Får får vår?

Trots den förbannade dödsförkylningen jag brottats med senaste veckan kan jag uppskatta det faktum att det börjar bli vår. Har precis varit på Biltema och köpt ett batteri, och på väg mot tåget sprang jag på lite dikesblomster.

Nu ska jag hem och snyta ur mig den miljonte litern snor, hosta upp ytterligare lite blod och förhoppningsvis få igång hoggen för lite tröstbrum.

Zumba

Tvärs över gatan från nya kontoret ligger ett litet gym. Fick ett erbjudande om billigt årskort i någon "goda grannar"-anda, och jag slog till. Lite cyklar, någon roddmaskin, en källare med skrotmaskiner. Och så tre s.k. gympass om dagen med olika inriktning.

Jag gled över på lunchen i onsdags med siktet inställt på boxpass. Jag har inte boxats på några år, och kände att det kunde vara kul att veva igång igen, även om det är mer fusk än fullkontakt.

Väl där frågade jag i receptionen om boxpasset var fullt, men personalen förklarade att boxningen är på torsdagar, jag hade alltså kollat fel på schemat. Istället förklarade de att danspass stod till buds, närmare bestämt Zumba. Jag tänkte att, what the fuck, nu är jag ju ändå här, så jag böt om och kvistade in.

Jag var ensam gosse i salen, och de samlade kvinnorna sneglade nyfiket i min riktning. Instruktörer klev in, jag presenterade mig och nämnde att jag var ny. "Det skall nog gå bra" sade instruktören med en lätt road blick.

Så drog det igång. Samba, salsa, merengue, you name it! Om det innebar höftrullningar, juckningar och exotiska rörelsemönster så fanns det med i programmet. Avancerade stegkombinationer i 160 bpm, barnförbjudna armrörelser som för tankarna till arabiska nätter i heta tält och det ständigt närvarande stjärtskakandet.

Jag låg konstant en halv takt efter med blicken fastsvetsad vid instruktörens fötter som var överallt samtidigt. Mina armar befann sig i ett parallellt universum och jag fick dem aldrig att synka med resten av kroppen. Jag var katten i det hermelinhav av synkroniserade kvinnokroppar som dansade runt i rummet. Och jag pustade, stånkade och svettades.

Men jag överlevde. Det var bra för pumpen. Lite kul faktiskt för en gammal sång- och dansman som mig. Och jag fick uppmuntrande beröm, om än mer könsgrundat än baserat på faktisk prestation. Så jag tror jag skall gå några gånger till och se om jag kan lära mig stegen och hitta höftrullningen. These hips don't lie!

A-Lo kallar det veckans högoddsare.

På torsdagen återvände jag till gymet för boxpass. Jag ingjöt skräck i de andra pastellnissarna med mina genuint mördande slag och min djuriska frenesi, och fick träningsvärk nå djävulskt. Men det var också kul, så det kör jag nog också vidare på.

Nu har vi prexis kollat på Robertson med fassan som tittade förbi. I morrn skall jag kanske hämta ner hojen från Hörby som jag var uppe och varmkörde idag. Fan vad kul det var! Blir tufft att sälja den.

Skoj ohoj!

Nu har jag något riktigt kul på gång. Ni får tids nog veta mer.

I helgen var jag uppe i Stockholm och lattjade. Fredag kväll åkte jag och Martinez och handlade kött och grillkol, sedan stog vi i kyla och beckmörker och grillade ihop det ljuvligaste av skrovmål. Vi åt och åt, och sedan låg vi med magarna i vädret och stönade oss till sömns.

Lördagen skyndade vi långsamt upp ur sängen, slökollade lite Mythbusters & Co innan vi masade oss in till stan. 14 hade vi stämt träff med C-line på ett fik på Sveavägen för att tjöta lite om vårt nya manus, och annat filmrelaterat.

Det blev ett kärt återseende av C, och det tog inte många nanosekunder innan det kreativa snacket flödade ymnigt. Åtskilliga timmar senare hade vi fått nyttiga synpunkter på manuset, och gett tillbaka nyttiga synpunkter på en ny sitelayout som C-line skall släppa snart.

Efter att ha vinkat C adjö ångade vi hem till Blingarö igen för ett snabbt durshande och ombyte, därefter tillbaka in till Kungsholmen. Martinez var bjuden hem till en volleybolleypolare som hade bartömning i sin 30-kvadratslya. Vännen var snäll nog att släppa in mig också, och vi hade med oss en flaska flådigt bubbel som värdinnepresent.

Festen var kul, najs plockbuffe och massor av sköna människor. Halva kalaset bestod av volleybollspelare, andra halvan var läkare, och i princip alla var frankofiler. Timmarna rusade iväg, och till slut blev vi utjagade som sista kvarvarande gäster vid 3-snåret. Vi skjutsade två nya bekantskaper (en brittisk matematiker och blivande fru) till Kungsholmstorg innan vi bolmade ut i lantmörkret och gjorde kväll.

Söndag morgon åt vi baguettefrukost, låg och lurade några timmar, och åkte sedan in till stan igen för att hooka med T-bone. Han höll på att sanera sin lägenhet som skall hyras ut till något kjoltyg nu när T flyttar ihop med J-Lo. T-bone var duktigt stasad när vi överraskade honom i lägenheten, och han jagade iväg oss med dammvippan så att han skulle få städa klart i fred.

Vi tog ett varv förbi Fridhemsplan och scorade hufvudwerkstabletter och resorb till stackars M som hade skallebank av lördagkvällens umbäranden. När vi återvände till den rena lägenheten var allt klart, och T började varva ner från de 16000 r.p.m. han verkade ha gått i.

Vi tre drog till Birkastans Pizzeria och beställde in kärlekspizza a plenty. Den slank ner med ett glufs, och så var man proppmätt igen. Vi ägnade sedan återstoden av dagen åt lite mild planering av något skoj som kommer att hända i sommar. Mer om det senare...

Vid 21-snåret klev jag på Malmö Aviations 146:a och däckade på rad 2 innan huvudstället lämnat marken. Dreglande och med nackont väcktes jag ur min törnrosasömn av att vi började sjunka från flight level ner mot ett stormigt sturup. Det var skumpigt och bumpigt, och piloterna gjorde en riktigt fulinflygning. Jag satt och spanade ut i stormregnet och såg plötsligt banljusen precis 90 grader till höger om oss, kort därpå girades det hårt styrbord innan 146:an några sekunder senare satte i kraftig sidvind med dubbelstuds. Det måste ha varit bråttom hem på flight deck. Flygbusskollegan lät mig åka gratis, och runt 23 var jag hemma i sängen. Snipp snapp! Kul helg!

Öppet brev till TV4s tittarombudsman

Kan inte Helge Skog hålla käften?

/Vän av ordning

Sova middag

Och drömma om Pro Wrestling!

Remeniss

I natt klockan noll ett nånting: Brewsters Miljoner på TV. Haja att jag kommer att sitta bänkad!

Fan vad najs att det är helg igen. Det här jävla jobbet jag har är ju bara en massa jobb hela tiden. Dag som natt. Nu har jag dessutom beredskap i en vecka. Oavsett tid på dygnet måste jag vara beredd att ila iväg så fort läderlappssignalen lyser på himlen.

Just nu glor jag på Låtom Oss Dansa på fyran, och funderar på vilket av följande som kommer att inträffa först:

- Hollywood ringer, ursäktar att de har dröjt, och erbjuder mig 100 mille i budget för att nyinspela "Numb Bacon" med T-bone, Robert Downey Jr. och Tina Fey.

- Hollywood ringer, ursäktar att Robert Downey Jr var uppbokad, och erbjuder mig 150 mille och final cut för att spela in "Brute Force" med T-bone, Tom Skerrit och Chow Yun Fat. Martinez som D.P.

- Sjölunda Bajsverk ringer, ursäktar att andningsmaskerna är slut, och erbjuder mig att fixa fiberförbindelsen i den av fekalier översvämmade grovgallerbyggnaden.

Ladbrokes har stoppat alla vad på alternativ tre...

Shoppa med loppan

Idag är A-Lo i Estocolmo. För att täcka för mig när jag skulle på provfilmning kom syster yster och Steve-o in och passade Sophie. När jag var klar gick vi allihopa ut och fikade lite, och stack in skallarna i en eller två affärer.

Nu blir det snart mat, sedan Step Brothers på hyr-DVD.

Såg att Rambo III går sent ikväll också. Good stuff!

Muzak

Jag gick och köpte mig ett keyboard som jag jackade in i Hackint0shen, och nu är det synthfest varje kväll hos Löfs. Förutom en skön ambient-tolkning av temat från "Närkontakt av tredje graden" och en taktfast nyversion av Sophies favoritlåt har jag även hunnit få ur mig en skön "Capella-möter-Coldplay" med det bästa från två sinnestämningar. Garageband är göy!

Får se om jag lånar hem stormembransmikrofonen från jobbet och harklar ur mig ett vocal-spår till något alster. Kanska trallar lite om hur jävla blåsigt det är i Malmö och hur illa alla kör här. I refrängen listar jag mina favoritkebaber i stan. Tänk Basshunter och Håkan Hellströms kärleksbarn, bortrövat och hjärntvättat av Goran Bregovic, så skulle det låta.

Nej, skämt åsido, jag kanske skall börja med att scora någon av mina gamla filmer. Det blir bra övning. Nu ska vi se hur fan man gör filtersvep i Garagebandet...

Freitag!

Har gått och varit småsjuk i en par veckor, men eftersom saker och ting inte löser sig av sig självt där jag jobbar har jag inte kunnat stanna hemma. Detta har troligtvis bidragit till det utdragna sjukdomsförloppet, men sedan några dagar känns det bättre. Undantaget var gårdagen då jag överraskades av en matförgiftning, troligtvis orsakad av några danska salmonellaägg jag tryckte i mig i onsdags lunch. Mensvärk, illamående, frossbrytningar och nedsatt allmäntillstånd var inget vidare. Förbannelse över danskarna och deras besudlade ägg!!!

När jag stog med huvudet i en kabelhärva idag vid 15.30-snåret idag fick jag nog av arbete för den här veckan, så jag jonnade hem, bytte påse och körde iväg till innebandyn som jag inte deltagit på på flera veckor. Det var skoj att veva igång plasten igen, men konditionen var rekordlåg. Jag pustade och stånkade omkring på planen som en KOL-sjuk, satte i och för sig en del sköna strutar, men hade en allt som allt rätt sugig come back.

I morgon skall vi ha konferens med jobbet i vårt fina vattentorn, och på kvällen går vi nästgårds till Malmö Arena och tittar på Schlager. Jag lyckades fixa lite tröstplåtar till kvällens genrep till A-Lo, Evert och Dykarn, så de är där just nu och frotterar sig.

Ensam hemma innebär unnestund, så jag har en stadig bit kött i ugnen, colan står väl kyld på balkongen, och snart börjar Walk the Line på åttan. Sweet!

Idioternas sammansvärjning

I kväll tänkte jag och A-Lo att vi skulle ta och besöka biografen och se en film. Vi slog till på sena föreställningen av "The International" som i mina ögon fått ett rätt ljumt mottagande men ändå verkade rätt lovande.

När vi kom in i den nästan tomma salongen hade ett annat par satt sig på våra platser, men de flyttade sig snabbt till sina rätta stolar. Vi slog oss ner och kort därefter kom ytterligare grupper av människor in, vilka samtliga satte sig på fel platser med förvirring och omgruppering till följd. Vadan detta resoluta motstånd mot att bara följa anvisningen på biljetten?

När filmen nästan skulle börja kunde vi konstatera att kvällens hjärn-trust var samlad runt om oss. Direkt bakom oss satt redaktionen från P3s "Din Gata" och språkade sådär sydländskt osvenskt och härligt, samtliga med onaturligt högt tonläge. Efter att A-Lo vänligt bad dem dämpa sig i filmens inledning slängde de förstås tillbaka en syrlig kommentar, och även om de sänkte volymen en smula kunde vi fortsatt ändå njuta av "Schoo bruschan, vem e deen mannen?" och "Abu, varfor gjorde han så, len?" filmen igenom.

Detta var förstås irriterande, men en ljum smekning jämfört med sällskapet framför. Det var "Svenska Modebloggare med ADHD" på kvällsutflykt. Frigående höns som fått hjärnskador av långvarig väteperoxidexponering. De kacklade, tjattrade och skrattade högt vid totalt opassande ställen. Ohämmad och deprimerande dumhet i sin renaste form.

Så där satt vi, inklämda mellan den mänskliga idiotins två ytterligheter. Och man kan bara konstatera att människan är slut som art. Sönderavlad bortom räddning. Härifrån går det bara nedåt tills våra barnbarnsbarn blivit så lågpresterande att de glömmer bort att andas.

Och film är inte längre bäst på bio.

Filmen var hur som haver jättebra, den var spännande och lyckades överrösta alla störande element tillräckligt mycket för att hålla mig fängslad. Gå och se om ni vill se en thriller i ordets mest genuina betydelse. Den får 4 starka hattar av 5 möjliga.

Föräldrafritt

A-Lo är på After Arbeit och Martinez är i stan, så ikväll är det bara vi barn hemma. I ugnen steks just nu lamm från päronens gård, och snart skall vi frossa. Sophie tjyvstartade med sin kvällsmacka.

Air time!

Ikväll fick jag mycket exponering i SVTs Mia & Klara. Skönt att bryta type castingen som butter viking.

Om ni missade det, smurfa in på http://svtplay.se/v/1444704/mia_och_klara/del_4_av_8. Första sketchen. Boom! That's how I roll baby!

Hej mitt vinterland

Sent tillkomna läsare kanske har missat att Malmö stad bryter mot Genevekonventionen och vägrar ge Sophie förskoleplats före den 1 mars. Så är det i alla fall, och sedan andra februari jobbar även undertecknad heltid.

Barnpassandet har istället med bravur sköts av De Två Familjerna ("Capulets & Montagues") där Fam Löf satt första veckan i Malmö, och Fam Lor hade Sophie hos sig i Kallekrona andra veckan. I det barnfria Malmö har jag och A-Lo gått på bio en gång, och sedan i princip jobbat konstant dag som natt.

I går kväll lyckades jag slita mig från fliten och tillbringade kvällen med några polare spelandes brädspelet "Battlestar Galactica" till pizza, cola och anklagande utfall. Kul och spännande som alltid. Jag fick spela bad guy (igen) och var i det vinnande laget (igen). Hoppas att jag blir bjuden fler gånger.

Det har förstås varit bra att kunna jobba och så, men det har varit hemskt tomt hemma på kvällarna när inte lilla Proppen rejvat omkring där på kvällarna. Vi sprang redan första dagen och köpte en webbkamera som paketades upp till Kallekrona så att vi kunde utöva visst föräldrainflytande på distans under veckan. Det var en life saver!

Nu är vi uppe i Blekinge igen för ett kärt återseende, Barney Apa är i toppform och har skinit ikapp med solen hela dagen. Vi tog en lång promenad i finskor och pulka, har fikat och ätit gott, och jag hann till och med lura lite på sofflocket. Nu förbereds supén medan Sophie mumsar kvällsmackan. Sedan blir det förstås sångtävling på TV under glada tillrop.

Efter två veckor åter i grottekvarnens slit kan jag konstatera att den gamla devisen från skoltiden står sig väl: "Det bästa med skolan är rasterna!"

Datadebakel

Idag satt jag i godan ro och surfade lite framför Discovery Channel. Barnet låg i sängen för sitt dagliga sov, och jag hade precis ätit lite lunch. Frid & Fröjd.

Så plötsligt upphör Internetförbindelsen att fungera. Jag traskar in till ADHD-modemet och konstaterar att WAN-lampan inte lyser (modemet har alltså ingen kontakt med omvärlden). Jag startar om eländet utan att WAN-lampan kommer igång igen.

Ringer upp Bredbandsbolagets support och förklarar för kvinnan i luren att min uppkoppling är borta, och för att parera eventuella frågor om vilket antivirusprogram jag kör eller om jag har defragmentiserat modermodemet nyligen så nämner jag att WAN-lampan inte lyser. Supportkvinnan hummar och fipplar lite och håller med om att det inte ser bra ut. Hon börjar upprätta ett supportärende och frågar av ren rutin om jag har kopplat in alla sladdar rätt. Jag biter ihop och säger att, ja det har jag, och ingenting har ändrats sedan i morse då allt fungerade.

Supporten ber mig ändå dubbelkolla att sladden sitter i rätt hål på modemet, och efter lite brytande och bändande bland tighta kabeldragningar kan jag bekräfta att det är rätt. Hon frågar hur modemet är anslutet till väggen, och när jag berättar att det sitter via en 5-meters skarvsladd vädrar hon morgonluft och berättar att det inte rekommenderas. Jag suckar inombords och förklarar att det trots allt har fungerat tidigare, och att sladdlängden troligtvis inte ligger bakom det hela.

Supportkvinnan meddelar att de får skicka ut en tekniker, men jag bör koppla om modemet så att det sitter direkt i väggen innan teknikern kommer, annars kan vi bli skyldiga 1500 bagis i straffavgift. Så frågar hon om jag har möjlighet att koppla in modemet direkt i väggen medan hon hänger kvar i luren, bara för att dubbelkolla.

Jag tillmötesgår henne med diverse obscena handgester som tack och lov inte förmedlas över teleförbindelsen. Efter ett akrobatiskt elände lyckas jag koppla bort det inväxta modemet och bär bort det till Första Telejacket som sitter vid Sophies spjälsäng. Jag drar ut sängen för att kunna dra ut skarvsladden och koppla in modemet direkt i jacket. Jag ser hur skarvsladdens kontakt hänger och dinglar bredvid jacket. I spjälsängen sitter Sophie och fnittrar.

Under några sekunder överväger jag landsflykt, skyddad identitet eller åberopande av tillfällig sinnesförvirring. Men moralen vinner, och med hundhuvud kopplar jag in den lösa sladden, ser hur WAN-lampan tänds, och ber med japansk inlevelse om ursäkt å mina och min dotters vägnar. Supportkvinnan är storsint och skrattar och önskar trevlig helg.

Jag har efter detta bestämt mig för att att sadla om. IT är tydligen ingenting jag bör syssla med längre, så på måndag ringer jag Micky Dee och frågar om de har en plats ledig vid stekbordet.

Jag skäms!

En stor jävla lax

Idag slank jag in på Hemköp och kvistade förbi fiskdisken. Högburen och stolt som jag är äter jag helst färsk fisk, och sedan jag lärt mig filea genom att titta på Youtube så har jag inget emot att köpa hela laxar när det bjuds.

I firredirren fanns bara ett exemplar kvar, och det var en rejäl bjässe som en tidigare kund köpt loss några gram av. Följdaktligen var hela huvudet väck, och slapp jag betala för det så blev kilopriset löjligt lågt!

Sagt och gjort, fisktanten brottade ner havsvidundret i fiskpapp och plastpåsar, och jag gick visslandes genom butiken och scorade lite rom och gräddfil.

Nu ligger en väsentlig del av firren i magen, i gott sällskap av färsk broccoli och romsås, och dra mig baklänges vad gott det var. Färsk lax är gudarnas föda!

Annars var vi med Sophie till förskolan idag för att hälsa på. På grund av det stalinistiska styret i Malmö stad så får vi ingen plats där förren en och en halv månad efter datumet vi behövde ha det, men de trevliga förskolefröknarna kanske kunde lirka in Soffan liiite tidigare. Barnet självt hade ingen ångest alls inför skolstarten, hon sprang rakt in, kramade en fröken, omplacerade lite lego, sparkade till en boll, stal en plastgris och lyssnade på en saga, allt inom loppet av några minuter. När vi slutligen slet henne från förskolan var det under vilda protester, så är behöver vi nog inte oroa oss. Tydligen tillämpar förskolan nån Reggio Emilia-grej, jag vet inte riktigt vad det är, men det för tankarna till parmesanost!

Nu ska jag skissa lite på en walk-in-garderob. Det är stekigt!!! Synd bara att man är mister t-shirt... Men t-tröjor skall ju också ha ett fint rum att ligga i.

Long time no blog

Jag har egentligen inget intressant att dela med mig av, men jag tänkte att om jag skriver något litet så kanske kreativiteten kommer igång. Man vill ju försöka glädja de två läsarna som den här bloggen har.

Senast jag skrev var det jul, och efter det inträffade faktiskt nyår. Eftersom A-Lo var i Egyptens land just då så firade jag och El Proppo ute på päronens gård. Det var alla tajders med mycket mat, rikligt eldande i öppna spisen och ett och annat lamm som poppade ut i denna kalla hårda värld. Sophie och hunden Kompis bondade och lekte tafatt hela dagarna och själv precisionskörde jag lite traktor vid röjningen nere vid sjön.

Sen vetefan om det har hänt så mycket. Snart är det februari, då skall jag tillbaks till grottekvarnen igen. Har stashat upp lite ny utrustning till dess så att man inte blir totaly frånåkt, och jag är faktiskt lite smånöjd med nya luren, en HTC Touch Pro.

Om 10 minuter börjar Mia & Klara på TV. Måste nog pina mig igenom en hel halvtimme av denna dialektala kvinnohumor för att se om jag syns i bild. Gjorde ett statistjobb i den produktionen, och om ni har missat det så har ju faktiskt trailern för kobojsarfilmen jag är med i släppts.



Bis bald!

God Jul

Ett God Jul-inlägg... Otippat!

Mat

Den förstfödda har badat och ligger nu och trynar. Papi lagar köttfärshjärtan med pomfrits och hemgjord bea. Snart börjar fajtfesten på tv. Just det ja, Colan är iskall! Perfekt!

Hong Kong-afton

A-Lo är på tjejkalas, så jag och Barnet laddar för en Kung Fu-fest på tu man hand. 21 börjar Kung Fu Hustle på ettan, den spelar vi in på HTPCn, för samtidigt börjar Ong-Bak på sexan. Denna följs av den eminenta kultklassikern Dragons Forever med J.C. Till detta blir det lite glarre, chirre och lörregorre som blev över från gårdagens Taco-rit.

Is nice!

In transit

Nu sitter jag på Arlanda och jäser i väntan på ett plan tillbaka till södern. Åkte upp igår för att gå och kika på T-bones och Jossans nya föreställning. Jag och T och Jossan hookade vid 4-5-tiden igår och satte oss på en Wok vid Karlaplan. Ganska snart anslöt Daniel och Martinez, och medan the actooors drog iväg för att sminka sig och sjunga upp blev jag och krabbarna kvar och åt nachostallrikar.

Vid halv sju jäktade vi iväg till teatern och hämtade våra plåtar som T hade lagt undan. Vid 19 var det insläpp, och vid 22 var det klart! Ensemblen var jätteduktig, och överträffade manus och regi rätt stort. T-bone och Jossan ägde som vanligt, men flera andra gjorde strålande insatser. En rolig grej var att det satt ett fyllo och sov i publiken. Han såg arg ut i aktvilan, men han applåderade snällt under avtackningen. Medans thespianerna sminkade av började jag, Martinez och Daniel att goofa runt på scenen, och kastade bollhavsbollar omkring oss. Detta sysselsatte oss under en lång stund, tills skådisarna var klara för hemgång.

Sakta gingo vi genom stan, folk droppade av, och tillslut var det bara jag och T-bone kvar. Vi drog hem till hans kvart och kollade på några episka avsnitt av Seinfeld innan vi dunade in. Vid 12.30 i morse/dag/eftermiddags vaknade jag, och efter att ha gett T-bones IT-utrustning lite framgångsrik första hjälpen stack vi till Birkastan och åt Kärlekspizza (tm).

Just nu är jag tung i buken som en Boa, och har två timmar till take-off. Ska slösurfa lite och sen börja läsa en bok jag köpte. Det bidde en William Gibson, det var länge sedan jag läste något av honom, så det skall bli kul!

Just det ja, i lurarna just nu spelar soundtracket till Halo 3. Good stuff! Man sluter ögonen på flygbussen och förflyttas till en värld där blyet flödar och Covenants dödsjämmer ekar mellan de snöklädda dalgångarna.