Sophie i hoppborg

Jag och Soffan är på stan. Sophie har sprungit runt på Stora torg och sagt hej till alla, och nu studsar hon runt i en hoppborg. Nu ska vi grötfika på Max!

Städdag

Idag vaknade jag med grym smerta i ena benmuskeln, Gluteus Nåntingus. Måste vara en översträckning på gårdagens innebanjo som har ärrat mig! Det gör ont satan i alla fall, och jag haltar omkring som Herr Flick i lägenheten och spottar och svär.

Idag har vi genomfört Operation Deep Clean här hemma. På med en städvänlig mix av rackar-rökare från ett souligt 70-tal och de bästa eurodance-spåren från 90-talet och framåt, sedan rejvade vi loss i en dans/städorgie. Jag fick nöja mig med att dansa och städa med ena benet eftersom det andra är kaputt, men det gick bra ändå! Sophie hjälpte till med sin "Shake your moneymaker"-dansstil som bara hon kan, i refrängerna kom även discofingret fram. Eftersom hennes späda små öron inte klarar av brölet från dammsugaren fick hon ha sina hörselkåpor på också, men hon kunde dansa som en besatt ändå!

Nu är det rent och fint, barnet sover, frun läser, och snart skall vi åka och storhandla. Ikväll kommer los Perros in för att sitta barneyvakt, själva skall vi på restaurang och bio.

Vild vild väst

Huvudrollsinnehavaren från westernfilmen jag medverkade i för några veckor sedan har mailat lite bilder som han snappade under inspelningen. Good stuff! Ser fram emot att se den färdiga filmen. Har de inte klippt bort några scener så har min rollfigur högst kill-rate, vilket alltid är trevligt!

I övrigt så skall vi inom kort bomba iväg vårt långfilmsmanus till en intressent så får vi se vad det kan leda till. Om de nappar så kan vi lova att det blir den fetaste filmen ni någonsin sett! Och INGEN får ladda ner den från piratbukten!

Tre amigos med mord i blick!

Sova lite

Nu är helgen slut, och Martinez har åkt hem till Sthlm igen. Det har varit kalaskul, som alltid, men p.g.a. att vårt kreativa flöde valde att peaka natten till idag så är jag lite småtrött nu. Snart är A-Lo hemma, då skall jag dyka i säng likt Farbror Joakim som dyker ner bland sina penningar.

Det har som sagt varit en kanonhelg, vi har lyckats färdigställa en viktig del av vårt filmmanus, som blir mycket bättre än vi tidigare trott. Vi har golfat lite, kollat på Entourage och Discovery channel och ätit onyttigt, gott och ofta.

Just det ja, som ni säkert läst på Bokdammen eller Martinez blogg så var jag med i barnprogrammet "Den itusågade kaninen" i fredags. Jag spelade en själsligt härjad viking med träspade på axeln vars mentala balans sattes i gungning då en tidsresenär började störa mitt i träspadspromenaden. Jag tycker att jag angrep rolltolkningen helt OK, även om det inte var T-bone-klass på skådespeleriet. Nu ser jag mest fram emot att westernfilmen jag spelar med i skall bli färdig.

Nu står Sophie och gormar här, bäst jag öppnar upp restaurant Snuskiga Sleven igen så hon kan få sin middag! Idag blir det oidentifierbara bitar av föda i sås. Till det, ett nytappat kranvatten. Efterrätten blir någon trött fruktkross. Bon apetit!

Rikstelevisionen

I afton är undertecknad med i ett program på TV. Jag tänker dock inte skriva ut vilken kanal och tid det är, det får bara de som lämnar en kommentar veta. Jag är lite nyfis på vilka som egentligen läser den här bloggen nämligen...

Jag är fortfarande mätt efter gårdagens lilla sittning. En veckoranson kött will do that to you.

Tillbaka

Yo blogg-hogs!

Nu har det varit lite tyst igen ett tag. Detta har hänt:

Kom hem från Vegas på en lördag eftermiddag. Åkte hem, packade om, satte mig i SAABen och rattade upp till Sthlm samma kväll. T-bone och J-Lo hade teaterföreställningar hela veckan, och A-Lo hade minsann åkt tåg upp redan lördag morgon och väntade där.

När jag dök upp vid 21-snåret var föreställningarna slut för dagen, och jag, T, A-Lo och Calle B drog och käkade asiatiskt och snackade lite, sedan hem och sova. A-Lo skulle upp arla söndag morgon och åka hem igen, själv skulle jag upp lite senare för att leverera min kamera till Jossans Photo-shoot med Martinez. Jag står i duschen söndag morgon när jag kommer på att minneskortet till kameran ligger hemma, inte bra!

Googeligoogle, Teknikmaggan i Gallerian öppnar enligt hemsidan 10.30, jag brummar dit i panik. Döm om min vrede när det visar sig att de öppnade först 11, samma klockslag fotograferingen skulle ha börjat uppe vid Dramatiska Institutet! Hade jag åkt till Kista C som var plan B hade jag hunnit. Jävla skit! Snabb koll med Jossan, deras trummis var sen, så jag kunde gott vänta. Ville dock inte gynna skitmagazinet som inte kan skriva rätt på sin hemsa, så jag hängde på Åhlénslåset istället och scorade ett snabbt 4-giggskort, det sista de hade. Martinez anslöt, och vi körde upp till DI.

Den förlorade trummisen dök upp 1 minut före ridån skulle gå upp, så stackars M hann inte fota så mycket. Det togs lite under föreställningens musikakter dock. Jossan var grymt bra, och hennes band var kattens pyjamas!

Efter föreställningen drog jag och Martinez en pizzalunch på öfvre östermalm innan vi släntrade tillbaka till skolan för att se klasskamrats-Johan framföra sin uppsättning. Den var störtskön, helt up my alley, och det hade varit kul att filmatisera den!

Lite fika och dagdriveri senare var det dags för T-bone. Vi riggade videokamera enligt beställning, och sedan drog det igång. Helt sjukt bra litet nummer han har skrivit ihop, och han framförde det med bländande skicklighet. Vi såg extraföreställningen också bara för att det var så bra!

När allt var klart satt vi och tjötade lite innan det var dax för mig att åka hem. Tomma vägar, mitt i natten, SAABen gjorde Sthlm - Malmö på 4 timmar och 13 minuter, snabbare än X2000. Sug kuk, SJ!

Första veckan hemma gick i slappandets tecken, lördagen efter åkte jag upp till Falkenberg för en liten roll i en westernfilm som spelades in där. Jag gjorde mina två repliker och åkte hem igen, söndag morgon ringdes det dock från teamet som hade fått ett akut återbud på en av de större rollerna. De ville skriva om min karaktär så att den tog över repliker och funktion från den förlorade skådisen, och jag tackade inte nej. Efter blixtinkallad barnvaktsfarmor var jag på väg upp till High Chaparall för 4 extra inspelningsdagar.

Sjukt kul inspelning med ett toppengäng. Mycket gunplay med lösa skott, dödsscener och väsande repliker. Kan bli en kunglig rulle, ser fram emot att se den färdigklippt!

Hem igen från Chappis för en lugn standardhelg, sedan några slappa dagar innan Martinez idag flög ner för att leka lite! Jätteroligt, och kanske hinner vi skriva klart vårt filmtreatment i helgen. Hoppas!

Just nu har vi vräkt i oss kött, enligt tradition, och sitter jäser framför TV. Strax sovtajm.

Swag update

Har precis vunnit en iPod Nano i en av montrarna. De hade en låst skattkista och en skål full med nycklar, man skulle hitta rätt nyckel för att få podden. Jag gick dit, körde ner näven, tog upp en nyckel och vred om. Presto!

Så nu ligger jag dels 3$ upp i casinot, dels har jag lyckats scora en iPod, plus en shitload med skumplastraketer, reseadaptrar, blinkande bollar och annat lågstatus-swag. Och nu skall jag in på sista passet; Virtualisering av Citrix i VI3. Good stuff!

Kung Fu Finger

Idag tankte jag skriva ett sant dar jobbigt inlagg utan a, a eller o. Star nere i stora hallen (som i sjalva verket ar minst har) och knappar pa en av alla e-poststationer som star utstallda.

Idag ar det sista VMworld-dagen, och i morgon aker vi hem.

Igar kvall var det en officiell VMWorld-fest, och vid 17.45 ungefar slussades vi ombord pa en armada av bussar som flyttade alla 14000 av oss till Las Vegas Speedway som ar en stooor motorstadion. Dar bjods pa mat, dricka och underhallning, bl.a. ett liveband som knackte totalt! Bra roj! Forutom att ata, dricka och rulla hat kunde man provaka en pace car runt stora banan, aka med i en Shelby Cobra GT, kora go-kart eller spela videospel. De hade ocksa en hoppborgsliknande hinderbana dar man tva och tva tavlade mot varandra. Jag vann over Bjorn med en harsman.

Matts traffade en kvinna pa bussen ut som bestamde sig for att hanga med oss, hennes polare (och konsult) Jay anslot senare, och vi hade riktigt skoj. Manga trevliga manniskor som vi skjot kaft med, bl.a. tva kineser som jag forforde med mina mad skills i kinesiska. Eftersom de lart sig Kung Fu som unga sa drog vi tillammans av en pose som kallas "Kung Fu Finger". Man star och ser beslutsam ut med ena handen utstrackt framfor sig, handflatan frammat, pekfingret rakt upp och tummen rakt ut. Good stuff!

Efter att vi dansat satan till livebandet tog vi bussen in till stan igen. Pa bussen traffade vi en kille fran Colorado som var reko, Bill hette han. Han anslot till vart entourage och hade en svart sopsack full med olburkar med sig. Vi drog ut pa ett korstag mot somn och sunt leverne langs the Strip, men en och en foll folk bort. Till slut var det bara jag och Bill som gled in och ut pa alla lyxcasinos och snackade skit, och tittade pa all dyr marmor.

I sang vid 0330, och upp igen vid 0700. Sista dagen idag. Manga foredrag. VMWorld har varit riktigt bra, har fatt en sjujavla massa ideer och tips. Far se om vi kan samla ganget ikvall igen for ett "famous last stand". Annars blir det nog ett bad foljt av koma.

Peace out!

Storleksförbistring

Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:

Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.

En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.

Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.

Och så vidare, ni fattar.

Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.

Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.

Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.

Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.

Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!

Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.

Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.

Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!

Leve Las Vegas

Hej blogg. Nu var det ett tag sedan sist igen. Tänkte slänga in en liten sammanfattning av läget.

Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.

Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.

SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"

Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"

Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.

Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.

Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.

Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!

Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:

Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.

Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.

Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!

Peace!

Weekend

I fredags kväll kom mina päron ner till stan, och vi gled runt lite på Malmöfestivalen och kollade på folk. Efter chilensk festivalburgare för min del, och annan festivalmat för de andra, drog vi hem och softade lite hemma hos oss innan jag och A-Lo gick ut på stan igen runt 22. Föräldrarna blev kvar som barnvakter så att vi kunde gå och se Cirqus Alfon på festivalen. Vi har sett dem flera gånger, och de levererade ungefär samma underhållande program som vanligt, med några få nya grejjor. Roligt var det, men lite tråkig publik, och manegen var byggd så att man inte såg bra om man inte satt spot on rakt framför scenen, och man fick inte dansa på läktarna heller vilket sög.

Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.

Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).

På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.

Det gillade inte Harry Haffa!

När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!

Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!

Essen

Hemlagad Yakiniku med sojastekta morötter. Och Jönssonligan på TV. Är det fredag eller är det fredag?

Kult

Det blev "I Lagens Namn", en härlig svensk polisruppe från -86. Sven Wollter är sådär härligt mustaschprydd och göteborgsk som bara han kan vara, en ung Stefan Sauk med hår och piketbuss spöar upp buset i Stockholms undre värld och hela härligheten är tonsatt av forne rikskompositören Ulf Dageby. Med ett manus av Hans Iveberg baserat på en roman av Leif G.W. Persson och regi av Kjell Sundvall längtar man sentimentalt tillbaka till svensk films fornstora dagar.

Sedan kvinnor och britter tilläts regissera film i Sverige under nittiotalet har vi bara fått filmer om 14-åriga tjejer som inte vet vilka de är, eller Helena Bergström som gråter tre minutliter snor i 1,66:1.

Usch.

Ford Escort

Jag och A-Lo kollade just på en kass film på 4:an (Bra jobbat Lotta!). Den hette "The Wedding Date" och handlade om en tjej som hyr en manlig escort som sällskap till sig själv på sin systers bröllop, eftersom hon vill göra sitt ex, som också är där, svartsjuk. (Ni hör ju!)

Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:

• Mitt bordsskick goes out the window när det vankas mexikansk plockmat.
• Jag kan försvinna ut på toaletten sisådär 45 minuter helt plötsligt. Tydligen är kvinnor känsliga för sånt där.

Så jag blir vid min läst.

Nu är det en vulkanfilm på sexan. Jag får nog gräva lite i DVD-låddan!

Peace!

War - It's Fantastic!

Idag var Martinez AWOL, så jag spenderade lite tid åt att göra en riktigt kul bana i Armed Assault. Har även slipat till mitt ansikte i spelet, börjar bli ganska likt mig. Observanta betraktare kan se att även mina hockeylår har följt med in i spelet!

På bilden har jag precis överraskat en soldat som har något fuffens för sig, och han har en rejäl utskällning att vänta! Höger vänster om - 'arch!

La-di-da

Jag och Krasch-Martinez har spelat ArmA sedan solen fortfarande var uppe. Nu är det natt. Vi skjöt ryssar och och flög dogg-fight med Sopwith Camels, en liten sport vi snabbt döpte om till "Battle of the Camel Toes".

Nu borde jag sova, men det är varmt satan!

Hemma i hetta

Yo. Idag körde vi hem till Malmö igen. Det har varit en skön semester i Sthlm och Karlskrounie, men nu är det skönt att sitta i sin egen penthouse igen och bara slappa framför teven.

Igår gick vi och såg Mörka Knekten (The Dark Knight) på bio. Den handlar om Batman och var överjävligt bra. Bäst i år. Heath Ledger spelade Jokern, och på grund av att han i våras dog döden så lovsjungs nu hans sista rollgestaltning lite mer än vanligt. Visst var han bra. Mycket bra. Men samtidigt var det mycket Jack Nicholson och gimmicks i hans tolkning, och jag håller nog an med mina Oscars-utlåtanden ett tag till.

Christian Bale var som vanligt utsökt bra, och Aaron Eckhart imponerade också. Bröderna Nolan har sitt shit together.

Nu sitter jag och sneglar på en påse jordnötsringar som sitter på bordet och ler förföriskt. Tänkte se Kingdom of Heaven ikväll, för den har jag inte sett. I morrn kanske jag skall Gulfa lite med Sir Toby. Når jag par blir jag glad.

Just det ja, A-Lo är ute och virrar runt på staden med sin syrra, så jag och Sophie-Dophie är home alone.

Klassiker

Karlskrona har så här långt visat sig från sin bästa sida - lustigt nog - eftersom det ofelbart regnat nästan varenda gång vi visat våra semesterträngtande nunor här förut. Förutom mat i obscena mängder så har vi redan hunnit beta av några klassiker med början på badstranden. Till och med jag (a-lo) hoppade i två gånger då solen strålade och värmde på land. Någon sa att det var 23 grader i vattnet, fast för mig känns det mer som 18. Jag har aldrig varit någon badare av stora mått i svenska vatten och det tog inte mindre än fyra år i simskola innan jag tog mina första simtag, men undra på det när det känns som smältvatten runt en. Det verkar hursomhelst vara ett likaledes starkt drag hos vår dotter. Vi försökte få henne att doppa tårna, men hon lyfte instinktivt upp benen ur det otäcka kalla och att stå med vatten upp till knäna framkallade endast höga, gälla skrik av vrede från den lilla apan. Så det slutade vi ganska snabbt med... Roligare var det då att trumma på kylboxen, för det gjorde hon länge och väl.

Idag var det också fin sol så vi bestämde oss för att åka in till stan, jag, Kurt, Soffan och (moster) Eva. En klassisk rundtur på skärgårdsbåten Gåsefjärden fick inleda, vilket också är min gamla arbetsplats. Jag sommarjobbade som guide på båtarna under ett par år och det mesta var sig lik kan man säga. Sören Sörenssen åkte dock inte med till Aspö och Trafikledaren (När gaur bauten?) syntes inte till på Tjurkö... Sophie var måttligt intresserad av båtliv. Hon hängde i fönstret en stund, men sen fick hon syn på en trappa och ägnade resten av resan åt att klättra uppför den. Det var i alla fall en dejlig tur och vi hoppade av vid Marinmuseum för en lunch med päronen. Fast Kurt fastnade inte för polentabiffar och quinoasallad utan stack iväg till Banes och scorade en kebab förstås. Det var han nöjd med.

Tydligen fanns det plats över i magen för nästa anhalt var klassikern Glassiären som har Sveriges största glassar. En kula är som fyra normala och både Eva och jag stod över, men Kurt köpte sig en mindre måltid som han åt med gott behag.

Nu börjar kvällen närma sig och vi inväntar lillebror med sambo samt Evas man Tobias och sen är det fullt hus. Grill och vin väntar, så sämre kunde man ha det minst sagt. Planer imorrn är oklara, men jag ska försöka skriva ett par recensioner inom de närmsta par dagarna då jag hunnit läsa ut ett par böcker.

Resedag

Idag har vi varit på blixtvisit hos Igge och Lina på lantstället i Värmland. Vi stack från Sthlm vid halv åtta i morse, och var framme i gott om tid före lunch på det natursköna Silverhyttan. Igges och Linas grannar var där med sina fyra barn, och med värdparets tre och vår enda blev det åtta små knoddar. Fullt rejv och Sophie was lovin it!

Efter lunch satte vi oss i bilen igen och styrde söderut ner mot Kallekrona. Semestersömniga småvägar ner genom Östergötland och Småland, och nu är vi framme hos "Mormor & Morfar" som vi säger nu när den lilla hör på. Pajmiddagen ligger nu och jäser i kistan och alla varvar ner utom Sophie som är high on life.

I måndags kväll var vi ute i Kungkan hos T-bones päron som var gentila nog att bjuda ut oss och Martinez på hemgjorda Langos. Det var fysiologiskt omöjligt att sluta äta, så gott var det. Kvällen avslutades med photosession och layoutande av T-bones CV som är välbehövligt nu när han snart skall ut och söka skådespelarjobb.

Igår hade vi städdag, vi eliminerade all smuts från T-bones lägenhet och åkte sedan till ICA Kaxi (Som det heter i Finland) och stockade upp på förnödenheter som vi fyllde vår värds kyl, frys och skafferier med.

Nu skall vi chilla i Karlskrona hela veckan ut, prognosen lovar bad, mastodontglassar och lite shopping. Kanske en kebab eller två. Eller tre.

Vanligtvis slänger jag in en bild här, men lättjan har fångat mig, så jag ids inte. Ni får använda fantasin. Vi ser ut ungefär som vanligt.

Peace!

Svampbob, Söder & Sommarstängt

Inlägget hade också kunnat heta Svensk sommar suger. Det är regn och sol om vartannat, man vet inte hur man ska klä sig. Precis när vi satt på oss jeansen så kommer en värmevåg som varar tills dess att man bytt om. Något bad har vi inte varit i närheten av, det är för jävla kallt i vattnet.

Men slut på gnäll, för det har ändå varit bra. Dagen igår började med två avsnitt Svampbob Fyrkant, our favorite. Sen lämnade jag Sophie hos Kurt och drog in till stan för lite seriös shopping. Jag hängde på låset på Åhlens och drog runt bland tusentals reakläder ett par timmar, men jag lyckades förstås bara plocka ut sådant som var till ordinarie pris. Under tiden öppnades himlens portar utanför, men det gjorde ju ingenting för jag åkte rulltrappa mellan våning två och tre.

På eftermiddagen sprack det upp och vi packade hela bebisutrustningen och drog till Ingarö där M&M hade grillfest. Man fick börja med att göra sina egna namnskyltar med hjälp av ett helt pysselhav som hade matchat vilken Pandurobutik som helst. Sen blev det klassisk grill, lagkamper och flamberade bananer. Very nice.

Lite segare idag. Till och med Soffan sov till bortåt 07:30. Vi ägnade en halv förmiddag åt att försöka hitta en restaurang som a)var sommaröppen b)hade brunch och misslyckades med båda. Vi trodde att vi hade lämnat Sveriges stängdaste stad bakom oss, men inser nu att smittan har spridit sig norrut. Till slut chansade vi och åkte ner till Söder där vi faktiskt hittade ett nytt hak, Mississippi Inn, som hade brunchliknande meny. God mat. Extremt trevlig kock. Josefin och Tomas anslöt efter ett tag och när allt var klatt och betatt tog vi en promenad längs vattnet, till och med Kurt!



Tillbaka till Kristineberg, mat för Sophie, tupplur för pojkarna och sen avslutades dagen med hämtmat från Birkastans pizzeria - igen. Jessica special beställdes inte av misstag den här gången.

Öliv vart det även i fredags då SAABen styrde mot Värmdö och lunch med Anna och Henrik. Vi hade en jäkla tur som kom precis i deras garagerensning och lyckades få med oss en hoppgunga, träklossar och barncykelhjälm tillbaka. Fantastiskt. Hugo lekte fiskdamm med Sophie, men hon får öva upp sin huggreflexer lite tror jag. Både hon och Kurt gillade tågbanan i alla fall; han ägnade en halvtimme åt att bygga om spåren och placera legogubbarna i barnförbjudna poser.

Morgondagen har säkert mer regn att bjuda på. Jag tror att det har blivit dags för lite kulturella aktiviteter och sen blir det langos hos Engströms.

Barbahatt #3

Soffipropp har supit bort sin barbahatt igen. Vi köpte en ny, nummer tre i ordningen. Nu glass!

Brunch Innuendo

Being a male dancer is hard , so thats why I use Huevos Splash. "Huevos Splash you sexy Mother Fucker"

Nu sitter vi på ett ställe på söder och ska käka lite brulle. Vackert väder är det också. Igår var vi hos M&M på utomhusparty med grill och galna lekar. Rrroligt!

Shoppa lite

Sophie hjälper till på sitt sätt.

Tusen apor

Som senaste inlägget visade har vi haft en dag på Skansen - i schizofrent väder. Som tur var för oss satt vi inne i restaurangen och åt en megaportion köttbullar medan regnet öste ner över en tom Allsång på Skansen-scen. Den var mycket mindre på riktigt förstås. Precis som alla kändisar är kortare i verkligheten än vad man ser på TV. Lagom till att solen tittade fram gav vi oss ut på djurjakt igen.

Sophies reaktioner på djur som rörde sig (det finns sådana som är helt stilla också, typ krokodiler och pytonormar) var ganska oförutsägbara. Backstage fick vi mata jättesnälla små apor med jordnötter som de tog så försiktigt, men hon blev rädd och började gråta när en av dem hoppade runt lite mycket. Den sega sengångaren tyckte hon däremot var jättefestlig. Lemurerna på rad och i hög väckte muntra miner, medan hon var föga intresserad av babianerna. Överlägset bäst var en helt vanlig sketen get som hon fick klappa på barnens zoo. So much för att försöka imponera med exotiska djur. Det går lika bra med en get.

En rolig grej vi såg precis innan vi skulle gå var nappbrunnen. Av mängden nappar att döma har nog mången föräldrar kunnat förmå sina små älsklingar att överge sina trygghetstutor där.

Vi hade en trevlig dag och när sena eftermiddagen kom åkte vi tillbaka till Kristineberg där Tomas anslöt. Vi åkte och fyllde på barnmat och blöjförråd på Citygross och när Proppen fått välling och lagts att sova hade vi taco- och glassfest framför Entourage. Tomas fick åka tillbaka till Kungsängen ganska tidigt för att komma i säng inför posttjänsten i ottan.

Imorrn väntar bland annat öliv på Värmdö. Det ska bli nice.

Aphög

Vi är på Skansen. En bussig kollega som jobbar här fixade in oss back stage. Vi har fått lära oss att apor bildar boll när de fryser.

Sophie checkar in

Nu har jag hämtat A-Lo och Barney-Apan på flygplatsen, vi har ätit en lång och trevlig middag med Igge och nu ska apan sova. Men apan håller inte med. Det är baby-rave i resesängen.

Mekatronik

Rast var bästa skolämnet och semester är bästa yrket! Jag tror jag skall vara ledig till 80 års ålder ungefär, sedan skall jag gå i pension!

I går åkte vi ut till en liten ö i hisnande 6 knop. Väl där började jag och Martinez bygga brandbomber av florsocker och salpeter, de blev rätt ok. Smälte en Red Bull-burk med en av dem. Good stuff! Sedan hade vi kott-krig. Eller, jag drew first blood och kastade kottar på M när han badade och han besvarade elden.

På kvällen lyckades vi äntligen scora en ny låscylinder åt stackars T-bone vars hemman legat blottat för tyska förbrytare sedan jag tappade hans nycklar i Frankfurt i söndags. Sedan åkte vi ut till Täbban för att hjälpa Igge få liv i hans båtmotor.

Motorn, en Volvo Penta 200 V8 ville inte starta längre, startmotorn klickade bara ibland, och ibland satt den bara och surade helt tyst. Vi började defibrillera den med startkablar med mycket gnistbildning som följd, men no go. Tillslut skruvade vi bort den helt, uppskattade dess vikt till ungefär 1000 kilo, och lade på startkablarna igen.

Nu spann den som en katt.

Montera på den på motorn, försöka igen, ingenting. Merde! Mer gnistregn, men det hände ingenting.

Trots mina löften om V8-vrål före sundown gick solen ner utan motorstart. I ett sista ryck skruvade vi av den igen och började montera isär den. Och se, när vi nått solenoidens kärna uppenbarade sig felet. Glapp i starkströmsreläet hade orsakat gnistbildning och svetsning inne i solenoidhuset, och ena terminalen val helt söndertrasad på ena sidan. Vi tog isär allt, Martinez och Igge dremlade parvis bort gammalt ärg tills terminalerna lös som solen mot oss. Ihop med startmotorn med i princip varje ledande yta nydremlad och konduktiv igen. På med skiten på V8, hot set, och vrid om startnyckeln.

Victory! Nu drog motorn runt som om den aldrig gjort annat. Efter några high-fives höjde vi ribban och började skruva ihop tändningsdetaljerna. Åskmolnen hopade sig och mörkret sänkte sig över grannskapet. Täby gick och lade sig med vi stretade på. Tillslut hade vi tändande motor på startgas, men den ville inte gå igång helt. Tom bensintank visade det sig (och ett hermetiskt tilltäppt bränslefilter). Bara att ge upp.

Men vi noterar en delseger i den ypperligt renoverade startmotorn som nu kommer att hålla i 40 år till.

Just nu har jag precis fått den sista saknade nyckeln uppkopierad vilket innebär att jag är en fri man igen. Har firat med Lewinsky's i Kista Centrum och skall nu glida omkring här och njuta av att vara jag innan A-Lo och Sophie landar på Bromma vid 16.

L8r!

P.S. Kolla in Martinez blogg för bilder på meckandet. D.S.

Semester

Från och med idag är jag en försörjd man! Officiellt första dagen på semestern idag, och när den tar slut börjar papi-ledigheten. Ett halvår av sänkt BNP väntar landet, först i januari 2009 är det dags att kavla upp ärmarna och börja jobba igen. Naaaaaaaaaaajs!

Just nu är jag trött och hes. Förklaring följer:

I fredags kväll körde jag SAABen Malmö-Skavsta, sedan flygbuss till Stockholm. 4 avsnitt av Entourage hos T-bone innan sova, och sedan upp i ottan i lördags. Tåg ner till Götlaborg klockan 08.00, vid lunchtid klev jag på en Delfinbuss och rattade ner den till Frankfurt. Framme natten mot söndag 03.00 tysk tid. Sova två timmar på ett hotell som luktade cigarettrök. Upp vid fem, duscha, ut i den ljumma Frankfurtnatten och kryssa runt bland sprutnarkomaner och yrkes-sexualister innan flygbussen hittades. Flygbuss i två timmar till Frankfurt-Hahn, bli förnederad av tyska tjänstemän eftersom min hårproduktsburk var 50 ml större än flygsäkerheten kunde tillåta, och sedan upptäcka att T-bones lägenhetsnycklar troligtvis låg kvar ombord på den tyska flygbussen. Fotvandring över halva plattan för att nå ett helkaklat Ryanair-plan med solida plastsäten. Tack och lov var det nyligen urspolat. Satt rak i ryggen och sned i nacken och sov hela resan upp till hård landning på Skavsta. In i bilen, köra upp till Arlanda där T-bone jobbade, hämta min lappis (som detta skrivs på) som han varit storsint nog att ta med sig upp från lägenheten jag inte längre kommer in i. Shoot the crap över en Yaki-Pasta i Sky City, sedan körde jag ner till Sthlm igen. Scorade en kopia av Armed Assault Gold Edition på Sveavägen innan jag styrde ut till Ingarö där Martinez och Matilda väntade. Tittade på snel hest, handlade en rågad kundvagn med födoämnen, brände av en brandbomb tillsammans med Martinez innan Matilda åkte in till SexAndTheCity-visning och remaining men together hade en värdig grillköttsorgie framför "No Country för Old Men" och sedan "The Onion movie". I säng vid 03 ungefär.

Styckesindelning är en lyx man unnar sig när orken finns.

Nu frulle, sedan lösa the ASSA-ABLOY situation, därefter skall Wild Boyz ut till en ö och bygga fler brandbomber och skriva manus.

Det är tufft att vara ledig.

Hemma bäst

Ah! Sverige Sverige fosterland! Igår mitt på dagen kom vi hem till svala sköna Malmö igen. Ganska trötta efter att ha klivit upp 02.30 och sedan bussats och flugits via Götlaborg innan vi kunde ta tåget från Kastrup över till Sverige igen. En veckas vistelse kändes precis lagom, och semestern var precis sådär avkopplande och pliktbefriad som vi hade önskat.

Sista dagen i Tunisien var det 40 grader i skuggan, och bortsett från några misslyckade försök att vindsurfa från min sida gjorde vi inte många knop. Till och med mitt i natten när vi var redo för avfärd var det obarmhärtigt varmt. In med vårt baggageberg i transferbussen och så iväg mot flygplatsen. Där var vår flight i princip ensam, och incheckningen tog inte så dramatiskt lång tid. Sedan lite lallande i den nattöppna tax free-handeln där Soffan fick köpa två tygdromedarer efter mycket tjat.

Flyget norrut gick lugnt och städat till, dock blev den tunisiska kabinpersonalen helt betuttad i Sophie och dansade omkring med henne i famnen. Vid ett ögonblick var den lilla apan till och med in på flight deck och vände. Vi tror inte att hon hann komma åt några knappar eller reglage som tur är.

Gårdagens eftermiddag spenderades i vår svala sköna lägenhet i slapphetens tecken. Mot kvällen masade vi oss iväg att handla lite och sedan kollade vi på Life och Charlie Wilson's War medan Apan sågade timmerstockar.

Skönt att vara borta. Ännu skönare att komma hem!

Inget nytt under solen

Ny dag, mer mat, mer lättja. Underbart. Tack för alla trevliga kommentarer, alltid lika spännande att koppla upp sig på hotellets Öken-net för att i dromedartempo ladda ner uppdateringar från omvärlden.

Inte så mycket att rapportera om idag. Strålande väder med en tryckande hetta från klarblå himmel. Lite tennis och volleyboll. Satt och skrev lite på manuset i svalkan i hotell-loungen med Soffan krypandes omkring på golvet. Självklart charmade hon en kvartett fransmän som satt och gullade med henne på grodspråket i minst en halvtimme.

Just nu är A-Lo på någon Spa-relaterad verksamhet. Får se om vi känner igen henne när hon kommer tillbaka. Strax dax för fotboll på TVn, och sedan en lite senare supé. Redan lördag. Tänk vad tiden går fort.

"I am Merguez. I will kill you!"

Nu har den sköna semesterrutinen infunnit sig. Vi äter, sover och äter lite till. Frukost,
lunch och middag är som tidigare nämnts dignande bufféer, och även om allt inte smakar lika
bra så är allt förlåtet när man når fram till de extrema efterrättsborden. Tusen sorters
sockerstinna bakverk som allihopa bönar och ber om att få bli provsmakade. Vi har inte
hjärta att säga nej till någon av dem. En annan smarrig detalj som har vunnit vårt gillande är den lokala korven kallad merguez (Det låter som en ond general i ett avsnitt av A-Team). Midjemåttet stiger lika brant som blodsockerkurvan, men vad gör väl det när man har semester?

Lite aktiviteter ägnar vi oss åt också. Igår och idag körde jag (K) s.k. Jet-Ski. Ganska
höga vågor gjorde det till en störtkul hopp-orgie där man flög fram likt en motoriserad
delfin från helvetet. Dock kändes det duktigt i låren som fick agera stötdämpare i de
obarmhärtiga landningarna. Mer saltstänkt än Jenna Jameson klev jag iland med ett stort
leende på läpparna. Uthyraren tyckte att vi kunde åka alla tre, jag, A-Lo och Sophie, men så
våghalsiga blev vi inte.

En annan pulshöjare inträffade igår då vi kom upp på rummet efter lite sus och dus i solen.
Städpersonalen hade varit där och gjort rent, och även korpat med sig vår veckoranson med
rena blöjor som låg i en ICA-kasse på toalettgolvet. Det såg kanske ut som sopor för dem,
men A-Lo kastade sig på teleluren och franskade upp en representant för städ-detaljen illa
kvickt. 10 spännande minuter följde när soprummet genomsöktes, men så kom de åtrådda påsen tillslut tillbaka i vår ägo. Glada blev vi, men gladast blev nog Barney.

Undertecknad lirade lite volley bolley i lag med norrmän och förnedrade ett motståndarlag
fullt med nyrika slaver. A-Lo har idkat beachlife, provridit en arab (hästen alltså) och
bokat spa till i morgon. Sophie fick idag bada lite i medelhavet. Hon avskydde det och
ställde till med en scen förstås. Personalen här har börjat lära sig hennes namn nu och
missar inget tillfälle att gå fram och gulla med henne. Hon har också börjat krypa som folk,
vi skriver 12 juni i framstegsboken. Just nu rejvar hon omkring i sängen och försöker komma
åt tangentbordet när Papi skriver.

Vi är nu nyduschade och aftonklädda, indränkta i tax free-parfym och redo för ytterligare en
räd mot matsalen.

Matkoma

Det är snart torsdag lunch. Vi ligger på hotellrummet och väntar på att Apan ska somna så vi kan gå ner och äta lite i lugn och ro, innan det är dags för nästa apshow :-) Vi har inte helt oväntat haft en soft dag hittills. Tagit ett par dopp i poolen, spelat boule (jag fick storstryk av Kurt), gått på ett stretchpass. Livet känns inte så komplicerat alls.
Igår kväll kom vi upp mätta och stinna och lite vinrusiga (singularis på det förresten) till hotellrummet och kollade in franska Idol (ser exakt likadant ut som hemma i upplägget). Middagsbuffé à la all inclusive påminner om något av ett slagfält, eller barn(ey)matsal om man vill vara mild i sitt uttryck. Vi kan inte bestämma oss om svenska, tyska eller franska turister beter sig värst, men de flesta är ganska framfusiga och feta...

Jag drack tunisiskt rödvin som någon fått för sig att döpa till Venus, men det var inte helt oävet. Lättdrucket framförallt ;-) Om man ska prata vidare om det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen maten, så får vi väl säga att den är lite so-so då kryddningen är mild på gränsen till menlös, så man får salta på rejält själv. Buffén är dock gigantisk och de har mycket frukt och grönt och även det löfska köttbegäret kan stillas med framförallt grytor. De har också en efterrättsbuffé to die for med tårtor, crèpe, glass, ett tjog olika kakor och vi är ju inte så nödbedda direkt. Tur bröllopet gick av stapeln innan den här kalorieskapaden. Trots att det kanske inte är så charmigt med massutfordring är det ändå otroligt skönt att ha nära till färdiglagad mat, bara gå att sätta sig och slippa betala så vi är nöjda med konceptet.

På kvällarna har vi haft Sophie med oss i vagnen och försöker få henne att somna ungefär samtidigt som vi äter. Det går väl sådär. I förgår lyckades vi faktiskt, men igår låg hon och rejvade sig igenom hela middagen och vände sig fram och tillbaka och uppochner ungefär tjugofem gånger. Annars går det förvånansvärt smidigt med Soffan så länge man håller koll på mat- och sovklockan. Hon får otroligt mycket uppmärksamhet från omgivningen, så med andra ord är det precis som hemma.. Hon kryptränar för fullt och tar sig fram nu med någon slags kryphasteknik.

Efter frukosten igår gick vi ner till Medelhavet och kollade in temperaturen (kallt!). Vi noterade även att redan då halv nio på morgonen var flertalet solstolar runt poolen reservade av handdukar. Jag vill inte ha några fördomar, men de såg tyska ut... Sen skulle Soffan ha sin förmiddagslur så vi gjorde henne sällskap (vi är också otroligt trötta båda två). Eftersom det inte var sådär jättevarmt skaffade ett par tennisracket efter att ha sovit en stund och slog lite bollar på tennisbanan nedanför hotellet. Vi var väl ganska jämndåliga kan man säga. Och sen invigde vi poolen samtidigt som de fyra (!) animatörerna drog upp turister till sina fåniga lekar, men jag höll mig nogsamt undan. Dagen flöt annars på i ett stilla tempo, vi sov, läste och åt så det är precis som det ska vara. Det är skönt att ha semester.

PS. Ser ni bilden med "svanarna"? Det är den kreativa städpersonalen som ägnar sig åt avancerad handduksorigami. DS.

Honeymoon!

Ah! Semester! Klockan är strax efter sju på morgonen när detta skrivs. Balkongdörren är öppen och utanför hörs medelhavets rogivande vågsvall mot den palmbeströdda sandstranden. Snart dax för frukost och första badet.

Igår morse var det lite mer hektiskt. Mitt i allt packbestyr upptäckte vi att kortläsaren till kameran försvunnit, men Kjell & Co sålde en bra modell och de öppnade 9. 9.30 måste vi ta bussen till stationen, så det borde gå rent teoretiskt att hinna dit. Det gjorde det också, och en uppsättning lithiumbatterier till blirren införskaffades också. Sedan drog vi iväg med vårt pick och pack till bussen, därefter tåg över bron till Kastrups lufthavn.

Vi hade gott om tid på oss, och stod nästan och hängde på låset när incheckningen öppnade. Alla väskor klarade viktgränsen, och the barney wagon fälldes ihop och plastades in för transport. Sedan fick apan och apmodern lunch innan vi gick in och scorade lite tax-free-produkter.

Marsch ombord på planet, en spartanskt utrustad Airbus A320 från tunisiska Nouvel Air. Man får vad man betalar för, och vi fick de chartermässigt trånga stolsraderna och piloter som satt och rökte precis hela resan. Kändes som att sätta sig i en tidsmaskin och helt plötsligt vara 15 år tillbaka i tiden. Kärran var i övrigt rätt spartanskt utrustad, ingen film, kostnadseffektiv mat och den enda underhållningen bestod i att syrgasmaskerna på stolsraden framför plötsligt trillade ner mid-air.

Inget av detta kunde dock rubba resglädjen, och Sophie skötte sig exemplariskt. Hon sov, jollrade och åt gröt, det sistnämnda under en balansakt från Mamis sida som skulle ha fått Cirkus Cirkör gröna av avund. Enda smolket under resan var att Kurts MP3-spelare någon gång under morgonen fått skärmen krossad, och att någon lömsk dansk stal Soffans solhatt på Kastrup.

Efter touch down och lite passviftande var vi inne i semesterlandet och satt snart i en Apollo-buss med allt bagage med oss. Ungefär 30 minuter tog resan till hotellet, och det var skönt att ramla in på rummet och packa upp. Det var ganska "svalt" under ankomstdagen, bara 25 grader och lite blåsigt, men reseledarna lovade mer normala 38-40 grader under veckan.

Hotellet är mastodontaktikt och byggt i traditionell Ali Baba-stil runt en solfjädersformad pool. Ett kebabkast bort ligger en stor sandstrand med palmer och sånt, och sedan är det medelhav för hela slanten. Vårt rum ligger ute i en av de yttersta flyglarna med en balkong som överblickar hela härligheten, ypperligt läge. Vi skall nu strax gå ner och äta frukost och sedan utforska omgivningarna. Vi har inga som helst ambitioner att sälla oss till charterpöbeln som skall på tusen och en utflykter under veckan. Vi skall bara ligga still och jäsa i solen, och får vi mot förmodan långtråkigt så hittar vi på något på egen hand. Med dinarer på fickan och patriarkskägget nytrimmat ligger Djerba för våra fötter.

P.S. Vi har öppnat det första kuvertet också, en superfin hälsningen från Martin & Matilda. Tusen tack! D.S.

P.S.2 Kasst Internet. Bilder kommer... D.S.2

She´s a Lady!

Nyss hemkommen från den häftigaste upplevelsen på mycket, mycket länge. Jag och A-Lo gifte oss igår i närvaron av våra familjer och våra fantastiska vänner. Fortfarande "shell shocked" av upplevelsen, men kan sammanfatta det som absolut strålande väder, underbar ceremoni och fest och tonvis med kärlek i luften. Jag och A-Lo (som nu kan kalla sig mrs. Lo på riktigt) är trötta och lyckliga och kommer inom kort att börja rapportera från Tunisien-resan här. Bl.a. kommer vi att utreda hur väl Lilla Al-Fadji tas emot på den lokala bazaaren på Djerba.

När jag bloggat klart här skall jag gå ut och fortsätta umgås med the better man T-bone och J-zilla som hänger kvar en stund till. Vi skall äta kall Gazpacho och kolla på The Producers. Life is good!

En egen sol

Wzup omvärld! Jag är ingen vidare pålitlig källa till blogginlägg, liksom Strindberg rör jag mig fritt mellan olika stadier av kreativitet. Nu har det varit radiotystnad i snart ett år, och just ikväll hade jag en stund över att kludda ner några rader.

Sedan sist:

Sophie a.k.a. Barney Gumble a.k.a. Tacoapan a.k.a. Proppen född. Sorry alla andra, hon är världens bästa barn! Papi upp i dan.

Arbetsplatsen böt namn vid nyår, och helt plötsligt fick man en shitload att göra. Inte sunt. Jag skall försöka hitta tillbaka till min devis "Jobba mindre - Inte effektivare".

Bärgade en Toughbook som är nya favvodatan för att den är så djefla manlig! Väger som en halv gris och klarar en direktträff från en HEAT-projektil anytime.

Svängde 180 grader i frågan kring trådlösa möss efter att ha upptäckt blåtandsmusen. Ingen keff jävla radiosändare som sticker ut en sjömil från chassit, cleant och "bara funka".

Fyllde år och fick bl.a. en phet Blitzen som jag just börjat labba med. Hur grimt som helst. Som att ha en egen sol med sig i fickan. Se bildmaterial.

Soffans bunny, en gåva från M & M. Notera hur mjukt det konstgjorda ljuset flödar kring dess kropp.

Blåtandsmuzak

Snart vankas Sthlmsresa, brullop och honeymoon. Kanske överraskar med några inlägg om det också.

Peace!

Vi tar en dag på fjället

Gårdagen (fredag) och dagen har också präglats av höga berg och djupa dalar. Igår lämnade vi vår hytte norr om Voss redan klockan sju på morgonen för att ta oss norrut mot Geiranger och Trollstigen. Vi körde en lång stund längs tjusiga Sogne Fjord, upp mot ett regnigt Lom där det blev lunchstopp med norsk fjordlax och ost/skinkomelett. Smaskens. På väg ut körde vi förbi vägskylt mot Flåklypa. Någon som minns Flåklypa Grand Prix?

Vi har haft en otrolig tur med alla färjeöverfarter, då vi kommit fram precis när de ska avgå. Extra tur hade denna gång i Eidsdal, då det verkar som om turister väljer att göra Trollstigen motsols i första hand, till skillnad från oss. På andra sidan vattnet var det en bilkö som säkert var en halv kilometer lång. Kurt hade ett minne av något utomhusbad längs väg 15 norrut och han mindes helt rätt. Vi hittade Dönfoss med en bassäng precis bredvid en imponerande fors, men till och med Kurt tyckte att det var lite för kallt i luften för ett bad. Vädret blev bättre längre norrut och det var betydligt soligare nu i Geiranger än när vi besökte stället på MC-semestern 2005. Som alltid var det horder av turister och mäktiga kryssningsfaryg i fjorden.

Silversaaben jobbade sig uppför Örnstigen över fjället och snart bar det utför på Trollstigens slingriga serpentinvägar. Det gick snabbare än vad vi förväntat oss och efteråt var vi nog lite snopna att vi låg så pass mycket före tidsschemat. På väg genom dalen mot Dombås konfererade vi om hur vi skulle lägga upp resten av rutten och kom fram till att vi skulle göra en hyfsat tidig kväll och ta ett fjäll till på lördagen innan hemfärden. Körde förbi en av Norges många turkosblåa sjöar och stannade för att ta lite bilder och tog en slurk av vattnet. Det smakade järn!

Vår tur höll i sig även denna kväll och vi norpade en av de sista hytterna på Dahlens camping. Den flottaste vi bott i hitills faktiskt som var belägen precis bredvid en flod. Det var både strömt och kallt, så vi hoppade badet den här gången också.

I morse var vi uppe med tuppen igen, packade bilen och satte av 07:10 på en smal väg där vi körde norskt skogsrally. Hade inte åkt länge förrän det blev tvärstopp då det stod en massa kor på vägen, helt oberörda av vår närvaro. Det blev en del närbilder förstås, men till slut ville vi köra vidare och fick dem så sakteliga att flytta på sig när vi sakta rullade framåt. Vårt mål var att komma upp på Jotunheimens nationalpark, 1400 meter över havet. Där var kargt, men vackert och förvånansvärt mycket stugor och folk. Kallt som tusan också, så lågt som 8 grader. Vi bekämpade kylan och gick ut för att dricka isande vatten från en fjällbäck i kåsorna. Nu återstår att ta oss ner för E16 till Oslo där vi ska bränna de sista norska kronorna på lunch innan vi far över landsgränsen.

Vi har haft en jättebra semester. Norge är ett fantastiskt turistland om man är ute efter naturupplevelser och roliga vägar. Det är vackert, rent och okomplicerat. Trycket på hyttorna har varit hårdare den här gången, men det har varit långt ifrån omöjligt att hitta bra boende till låga priser, vilket gör att man kan vara spontan i sitt reseupplägg. Det är dyrt med bensin, vägavgifter och restaurangmat så vill man hålla nere kostnaden är det bästa att handla med sig livsmedel från Sverige och laga till på kvällarna. På fyra dagar har vi gjort av med cirka 5000 pix, inklusive allt (även mat och tankning i Sverige precis innan vi åkte på färjan mot Sandefjord).Vi har blivit bra bemötta överallt, norrmännen är service minded och trevliga.

Ett stort minus för deras radioutbud dock. Det snackas en jävla massa på alla kanaler och om de kör musik någon gång så är det i 9 fall av 10 "gamla godingar". På fyra dagar har jag hört Foreigners "I want to know what love is" 2 gånger för att ta ett exempel. Den är från 1984! Det kanske är en någon embargogrej från EU:s håll, som Kurt sa.

Att förse sig med GPS och dator i bilen har varit en otroligt bra idé. Vi har bara åkt fel en kort stund ett par gånger på grund av ouppmärksamhet och vi har kunnat välja alternativa och roligare vägar tack vare Autoroute. Norrmännen kör bil mycket laglydigt (möjligen på grund av extremt dryga böter), men i obygderna behöver man knappast bry sig om hastighetsgränser och turbon måste ju få jobba lite också nu när den är frisk igen :-) Pellefant verkar ha fått en tillvänjning vid tvära kurvor, för det sparkas inte särskilt mycket då längre. Men "han" har generellt varit mycket aktiv under hela resan, så vi anar att det kommer bli ett biläskande barn.