The Golden Guy

I morse var det upp in the ott, för jag var inbokad på TV-inspelning. En liten statistgrej bara, inget märkvärdigt. Egentligen är jag inte så sugen på statism längre, men den snälla rara rollbesättaren ringde förra veckan och frågade om jag hade tid och jag föll till föga. Rätt soft allt som oftast, och man får hänga på set och tjöta med folk.

Tillbaka till ottan: jag slog upp ögonen och anade genast att något var fel. Ont i halsen, feberkänning och nedsatt allmäntillstånd. "Tusen jävlar" tänkte jag och kravlade min väg mot duschen som fick defibba igång min dag. Jag slängde i mig lite Echniinchichinhachinaguard och en Bafusin och satte på sju underställ och åtta tjocka tröjor för att inte frysa ihjäl i rysskylan som härjar överallt nu förtiden.

På produktionsbolagets kontor fick jag veta att vilken min roll i det stora dramat skulle vara, och tråkigt nog tyckte de att jag skulle ha min skinnjacka på mig, trots att den var rätt tunn. Följaktligen blev det en kylslagen förmiddag där jag stog på ett blåsigt fält och frös röven av mig. Inspelningen rörde en svensk-dansk dramaserie med bl.a. Kim Bodnia och Sofia Helin i rollerna. Till hösten kommer den på TV, och om jag inte har sålt in den till er redan kan jag avslöja att gamm-SAABen kommer att synas i bild, inte bara en, utan två gånger.

Jag var wrappad och klar vid lunch, hoppade in i bilen som inte startade eftersom diverse kringflyttningar av produktionspersonalen för att den skulle hamna rätt i bild hade dränerat batteriet. Start-stopp-start-stopp-kyla-grejen ni vet. Tur att man har startcables!

Efter en lunch bar det av till ett litet möte, varpå jag åkte ut i hamnen och våldgästade min vän "the Hoak" som jobbar på en riktig "förklaring-följer"-fabrik. Jag hade tänkte lolla på lite balla löpande band, men vi försjönk i ett Microsoft Access-problem som tog en liten stund att lösa, och sedan var det hög tid att åka till innebanjon. Jag fick en ask choklejd av H som tröst för att jag inte fick se några maskiner, det var snällt.

Innebandy med galopperande halstyfus var ingen höjdare, jag spelade långt under min normala elitnivå. Jag fick t.o.m. kramp i vaden mot slutet som för att fullända förnedringen.

Jag for hem och tröståt fläskkotletter, nu kollar vi på På Spåret och bloggar, snart skall jag spela lite Hexbox med H and the boys och i morgon är det lördag. Då får man lördagsgodis.

På söndag planerar jag att duna en stund på sena eftermiddagen och sedan köra en Oscars-vaka. 2.30 på natten mot måndag startar det, men det är en del försnack och klänningsspan.