Vi tar en dag på fjället

Gårdagen (fredag) och dagen har också präglats av höga berg och djupa dalar. Igår lämnade vi vår hytte norr om Voss redan klockan sju på morgonen för att ta oss norrut mot Geiranger och Trollstigen. Vi körde en lång stund längs tjusiga Sogne Fjord, upp mot ett regnigt Lom där det blev lunchstopp med norsk fjordlax och ost/skinkomelett. Smaskens. På väg ut körde vi förbi vägskylt mot Flåklypa. Någon som minns Flåklypa Grand Prix?

Vi har haft en otrolig tur med alla färjeöverfarter, då vi kommit fram precis när de ska avgå. Extra tur hade denna gång i Eidsdal, då det verkar som om turister väljer att göra Trollstigen motsols i första hand, till skillnad från oss. På andra sidan vattnet var det en bilkö som säkert var en halv kilometer lång. Kurt hade ett minne av något utomhusbad längs väg 15 norrut och han mindes helt rätt. Vi hittade Dönfoss med en bassäng precis bredvid en imponerande fors, men till och med Kurt tyckte att det var lite för kallt i luften för ett bad. Vädret blev bättre längre norrut och det var betydligt soligare nu i Geiranger än när vi besökte stället på MC-semestern 2005. Som alltid var det horder av turister och mäktiga kryssningsfaryg i fjorden.

Silversaaben jobbade sig uppför Örnstigen över fjället och snart bar det utför på Trollstigens slingriga serpentinvägar. Det gick snabbare än vad vi förväntat oss och efteråt var vi nog lite snopna att vi låg så pass mycket före tidsschemat. På väg genom dalen mot Dombås konfererade vi om hur vi skulle lägga upp resten av rutten och kom fram till att vi skulle göra en hyfsat tidig kväll och ta ett fjäll till på lördagen innan hemfärden. Körde förbi en av Norges många turkosblåa sjöar och stannade för att ta lite bilder och tog en slurk av vattnet. Det smakade järn!

Vår tur höll i sig även denna kväll och vi norpade en av de sista hytterna på Dahlens camping. Den flottaste vi bott i hitills faktiskt som var belägen precis bredvid en flod. Det var både strömt och kallt, så vi hoppade badet den här gången också.

I morse var vi uppe med tuppen igen, packade bilen och satte av 07:10 på en smal väg där vi körde norskt skogsrally. Hade inte åkt länge förrän det blev tvärstopp då det stod en massa kor på vägen, helt oberörda av vår närvaro. Det blev en del närbilder förstås, men till slut ville vi köra vidare och fick dem så sakteliga att flytta på sig när vi sakta rullade framåt. Vårt mål var att komma upp på Jotunheimens nationalpark, 1400 meter över havet. Där var kargt, men vackert och förvånansvärt mycket stugor och folk. Kallt som tusan också, så lågt som 8 grader. Vi bekämpade kylan och gick ut för att dricka isande vatten från en fjällbäck i kåsorna. Nu återstår att ta oss ner för E16 till Oslo där vi ska bränna de sista norska kronorna på lunch innan vi far över landsgränsen.

Vi har haft en jättebra semester. Norge är ett fantastiskt turistland om man är ute efter naturupplevelser och roliga vägar. Det är vackert, rent och okomplicerat. Trycket på hyttorna har varit hårdare den här gången, men det har varit långt ifrån omöjligt att hitta bra boende till låga priser, vilket gör att man kan vara spontan i sitt reseupplägg. Det är dyrt med bensin, vägavgifter och restaurangmat så vill man hålla nere kostnaden är det bästa att handla med sig livsmedel från Sverige och laga till på kvällarna. På fyra dagar har vi gjort av med cirka 5000 pix, inklusive allt (även mat och tankning i Sverige precis innan vi åkte på färjan mot Sandefjord).Vi har blivit bra bemötta överallt, norrmännen är service minded och trevliga.

Ett stort minus för deras radioutbud dock. Det snackas en jävla massa på alla kanaler och om de kör musik någon gång så är det i 9 fall av 10 "gamla godingar". På fyra dagar har jag hört Foreigners "I want to know what love is" 2 gånger för att ta ett exempel. Den är från 1984! Det kanske är en någon embargogrej från EU:s håll, som Kurt sa.

Att förse sig med GPS och dator i bilen har varit en otroligt bra idé. Vi har bara åkt fel en kort stund ett par gånger på grund av ouppmärksamhet och vi har kunnat välja alternativa och roligare vägar tack vare Autoroute. Norrmännen kör bil mycket laglydigt (möjligen på grund av extremt dryga böter), men i obygderna behöver man knappast bry sig om hastighetsgränser och turbon måste ju få jobba lite också nu när den är frisk igen :-) Pellefant verkar ha fått en tillvänjning vid tvära kurvor, för det sparkas inte särskilt mycket då längre. Men "han" har generellt varit mycket aktiv under hela resan, så vi anar att det kommer bli ett biläskande barn.