Zumba

Tvärs över gatan från nya kontoret ligger ett litet gym. Fick ett erbjudande om billigt årskort i någon "goda grannar"-anda, och jag slog till. Lite cyklar, någon roddmaskin, en källare med skrotmaskiner. Och så tre s.k. gympass om dagen med olika inriktning.

Jag gled över på lunchen i onsdags med siktet inställt på boxpass. Jag har inte boxats på några år, och kände att det kunde vara kul att veva igång igen, även om det är mer fusk än fullkontakt.

Väl där frågade jag i receptionen om boxpasset var fullt, men personalen förklarade att boxningen är på torsdagar, jag hade alltså kollat fel på schemat. Istället förklarade de att danspass stod till buds, närmare bestämt Zumba. Jag tänkte att, what the fuck, nu är jag ju ändå här, så jag böt om och kvistade in.

Jag var ensam gosse i salen, och de samlade kvinnorna sneglade nyfiket i min riktning. Instruktörer klev in, jag presenterade mig och nämnde att jag var ny. "Det skall nog gå bra" sade instruktören med en lätt road blick.

Så drog det igång. Samba, salsa, merengue, you name it! Om det innebar höftrullningar, juckningar och exotiska rörelsemönster så fanns det med i programmet. Avancerade stegkombinationer i 160 bpm, barnförbjudna armrörelser som för tankarna till arabiska nätter i heta tält och det ständigt närvarande stjärtskakandet.

Jag låg konstant en halv takt efter med blicken fastsvetsad vid instruktörens fötter som var överallt samtidigt. Mina armar befann sig i ett parallellt universum och jag fick dem aldrig att synka med resten av kroppen. Jag var katten i det hermelinhav av synkroniserade kvinnokroppar som dansade runt i rummet. Och jag pustade, stånkade och svettades.

Men jag överlevde. Det var bra för pumpen. Lite kul faktiskt för en gammal sång- och dansman som mig. Och jag fick uppmuntrande beröm, om än mer könsgrundat än baserat på faktisk prestation. Så jag tror jag skall gå några gånger till och se om jag kan lära mig stegen och hitta höftrullningen. These hips don't lie!

A-Lo kallar det veckans högoddsare.

På torsdagen återvände jag till gymet för boxpass. Jag ingjöt skräck i de andra pastellnissarna med mina genuint mördande slag och min djuriska frenesi, och fick träningsvärk nå djävulskt. Men det var också kul, så det kör jag nog också vidare på.

Nu har vi prexis kollat på Robertson med fassan som tittade förbi. I morrn skall jag kanske hämta ner hojen från Hörby som jag var uppe och varmkörde idag. Fan vad kul det var! Blir tufft att sälja den.

Skoj ohoj!

Nu har jag något riktigt kul på gång. Ni får tids nog veta mer.

I helgen var jag uppe i Stockholm och lattjade. Fredag kväll åkte jag och Martinez och handlade kött och grillkol, sedan stog vi i kyla och beckmörker och grillade ihop det ljuvligaste av skrovmål. Vi åt och åt, och sedan låg vi med magarna i vädret och stönade oss till sömns.

Lördagen skyndade vi långsamt upp ur sängen, slökollade lite Mythbusters & Co innan vi masade oss in till stan. 14 hade vi stämt träff med C-line på ett fik på Sveavägen för att tjöta lite om vårt nya manus, och annat filmrelaterat.

Det blev ett kärt återseende av C, och det tog inte många nanosekunder innan det kreativa snacket flödade ymnigt. Åtskilliga timmar senare hade vi fått nyttiga synpunkter på manuset, och gett tillbaka nyttiga synpunkter på en ny sitelayout som C-line skall släppa snart.

Efter att ha vinkat C adjö ångade vi hem till Blingarö igen för ett snabbt durshande och ombyte, därefter tillbaka in till Kungsholmen. Martinez var bjuden hem till en volleybolleypolare som hade bartömning i sin 30-kvadratslya. Vännen var snäll nog att släppa in mig också, och vi hade med oss en flaska flådigt bubbel som värdinnepresent.

Festen var kul, najs plockbuffe och massor av sköna människor. Halva kalaset bestod av volleybollspelare, andra halvan var läkare, och i princip alla var frankofiler. Timmarna rusade iväg, och till slut blev vi utjagade som sista kvarvarande gäster vid 3-snåret. Vi skjutsade två nya bekantskaper (en brittisk matematiker och blivande fru) till Kungsholmstorg innan vi bolmade ut i lantmörkret och gjorde kväll.

Söndag morgon åt vi baguettefrukost, låg och lurade några timmar, och åkte sedan in till stan igen för att hooka med T-bone. Han höll på att sanera sin lägenhet som skall hyras ut till något kjoltyg nu när T flyttar ihop med J-Lo. T-bone var duktigt stasad när vi överraskade honom i lägenheten, och han jagade iväg oss med dammvippan så att han skulle få städa klart i fred.

Vi tog ett varv förbi Fridhemsplan och scorade hufvudwerkstabletter och resorb till stackars M som hade skallebank av lördagkvällens umbäranden. När vi återvände till den rena lägenheten var allt klart, och T började varva ner från de 16000 r.p.m. han verkade ha gått i.

Vi tre drog till Birkastans Pizzeria och beställde in kärlekspizza a plenty. Den slank ner med ett glufs, och så var man proppmätt igen. Vi ägnade sedan återstoden av dagen åt lite mild planering av något skoj som kommer att hända i sommar. Mer om det senare...

Vid 21-snåret klev jag på Malmö Aviations 146:a och däckade på rad 2 innan huvudstället lämnat marken. Dreglande och med nackont väcktes jag ur min törnrosasömn av att vi började sjunka från flight level ner mot ett stormigt sturup. Det var skumpigt och bumpigt, och piloterna gjorde en riktigt fulinflygning. Jag satt och spanade ut i stormregnet och såg plötsligt banljusen precis 90 grader till höger om oss, kort därpå girades det hårt styrbord innan 146:an några sekunder senare satte i kraftig sidvind med dubbelstuds. Det måste ha varit bråttom hem på flight deck. Flygbusskollegan lät mig åka gratis, och runt 23 var jag hemma i sängen. Snipp snapp! Kul helg!

Öppet brev till TV4s tittarombudsman

Kan inte Helge Skog hålla käften?

/Vän av ordning

Sova middag

Och drömma om Pro Wrestling!

Remeniss

I natt klockan noll ett nånting: Brewsters Miljoner på TV. Haja att jag kommer att sitta bänkad!

Fan vad najs att det är helg igen. Det här jävla jobbet jag har är ju bara en massa jobb hela tiden. Dag som natt. Nu har jag dessutom beredskap i en vecka. Oavsett tid på dygnet måste jag vara beredd att ila iväg så fort läderlappssignalen lyser på himlen.

Just nu glor jag på Låtom Oss Dansa på fyran, och funderar på vilket av följande som kommer att inträffa först:

- Hollywood ringer, ursäktar att de har dröjt, och erbjuder mig 100 mille i budget för att nyinspela "Numb Bacon" med T-bone, Robert Downey Jr. och Tina Fey.

- Hollywood ringer, ursäktar att Robert Downey Jr var uppbokad, och erbjuder mig 150 mille och final cut för att spela in "Brute Force" med T-bone, Tom Skerrit och Chow Yun Fat. Martinez som D.P.

- Sjölunda Bajsverk ringer, ursäktar att andningsmaskerna är slut, och erbjuder mig att fixa fiberförbindelsen i den av fekalier översvämmade grovgallerbyggnaden.

Ladbrokes har stoppat alla vad på alternativ tre...

Shoppa med loppan

Idag är A-Lo i Estocolmo. För att täcka för mig när jag skulle på provfilmning kom syster yster och Steve-o in och passade Sophie. När jag var klar gick vi allihopa ut och fikade lite, och stack in skallarna i en eller två affärer.

Nu blir det snart mat, sedan Step Brothers på hyr-DVD.

Såg att Rambo III går sent ikväll också. Good stuff!

Muzak

Jag gick och köpte mig ett keyboard som jag jackade in i Hackint0shen, och nu är det synthfest varje kväll hos Löfs. Förutom en skön ambient-tolkning av temat från "Närkontakt av tredje graden" och en taktfast nyversion av Sophies favoritlåt har jag även hunnit få ur mig en skön "Capella-möter-Coldplay" med det bästa från två sinnestämningar. Garageband är göy!

Får se om jag lånar hem stormembransmikrofonen från jobbet och harklar ur mig ett vocal-spår till något alster. Kanska trallar lite om hur jävla blåsigt det är i Malmö och hur illa alla kör här. I refrängen listar jag mina favoritkebaber i stan. Tänk Basshunter och Håkan Hellströms kärleksbarn, bortrövat och hjärntvättat av Goran Bregovic, så skulle det låta.

Nej, skämt åsido, jag kanske skall börja med att scora någon av mina gamla filmer. Det blir bra övning. Nu ska vi se hur fan man gör filtersvep i Garagebandet...