Storleksförbistring

Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:

Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.

En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.

Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.

Och så vidare, ni fattar.

Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.

Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.

Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.

Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.

Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!

Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.

Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.

Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!