Jag har hamnat i klammeri med rättvisan! Två gånger på kort tid har jag konfronterats av lagens långa ärm då jag brutit mot Boken. Enbart mitt över-smöriga lismande har räddat mig från telefonkatalog över ryggen och batongkonster i piketbussen eller ännu värre, böter!

Kort historik: Då jag cyklar till och från jobbet/träningen är det cykelbana ungefär 98% av sträckan. När jag är nästan framme måste jag transportera mig ca 10 meter på en trottoar, korsa en väg, och sedan klara av 5 meter trottoar innan jag är på farbar mark igen. På bifogad skiss har jag markerat min färdväg med blått streck där man får cykla, och rött sträck där da law uttryckligen förbjuder det.
Det strider mot allt mänskligt förnuft att cykla 2 kilometer non-stop, sedan plötsligt hoppa av cykeln, leda den över en tom gata, hoppa på igen och cykla sista 200 meterna. Följdaktligen har jag lyssnat till mitt hjärta och cyklat även på de förbjudna ytorna. Vid två tillfällen har the police tagit sig besväret att stanna mig, tala om för mig att man inte får cykla på trottoar, se lite hotfull ut, och sedan glida iväg mot andra stimulerande åtaganden. På kartan har jag markerat de två punkterna jag blivit observerad på i mina lagöverträdelser.
Visst, Harry Haffa har lagen oomstridligen på sin sida, man FÅR inte göra som jag gör. Men vem i ungdomlig vigör skulle egentligen sabba rytmen och promenera med cykeln i 30 meter som ett jon, när det inte drabbar en enda människa att man cyklar hela vägen?
Fan, jag är ju på polisens sida! Hur många gånger har jag inte uttryckt mitt stöd för deras otacksamma värv, hur många gånger har jag inte agerat god medborgare och anmält upphittade bilnycklar samt kört bortsprungna hundar till polisstationen. Jag tror mig vara en model citizen, men i lagens ögon är jag tydligen ett kriminellt störningselement som skall regleras.
Whatevva! När jag blir commander-in-chief Sweden skall jag ändra lagen så att den passar mina syften. Tills dess får jag lära mig hålla mig undan deras vakande ögon...