Bond söker fru

Förra inlägget fotades och skrevs med en Sonny Eriksson Xperia telelur som jag fick låna över helgen. Den var sisådär, utsidan var lite gammeldags, och den kändes stor. Cinemascopeskärmen höll hög kvalitet, men proportionerna kändes inte så lyckade. Insidan var samma gamla vanliga Windows Mobile med ett litet tillverkarspecifikt tillägg. Xperiapanelen är ingen TouchFLO-dödare, och skulle inte ens kunna ge iPhone ett skrubbsår. Och Windows Mobile är inte superoptimalt för lurar, även om det kan många trix.

Nej SE, för lite och för sent. Och ni har inte lärt er tillräckligt av Äpple som fortfarande är kungar på gränssnitt.

På väg hem från Karlskrona idag eldade jag på duktigt längs E22:an enligt Löfsk tradition. Kom till en 60-sträcka i någon av banjohålorna längs vägen och hann ifatt en klunga laglydiga fordon. Positionerade gamm-SAABen för omkörning när jag märkte att V70n framför hade tre antenner och en extra sidospegel. Ett snabbt SMS till vägverkets fordonsupplysning bekräftade misstanken: Polismyndighetens finest var ute och smög!

Jag fick backa av och bida min tid bakom civilkärran. I tristessen som uppstod försökte jag locka en dansk som låg bakom att köra om följet och dra på sig snuthänget så jag kunde öppna trottlarna igen. Men han nappade aldrig, och rätt snart vek Harry Haffa av så jag kunde brassa på igen.

Summa summarum, tack vare ett vaket öga och en SMS-tjänst sparde jag några sekiner idag. Firade med att gå och se senaste filmen om James Bond: Quantum of Solace!

Efter Casino Royal var ju förväntningarna högt ställda, och salongen var helt fullknökad. Det hela drog igång med en rullande start och det var full fart direkt. Rätt snart kände man dock av regissörsbytet till det sämre. Förra bondruppen gjordes av utsökte Martin Campbell som även gjorde comebackklimpen Goldeneye. I den nya står Marc Forster vid rodret, och han är uppenbarligen inte man nog för actiongenren. Han tog dessutom med sig sin chefsfotograf från bland annat Finding Neverland och Flyga Drake, och det blev ju inte alls så bra i mina ögon. Som second unit director har man lånat in Dan Bradley från bl.a. Bourne-serien, vilket borgar för kvalitativa stunts, men känslan förtas av en undermålig och rörig klippning som famlar i blindo efter Bourne-poäng.

Jä jä, nog med name dropping, filmen var en layer cake (he he) av actionsekvenser med underutvecklad dialog mellan, huvudskurken var en färglös mes, och fäblessen för överjobbade cybereffekter i MI6s datasystem var för påträngande.

Quantum of Solace får tre hattar av fem möjliga. Den känns mest som en transportsträcka fram till nästa Bondfilm där storyn som började i Casino Royal verkar få sin upplösning. Hoppas tysken är utbytt mot någon piffigare regissör till dess. Och att Bourne-trenden med skakkamera och epilepsiklippning har dött ut!

Höst i Kallekrona

Vi är i Karlskrona. Här är höst.

Knight Industries Two Thousand

A-Lo skulle ut och tralla med en massa väninnor ikväll, så jag och Soffipropp fick klara oss själva! Barnet har precis somnat sött, och Papi sitter och smälter kött framför Knight Rider. Is naaaaajs!

Sophie i hoppborg revisited

Ny dag - Ny hoppborg. Idag står Telenor för luften. Sophie är mest förbryllad. Nu ska vi gå och klippa oss.

Rättning mittåt!

TV4 för fan! Inte nog med att ni låter vacuumet Katrin Ktzxyxrxzzxxa fortsätta skämma ut sig och hela sitt släktled i direktsänd TV, av någon outgrundlig anledning har Helge Skoog tillåtits skriva sitt eget speakermanus till "Halv åtta hemma hos mig". Lyssna på karln!

"Hö hö, nackdelen med att ha en jordnöt mellan tänderna är ju att man ser liiite konstig ut när man ler, hö hö."

Och så vidare. Ingen Tintin-klass på det. Snarare "Förklaring följer"-klass. Han får Anders Eldeman att framstå som Marilyn Manson.

Froggy, om du läser detta, gör nåååååågot! Go postal i ljudbåset!

Sophie i hoppborg

Jag och Soffan är på stan. Sophie har sprungit runt på Stora torg och sagt hej till alla, och nu studsar hon runt i en hoppborg. Nu ska vi grötfika på Max!

Städdag

Idag vaknade jag med grym smerta i ena benmuskeln, Gluteus Nåntingus. Måste vara en översträckning på gårdagens innebanjo som har ärrat mig! Det gör ont satan i alla fall, och jag haltar omkring som Herr Flick i lägenheten och spottar och svär.

Idag har vi genomfört Operation Deep Clean här hemma. På med en städvänlig mix av rackar-rökare från ett souligt 70-tal och de bästa eurodance-spåren från 90-talet och framåt, sedan rejvade vi loss i en dans/städorgie. Jag fick nöja mig med att dansa och städa med ena benet eftersom det andra är kaputt, men det gick bra ändå! Sophie hjälpte till med sin "Shake your moneymaker"-dansstil som bara hon kan, i refrängerna kom även discofingret fram. Eftersom hennes späda små öron inte klarar av brölet från dammsugaren fick hon ha sina hörselkåpor på också, men hon kunde dansa som en besatt ändå!

Nu är det rent och fint, barnet sover, frun läser, och snart skall vi åka och storhandla. Ikväll kommer los Perros in för att sitta barneyvakt, själva skall vi på restaurang och bio.

Vild vild väst

Huvudrollsinnehavaren från westernfilmen jag medverkade i för några veckor sedan har mailat lite bilder som han snappade under inspelningen. Good stuff! Ser fram emot att se den färdiga filmen. Har de inte klippt bort några scener så har min rollfigur högst kill-rate, vilket alltid är trevligt!

I övrigt så skall vi inom kort bomba iväg vårt långfilmsmanus till en intressent så får vi se vad det kan leda till. Om de nappar så kan vi lova att det blir den fetaste filmen ni någonsin sett! Och INGEN får ladda ner den från piratbukten!

Tre amigos med mord i blick!

Sova lite

Nu är helgen slut, och Martinez har åkt hem till Sthlm igen. Det har varit kalaskul, som alltid, men p.g.a. att vårt kreativa flöde valde att peaka natten till idag så är jag lite småtrött nu. Snart är A-Lo hemma, då skall jag dyka i säng likt Farbror Joakim som dyker ner bland sina penningar.

Det har som sagt varit en kanonhelg, vi har lyckats färdigställa en viktig del av vårt filmmanus, som blir mycket bättre än vi tidigare trott. Vi har golfat lite, kollat på Entourage och Discovery channel och ätit onyttigt, gott och ofta.

Just det ja, som ni säkert läst på Bokdammen eller Martinez blogg så var jag med i barnprogrammet "Den itusågade kaninen" i fredags. Jag spelade en själsligt härjad viking med träspade på axeln vars mentala balans sattes i gungning då en tidsresenär började störa mitt i träspadspromenaden. Jag tycker att jag angrep rolltolkningen helt OK, även om det inte var T-bone-klass på skådespeleriet. Nu ser jag mest fram emot att westernfilmen jag spelar med i skall bli färdig.

Nu står Sophie och gormar här, bäst jag öppnar upp restaurant Snuskiga Sleven igen så hon kan få sin middag! Idag blir det oidentifierbara bitar av föda i sås. Till det, ett nytappat kranvatten. Efterrätten blir någon trött fruktkross. Bon apetit!

Rikstelevisionen

I afton är undertecknad med i ett program på TV. Jag tänker dock inte skriva ut vilken kanal och tid det är, det får bara de som lämnar en kommentar veta. Jag är lite nyfis på vilka som egentligen läser den här bloggen nämligen...

Jag är fortfarande mätt efter gårdagens lilla sittning. En veckoranson kött will do that to you.

Tillbaka

Yo blogg-hogs!

Nu har det varit lite tyst igen ett tag. Detta har hänt:

Kom hem från Vegas på en lördag eftermiddag. Åkte hem, packade om, satte mig i SAABen och rattade upp till Sthlm samma kväll. T-bone och J-Lo hade teaterföreställningar hela veckan, och A-Lo hade minsann åkt tåg upp redan lördag morgon och väntade där.

När jag dök upp vid 21-snåret var föreställningarna slut för dagen, och jag, T, A-Lo och Calle B drog och käkade asiatiskt och snackade lite, sedan hem och sova. A-Lo skulle upp arla söndag morgon och åka hem igen, själv skulle jag upp lite senare för att leverera min kamera till Jossans Photo-shoot med Martinez. Jag står i duschen söndag morgon när jag kommer på att minneskortet till kameran ligger hemma, inte bra!

Googeligoogle, Teknikmaggan i Gallerian öppnar enligt hemsidan 10.30, jag brummar dit i panik. Döm om min vrede när det visar sig att de öppnade först 11, samma klockslag fotograferingen skulle ha börjat uppe vid Dramatiska Institutet! Hade jag åkt till Kista C som var plan B hade jag hunnit. Jävla skit! Snabb koll med Jossan, deras trummis var sen, så jag kunde gott vänta. Ville dock inte gynna skitmagazinet som inte kan skriva rätt på sin hemsa, så jag hängde på Åhlénslåset istället och scorade ett snabbt 4-giggskort, det sista de hade. Martinez anslöt, och vi körde upp till DI.

Den förlorade trummisen dök upp 1 minut före ridån skulle gå upp, så stackars M hann inte fota så mycket. Det togs lite under föreställningens musikakter dock. Jossan var grymt bra, och hennes band var kattens pyjamas!

Efter föreställningen drog jag och Martinez en pizzalunch på öfvre östermalm innan vi släntrade tillbaka till skolan för att se klasskamrats-Johan framföra sin uppsättning. Den var störtskön, helt up my alley, och det hade varit kul att filmatisera den!

Lite fika och dagdriveri senare var det dags för T-bone. Vi riggade videokamera enligt beställning, och sedan drog det igång. Helt sjukt bra litet nummer han har skrivit ihop, och han framförde det med bländande skicklighet. Vi såg extraföreställningen också bara för att det var så bra!

När allt var klart satt vi och tjötade lite innan det var dax för mig att åka hem. Tomma vägar, mitt i natten, SAABen gjorde Sthlm - Malmö på 4 timmar och 13 minuter, snabbare än X2000. Sug kuk, SJ!

Första veckan hemma gick i slappandets tecken, lördagen efter åkte jag upp till Falkenberg för en liten roll i en westernfilm som spelades in där. Jag gjorde mina två repliker och åkte hem igen, söndag morgon ringdes det dock från teamet som hade fått ett akut återbud på en av de större rollerna. De ville skriva om min karaktär så att den tog över repliker och funktion från den förlorade skådisen, och jag tackade inte nej. Efter blixtinkallad barnvaktsfarmor var jag på väg upp till High Chaparall för 4 extra inspelningsdagar.

Sjukt kul inspelning med ett toppengäng. Mycket gunplay med lösa skott, dödsscener och väsande repliker. Kan bli en kunglig rulle, ser fram emot att se den färdigklippt!

Hem igen från Chappis för en lugn standardhelg, sedan några slappa dagar innan Martinez idag flög ner för att leka lite! Jätteroligt, och kanske hinner vi skriva klart vårt filmtreatment i helgen. Hoppas!

Just nu har vi vräkt i oss kött, enligt tradition, och sitter jäser framför TV. Strax sovtajm.

Swag update

Har precis vunnit en iPod Nano i en av montrarna. De hade en låst skattkista och en skål full med nycklar, man skulle hitta rätt nyckel för att få podden. Jag gick dit, körde ner näven, tog upp en nyckel och vred om. Presto!

Så nu ligger jag dels 3$ upp i casinot, dels har jag lyckats scora en iPod, plus en shitload med skumplastraketer, reseadaptrar, blinkande bollar och annat lågstatus-swag. Och nu skall jag in på sista passet; Virtualisering av Citrix i VI3. Good stuff!

Kung Fu Finger

Idag tankte jag skriva ett sant dar jobbigt inlagg utan a, a eller o. Star nere i stora hallen (som i sjalva verket ar minst har) och knappar pa en av alla e-poststationer som star utstallda.

Idag ar det sista VMworld-dagen, och i morgon aker vi hem.

Igar kvall var det en officiell VMWorld-fest, och vid 17.45 ungefar slussades vi ombord pa en armada av bussar som flyttade alla 14000 av oss till Las Vegas Speedway som ar en stooor motorstadion. Dar bjods pa mat, dricka och underhallning, bl.a. ett liveband som knackte totalt! Bra roj! Forutom att ata, dricka och rulla hat kunde man provaka en pace car runt stora banan, aka med i en Shelby Cobra GT, kora go-kart eller spela videospel. De hade ocksa en hoppborgsliknande hinderbana dar man tva och tva tavlade mot varandra. Jag vann over Bjorn med en harsman.

Matts traffade en kvinna pa bussen ut som bestamde sig for att hanga med oss, hennes polare (och konsult) Jay anslot senare, och vi hade riktigt skoj. Manga trevliga manniskor som vi skjot kaft med, bl.a. tva kineser som jag forforde med mina mad skills i kinesiska. Eftersom de lart sig Kung Fu som unga sa drog vi tillammans av en pose som kallas "Kung Fu Finger". Man star och ser beslutsam ut med ena handen utstrackt framfor sig, handflatan frammat, pekfingret rakt upp och tummen rakt ut. Good stuff!

Efter att vi dansat satan till livebandet tog vi bussen in till stan igen. Pa bussen traffade vi en kille fran Colorado som var reko, Bill hette han. Han anslot till vart entourage och hade en svart sopsack full med olburkar med sig. Vi drog ut pa ett korstag mot somn och sunt leverne langs the Strip, men en och en foll folk bort. Till slut var det bara jag och Bill som gled in och ut pa alla lyxcasinos och snackade skit, och tittade pa all dyr marmor.

I sang vid 0330, och upp igen vid 0700. Sista dagen idag. Manga foredrag. VMWorld har varit riktigt bra, har fatt en sjujavla massa ideer och tips. Far se om vi kan samla ganget ikvall igen for ett "famous last stand". Annars blir det nog ett bad foljt av koma.

Peace out!

Storleksförbistring

Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:

Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.

En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.

Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.

Och så vidare, ni fattar.

Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.

Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.

Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.

Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.

Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!

Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.

Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.

Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!

Leve Las Vegas

Hej blogg. Nu var det ett tag sedan sist igen. Tänkte slänga in en liten sammanfattning av läget.

Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.

Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.

SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"

Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"

Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.

Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.

Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.

Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!

Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:

Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.

Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.

Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!

Peace!

Weekend

I fredags kväll kom mina päron ner till stan, och vi gled runt lite på Malmöfestivalen och kollade på folk. Efter chilensk festivalburgare för min del, och annan festivalmat för de andra, drog vi hem och softade lite hemma hos oss innan jag och A-Lo gick ut på stan igen runt 22. Föräldrarna blev kvar som barnvakter så att vi kunde gå och se Cirqus Alfon på festivalen. Vi har sett dem flera gånger, och de levererade ungefär samma underhållande program som vanligt, med några få nya grejjor. Roligt var det, men lite tråkig publik, och manegen var byggd så att man inte såg bra om man inte satt spot on rakt framför scenen, och man fick inte dansa på läktarna heller vilket sög.

Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.

Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).

På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.

Det gillade inte Harry Haffa!

När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!

Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!

Essen

Hemlagad Yakiniku med sojastekta morötter. Och Jönssonligan på TV. Är det fredag eller är det fredag?

Kult

Det blev "I Lagens Namn", en härlig svensk polisruppe från -86. Sven Wollter är sådär härligt mustaschprydd och göteborgsk som bara han kan vara, en ung Stefan Sauk med hår och piketbuss spöar upp buset i Stockholms undre värld och hela härligheten är tonsatt av forne rikskompositören Ulf Dageby. Med ett manus av Hans Iveberg baserat på en roman av Leif G.W. Persson och regi av Kjell Sundvall längtar man sentimentalt tillbaka till svensk films fornstora dagar.

Sedan kvinnor och britter tilläts regissera film i Sverige under nittiotalet har vi bara fått filmer om 14-åriga tjejer som inte vet vilka de är, eller Helena Bergström som gråter tre minutliter snor i 1,66:1.

Usch.

Ford Escort

Jag och A-Lo kollade just på en kass film på 4:an (Bra jobbat Lotta!). Den hette "The Wedding Date" och handlade om en tjej som hyr en manlig escort som sällskap till sig själv på sin systers bröllop, eftersom hon vill göra sitt ex, som också är där, svartsjuk. (Ni hör ju!)

Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:

• Mitt bordsskick goes out the window när det vankas mexikansk plockmat.
• Jag kan försvinna ut på toaletten sisådär 45 minuter helt plötsligt. Tydligen är kvinnor känsliga för sånt där.

Så jag blir vid min läst.

Nu är det en vulkanfilm på sexan. Jag får nog gräva lite i DVD-låddan!

Peace!

War - It's Fantastic!

Idag var Martinez AWOL, så jag spenderade lite tid åt att göra en riktigt kul bana i Armed Assault. Har även slipat till mitt ansikte i spelet, börjar bli ganska likt mig. Observanta betraktare kan se att även mina hockeylår har följt med in i spelet!

På bilden har jag precis överraskat en soldat som har något fuffens för sig, och han har en rejäl utskällning att vänta! Höger vänster om - 'arch!