla fall, och sedan andra februari jobbar även undertecknad heltid.

Barnpassandet har istället med bravur sköts av De Två Familjerna ("Capulets & Montagues") där Fam Löf satt första veckan i Malmö, och Fam Lor hade Sophie hos sig i Kallekrona andra veckan. I det barnfria Malmö har jag och A-Lo gått på bio en gång, och sedan i princip jobbat konstant dag som natt.

I går kväll lyckades jag slita mig från fliten och tillbringade kvällen med några polare spelandes brädspelet "Battlestar Galactica" till pizza, cola och anklagande utfall. Kul och spännande som alltid. Jag fick spela bad guy (igen) och var i det vinnande laget (igen). Hoppas att jag blir bjuden fler gånger.

Det har förstås varit bra att kunna jobba och så, men det har varit hemskt tomt hemma på kvällarna när inte lilla Proppen rejvat omkring där på kvällarna. Vi sprang redan första dagen och köpte en webbkamera som paketades upp till Kallekrona så att vi kunde utöva visst föräldrainflytande på distans under veckan. Det var en life saver!

Nu är vi uppe i Blekinge igen för ett kärt återseende, Barney Apa är i toppform och har skinit ikapp med solen hela dagen. Vi tog en lång promenad i finskor och pulka, har fikat och ätit gott, och jag hann till och med lura lite på sofflocket. Nu förbereds supén medan Sophie mumsar kvällsmackan. Sedan blir det förstås sångtävling på TV under glada tillrop.

Efter två veckor åter i grottekvarnens slit kan jag konstatera att den gamla devisen från skoltiden står sig väl: "Det bästa med skolan är rasterna!"