Nu blir det snart mat, sedan Step Brothers på hyr-DVD.
Såg att Rambo III går sent ikväll också. Good stuff!
New Instapond
8 år sedan
lördag, mars 07, 2009
Shoppa med loppan
torsdag, mars 05, 2009
Muzak
Jag gick och köpte mig ett keyboard som jag jackade in i Hackint0shen, och nu är det synthfest varje kväll hos Löfs. Förutom en skön ambient-tolkning av temat från "Närkontakt av tredje graden" och en taktfast nyversion av Sophies favoritlåt har jag även hunnit få ur mig en skön "Capella-möter-Coldplay" med det bästa från två sinnestämningar. Garageband är göy!Får se om jag lånar hem stormembransmikrofonen från jobbet och harklar ur mig ett vocal-spår till något alster. Kanska trallar lite om hur jävla blåsigt det är i Malmö och hur illa alla kör här. I refrängen listar jag mina favoritkebaber i stan. Tänk Basshunter och Håkan Hellströms kärleksbarn, bortrövat och hjärntvättat av Goran Bregovic, så skulle det låta.
Nej, skämt åsido, jag kanske skall börja med att scora någon av mina gamla filmer. Det blir bra övning. Nu ska vi se hur fan man gör filtersvep i Garagebandet...
fredag, februari 27, 2009
Freitag!
Har gått och varit småsjuk i en par veckor, men eftersom saker och ting inte löser sig av sig självt där jag jobbar har jag inte kunnat stanna hemma. Detta har troligtvis bidragit till det utdragna sjukdomsförloppet, men sedan några dagar känns det bättre. Undantaget var gårdagen då jag överraskades av en matförgiftning, troligtvis orsakad av några danska salmonellaägg jag tryckte i mig i onsdags lunch. Mensvärk, illamående, frossbrytningar och nedsatt allmäntillstånd var inget vidare. Förbannelse över danskarna och deras besudlade ägg!!!
När jag stog med huvudet i en kabelhärva idag vid 15.30-snåret idag fick jag nog av arbete för den här veckan, så jag jonnade hem, bytte påse och körde iväg till innebandyn som jag inte deltagit på på flera veckor. Det var skoj att veva igång plasten igen, men konditionen var rekordlåg. Jag pustade och stånkade omkring på planen som en KOL-sjuk, satte i och för sig en del sköna strutar, men hade en allt som allt rätt sugig come back.
I morgon skall vi ha konferens med jobbet i vårt fina vattentorn, och på kvällen går vi nästgårds till Malmö Arena och tittar på Schlager. Jag lyckades fixa lite tröstplåtar till kvällens genrep till A-Lo, Evert och Dykarn, så de är där just nu och frotterar sig.
Ensam hemma innebär unnestund, så jag har en stadig bit kött i ugnen, colan står väl kyld på balkongen, och snart börjar Walk the Line på åttan. Sweet!
När jag stog med huvudet i en kabelhärva idag vid 15.30-snåret idag fick jag nog av arbete för den här veckan, så jag jonnade hem, bytte påse och körde iväg till innebandyn som jag inte deltagit på på flera veckor. Det var skoj att veva igång plasten igen, men konditionen var rekordlåg. Jag pustade och stånkade omkring på planen som en KOL-sjuk, satte i och för sig en del sköna strutar, men hade en allt som allt rätt sugig come back.
I morgon skall vi ha konferens med jobbet i vårt fina vattentorn, och på kvällen går vi nästgårds till Malmö Arena och tittar på Schlager. Jag lyckades fixa lite tröstplåtar till kvällens genrep till A-Lo, Evert och Dykarn, så de är där just nu och frotterar sig.
Ensam hemma innebär unnestund, så jag har en stadig bit kött i ugnen, colan står väl kyld på balkongen, och snart börjar Walk the Line på åttan. Sweet!
tisdag, februari 24, 2009
Idioternas sammansvärjning
I kväll tänkte jag och A-Lo att vi skulle ta och besöka biografen och se en film. Vi slog till på sena föreställningen av "The International" som i mina ögon fått ett rätt ljumt mottagande men ändå verkade rätt lovande.
När vi kom in i den nästan tomma salongen hade ett annat par satt sig på våra platser, men de flyttade sig snabbt till sina rätta stolar. Vi slog oss ner och kort därefter kom ytterligare grupper av människor in, vilka samtliga satte sig på fel platser med förvirring och omgruppering till följd. Vadan detta resoluta motstånd mot att bara följa anvisningen på biljetten?
När filmen nästan skulle börja kunde vi konstatera att kvällens hjärn-trust var samlad runt om oss. Direkt bakom oss satt redaktionen från P3s "Din Gata" och språkade sådär sydländskt osvenskt och härligt, samtliga med onaturligt högt tonläge. Efter att A-Lo vänligt bad dem dämpa sig i filmens inledning slängde de förstås tillbaka en syrlig kommentar, och även om de sänkte volymen en smula kunde vi fortsatt ändå njuta av "Schoo bruschan, vem e deen mannen?" och "Abu, varfor gjorde han så, len?" filmen igenom.
Detta var förstås irriterande, men en ljum smekning jämfört med sällskapet framför. Det var "Svenska Modebloggare med ADHD" på kvällsutflykt. Frigående höns som fått hjärnskador av långvarig väteperoxidexponering. De kacklade, tjattrade och skrattade högt vid totalt opassande ställen. Ohämmad och deprimerande dumhet i sin renaste form.
Så där satt vi, inklämda mellan den mänskliga idiotins två ytterligheter. Och man kan bara konstatera att människan är slut som art. Sönderavlad bortom räddning. Härifrån går det bara nedåt tills våra barnbarnsbarn blivit så lågpresterande att de glömmer bort att andas.
Och film är inte längre bäst på bio.
Filmen var hur som haver jättebra, den var spännande och lyckades överrösta alla störande element tillräckligt mycket för att hålla mig fängslad. Gå och se om ni vill se en thriller i ordets mest genuina betydelse. Den får 4 starka hattar av 5 möjliga.
När vi kom in i den nästan tomma salongen hade ett annat par satt sig på våra platser, men de flyttade sig snabbt till sina rätta stolar. Vi slog oss ner och kort därefter kom ytterligare grupper av människor in, vilka samtliga satte sig på fel platser med förvirring och omgruppering till följd. Vadan detta resoluta motstånd mot att bara följa anvisningen på biljetten?
När filmen nästan skulle börja kunde vi konstatera att kvällens hjärn-trust var samlad runt om oss. Direkt bakom oss satt redaktionen från P3s "Din Gata" och språkade sådär sydländskt osvenskt och härligt, samtliga med onaturligt högt tonläge. Efter att A-Lo vänligt bad dem dämpa sig i filmens inledning slängde de förstås tillbaka en syrlig kommentar, och även om de sänkte volymen en smula kunde vi fortsatt ändå njuta av "Schoo bruschan, vem e deen mannen?" och "Abu, varfor gjorde han så, len?" filmen igenom.
Detta var förstås irriterande, men en ljum smekning jämfört med sällskapet framför. Det var "Svenska Modebloggare med ADHD" på kvällsutflykt. Frigående höns som fått hjärnskador av långvarig väteperoxidexponering. De kacklade, tjattrade och skrattade högt vid totalt opassande ställen. Ohämmad och deprimerande dumhet i sin renaste form.
Så där satt vi, inklämda mellan den mänskliga idiotins två ytterligheter. Och man kan bara konstatera att människan är slut som art. Sönderavlad bortom räddning. Härifrån går det bara nedåt tills våra barnbarnsbarn blivit så lågpresterande att de glömmer bort att andas.
Och film är inte längre bäst på bio.
Filmen var hur som haver jättebra, den var spännande och lyckades överrösta alla störande element tillräckligt mycket för att hålla mig fängslad. Gå och se om ni vill se en thriller i ordets mest genuina betydelse. Den får 4 starka hattar av 5 möjliga.
fredag, februari 20, 2009
Föräldrafritt
söndag, februari 15, 2009
Air time!
Ikväll fick jag mycket exponering i SVTs Mia & Klara. Skönt att bryta type castingen som butter viking.Om ni missade det, smurfa in på http://svtplay.se/v/1444704/mia_och_klara/del_4_av_8. Första sketchen. Boom! That's how I roll baby!
lördag, februari 14, 2009
Hej mitt vinterland
Sent tillkomna läsare kanske har missat att Malmö stad bryter mot Genevekonventionen och vägrar ge Sophie förskoleplats före den 1 mars. Så är det i alla fall, och sedan andra februari jobbar även undertecknad heltid.Barnpassandet har istället med bravur sköts av De Två Familjerna ("Capulets & Montagues") där Fam Löf satt första veckan i Malmö, och Fam Lor hade Sophie hos sig i Kallekrona andra veckan. I det barnfria Malmö har jag och A-Lo gått på bio en gång, och sedan i princip jobbat konstant dag som natt.
I går kväll lyckades jag slita mig från fliten och tillbringade kvällen med några polare spelandes brädspelet "Battlestar Galactica" till pizza, cola och anklagande utfall. Kul och spännande som alltid. Jag fick spela bad guy (igen) och var i det vinnande laget (igen). Hoppas att jag blir bjuden fler gånger.
Det har förstås varit bra att kunna jobba och så, men det har varit hemskt tomt hemma på kvällarna när inte lilla Proppen rejvat omkring där på kvällarna. Vi sprang redan första dagen och köpte en webbkamera som paketades upp till Kallekrona så att vi kunde utöva visst föräldrainflytande på distans under veckan. Det var en life saver!
Nu är vi uppe i Blekinge igen för ett kärt återseende, Barney Apa är i toppform och har skinit ikapp med solen hela dagen. Vi tog en lång promenad i finskor och pulka, har fikat och ätit gott, och jag hann till och med lura lite på sofflocket. Nu förbereds supén medan Sophie mumsar kvällsmackan. Sedan blir det förstås sångtävling på TV under glada tillrop.
Efter två veckor åter i grottekvarnens slit kan jag konstatera att den gamla devisen från skoltiden står sig väl: "Det bästa med skolan är rasterna!"
fredag, januari 30, 2009
Datadebakel
Idag satt jag i godan ro och surfade lite framför Discovery Channel. Barnet låg i sängen för sitt dagliga sov, och jag hade precis ätit lite lunch. Frid & Fröjd.
Så plötsligt upphör Internetförbindelsen att fungera. Jag traskar in till ADHD-modemet och konstaterar att WAN-lampan inte lyser (modemet har alltså ingen kontakt med omvärlden). Jag startar om eländet utan att WAN-lampan kommer igång igen.
Ringer upp Bredbandsbolagets support och förklarar för kvinnan i luren att min uppkoppling är borta, och för att parera eventuella frågor om vilket antivirusprogram jag kör eller om jag har defragmentiserat modermodemet nyligen så nämner jag att WAN-lampan inte lyser. Supportkvinnan hummar och fipplar lite och håller med om att det inte ser bra ut. Hon börjar upprätta ett supportärende och frågar av ren rutin om jag har kopplat in alla sladdar rätt. Jag biter ihop och säger att, ja det har jag, och ingenting har ändrats sedan i morse då allt fungerade.
Supporten ber mig ändå dubbelkolla att sladden sitter i rätt hål på modemet, och efter lite brytande och bändande bland tighta kabeldragningar kan jag bekräfta att det är rätt. Hon frågar hur modemet är anslutet till väggen, och när jag berättar att det sitter via en 5-meters skarvsladd vädrar hon morgonluft och berättar att det inte rekommenderas. Jag suckar inombords och förklarar att det trots allt har fungerat tidigare, och att sladdlängden troligtvis inte ligger bakom det hela.
Supportkvinnan meddelar att de får skicka ut en tekniker, men jag bör koppla om modemet så att det sitter direkt i väggen innan teknikern kommer, annars kan vi bli skyldiga 1500 bagis i straffavgift. Så frågar hon om jag har möjlighet att koppla in modemet direkt i väggen medan hon hänger kvar i luren, bara för att dubbelkolla.
Jag tillmötesgår henne med diverse obscena handgester som tack och lov inte förmedlas över teleförbindelsen. Efter ett akrobatiskt elände lyckas jag koppla bort det inväxta modemet och bär bort det till Första Telejacket som sitter vid Sophies spjälsäng. Jag drar ut sängen för att kunna dra ut skarvsladden och koppla in modemet direkt i jacket. Jag ser hur skarvsladdens kontakt hänger och dinglar bredvid jacket. I spjälsängen sitter Sophie och fnittrar.
Under några sekunder överväger jag landsflykt, skyddad identitet eller åberopande av tillfällig sinnesförvirring. Men moralen vinner, och med hundhuvud kopplar jag in den lösa sladden, ser hur WAN-lampan tänds, och ber med japansk inlevelse om ursäkt å mina och min dotters vägnar. Supportkvinnan är storsint och skrattar och önskar trevlig helg.
Jag har efter detta bestämt mig för att att sadla om. IT är tydligen ingenting jag bör syssla med längre, så på måndag ringer jag Micky Dee och frågar om de har en plats ledig vid stekbordet.
Jag skäms!
Så plötsligt upphör Internetförbindelsen att fungera. Jag traskar in till ADHD-modemet och konstaterar att WAN-lampan inte lyser (modemet har alltså ingen kontakt med omvärlden). Jag startar om eländet utan att WAN-lampan kommer igång igen.
Ringer upp Bredbandsbolagets support och förklarar för kvinnan i luren att min uppkoppling är borta, och för att parera eventuella frågor om vilket antivirusprogram jag kör eller om jag har defragmentiserat modermodemet nyligen så nämner jag att WAN-lampan inte lyser. Supportkvinnan hummar och fipplar lite och håller med om att det inte ser bra ut. Hon börjar upprätta ett supportärende och frågar av ren rutin om jag har kopplat in alla sladdar rätt. Jag biter ihop och säger att, ja det har jag, och ingenting har ändrats sedan i morse då allt fungerade.
Supporten ber mig ändå dubbelkolla att sladden sitter i rätt hål på modemet, och efter lite brytande och bändande bland tighta kabeldragningar kan jag bekräfta att det är rätt. Hon frågar hur modemet är anslutet till väggen, och när jag berättar att det sitter via en 5-meters skarvsladd vädrar hon morgonluft och berättar att det inte rekommenderas. Jag suckar inombords och förklarar att det trots allt har fungerat tidigare, och att sladdlängden troligtvis inte ligger bakom det hela.
Supportkvinnan meddelar att de får skicka ut en tekniker, men jag bör koppla om modemet så att det sitter direkt i väggen innan teknikern kommer, annars kan vi bli skyldiga 1500 bagis i straffavgift. Så frågar hon om jag har möjlighet att koppla in modemet direkt i väggen medan hon hänger kvar i luren, bara för att dubbelkolla.
Jag tillmötesgår henne med diverse obscena handgester som tack och lov inte förmedlas över teleförbindelsen. Efter ett akrobatiskt elände lyckas jag koppla bort det inväxta modemet och bär bort det till Första Telejacket som sitter vid Sophies spjälsäng. Jag drar ut sängen för att kunna dra ut skarvsladden och koppla in modemet direkt i jacket. Jag ser hur skarvsladdens kontakt hänger och dinglar bredvid jacket. I spjälsängen sitter Sophie och fnittrar.
Under några sekunder överväger jag landsflykt, skyddad identitet eller åberopande av tillfällig sinnesförvirring. Men moralen vinner, och med hundhuvud kopplar jag in den lösa sladden, ser hur WAN-lampan tänds, och ber med japansk inlevelse om ursäkt å mina och min dotters vägnar. Supportkvinnan är storsint och skrattar och önskar trevlig helg.
Jag har efter detta bestämt mig för att att sadla om. IT är tydligen ingenting jag bör syssla med längre, så på måndag ringer jag Micky Dee och frågar om de har en plats ledig vid stekbordet.
Jag skäms!
tisdag, januari 27, 2009
En stor jävla lax
Idag slank jag in på Hemköp och kvistade förbi fiskdisken. Högburen och stolt som jag är äter jag helst färsk fisk, och sedan jag lärt mig filea genom att titta på Youtube så har jag inget emot att köpa hela laxar när det bjuds.
I firredirren fanns bara ett exemplar kvar, och det var en rejäl bjässe som en tidigare kund köpt loss några gram av. Följdaktligen var hela huvudet väck, och slapp jag betala för det så blev kilopriset löjligt lågt!
Sagt och gjort, fisktanten brottade ner havsvidundret i fiskpapp och plastpåsar, och jag gick visslandes genom butiken och scorade lite rom och gräddfil.
Nu ligger en väsentlig del av firren i magen, i gott sällskap av färsk broccoli och romsås, och dra mig baklänges vad gott det var. Färsk lax är gudarnas föda!
Annars var vi med Sophie till förskolan idag för att hälsa på. På grund av det stalinistiska styret i Malmö stad så får vi ingen plats där förren en och en halv månad efter datumet vi behövde ha det, men de trevliga förskolefröknarna kanske kunde lirka in Soffan liiite tidigare. Barnet självt hade ingen ångest alls inför skolstarten, hon sprang rakt in, kramade en fröken, omplacerade lite lego, sparkade till en boll, stal en plastgris och lyssnade på en saga, allt inom loppet av några minuter. När vi slutligen slet henne från förskolan var det under vilda protester, så är behöver vi nog inte oroa oss. Tydligen tillämpar förskolan nån Reggio Emilia-grej, jag vet inte riktigt vad det är, men det för tankarna till parmesanost!
Nu ska jag skissa lite på en walk-in-garderob. Det är stekigt!!! Synd bara att man är mister t-shirt... Men t-tröjor skall ju också ha ett fint rum att ligga i.
I firredirren fanns bara ett exemplar kvar, och det var en rejäl bjässe som en tidigare kund köpt loss några gram av. Följdaktligen var hela huvudet väck, och slapp jag betala för det så blev kilopriset löjligt lågt!
Sagt och gjort, fisktanten brottade ner havsvidundret i fiskpapp och plastpåsar, och jag gick visslandes genom butiken och scorade lite rom och gräddfil.
Nu ligger en väsentlig del av firren i magen, i gott sällskap av färsk broccoli och romsås, och dra mig baklänges vad gott det var. Färsk lax är gudarnas föda!
Annars var vi med Sophie till förskolan idag för att hälsa på. På grund av det stalinistiska styret i Malmö stad så får vi ingen plats där förren en och en halv månad efter datumet vi behövde ha det, men de trevliga förskolefröknarna kanske kunde lirka in Soffan liiite tidigare. Barnet självt hade ingen ångest alls inför skolstarten, hon sprang rakt in, kramade en fröken, omplacerade lite lego, sparkade till en boll, stal en plastgris och lyssnade på en saga, allt inom loppet av några minuter. När vi slutligen slet henne från förskolan var det under vilda protester, så är behöver vi nog inte oroa oss. Tydligen tillämpar förskolan nån Reggio Emilia-grej, jag vet inte riktigt vad det är, men det för tankarna till parmesanost!
Nu ska jag skissa lite på en walk-in-garderob. Det är stekigt!!! Synd bara att man är mister t-shirt... Men t-tröjor skall ju också ha ett fint rum att ligga i.
söndag, januari 25, 2009
Long time no blog
Jag har egentligen inget intressant att dela med mig av, men jag tänkte att om jag skriver något litet så kanske kreativiteten kommer igång. Man vill ju försöka glädja de två läsarna som den här bloggen har.
Senast jag skrev var det jul, och efter det inträffade faktiskt nyår. Eftersom A-Lo var i Egyptens land just då så firade jag och El Proppo ute på päronens gård. Det var alla tajders med mycket mat, rikligt eldande i öppna spisen och ett och annat lamm som poppade ut i denna kalla hårda värld. Sophie och hunden Kompis bondade och lekte tafatt hela dagarna och själv precisionskörde jag lite traktor vid röjningen nere vid sjön.
Sen vetefan om det har hänt så mycket. Snart är det februari, då skall jag tillbaks till grottekvarnen igen. Har stashat upp lite ny utrustning till dess så att man inte blir totaly frånåkt, och jag är faktiskt lite smånöjd med nya luren, en HTC Touch Pro.
Om 10 minuter börjar Mia & Klara på TV. Måste nog pina mig igenom en hel halvtimme av denna dialektala kvinnohumor för att se om jag syns i bild. Gjorde ett statistjobb i den produktionen, och om ni har missat det så har ju faktiskt trailern för kobojsarfilmen jag är med i släppts.
Bis bald!
Senast jag skrev var det jul, och efter det inträffade faktiskt nyår. Eftersom A-Lo var i Egyptens land just då så firade jag och El Proppo ute på päronens gård. Det var alla tajders med mycket mat, rikligt eldande i öppna spisen och ett och annat lamm som poppade ut i denna kalla hårda värld. Sophie och hunden Kompis bondade och lekte tafatt hela dagarna och själv precisionskörde jag lite traktor vid röjningen nere vid sjön.
Sen vetefan om det har hänt så mycket. Snart är det februari, då skall jag tillbaks till grottekvarnen igen. Har stashat upp lite ny utrustning till dess så att man inte blir totaly frånåkt, och jag är faktiskt lite smånöjd med nya luren, en HTC Touch Pro.
Om 10 minuter börjar Mia & Klara på TV. Måste nog pina mig igenom en hel halvtimme av denna dialektala kvinnohumor för att se om jag syns i bild. Gjorde ett statistjobb i den produktionen, och om ni har missat det så har ju faktiskt trailern för kobojsarfilmen jag är med i släppts.
Bis bald!
onsdag, december 24, 2008
lördag, december 13, 2008
Mat
Hong Kong-afton
A-Lo är på tjejkalas, så jag och Barnet laddar för en Kung Fu-fest på tu man hand. 21 börjar Kung Fu Hustle på ettan, den spelar vi in på HTPCn, för samtidigt börjar Ong-Bak på sexan. Denna följs av den eminenta kultklassikern Dragons Forever med J.C. Till detta blir det lite glarre, chirre och lörregorre som blev över från gårdagens Taco-rit.
Is nice!
Is nice!
söndag, december 07, 2008
In transit
Nu sitter jag på Arlanda och jäser i väntan på ett plan tillbaka till södern. Åkte upp igår för att gå och kika på T-bones och Jossans nya föreställning. Jag och T och Jossan hookade vid 4-5-tiden igår och satte oss på en Wok vid Karlaplan. Ganska snart anslöt Daniel och Martinez, och medan the actooors drog iväg för att sminka sig och sjunga upp blev jag och krabbarna kvar och åt nachostallrikar.
Vid halv sju jäktade vi iväg till teatern och hämtade våra plåtar som T hade lagt undan. Vid 19 var det insläpp, och vid 22 var det klart! Ensemblen var jätteduktig, och överträffade manus och regi rätt stort. T-bone och Jossan ägde som vanligt, men flera andra gjorde strålande insatser. En rolig grej var att det satt ett fyllo och sov i publiken. Han såg arg ut i aktvilan, men han applåderade snällt under avtackningen. Medans thespianerna sminkade av började jag, Martinez och Daniel att goofa runt på scenen, och kastade bollhavsbollar omkring oss. Detta sysselsatte oss under en lång stund, tills skådisarna var klara för hemgång.
Sakta gingo vi genom stan, folk droppade av, och tillslut var det bara jag och T-bone kvar. Vi drog hem till hans kvart och kollade på några episka avsnitt av Seinfeld innan vi dunade in. Vid 12.30 i morse/dag/eftermiddags vaknade jag, och efter att ha gett T-bones IT-utrustning lite framgångsrik första hjälpen stack vi till Birkastan och åt Kärlekspizza (tm).
Just nu är jag tung i buken som en Boa, och har två timmar till take-off. Ska slösurfa lite och sen börja läsa en bok jag köpte. Det bidde en William Gibson, det var länge sedan jag läste något av honom, så det skall bli kul!
Just det ja, i lurarna just nu spelar soundtracket till Halo 3. Good stuff! Man sluter ögonen på flygbussen och förflyttas till en värld där blyet flödar och Covenants dödsjämmer ekar mellan de snöklädda dalgångarna.
Vid halv sju jäktade vi iväg till teatern och hämtade våra plåtar som T hade lagt undan. Vid 19 var det insläpp, och vid 22 var det klart! Ensemblen var jätteduktig, och överträffade manus och regi rätt stort. T-bone och Jossan ägde som vanligt, men flera andra gjorde strålande insatser. En rolig grej var att det satt ett fyllo och sov i publiken. Han såg arg ut i aktvilan, men han applåderade snällt under avtackningen. Medans thespianerna sminkade av började jag, Martinez och Daniel att goofa runt på scenen, och kastade bollhavsbollar omkring oss. Detta sysselsatte oss under en lång stund, tills skådisarna var klara för hemgång.
Sakta gingo vi genom stan, folk droppade av, och tillslut var det bara jag och T-bone kvar. Vi drog hem till hans kvart och kollade på några episka avsnitt av Seinfeld innan vi dunade in. Vid 12.30 i morse/dag/eftermiddags vaknade jag, och efter att ha gett T-bones IT-utrustning lite framgångsrik första hjälpen stack vi till Birkastan och åt Kärlekspizza (tm).
Just nu är jag tung i buken som en Boa, och har två timmar till take-off. Ska slösurfa lite och sen börja läsa en bok jag köpte. Det bidde en William Gibson, det var länge sedan jag läste något av honom, så det skall bli kul!
Just det ja, i lurarna just nu spelar soundtracket till Halo 3. Good stuff! Man sluter ögonen på flygbussen och förflyttas till en värld där blyet flödar och Covenants dödsjämmer ekar mellan de snöklädda dalgångarna.
fredag, november 28, 2008
Best. Wife. Ever!!!
Igår när A-Lo kom hem låg jag som en död sill i TV-soffan och tittade på TV8. Jag var apatin personifierad! Men frun i huset såg pillemarisk ut och släpade in en stor kartong i vardagsrummet. Jag rycktes ur min mentala dvala och kastade mig över paketet, som till min stora chock innehåll en XBOX 360 Premium! Mon Dieu! Jag var totalt stum av förvåning och vördnad inför denna den kärleksfullaste av handlingar.Resten av gårdagskvällen tillbringades framför LEGO Indiana Jones (som följde med på köpet, roligt roligt) och mina ögon tindrade ikapp med shadereffekterna på TVn. Jag ville aldrig gå och lägga mig!
I morse stack jag och Barnet ut på stan, jag hade fått nys om att SIBA sålde trådlös nätverksadapter på 4-500 spänn. Väl där visade det sig att det var lögn och förbannad dikt, 800 sekiner ville de ha. Icke sa nicke, sa jag, och åkte till Clas i Sjön istället. Där tjackade jag HALO3 och Gears of War för totalt 400-nånting kronor, billigt billigt!!!
Hem igen, jackade in krysslådan i HTPCn som också bor vid TVn, och sedan bryggkopplade jag HTPCs trådlösa interface med det trådade. Hey Presto! så har jag internetkontakt även med 360n. Gratis!!!
Nu skall jag försöka övertala Martinez eller T-Bone att masa sig ner så vi kan spela co-op HALO tills solen går upp. I väntan på detta får jag försöka skola in A-Lo i våldets väg, hon är ju rätt duglig trolldråpare i Zelda, och hon spöar det mesta IRL, så hon borde inte ha så hög tröskel innan hon slaktar Covenants på löpande band.Lilla soffipropp tyckte också att det var kul med en överraskning, men kartongen stog för det bestående underhållningsvärdet. Bra, då slipper vi kivas om handkontrollen!
A-Lo är världens bästa fru! Och hon kan laga mat också!
torsdag, november 20, 2008
Dubbelmacka
Martinez fick en graffemacka till övers, och av en slump var det en exakt likadan Gigabyte 9600GT med passiv kylning som jag hade i min datamaskin. Av en annan slump valde jag ett moderkort med SLI-möjlighet när jag byggde datorn för tre år sedan. Det var tur!
Martinez snailmailade ner den överblivna våfflan, och jag tryckte in den i datorn som nu är helt fullpackad med kylflänsar och heatpipes. Boota upp, installera drivare för nya kortet, stänga av, vända på SLI-bryggan, boota upp igen, aktivera SLI, boota om igen, hey Presto! Supersnabb grafik!
Nu är Armed Assault ännu finare, och Flight Simulator X ser fantastiskt ut. Det enda abret nu är att proppen bromsar lite, en Athlon64 3500+ uppskrämd i 2,4 GHz. Tyvärr finns det inga s939-proppar att köpa längre, så det blir till att köpa nytt mobo, ny propp och nya minnen i så fall. Och då tjöper jag hellre en Hexbox360!
Nu har jag precis ätit en lax som jag filéade helt själv efter att ha lärt mig hur man gör på Youtube. Det var lättare än jag trodde, men nästa gång skall jag ha en riktig filékniv. Filékniven är underskattad rent generellt, om jag vore knivmördare skulle jag lätt ha en filékniv. Effektivt, och ser läbbigt ut! Och inte lika klyschigt som en Halloween-kockkniv.
Anywho, nu skall jag skala lite jordnötter som den apa jag är, och kolla på Fantastic Four som går på sexan. Den borde ju gå på fyran tycker jag. Fyran kanske sänder Fantastic Six när den kommer...
Martinez snailmailade ner den överblivna våfflan, och jag tryckte in den i datorn som nu är helt fullpackad med kylflänsar och heatpipes. Boota upp, installera drivare för nya kortet, stänga av, vända på SLI-bryggan, boota upp igen, aktivera SLI, boota om igen, hey Presto! Supersnabb grafik!
Nu är Armed Assault ännu finare, och Flight Simulator X ser fantastiskt ut. Det enda abret nu är att proppen bromsar lite, en Athlon64 3500+ uppskrämd i 2,4 GHz. Tyvärr finns det inga s939-proppar att köpa längre, så det blir till att köpa nytt mobo, ny propp och nya minnen i så fall. Och då tjöper jag hellre en Hexbox360!
Nu har jag precis ätit en lax som jag filéade helt själv efter att ha lärt mig hur man gör på Youtube. Det var lättare än jag trodde, men nästa gång skall jag ha en riktig filékniv. Filékniven är underskattad rent generellt, om jag vore knivmördare skulle jag lätt ha en filékniv. Effektivt, och ser läbbigt ut! Och inte lika klyschigt som en Halloween-kockkniv.
Anywho, nu skall jag skala lite jordnötter som den apa jag är, och kolla på Fantastic Four som går på sexan. Den borde ju gå på fyran tycker jag. Fyran kanske sänder Fantastic Six när den kommer...
söndag, november 02, 2008
Bond söker fru
Förra inlägget fotades och skrevs med en Sonny Eriksson Xperia telelur som jag fick låna över helgen. Den var sisådär, utsidan var lite gammeldags, och den kändes stor. Cinemascopeskärmen höll hög kvalitet, men proportionerna kändes inte så lyckade. Insidan var samma gamla vanliga Windows Mobile med ett litet tillverkarspecifikt tillägg. Xperiapanelen är ingen TouchFLO-dödare, och skulle inte ens kunna ge iPhone ett skrubbsår. Och Windows Mobile är inte superoptimalt för lurar, även om det kan många trix.
Nej SE, för lite och för sent. Och ni har inte lärt er tillräckligt av Äpple som fortfarande är kungar på gränssnitt.
På väg hem från Karlskrona idag eldade jag på duktigt längs E22:an enligt Löfsk tradition. Kom till en 60-sträcka i någon av banjohålorna längs vägen och hann ifatt en klunga laglydiga fordon. Positionerade gamm-SAABen för omkörning när jag märkte att V70n framför hade tre antenner och en extra sidospegel. Ett snabbt SMS till vägverkets fordonsupplysning bekräftade misstanken: Polismyndighetens finest var ute och smög!
Jag fick backa av och bida min tid bakom civilkärran. I tristessen som uppstod försökte jag locka en dansk som låg bakom att köra om följet och dra på sig snuthänget så jag kunde öppna trottlarna igen. Men han nappade aldrig, och rätt snart vek Harry Haffa av så jag kunde brassa på igen.
Summa summarum, tack vare ett vaket öga och en SMS-tjänst sparde jag några sekiner idag. Firade med att gå och se senaste filmen om James Bond: Quantum of Solace!
Efter Casino Royal var ju förväntningarna högt ställda, och salongen var helt fullknökad. Det hela drog igång med en rullande start och det var full fart direkt. Rätt snart kände man dock av regissörsbytet till det sämre. Förra bondruppen gjordes av utsökte Martin Campbell som även gjorde comebackklimpen Goldeneye. I den nya står Marc Forster vid rodret, och han är uppenbarligen inte man nog för actiongenren. Han tog dessutom med sig sin chefsfotograf från bland annat Finding Neverland och Flyga Drake, och det blev ju inte alls så bra i mina ögon. Som second unit director har man lånat in Dan Bradley från bl.a. Bourne-serien, vilket borgar för kvalitativa stunts, men känslan förtas av en undermålig och rörig klippning som famlar i blindo efter Bourne-poäng.
Jä jä, nog med name dropping, filmen var en layer cake (he he) av actionsekvenser med underutvecklad dialog mellan, huvudskurken var en färglös mes, och fäblessen för överjobbade cybereffekter i MI6s datasystem var för påträngande.
Quantum of Solace får tre hattar av fem möjliga. Den känns mest som en transportsträcka fram till nästa Bondfilm där storyn som började i Casino Royal verkar få sin upplösning. Hoppas tysken är utbytt mot någon piffigare regissör till dess. Och att Bourne-trenden med skakkamera och epilepsiklippning har dött ut!
Nej SE, för lite och för sent. Och ni har inte lärt er tillräckligt av Äpple som fortfarande är kungar på gränssnitt.
På väg hem från Karlskrona idag eldade jag på duktigt längs E22:an enligt Löfsk tradition. Kom till en 60-sträcka i någon av banjohålorna längs vägen och hann ifatt en klunga laglydiga fordon. Positionerade gamm-SAABen för omkörning när jag märkte att V70n framför hade tre antenner och en extra sidospegel. Ett snabbt SMS till vägverkets fordonsupplysning bekräftade misstanken: Polismyndighetens finest var ute och smög!
Jag fick backa av och bida min tid bakom civilkärran. I tristessen som uppstod försökte jag locka en dansk som låg bakom att köra om följet och dra på sig snuthänget så jag kunde öppna trottlarna igen. Men han nappade aldrig, och rätt snart vek Harry Haffa av så jag kunde brassa på igen.
Summa summarum, tack vare ett vaket öga och en SMS-tjänst sparde jag några sekiner idag. Firade med att gå och se senaste filmen om James Bond: Quantum of Solace!
Efter Casino Royal var ju förväntningarna högt ställda, och salongen var helt fullknökad. Det hela drog igång med en rullande start och det var full fart direkt. Rätt snart kände man dock av regissörsbytet till det sämre. Förra bondruppen gjordes av utsökte Martin Campbell som även gjorde comebackklimpen Goldeneye. I den nya står Marc Forster vid rodret, och han är uppenbarligen inte man nog för actiongenren. Han tog dessutom med sig sin chefsfotograf från bland annat Finding Neverland och Flyga Drake, och det blev ju inte alls så bra i mina ögon. Som second unit director har man lånat in Dan Bradley från bl.a. Bourne-serien, vilket borgar för kvalitativa stunts, men känslan förtas av en undermålig och rörig klippning som famlar i blindo efter Bourne-poäng.
Jä jä, nog med name dropping, filmen var en layer cake (he he) av actionsekvenser med underutvecklad dialog mellan, huvudskurken var en färglös mes, och fäblessen för överjobbade cybereffekter i MI6s datasystem var för påträngande.
Quantum of Solace får tre hattar av fem möjliga. Den känns mest som en transportsträcka fram till nästa Bondfilm där storyn som började i Casino Royal verkar få sin upplösning. Hoppas tysken är utbytt mot någon piffigare regissör till dess. Och att Bourne-trenden med skakkamera och epilepsiklippning har dött ut!
lördag, november 01, 2008
lördag, oktober 25, 2008
Knight Industries Two Thousand
A-Lo skulle ut och tralla med en massa väninnor ikväll, så jag och Soffipropp fick klara oss själva! Barnet har precis somnat sött, och Papi sitter och smälter kött framför Knight Rider. Is naaaaajs!
fredag, oktober 24, 2008
Sophie i hoppborg revisited
torsdag, oktober 23, 2008
Rättning mittåt!
TV4 för fan! Inte nog med att ni låter vacuumet Katrin Ktzxyxrxzzxxa fortsätta skämma ut sig och hela sitt släktled i direktsänd TV, av någon outgrundlig anledning har Helge Skoog tillåtits skriva sitt eget speakermanus till "Halv åtta hemma hos mig". Lyssna på karln!
"Hö hö, nackdelen med att ha en jordnöt mellan tänderna är ju att man ser liiite konstig ut när man ler, hö hö."
Och så vidare. Ingen Tintin-klass på det. Snarare "Förklaring följer"-klass. Han får Anders Eldeman att framstå som Marilyn Manson.
Froggy, om du läser detta, gör nåååååågot! Go postal i ljudbåset!
"Hö hö, nackdelen med att ha en jordnöt mellan tänderna är ju att man ser liiite konstig ut när man ler, hö hö."
Och så vidare. Ingen Tintin-klass på det. Snarare "Förklaring följer"-klass. Han får Anders Eldeman att framstå som Marilyn Manson.
Froggy, om du läser detta, gör nåååååågot! Go postal i ljudbåset!
Sophie i hoppborg
lördag, oktober 18, 2008
Städdag
Idag vaknade jag med grym smerta i ena benmuskeln, Gluteus Nåntingus. Måste vara en översträckning på gårdagens innebanjo som har ärrat mig! Det gör ont satan i alla fall, och jag haltar omkring som Herr Flick i lägenheten och spottar och svär.Idag har vi genomfört Operation Deep Clean här hemma. På med en städvänlig mix av rackar-rökare från ett souligt 70-tal och de bästa eurodance-spåren från 90-talet och framåt, sedan rejvade vi loss i en dans/städorgie. Jag fick nöja mig med att dansa och städa med ena benet eftersom det andra är kaputt, men det gick bra ändå! Sophie hjälpte till med sin "Shake your moneymaker"-dansstil som bara hon kan, i refrängerna kom även discofingret fram. Eftersom hennes späda små öron inte klarar av brölet från dammsugaren fick hon ha sina hörselkåpor på också, men hon kunde dansa som en besatt ändå!
Nu är det rent och fint, barnet sover, frun läser, och snart skall vi åka och storhandla. Ikväll kommer los Perros in för att sitta barneyvakt, själva skall vi på restaurang och bio.
fredag, oktober 17, 2008
Vild vild väst
Huvudrollsinnehavaren från westernfilmen jag medverkade i för några veckor sedan har mailat lite bilder som han snappade under inspelningen. Good stuff! Ser fram emot att se den färdiga filmen. Har de inte klippt bort några scener så har min rollfigur högst kill-rate, vilket alltid är trevligt!I övrigt så skall vi inom kort bomba iväg vårt långfilmsmanus till en intressent så får vi se vad det kan leda till. Om de nappar så kan vi lova att det blir den fetaste filmen ni någonsin sett! Och INGEN får ladda ner den från piratbukten!
Tre amigos med mord i blick!
måndag, oktober 13, 2008
Sova lite
Nu är helgen slut, och Martinez har åkt hem till Sthlm igen. Det har varit kalaskul, som alltid, men p.g.a. att vårt kreativa flöde valde att peaka natten till idag så är jag lite småtrött nu. Snart är A-Lo hemma, då skall jag dyka i säng likt Farbror Joakim som dyker ner bland sina penningar.
Det har som sagt varit en kanonhelg, vi har lyckats färdigställa en viktig del av vårt filmmanus, som blir mycket bättre än vi tidigare trott. Vi har golfat lite, kollat på Entourage och Discovery channel och ätit onyttigt, gott och ofta.
Just det ja, som ni säkert läst på Bokdammen eller Martinez blogg så var jag med i barnprogrammet "Den itusågade kaninen" i fredags. Jag spelade en själsligt härjad viking med träspade på axeln vars mentala balans sattes i gungning då en tidsresenär började störa mitt i träspadspromenaden. Jag tycker att jag angrep rolltolkningen helt OK, även om det inte var T-bone-klass på skådespeleriet. Nu ser jag mest fram emot att westernfilmen jag spelar med i skall bli färdig.
Nu står Sophie och gormar här, bäst jag öppnar upp restaurant Snuskiga Sleven igen så hon kan få sin middag! Idag blir det oidentifierbara bitar av föda i sås. Till det, ett nytappat kranvatten. Efterrätten blir någon trött fruktkross. Bon apetit!
Det har som sagt varit en kanonhelg, vi har lyckats färdigställa en viktig del av vårt filmmanus, som blir mycket bättre än vi tidigare trott. Vi har golfat lite, kollat på Entourage och Discovery channel och ätit onyttigt, gott och ofta.
Just det ja, som ni säkert läst på Bokdammen eller Martinez blogg så var jag med i barnprogrammet "Den itusågade kaninen" i fredags. Jag spelade en själsligt härjad viking med träspade på axeln vars mentala balans sattes i gungning då en tidsresenär började störa mitt i träspadspromenaden. Jag tycker att jag angrep rolltolkningen helt OK, även om det inte var T-bone-klass på skådespeleriet. Nu ser jag mest fram emot att westernfilmen jag spelar med i skall bli färdig.
Nu står Sophie och gormar här, bäst jag öppnar upp restaurant Snuskiga Sleven igen så hon kan få sin middag! Idag blir det oidentifierbara bitar av föda i sås. Till det, ett nytappat kranvatten. Efterrätten blir någon trött fruktkross. Bon apetit!
fredag, oktober 10, 2008
Rikstelevisionen
I afton är undertecknad med i ett program på TV. Jag tänker dock inte skriva ut vilken kanal och tid det är, det får bara de som lämnar en kommentar veta. Jag är lite nyfis på vilka som egentligen läser den här bloggen nämligen...
Jag är fortfarande mätt efter gårdagens lilla sittning. En veckoranson kött will do that to you.
Jag är fortfarande mätt efter gårdagens lilla sittning. En veckoranson kött will do that to you.
torsdag, oktober 09, 2008
Tillbaka
Yo blogg-hogs!
Nu har det varit lite tyst igen ett tag. Detta har hänt:
Kom hem från Vegas på en lördag eftermiddag. Åkte hem, packade om, satte mig i SAABen och rattade upp till Sthlm samma kväll. T-bone och J-Lo hade teaterföreställningar hela veckan, och A-Lo hade minsann åkt tåg upp redan lördag morgon och väntade där.
När jag dök upp vid 21-snåret var föreställningarna slut för dagen, och jag, T, A-Lo och Calle B drog och käkade asiatiskt och snackade lite, sedan hem och sova. A-Lo skulle upp arla söndag morgon och åka hem igen, själv skulle jag upp lite senare för att leverera min kamera till Jossans Photo-shoot med Martinez. Jag står i duschen söndag morgon när jag kommer på att minneskortet till kameran ligger hemma, inte bra!
Googeligoogle, Teknikmaggan i Gallerian öppnar enligt hemsidan 10.30, jag brummar dit i panik. Döm om min vrede när det visar sig att de öppnade först 11, samma klockslag fotograferingen skulle ha börjat uppe vid Dramatiska Institutet! Hade jag åkt till Kista C som var plan B hade jag hunnit. Jävla skit! Snabb koll med Jossan, deras trummis var sen, så jag kunde gott vänta. Ville dock inte gynna skitmagazinet som inte kan skriva rätt på sin hemsa, så jag hängde på Åhlénslåset istället och scorade ett snabbt 4-giggskort, det sista de hade. Martinez anslöt, och vi körde upp till DI.
Den förlorade trummisen dök upp 1 minut före ridån skulle gå upp, så stackars M hann inte fota så mycket. Det togs lite under föreställningens musikakter dock. Jossan var grymt bra, och hennes band var kattens pyjamas!
Efter föreställningen drog jag och Martinez en pizzalunch på öfvre östermalm innan vi släntrade tillbaka till skolan för att se klasskamrats-Johan framföra sin uppsättning. Den var störtskön, helt up my alley, och det hade varit kul att filmatisera den!
Lite fika och dagdriveri senare var det dags för T-bone. Vi riggade videokamera enligt beställning, och sedan drog det igång. Helt sjukt bra litet nummer han har skrivit ihop, och han framförde det med bländande skicklighet. Vi såg extraföreställningen också bara för att det var så bra!
När allt var klart satt vi och tjötade lite innan det var dax för mig att åka hem. Tomma vägar, mitt i natten, SAABen gjorde Sthlm - Malmö på 4 timmar och 13 minuter, snabbare än X2000. Sug kuk, SJ!
Första veckan hemma gick i slappandets tecken, lördagen efter åkte jag upp till Falkenberg för en liten roll i en westernfilm som spelades in där. Jag gjorde mina två repliker och åkte hem igen, söndag morgon ringdes det dock från teamet som hade fått ett akut återbud på en av de större rollerna. De ville skriva om min karaktär så att den tog över repliker och funktion från den förlorade skådisen, och jag tackade inte nej. Efter blixtinkallad barnvaktsfarmor var jag på väg upp till High Chaparall för 4 extra inspelningsdagar.
Sjukt kul inspelning med ett toppengäng. Mycket gunplay med lösa skott, dödsscener och väsande repliker. Kan bli en kunglig rulle, ser fram emot att se den färdigklippt!
Hem igen från Chappis för en lugn standardhelg, sedan några slappa dagar innan Martinez idag flög ner för att leka lite! Jätteroligt, och kanske hinner vi skriva klart vårt filmtreatment i helgen. Hoppas!
Just nu har vi vräkt i oss kött, enligt tradition, och sitter jäser framför TV. Strax sovtajm.
Nu har det varit lite tyst igen ett tag. Detta har hänt:
Kom hem från Vegas på en lördag eftermiddag. Åkte hem, packade om, satte mig i SAABen och rattade upp till Sthlm samma kväll. T-bone och J-Lo hade teaterföreställningar hela veckan, och A-Lo hade minsann åkt tåg upp redan lördag morgon och väntade där.
När jag dök upp vid 21-snåret var föreställningarna slut för dagen, och jag, T, A-Lo och Calle B drog och käkade asiatiskt och snackade lite, sedan hem och sova. A-Lo skulle upp arla söndag morgon och åka hem igen, själv skulle jag upp lite senare för att leverera min kamera till Jossans Photo-shoot med Martinez. Jag står i duschen söndag morgon när jag kommer på att minneskortet till kameran ligger hemma, inte bra!
Googeligoogle, Teknikmaggan i Gallerian öppnar enligt hemsidan 10.30, jag brummar dit i panik. Döm om min vrede när det visar sig att de öppnade först 11, samma klockslag fotograferingen skulle ha börjat uppe vid Dramatiska Institutet! Hade jag åkt till Kista C som var plan B hade jag hunnit. Jävla skit! Snabb koll med Jossan, deras trummis var sen, så jag kunde gott vänta. Ville dock inte gynna skitmagazinet som inte kan skriva rätt på sin hemsa, så jag hängde på Åhlénslåset istället och scorade ett snabbt 4-giggskort, det sista de hade. Martinez anslöt, och vi körde upp till DI.
Den förlorade trummisen dök upp 1 minut före ridån skulle gå upp, så stackars M hann inte fota så mycket. Det togs lite under föreställningens musikakter dock. Jossan var grymt bra, och hennes band var kattens pyjamas!
Efter föreställningen drog jag och Martinez en pizzalunch på öfvre östermalm innan vi släntrade tillbaka till skolan för att se klasskamrats-Johan framföra sin uppsättning. Den var störtskön, helt up my alley, och det hade varit kul att filmatisera den!
Lite fika och dagdriveri senare var det dags för T-bone. Vi riggade videokamera enligt beställning, och sedan drog det igång. Helt sjukt bra litet nummer han har skrivit ihop, och han framförde det med bländande skicklighet. Vi såg extraföreställningen också bara för att det var så bra!
När allt var klart satt vi och tjötade lite innan det var dax för mig att åka hem. Tomma vägar, mitt i natten, SAABen gjorde Sthlm - Malmö på 4 timmar och 13 minuter, snabbare än X2000. Sug kuk, SJ!
Första veckan hemma gick i slappandets tecken, lördagen efter åkte jag upp till Falkenberg för en liten roll i en westernfilm som spelades in där. Jag gjorde mina två repliker och åkte hem igen, söndag morgon ringdes det dock från teamet som hade fått ett akut återbud på en av de större rollerna. De ville skriva om min karaktär så att den tog över repliker och funktion från den förlorade skådisen, och jag tackade inte nej. Efter blixtinkallad barnvaktsfarmor var jag på väg upp till High Chaparall för 4 extra inspelningsdagar.
Sjukt kul inspelning med ett toppengäng. Mycket gunplay med lösa skott, dödsscener och väsande repliker. Kan bli en kunglig rulle, ser fram emot att se den färdigklippt!
Hem igen från Chappis för en lugn standardhelg, sedan några slappa dagar innan Martinez idag flög ner för att leka lite! Jätteroligt, och kanske hinner vi skriva klart vårt filmtreatment i helgen. Hoppas!
Just nu har vi vräkt i oss kött, enligt tradition, och sitter jäser framför TV. Strax sovtajm.
torsdag, september 18, 2008
Swag update
Har precis vunnit en iPod Nano i en av montrarna. De hade en låst skattkista och en skål full med nycklar, man skulle hitta rätt nyckel för att få podden. Jag gick dit, körde ner näven, tog upp en nyckel och vred om. Presto!
Så nu ligger jag dels 3$ upp i casinot, dels har jag lyckats scora en iPod, plus en shitload med skumplastraketer, reseadaptrar, blinkande bollar och annat lågstatus-swag. Och nu skall jag in på sista passet; Virtualisering av Citrix i VI3. Good stuff!
Så nu ligger jag dels 3$ upp i casinot, dels har jag lyckats scora en iPod, plus en shitload med skumplastraketer, reseadaptrar, blinkande bollar och annat lågstatus-swag. Och nu skall jag in på sista passet; Virtualisering av Citrix i VI3. Good stuff!
Kung Fu Finger
Idag tankte jag skriva ett sant dar jobbigt inlagg utan a, a eller o. Star nere i stora hallen (som i sjalva verket ar minst har) och knappar pa en av alla e-poststationer som star utstallda.
Idag ar det sista VMworld-dagen, och i morgon aker vi hem.
Igar kvall var det en officiell VMWorld-fest, och vid 17.45 ungefar slussades vi ombord pa en armada av bussar som flyttade alla 14000 av oss till Las Vegas Speedway som ar en stooor motorstadion. Dar bjods pa mat, dricka och underhallning, bl.a. ett liveband som knackte totalt! Bra roj! Forutom att ata, dricka och rulla hat kunde man provaka en pace car runt stora banan, aka med i en Shelby Cobra GT, kora go-kart eller spela videospel. De hade ocksa en hoppborgsliknande hinderbana dar man tva och tva tavlade mot varandra. Jag vann over Bjorn med en harsman.
Matts traffade en kvinna pa bussen ut som bestamde sig for att hanga med oss, hennes polare (och konsult) Jay anslot senare, och vi hade riktigt skoj. Manga trevliga manniskor som vi skjot kaft med, bl.a. tva kineser som jag forforde med mina mad skills i kinesiska. Eftersom de lart sig Kung Fu som unga sa drog vi tillammans av en pose som kallas "Kung Fu Finger". Man star och ser beslutsam ut med ena handen utstrackt framfor sig, handflatan frammat, pekfingret rakt upp och tummen rakt ut. Good stuff!
Efter att vi dansat satan till livebandet tog vi bussen in till stan igen. Pa bussen traffade vi en kille fran Colorado som var reko, Bill hette han. Han anslot till vart entourage och hade en svart sopsack full med olburkar med sig. Vi drog ut pa ett korstag mot somn och sunt leverne langs the Strip, men en och en foll folk bort. Till slut var det bara jag och Bill som gled in och ut pa alla lyxcasinos och snackade skit, och tittade pa all dyr marmor.
I sang vid 0330, och upp igen vid 0700. Sista dagen idag. Manga foredrag. VMWorld har varit riktigt bra, har fatt en sjujavla massa ideer och tips. Far se om vi kan samla ganget ikvall igen for ett "famous last stand". Annars blir det nog ett bad foljt av koma.
Peace out!
Idag ar det sista VMworld-dagen, och i morgon aker vi hem.
Igar kvall var det en officiell VMWorld-fest, och vid 17.45 ungefar slussades vi ombord pa en armada av bussar som flyttade alla 14000 av oss till Las Vegas Speedway som ar en stooor motorstadion. Dar bjods pa mat, dricka och underhallning, bl.a. ett liveband som knackte totalt! Bra roj! Forutom att ata, dricka och rulla hat kunde man provaka en pace car runt stora banan, aka med i en Shelby Cobra GT, kora go-kart eller spela videospel. De hade ocksa en hoppborgsliknande hinderbana dar man tva och tva tavlade mot varandra. Jag vann over Bjorn med en harsman.
Matts traffade en kvinna pa bussen ut som bestamde sig for att hanga med oss, hennes polare (och konsult) Jay anslot senare, och vi hade riktigt skoj. Manga trevliga manniskor som vi skjot kaft med, bl.a. tva kineser som jag forforde med mina mad skills i kinesiska. Eftersom de lart sig Kung Fu som unga sa drog vi tillammans av en pose som kallas "Kung Fu Finger". Man star och ser beslutsam ut med ena handen utstrackt framfor sig, handflatan frammat, pekfingret rakt upp och tummen rakt ut. Good stuff!
Efter att vi dansat satan till livebandet tog vi bussen in till stan igen. Pa bussen traffade vi en kille fran Colorado som var reko, Bill hette han. Han anslot till vart entourage och hade en svart sopsack full med olburkar med sig. Vi drog ut pa ett korstag mot somn och sunt leverne langs the Strip, men en och en foll folk bort. Till slut var det bara jag och Bill som gled in och ut pa alla lyxcasinos och snackade skit, och tittade pa all dyr marmor.
I sang vid 0330, och upp igen vid 0700. Sista dagen idag. Manga foredrag. VMWorld har varit riktigt bra, har fatt en sjujavla massa ideer och tips. Far se om vi kan samla ganget ikvall igen for ett "famous last stand". Annars blir det nog ett bad foljt av koma.
Peace out!
tisdag, september 16, 2008
Storleksförbistring
Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:
Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.
En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.
Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.
Och så vidare, ni fattar.
Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.
Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.
Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.
Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.
Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!
Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.
Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.
Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!
Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.
En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.
Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.
Och så vidare, ni fattar.
Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.
Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.
Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.
Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.
Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!
Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.
Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.
Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!
måndag, september 15, 2008
Leve Las Vegas
Hej blogg. Nu var det ett tag sedan sist igen. Tänkte slänga in en liten sammanfattning av läget.
Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.
Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.
SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"
Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"
Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.
Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.
Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.
Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!
Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:
Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.
Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.
Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!
Peace!
Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.
Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.
SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"
Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"
Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.
Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.
Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.
Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!
Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:
Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.
Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.
Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!
Peace!
söndag, augusti 17, 2008
Weekend
I fredags kväll kom mina päron ner till stan, och vi gled runt lite på Malmöfestivalen och kollade på folk. Efter chilensk festivalburgare för min del, och annan festivalmat för de andra, drog vi hem och softade lite hemma hos oss innan jag och A-Lo gick ut på stan igen runt 22. Föräldrarna blev kvar som barnvakter så att vi kunde gå och se Cirqus Alfon på festivalen. Vi har sett dem flera gånger, och de levererade ungefär samma underhållande program som vanligt, med några få nya grejjor. Roligt var det, men lite tråkig publik, och manegen var byggd så att man inte såg bra om man inte satt spot on rakt framför scenen, och man fick inte dansa på läktarna heller vilket sög.
Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.
Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).
På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.
Det gillade inte Harry Haffa!
När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!
Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!
Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.
Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).
På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.
Det gillade inte Harry Haffa!
När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!
Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!
fredag, augusti 08, 2008
Essen
onsdag, augusti 06, 2008
Kult
Det blev "I Lagens Namn", en härlig svensk polisruppe från -86. Sven Wollter är sådär härligt mustaschprydd och göteborgsk som bara han kan vara, en ung Stefan Sauk med hår och piketbuss spöar upp buset i Stockholms undre värld och hela härligheten är tonsatt av forne rikskompositören Ulf Dageby. Med ett manus av Hans Iveberg baserat på en roman av Leif G.W. Persson och regi av Kjell Sundvall längtar man sentimentalt tillbaka till svensk films fornstora dagar.Sedan kvinnor och britter tilläts regissera film i Sverige under nittiotalet har vi bara fått filmer om 14-åriga tjejer som inte vet vilka de är, eller Helena Bergström som gråter tre minutliter snor i 1,66:1.
Usch.
tisdag, augusti 05, 2008
Ford Escort
Jag och A-Lo kollade just på en kass film på 4:an (Bra jobbat Lotta!). Den hette "The Wedding Date" och handlade om en tjej som hyr en manlig escort som sällskap till sig själv på sin systers bröllop, eftersom hon vill göra sitt ex, som också är där, svartsjuk. (Ni hör ju!)
Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:
Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:
- Mitt bordsskick goes out the window när det vankas mexikansk plockmat.
- Jag kan försvinna ut på toaletten sisådär 45 minuter helt plötsligt. Tydligen är kvinnor känsliga för sånt där.
Så jag blir vid min läst.
Nu är det en vulkanfilm på sexan. Jag får nog gräva lite i DVD-låddan!
Peace!
fredag, augusti 01, 2008
War - It's Fantastic!
Idag var Martinez AWOL, så jag spenderade lite tid åt att göra en riktigt kul bana i Armed Assault. Har även slipat till mitt ansikte i spelet, börjar bli ganska likt mig. Observanta betraktare kan se att även mina hockeylår har följt med in i spelet!På bilden har jag precis överraskat en soldat som har något fuffens för sig, och han har en rejäl utskällning att vänta! Höger vänster om - 'arch!
torsdag, juli 31, 2008
La-di-da
Jag och Krasch-Martinez har spelat ArmA sedan solen fortfarande var uppe. Nu är det natt. Vi skjöt ryssar och och flög dogg-fight med Sopwith Camels, en liten sport vi snabbt döpte om till "Battle of the Camel Toes".Nu borde jag sova, men det är varmt satan!
söndag, juli 27, 2008
Hemma i hetta
Yo. Idag körde vi hem till Malmö igen. Det har varit en skön semester i Sthlm och Karlskrounie, men nu är det skönt att sitta i sin egen penthouse igen och bara slappa framför teven.
Igår gick vi och såg Mörka Knekten (The Dark Knight) på bio. Den handlar om Batman och var överjävligt bra. Bäst i år. Heath Ledger spelade Jokern, och på grund av att han i våras dog döden så lovsjungs nu hans sista rollgestaltning lite mer än vanligt. Visst var han bra. Mycket bra. Men samtidigt var det mycket Jack Nicholson och gimmicks i hans tolkning, och jag håller nog an med mina Oscars-utlåtanden ett tag till.
Christian Bale var som vanligt utsökt bra, och Aaron Eckhart imponerade också. Bröderna Nolan har sitt shit together.
Nu sitter jag och sneglar på en påse jordnötsringar som sitter på bordet och ler förföriskt. Tänkte se Kingdom of Heaven ikväll, för den har jag inte sett. I morrn kanske jag skall Gulfa lite med Sir Toby. Når jag par blir jag glad.
Just det ja, A-Lo är ute och virrar runt på staden med sin syrra, så jag och Sophie-Dophie är home alone.
Igår gick vi och såg Mörka Knekten (The Dark Knight) på bio. Den handlar om Batman och var överjävligt bra. Bäst i år. Heath Ledger spelade Jokern, och på grund av att han i våras dog döden så lovsjungs nu hans sista rollgestaltning lite mer än vanligt. Visst var han bra. Mycket bra. Men samtidigt var det mycket Jack Nicholson och gimmicks i hans tolkning, och jag håller nog an med mina Oscars-utlåtanden ett tag till.
Christian Bale var som vanligt utsökt bra, och Aaron Eckhart imponerade också. Bröderna Nolan har sitt shit together.
Nu sitter jag och sneglar på en påse jordnötsringar som sitter på bordet och ler förföriskt. Tänkte se Kingdom of Heaven ikväll, för den har jag inte sett. I morrn kanske jag skall Gulfa lite med Sir Toby. Når jag par blir jag glad.
Just det ja, A-Lo är ute och virrar runt på staden med sin syrra, så jag och Sophie-Dophie är home alone.
fredag, juli 25, 2008
Klassiker
Karlskrona har så här långt visat sig från sin bästa sida - lustigt nog - eftersom det ofelbart regnat nästan varenda gång vi visat våra semesterträngtande nunor här förut. Förutom mat i obscena mängder så har vi redan hunnit beta av några klassiker med början på badstranden. Till och med jag (a-lo) hoppade i två gånger då solen strålade och värmde på land. Någon sa att det var 23 grader i vattnet, fast för mig känns det mer som 18. Jag har aldrig varit någon badare av stora mått i svenska vatten och det tog inte mindre än fyra år i simskola innan jag tog mina första simtag, men undra på det när det känns som smältvatten runt en. Det verkar hursomhelst vara ett likaledes starkt drag hos vår dotter. Vi försökte få henne att doppa tårna, men hon lyfte instinktivt upp benen ur det otäcka kalla och att stå med vatten upp till knäna framkallade endast höga, gälla skrik av vrede från den lilla apan. Så det slutade vi ganska snabbt med... Roligare var det då att trumma på kylboxen, för det gjorde hon länge och väl.
Idag var det också fin sol så vi bestämde oss för att åka in till stan, jag, Kurt, Soffan och (moster) Eva. En klassisk rundtur på skärgårdsbåten Gåsefjärden fick inleda, vilket också är min gamla arbetsplats. Jag sommarjobbade som guide på båtarna under ett par år och det mesta var sig lik kan man säga. Sören Sörenssen åkte dock inte med till Aspö och Trafikledaren (När gaur bauten?) syntes inte till på Tjurkö... Sophie var måttligt intresserad av båtliv. Hon hängde i fönstret en stund, men sen fick hon syn på en trappa och ägnade resten av resan åt att klättra uppför den. Det var i alla fall en dejlig tur och vi hoppade av vid Marinmuseum för en lunch med päronen. Fast Kurt fastnade inte för polentabiffar och quinoasallad utan stack iväg till Banes och scorade en kebab förstås. Det var han nöjd med.
Tydligen fanns det plats över i magen för nästa anhalt var klassikern Glassiären som har Sveriges största glassar. En kula är som fyra normala och både Eva och jag stod över, men Kurt köpte sig en mindre måltid som han åt med gott behag.Nu börjar kvällen närma sig och vi inväntar lillebror med sambo samt Evas man Tobias och sen är det fullt hus. Grill och vin väntar, så sämre kunde man ha det minst sagt. Planer imorrn är oklara, men jag ska försöka skriva ett par recensioner inom de närmsta par dagarna då jag hunnit läsa ut ett par böcker.
onsdag, juli 23, 2008
Resedag
Idag har vi varit på blixtvisit hos Igge och Lina på lantstället i Värmland. Vi stack från Sthlm vid halv åtta i morse, och var framme i gott om tid före lunch på det natursköna Silverhyttan. Igges och Linas grannar var där med sina fyra barn, och med värdparets tre och vår enda blev det åtta små knoddar. Fullt rejv och Sophie was lovin it!
Efter lunch satte vi oss i bilen igen och styrde söderut ner mot Kallekrona. Semestersömniga småvägar ner genom Östergötland och Småland, och nu är vi framme hos "Mormor & Morfar" som vi säger nu när den lilla hör på. Pajmiddagen ligger nu och jäser i kistan och alla varvar ner utom Sophie som är high on life.
I måndags kväll var vi ute i Kungkan hos T-bones päron som var gentila nog att bjuda ut oss och Martinez på hemgjorda Langos. Det var fysiologiskt omöjligt att sluta äta, så gott var det. Kvällen avslutades med photosession och layoutande av T-bones CV som är välbehövligt nu när han snart skall ut och söka skådespelarjobb.
Igår hade vi städdag, vi eliminerade all smuts från T-bones lägenhet och åkte sedan till ICA Kaxi (Som det heter i Finland) och stockade upp på förnödenheter som vi fyllde vår värds kyl, frys och skafferier med.
Nu skall vi chilla i Karlskrona hela veckan ut, prognosen lovar bad, mastodontglassar och lite shopping. Kanske en kebab eller två. Eller tre.
Vanligtvis slänger jag in en bild här, men lättjan har fångat mig, så jag ids inte. Ni får använda fantasin. Vi ser ut ungefär som vanligt.
Peace!
Efter lunch satte vi oss i bilen igen och styrde söderut ner mot Kallekrona. Semestersömniga småvägar ner genom Östergötland och Småland, och nu är vi framme hos "Mormor & Morfar" som vi säger nu när den lilla hör på. Pajmiddagen ligger nu och jäser i kistan och alla varvar ner utom Sophie som är high on life.
I måndags kväll var vi ute i Kungkan hos T-bones päron som var gentila nog att bjuda ut oss och Martinez på hemgjorda Langos. Det var fysiologiskt omöjligt att sluta äta, så gott var det. Kvällen avslutades med photosession och layoutande av T-bones CV som är välbehövligt nu när han snart skall ut och söka skådespelarjobb.
Igår hade vi städdag, vi eliminerade all smuts från T-bones lägenhet och åkte sedan till ICA Kaxi (Som det heter i Finland) och stockade upp på förnödenheter som vi fyllde vår värds kyl, frys och skafferier med.
Nu skall vi chilla i Karlskrona hela veckan ut, prognosen lovar bad, mastodontglassar och lite shopping. Kanske en kebab eller två. Eller tre.
Vanligtvis slänger jag in en bild här, men lättjan har fångat mig, så jag ids inte. Ni får använda fantasin. Vi ser ut ungefär som vanligt.
Peace!
söndag, juli 20, 2008
Svampbob, Söder & Sommarstängt
Inlägget hade också kunnat heta Svensk sommar suger. Det är regn och sol om vartannat, man vet inte hur man ska klä sig. Precis när vi satt på oss jeansen så kommer en värmevåg som varar tills dess att man bytt om. Något bad har vi inte varit i närheten av, det är för jävla kallt i vattnet.
Men slut på gnäll, för det har ändå varit bra. Dagen igår började med två avsnitt Svampbob Fyrkant, our favorite. Sen lämnade jag Sophie hos Kurt och drog in till stan för lite seriös shopping. Jag hängde på låset på Åhlens och drog runt bland tusentals reakläder ett par timmar, men jag lyckades förstås bara plocka ut sådant som var till ordinarie pris. Under tiden öppnades himlens portar utanför, men det gjorde ju ingenting för jag åkte rulltrappa mellan våning två och tre.På eftermiddagen sprack det upp och vi packade hela bebisutrustningen och drog till Ingarö där M&M hade grillfest. Man fick börja med att göra sina egna namnskyltar med hjälp av ett helt pysselhav som hade matchat vilken Pandurobutik som helst. Sen blev det klassisk grill, lagkamper och flamberade bananer. Very nice.
Lite segare idag. Till och med Soffan sov till bortåt 07:30. Vi ägnade en halv förmiddag åt att försöka hitta en restaurang som a)var sommaröppen b)hade brunch och misslyckades med båda. Vi trodde att vi hade lämnat Sveriges stängdaste stad bakom oss, men inser nu att smittan har spridit sig norrut. Till slut chansade vi och åkte ner till Söder där vi faktiskt hittade ett nytt hak, Mississippi Inn, som hade brunchliknande meny. God mat. Extremt trevlig kock. Josefin och Tomas anslöt efter ett tag och när allt var klatt och betatt tog vi en promenad längs vattnet, till och med Kurt!
Tillbaka till Kristineberg, mat för Sophie, tupplur för pojkarna och sen avslutades dagen med hämtmat från Birkastans pizzeria - igen. Jessica special beställdes inte av misstag den här gången.
Öliv vart det även i fredags då SAABen styrde mot Värmdö och lunch med Anna och Henrik. Vi hade en jäkla tur som kom precis i deras garagerensning och lyckades få med oss en hoppgunga, träklossar och barncykelhjälm tillbaka. Fantastiskt. Hugo lekte fiskdamm med Sophie, men hon får öva upp sin huggreflexer lite tror jag. 
Både hon och Kurt gillade tågbanan i alla fall; han ägnade en halvtimme åt att bygga om spåren och placera legogubbarna i barnförbjudna poser.Morgondagen har säkert mer regn att bjuda på. Jag tror att det har blivit dags för lite kulturella aktiviteter och sen blir det langos hos Engströms.
Barbahatt #3
Brunch Innuendo
Nu sitter vi på ett ställe på söder och ska käka lite brulle. Vackert väder är det också. Igår var vi hos M&M på utomhusparty med grill och galna lekar. Rrroligt!
fredag, juli 18, 2008
torsdag, juli 17, 2008
Tusen apor
Som senaste inlägget visade har vi haft en dag på Skansen - i schizofrent väder. Som tur var för oss satt vi inne i restaurangen och åt en megaportion köttbullar medan regnet öste ner över en tom Allsång på Skansen-scen. Den var mycket mindre på riktigt förstås. Precis som alla kändisar är kortare i verkligheten än vad man ser på TV. Lagom till att solen tittade fram gav vi oss ut på djurjakt igen.Sophies reaktioner på djur som rörde sig (det finns sådana som är helt stilla också, typ krokodiler och pytonormar) var ganska oförutsägbara. Backstage fick vi mata jättesnälla små apor med jordnötter som de tog så försiktigt, men hon blev rädd och började gråta när en av dem hoppade runt lite mycket. Den sega sengångaren tyckte hon däremot var jättefestlig. Lemurerna på rad och i hög väckte muntra miner, medan hon var föga intresserad av babianerna. Överlägset bäst var en helt vanlig sketen get som hon fick klappa på barnens zoo. So much för att försöka imponera med exotiska djur. Det går lika bra med en get.
En rolig grej vi såg precis innan vi skulle gå var nappbrunnen. Av mängden nappar att döma har nog mången föräldrar kunnat förmå sina små älsklingar att överge sina trygghetstutor där.Vi hade en trevlig dag och när sena eftermiddagen kom åkte vi tillbaka till Kristineberg där Tomas anslöt. Vi åkte och fyllde på barnmat och blöjförråd på Citygross och när Proppen fått välling och lagts att sova hade vi taco- och glassfest framför Entourage. Tomas fick åka tillbaka till Kungsängen ganska tidigt för att komma i säng inför posttjänsten i ottan.
Imorrn väntar bland annat öliv på Värmdö. Det ska bli nice.
Aphög
onsdag, juli 16, 2008
Sophie checkar in
Mekatronik
Rast var bästa skolämnet och semester är bästa yrket! Jag tror jag skall vara ledig till 80 års ålder ungefär, sedan skall jag gå i pension!
I går åkte vi ut till en liten ö i hisnande 6 knop. Väl där började jag och Martinez bygga brandbomber av florsocker och salpeter, de blev rätt ok. Smälte en Red Bull-burk med en av dem. Good stuff! Sedan hade vi kott-krig. Eller, jag drew first blood och kastade kottar på M när han badade och han besvarade elden.
På kvällen lyckades vi äntligen scora en ny låscylinder åt stackars T-bone vars hemman legat blottat för tyska förbrytare sedan jag tappade hans nycklar i Frankfurt i söndags. Sedan åkte vi ut till Täbban för att hjälpa Igge få liv i hans båtmotor.
Motorn, en Volvo Penta 200 V8 ville inte starta längre, startmotorn klickade bara ibland, och ibland satt den bara och surade helt tyst. Vi började defibrillera den med startkablar med mycket gnistbildning som följd, men no go. Tillslut skruvade vi bort den helt, uppskattade dess vikt till ungefär 1000 kilo, och lade på startkablarna igen.
Nu spann den som en katt.
Montera på den på motorn, försöka igen, ingenting. Merde! Mer gnistregn, men det hände ingenting.
Trots mina löften om V8-vrål före sundown gick solen ner utan motorstart. I ett sista ryck skruvade vi av den igen och började montera isär den. Och se, när vi nått solenoidens kärna uppenbarade sig felet. Glapp i starkströmsreläet hade orsakat gnistbildning och svetsning inne i solenoidhuset, och ena terminalen val helt söndertrasad på ena sidan. Vi tog isär allt, Martinez och Igge dremlade parvis bort gammalt ärg tills terminalerna lös som solen mot oss. Ihop med startmotorn med i princip varje ledande yta nydremlad och konduktiv igen. På med skiten på V8, hot set, och vrid om startnyckeln.
Victory! Nu drog motorn runt som om den aldrig gjort annat. Efter några high-fives höjde vi ribban och började skruva ihop tändningsdetaljerna. Åskmolnen hopade sig och mörkret sänkte sig över grannskapet. Täby gick och lade sig med vi stretade på. Tillslut hade vi tändande motor på startgas, men den ville inte gå igång helt. Tom bensintank visade det sig (och ett hermetiskt tilltäppt bränslefilter). Bara att ge upp.
Men vi noterar en delseger i den ypperligt renoverade startmotorn som nu kommer att hålla i 40 år till.
Just nu har jag precis fått den sista saknade nyckeln uppkopierad vilket innebär att jag är en fri man igen. Har firat med Lewinsky's i Kista Centrum och skall nu glida omkring här och njuta av att vara jag innan A-Lo och Sophie landar på Bromma vid 16.
L8r!
P.S. Kolla in Martinez blogg för bilder på meckandet. D.S.
I går åkte vi ut till en liten ö i hisnande 6 knop. Väl där började jag och Martinez bygga brandbomber av florsocker och salpeter, de blev rätt ok. Smälte en Red Bull-burk med en av dem. Good stuff! Sedan hade vi kott-krig. Eller, jag drew first blood och kastade kottar på M när han badade och han besvarade elden.
På kvällen lyckades vi äntligen scora en ny låscylinder åt stackars T-bone vars hemman legat blottat för tyska förbrytare sedan jag tappade hans nycklar i Frankfurt i söndags. Sedan åkte vi ut till Täbban för att hjälpa Igge få liv i hans båtmotor.
Motorn, en Volvo Penta 200 V8 ville inte starta längre, startmotorn klickade bara ibland, och ibland satt den bara och surade helt tyst. Vi började defibrillera den med startkablar med mycket gnistbildning som följd, men no go. Tillslut skruvade vi bort den helt, uppskattade dess vikt till ungefär 1000 kilo, och lade på startkablarna igen.
Nu spann den som en katt.
Montera på den på motorn, försöka igen, ingenting. Merde! Mer gnistregn, men det hände ingenting.
Trots mina löften om V8-vrål före sundown gick solen ner utan motorstart. I ett sista ryck skruvade vi av den igen och började montera isär den. Och se, när vi nått solenoidens kärna uppenbarade sig felet. Glapp i starkströmsreläet hade orsakat gnistbildning och svetsning inne i solenoidhuset, och ena terminalen val helt söndertrasad på ena sidan. Vi tog isär allt, Martinez och Igge dremlade parvis bort gammalt ärg tills terminalerna lös som solen mot oss. Ihop med startmotorn med i princip varje ledande yta nydremlad och konduktiv igen. På med skiten på V8, hot set, och vrid om startnyckeln.
Victory! Nu drog motorn runt som om den aldrig gjort annat. Efter några high-fives höjde vi ribban och började skruva ihop tändningsdetaljerna. Åskmolnen hopade sig och mörkret sänkte sig över grannskapet. Täby gick och lade sig med vi stretade på. Tillslut hade vi tändande motor på startgas, men den ville inte gå igång helt. Tom bensintank visade det sig (och ett hermetiskt tilltäppt bränslefilter). Bara att ge upp.
Men vi noterar en delseger i den ypperligt renoverade startmotorn som nu kommer att hålla i 40 år till.
Just nu har jag precis fått den sista saknade nyckeln uppkopierad vilket innebär att jag är en fri man igen. Har firat med Lewinsky's i Kista Centrum och skall nu glida omkring här och njuta av att vara jag innan A-Lo och Sophie landar på Bromma vid 16.
L8r!
P.S. Kolla in Martinez blogg för bilder på meckandet. D.S.
måndag, juli 14, 2008
Semester
Från och med idag är jag en försörjd man! Officiellt första dagen på semestern idag, och när den tar slut börjar papi-ledigheten. Ett halvår av sänkt BNP väntar landet, först i januari 2009 är det dags att kavla upp ärmarna och börja jobba igen. Naaaaaaaaaaajs!
Just nu är jag trött och hes. Förklaring följer:
I fredags kväll körde jag SAABen Malmö-Skavsta, sedan flygbuss till Stockholm. 4 avsnitt av Entourage hos T-bone innan sova, och sedan upp i ottan i lördags. Tåg ner till Götlaborg klockan 08.00, vid lunchtid klev jag på en Delfinbuss och rattade ner den till Frankfurt. Framme natten mot söndag 03.00 tysk tid. Sova två timmar på ett hotell som luktade cigarettrök. Upp vid fem, duscha, ut i den ljumma Frankfurtnatten och kryssa runt bland sprutnarkomaner och yrkes-sexualister innan flygbussen hittades. Flygbuss i två timmar till Frankfurt-Hahn, bli förnederad av tyska tjänstemän eftersom min hårproduktsburk var 50 ml större än flygsäkerheten kunde tillåta, och sedan upptäcka att T-bones lägenhetsnycklar troligtvis låg kvar ombord på den tyska flygbussen. Fotvandring över halva plattan för att nå ett helkaklat Ryanair-plan med solida plastsäten. Tack och lov var det nyligen urspolat. Satt rak i ryggen och sned i nacken och sov hela resan upp till hård landning på Skavsta. In i bilen, köra upp till Arlanda där T-bone jobbade, hämta min lappis (som detta skrivs på) som han varit storsint nog att ta med sig upp från lägenheten jag inte längre kommer in i. Shoot the crap över en Yaki-Pasta i Sky City, sedan körde jag ner till Sthlm igen. Scorade en kopia av Armed Assault Gold Edition på Sveavägen innan jag styrde ut till Ingarö där Martinez och Matilda väntade. Tittade på snel hest, handlade en rågad kundvagn med födoämnen, brände av en brandbomb tillsammans med Martinez innan Matilda åkte in till SexAndTheCity-visning och remaining men together hade en värdig grillköttsorgie framför "No Country för Old Men" och sedan "The Onion movie". I säng vid 03 ungefär.
Styckesindelning är en lyx man unnar sig när orken finns.
Nu frulle, sedan lösa the ASSA-ABLOY situation, därefter skall Wild Boyz ut till en ö och bygga fler brandbomber och skriva manus.
Det är tufft att vara ledig.
Just nu är jag trött och hes. Förklaring följer:
I fredags kväll körde jag SAABen Malmö-Skavsta, sedan flygbuss till Stockholm. 4 avsnitt av Entourage hos T-bone innan sova, och sedan upp i ottan i lördags. Tåg ner till Götlaborg klockan 08.00, vid lunchtid klev jag på en Delfinbuss och rattade ner den till Frankfurt. Framme natten mot söndag 03.00 tysk tid. Sova två timmar på ett hotell som luktade cigarettrök. Upp vid fem, duscha, ut i den ljumma Frankfurtnatten och kryssa runt bland sprutnarkomaner och yrkes-sexualister innan flygbussen hittades. Flygbuss i två timmar till Frankfurt-Hahn, bli förnederad av tyska tjänstemän eftersom min hårproduktsburk var 50 ml större än flygsäkerheten kunde tillåta, och sedan upptäcka att T-bones lägenhetsnycklar troligtvis låg kvar ombord på den tyska flygbussen. Fotvandring över halva plattan för att nå ett helkaklat Ryanair-plan med solida plastsäten. Tack och lov var det nyligen urspolat. Satt rak i ryggen och sned i nacken och sov hela resan upp till hård landning på Skavsta. In i bilen, köra upp till Arlanda där T-bone jobbade, hämta min lappis (som detta skrivs på) som han varit storsint nog att ta med sig upp från lägenheten jag inte längre kommer in i. Shoot the crap över en Yaki-Pasta i Sky City, sedan körde jag ner till Sthlm igen. Scorade en kopia av Armed Assault Gold Edition på Sveavägen innan jag styrde ut till Ingarö där Martinez och Matilda väntade. Tittade på snel hest, handlade en rågad kundvagn med födoämnen, brände av en brandbomb tillsammans med Martinez innan Matilda åkte in till SexAndTheCity-visning och remaining men together hade en värdig grillköttsorgie framför "No Country för Old Men" och sedan "The Onion movie". I säng vid 03 ungefär.
Styckesindelning är en lyx man unnar sig när orken finns.
Nu frulle, sedan lösa the ASSA-ABLOY situation, därefter skall Wild Boyz ut till en ö och bygga fler brandbomber och skriva manus.
Det är tufft att vara ledig.
onsdag, juni 18, 2008
Hemma bäst
Ah! Sverige Sverige fosterland! Igår mitt på dagen kom vi hem till svala sköna Malmö igen. Ganska trötta efter att ha klivit upp 02.30 och sedan bussats och flugits via Götlaborg innan vi kunde ta tåget från Kastrup över till Sverige igen. En veckas vistelse kändes precis lagom, och semestern var precis sådär avkopplande och pliktbefriad som vi hade önskat.
Sista dagen i Tunisien var det 40 grader i skuggan, och bortsett från några misslyckade försök att vindsurfa från min sida gjorde vi inte många knop. Till och med mitt i natten när vi var redo för avfärd var det obarmhärtigt varmt. In med vårt baggageberg i transferbussen och så iväg mot flygplatsen. Där var vår flight i princip ensam, och incheckningen tog inte så dramatiskt lång tid. Sedan lite lallande i den nattöppna tax free-handeln där Soffan fick köpa två tygdromedarer efter mycket tjat.
Flyget norrut gick lugnt och städat till, dock blev den tunisiska kabinpersonalen helt betuttad i Sophie och dansade omkring med henne i famnen. Vid ett ögonblick var den lilla apan till och med in på flight deck och vände. Vi tror inte att hon hann komma åt några knappar eller reglage som tur är.
Gårdagens eftermiddag spenderades i vår svala sköna lägenhet i slapphetens tecken. Mot kvällen masade vi oss iväg att handla lite och sedan kollade vi på Life och Charlie Wilson's War medan Apan sågade timmerstockar.
Skönt att vara borta. Ännu skönare att komma hem!
Sista dagen i Tunisien var det 40 grader i skuggan, och bortsett från några misslyckade försök att vindsurfa från min sida gjorde vi inte många knop. Till och med mitt i natten när vi var redo för avfärd var det obarmhärtigt varmt. In med vårt baggageberg i transferbussen och så iväg mot flygplatsen. Där var vår flight i princip ensam, och incheckningen tog inte så dramatiskt lång tid. Sedan lite lallande i den nattöppna tax free-handeln där Soffan fick köpa två tygdromedarer efter mycket tjat.
Flyget norrut gick lugnt och städat till, dock blev den tunisiska kabinpersonalen helt betuttad i Sophie och dansade omkring med henne i famnen. Vid ett ögonblick var den lilla apan till och med in på flight deck och vände. Vi tror inte att hon hann komma åt några knappar eller reglage som tur är.
Gårdagens eftermiddag spenderades i vår svala sköna lägenhet i slapphetens tecken. Mot kvällen masade vi oss iväg att handla lite och sedan kollade vi på Life och Charlie Wilson's War medan Apan sågade timmerstockar.
Skönt att vara borta. Ännu skönare att komma hem!
lördag, juni 14, 2008
Inget nytt under solen
Ny dag, mer mat, mer lättja. Underbart. Tack för alla trevliga kommentarer, alltid lika spännande att koppla upp sig på hotellets Öken-net för att i dromedartempo ladda ner uppdateringar från omvärlden.Inte så mycket att rapportera om idag. Strålande väder med en tryckande hetta från klarblå himmel. Lite tennis och volleyboll. Satt och skrev lite på manuset i svalkan i hotell-loungen med Soffan krypandes omkring på golvet. Självklart charmade hon en kvartett fransmän som satt och gullade med henne på grodspråket i minst en halvtimme.
Just nu är A-Lo på någon Spa-relaterad verksamhet. Får se om vi känner igen henne när hon kommer tillbaka. Strax dax för fotboll på TVn, och sedan en lite senare supé. Redan lördag. Tänk vad tiden går fort.
fredag, juni 13, 2008
"I am Merguez. I will kill you!"
Nu har den sköna semesterrutinen infunnit sig. Vi äter, sover och äter lite till. Frukost,lunch och middag är som tidigare nämnts dignande bufféer, och även om allt inte smakar lika
bra så är allt förlåtet när man når fram till de extrema efterrättsborden. Tusen sorters
sockerstinna bakverk som allihopa bönar och ber om att få bli provsmakade. Vi har inte
hjärta att säga nej till någon av dem. En annan smarrig detalj som har vunnit vårt gillande är den lokala korven kallad merguez (Det låter som en ond general i ett avsnitt av A-Team). Midjemåttet stiger lika brant som blodsockerkurvan, men vad gör väl det när man har semester?
Lite aktiviteter ägnar vi oss åt också. Igår och idag körde jag (K) s.k. Jet-Ski. Ganskahöga vågor gjorde det till en störtkul hopp-orgie där man flög fram likt en motoriserad
delfin från helvetet. Dock kändes det duktigt i låren som fick agera stötdämpare i de
obarmhärtiga landningarna. Mer saltstänkt än Jenna Jameson klev jag iland med ett stort
leende på läpparna. Uthyraren tyckte att vi kunde åka alla tre, jag, A-Lo och Sophie, men så
våghalsiga blev vi inte.
En annan pulshöjare inträffade igår då vi kom upp på rummet efter lite sus och dus i solen.
Städpersonalen hade varit där och gjort rent, och även korpat med sig vår veckoranson med
rena blöjor som låg i en ICA-kasse på toalettgolvet. Det såg kanske ut som sopor för dem,
men A-Lo kastade sig på teleluren och franskade upp en representant för städ-detaljen illa
kvickt. 10 spännande minuter följde när soprummet genomsöktes, men så kom de åtrådda påsen tillslut tillbaka i vår ägo. Glada blev vi, men gladast blev nog Barney.
Städpersonalen hade varit där och gjort rent, och även korpat med sig vår veckoranson med
rena blöjor som låg i en ICA-kasse på toalettgolvet. Det såg kanske ut som sopor för dem,
men A-Lo kastade sig på teleluren och franskade upp en representant för städ-detaljen illa
kvickt. 10 spännande minuter följde när soprummet genomsöktes, men så kom de åtrådda påsen tillslut tillbaka i vår ägo. Glada blev vi, men gladast blev nog Barney.
Undertecknad lirade lite volley bolley i lag med norrmän och förnedrade ett motståndarlagfullt med nyrika slaver. A-Lo har idkat beachlife, provridit en arab (hästen alltså) och
bokat spa till i morgon. Sophie fick idag bada lite i medelhavet. Hon avskydde det och
ställde till med en scen förstås. Personalen här har börjat lära sig hennes namn nu och
missar inget tillfälle att gå fram och gulla med henne. Hon har också börjat krypa som folk,
vi skriver 12 juni i framstegsboken. Just nu rejvar hon omkring i sängen och försöker komma
åt tangentbordet när Papi skriver.
Vi är nu nyduschade och aftonklädda, indränkta i tax free-parfym och redo för ytterligare en
räd mot matsalen.
räd mot matsalen.
torsdag, juni 12, 2008
Matkoma
Det är snart torsdag lunch. Vi ligger på hotellrummet och väntar på att Apan ska somna så vi kan gå ner och äta lite i lugn och ro, innan det är dags för nästa apshow :-) Vi har inte helt oväntat haft en soft dag hittills. Tagit ett par dopp i poolen, spelat boule (jag fick storstryk av Kurt), gått på ett stretchpass. Livet känns inte så komplicerat alls.
Igår kväll kom vi upp mätta och stinna och lite vinrusiga (singularis på det förresten) till hotellrummet och kollade in franska Idol (ser exakt likadant ut som hemma i upplägget). Middagsbuffé à la all inclusive påminner om något av ett slagfält, eller barn(ey)matsal om man vill vara mild i sitt uttryck. Vi kan inte bestämma oss om svenska, tyska eller franska turister beter sig värst, men de flesta är ganska framfusiga och feta...
Jag drack tunisiskt rödvin som någon fått för sig att döpa till Venus, men det var inte helt oävet. Lättdrucket framförallt ;-) Om man ska prata vidare om det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen maten, så får vi väl säga att den är lite so-so då kryddningen är mild på gränsen till menlös, så man får salta på rejält själv. Buffén är dock gigantisk och de har mycket frukt och grönt och även det löfska köttbegäret kan stillas med framförallt grytor. De har också en efterrättsbuffé to die for med tårtor, crèpe, glass, ett tjog olika kakor och vi är ju inte så nödbedda direkt. Tur bröllopet gick av stapeln innan den här kalorieskapaden. Trots att det kanske inte är så charmigt med massutfordring är det ändå otroligt skönt att ha nära till färdiglagad mat, bara gå att sätta sig och slippa betala så vi är nöjda med konceptet.
På kvällarna har vi haft Sophie med oss i vagnen och försöker få henne att somna ungefär samtidigt som vi äter. Det går väl sådär. I förgår lyckades vi faktiskt, men igår låg hon och rejvade sig igenom hela middagen och vände sig fram och tillbaka och uppochner ungefär tjugofem gånger. Annars går det förvånansvärt smidigt med Soffan så länge man håller koll på mat- och sovklockan. Hon får otroligt mycket uppmärksamhet från omgivningen, så med andra ord är det precis som hemma.. Hon kryptränar för fullt och tar sig fram nu med någon slags kryphasteknik.Efter frukosten igår gick vi ner till Medelhavet och kollade in temperaturen (kallt!). Vi noterade även att redan då halv nio på morgonen var flertalet solstolar runt poolen reservade av handdukar. Jag vill inte ha några fördomar, men de såg tyska ut... Sen skulle Soffan ha sin förmiddagslur så vi gjorde henne sällskap (vi är också otroligt trötta båda två). Eftersom det inte var sådär jättevarmt skaffade ett par tennisracket efter att ha sovit en stund och slog lite bollar på tennisbanan nedanför hotellet. Vi var väl ganska jämndåliga kan man säga. 
Och sen invigde vi poolen samtidigt som de fyra (!) animatörerna drog upp turister till sina fåniga lekar, men jag höll mig nogsamt undan. Dagen flöt annars på i ett stilla tempo, vi sov, läste och åt så det är precis som det ska vara. Det är skönt att ha semester.
Och sen invigde vi poolen samtidigt som de fyra (!) animatörerna drog upp turister till sina fåniga lekar, men jag höll mig nogsamt undan. Dagen flöt annars på i ett stilla tempo, vi sov, läste och åt så det är precis som det ska vara. Det är skönt att ha semester. PS. Ser ni bilden med "svanarna"? Det är den kreativa städpersonalen som ägnar sig åt avancerad handduksorigami. DS.
onsdag, juni 11, 2008
Honeymoon!
Ah! Semester! Klockan är strax efter sju på morgonen när detta skrivs. Balkongdörren är öppen och utanför hörs medelhavets rogivande vågsvall mot den palmbeströdda sandstranden. Snart dax för frukost och första badet.Igår morse var det lite mer hektiskt. Mitt i allt packbestyr upptäckte vi att kortläsaren till kameran försvunnit, men Kjell & Co sålde en bra modell och de öppnade 9. 9.30 måste vi ta bussen till stationen, så det borde gå rent teoretiskt att hinna dit. Det gjorde det också, och en uppsättning lithiumbatterier till blirren införskaffades också. Sedan drog vi iväg med vårt pick och pack till bussen, därefter tåg över bron till Kastrups lufthavn.
Vi hade gott om tid på oss, och stod nästan och hängde på låset när incheckningen öppnade. Alla väskor klarade viktgränsen, och the barney wagon fälldes ihop och plastades in för transport. Sedan fick apan och apmodern lunch innan vi gick in och scorade lite tax-free-produkter.Marsch ombord på planet, en spartanskt utrustad Airbus A320 från tunisiska Nouvel Air. Man får vad man betalar för, och vi fick de chartermässigt trånga stolsraderna och piloter som satt och rökte precis hela resan. Kändes som att sätta sig i en tidsmaskin och helt plötsligt vara 15 år tillbaka i tiden. Kärran var i övrigt rätt spartanskt utrustad, ingen film, kostnadseffektiv mat och den enda underhållningen bestod i att syrgasmaskerna på stolsraden framför plötsligt trillade ner mid-air.
Inget av detta kunde dock rubba resglädjen, och Sophie skötte sig exemplariskt. Hon sov, jollrade och åt gröt, det sistnämnda under en balansakt från Mamis sida som skulle ha fått Cirkus Cirkör gröna av avund. Enda smolket under resan var att Kurts MP3-spelare någon gång under morgonen fått skärmen krossad, och att någon lömsk dansk stal Soffans solhatt på Kastrup.Efter touch down och lite passviftande var vi inne i semesterlandet och satt snart i en Apollo-buss med allt bagage med oss. Ungefär 30 minuter tog resan till hotellet, och det var skönt att ramla in på rummet och packa upp. Det var ganska "svalt" under ankomstdagen, bara 25 grader och lite blåsigt, men reseledarna lovade mer normala 38-40 grader under veckan.
Hotellet är mastodontaktikt och byggt i traditionell Ali Baba-stil runt en solfjädersformad pool. Ett kebabkast bort ligger en stor sandstrand med palmer och sånt, och sedan är det medelhav för hela slanten. Vårt rum ligger ute i en av de yttersta flyglarna med en balkong som överblickar hela härligheten, ypperligt läge. Vi skall nu strax gå ner och äta frukost och sedan utforska omgivningarna. Vi har inga som helst ambitioner att sälla oss till charterpöbeln som skall på tusen och en utflykter under veckan. Vi skall bara ligga still och jäsa i solen, och får vi mot förmodan långtråkigt så hittar vi på något på egen hand. Med dinarer på fickan och patriarkskägget nytrimmat ligger Djerba för våra fötter.P.S. Vi har öppnat det första kuvertet också, en superfin hälsningen från Martin & Matilda. Tusen tack! D.S.
P.S.2 Kasst Internet. Bilder kommer... D.S.2
söndag, juni 08, 2008
She´s a Lady!
Nyss hemkommen från den häftigaste upplevelsen på mycket, mycket länge. Jag och A-Lo gifte oss igår i närvaron av våra familjer och våra fantastiska vänner. Fortfarande "shell shocked" av upplevelsen, men kan sammanfatta det som absolut strålande väder, underbar ceremoni och fest och tonvis med kärlek i luften. Jag och A-Lo (som nu kan kalla sig mrs. Lo på riktigt) är trötta och lyckliga och kommer inom kort att börja rapportera från Tunisien-resan här. Bl.a. kommer vi att utreda hur väl Lilla Al-Fadji tas emot på den lokala bazaaren på Djerba.När jag bloggat klart här skall jag gå ut och fortsätta umgås med the better man T-bone och J-zilla som hänger kvar en stund till. Vi skall äta kall Gazpacho och kolla på The Producers. Life is good!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)