Storleksförbistring

Som ni redan säkert vet genom hörsägen så är allt större i USA. Några exempel:

Hemma i Den Gamla Världen är jag i klädmått mätt en medium med lutning åt large. Här i Amerikatt får jag leta i avdelningen small för att hitta en skjorta som inte sitter som en spinnaker. Smickrande förvisso. Men samtidigt skrämmande.

En mellanstor läskeblask i USA är ungefär lika stor som en stooor svensk lärre.

Köper man en s.k. "steak sandwich" finns det två storlekar. Large och Regular. Regular är den större av de två.

Och så vidare, ni fattar.

Hur som haver, igår kväll spenderade vi en stund med att försöka hitta konsult-Matts som skulle flyga in till Vegas då. Efter lite efterforskningar erfor vi att han skulle bo på ett annat hotell några kvarter bort (ett amerikanskt kvarter motsvarar en svensk socken ungefär). Vi gick dit längs bakgator och märkte att hotellstandarden föll snabbt när man kom bort från huvudgatan. Vi frågade i receptionen om vår konsult checkat in, men det hade han inte. Däremot hade delar av hans sällskap redan kommit, så vi lämnade ett meddelande och satte oss i casinodelen och spejade mot ingången.

Matts dröjde, och Björn började spela något digitalt kortspel. Jag försökte tala vett i honom att dra sig ur när han låg tjugo dollars upp, och mina förmaningar hjälpte. Matts kom dock aldrig, så vi gick hem till vårt hotell igen där midnatt rådde och allt var precis som vanligt, med såpadoft och allt.

Strax innan man når fram till inomhus-replikan av Venedig, med gondolprydd kanal och allt, står en s.k. Oxygen Bar. Två unga kvinnor bakom disken uppmanade oss att prova detta totala genombrott i avslappningsteknologi, och eftersom Björn hade 20 vinnedollar som brände i fickan så gjorde vi det. Jag försökte visa mig världsvan genom att fråga om det ingick "happy ending", men jag tror att syrgasflickorna blev lite sura. En av de andra besökarna skrattade sig dubbelvikt dock, och Björn fnittrade.

Vi fick slangar i näsan och snart strömmade placeboluft ner i våra väntande lungor. Det ingick massage och eukalyptusolja, och när vi yppade att vi kom från Sweden så bröt en vidlyftig diskution ut kring syrebaren huruvida "Swedish massage" var något som var vanligt hemmavid. Halvvägs igenom skalpmassagen ringde Matts, nu hade han trillat in från sin försenade flight.

Vi bjöd syrgasflickorna farväl och drog oss tillbaka till våra respektiva gemak. Här skulle sovas!

Jag har inget minne av att jag lade huvudet på kudden, men det låg där när jag vaknade i morse vid 06.30. En knapptryckning på fjärrkontrollen så gled de magnifika gardinerna isär, och morgon-Vegas låg för mina fötter. Det är klass på arrangemangen! Jag vaskade av mig och gick ner och mötte Björn i lobbyn, sedan gick vi och registrerade oss på VMWorld-konventet. Det gick blixtsnabbt, Amerikanarna är de nya Tyskarna när det gäller stora arrangemang (och offensiv krigföring), och man kan inte annat än imponeras. 14000 män i pikétröja och sneakers väntas vallfärda hit under veckan, men den enorma konferensanläggningen i hotellet sväljer nog allihop utan problem.

Nu har vi klarat av en första lab session, och snart skall vi ner på välkomstdrink och mingel med svettiga och överviktiga likar. Vi har börjat smida planer på att ta oss till en lokal skjutbana och spruta lite bly också, vi får se hur det blir med det.

Nu har konsult-Matts glidit in på rummet, så jag rundar av här. Lev och må!

Leve Las Vegas

Hej blogg. Nu var det ett tag sedan sist igen. Tänkte slänga in en liten sammanfattning av läget.

Förra veckan stack jag och kollega Björn till London för att kramas lite med farbröderna på Cisco. Björns donna Sara hängde med, liksom A-Lo och Apekatten. London var fint som vanligt, även om jag och Björnen spenderade några timmar om dagen i taxi för att komma till och från das Cisco Haus. A-Lo, barnet och Sara gick runt tillsammans på dagarna och kollade på roliga saker.

Tidigt (vi snackar 03.00) lördag morgon masade vi oss ur Londonsängarna och tog oss ut till Heathrow för resa tillbaka till Kastrup. Där vinkade vi av kvinnofolket som fortsatte till fädernelandet, men jag och Björn checkade in vårt stuff igen för att ta oss till Vegas och VMWorld 2008. Vi incheckningen såg vi att vår flight var överfull, så vi anmälde oss som volontärer att ta annan flight i byte mot uppgradering av klass. Tyvärr lyckades de få till det ändå genom att offra några stand-by-resenärer till IATA-gudarna, så vi knallade ombord på vår A330 och slog oss ner i coach. Man kan beskylla SAS för mycket, men särskilt kundorienterade är de inte. Ombordunderhållningen höll en ludermässigt låg nivå, vilket fick till följd att jag nu har sett en första suddig halva av Indiana Jonas 4, och en andra suddig halva av Speed Racer. Tro det eller icke, men Speed Racer var rätt bra! Hur som helst, tydligen var det snäppet bättre underhållningteknologi i business.

SAS tänker troligtvis såhär: "Nästa gång flyger folk business istället för att få se hela filmen! Vad fiffiga vi är!"

Så här tänker dock folket: "Nästa gång flyger vi med ett annat bolag!"

Nåja, i-landsproblemet åt sidan så var det en rätt ok flygning till Washington Dulles. Väl där fick vi stå i immigrationskö i två timmar som några albanska båtflyktingar. Vi viftade med passen ovan våra huvuden och skrek "We wish to defect!" men inte gick det fortare för det. Efter att ansvarsfullt ha burit vårt checkade bagage in i landet och sedan lagt det på rullband för ombordlastning igen var det bara att vänta på nästa hopp. En Unitedkärra skulle ta oss till Las Vegas (som är mexikanska för "De vegatariska alternativen") men den blev försenad 2,5 timme. Effekten av detta blev förutom lite mild tristess att vi flög in över Sin City klockan 21.30 lokal tid och såg staden i all sin upplysta prakt. En oas av neonljus i en kolsvart öken.

Väl framme delade vi en taxi med en dansk skalle som vi hookat med på planet, och som skulle till samma nördkonvent som oss. Vi checkade in oss på the Venetian som är ett skrytbygge i marmor och glas, och som av någon ockult anledning är konstant och överdoserat parfymerat! Vart man än går i detta gigantiska komplex så luktar det starkt av billig ÖoB-handtvål. Tack och lov var det lite mer civiliserat på rummet som erbjöd tre platt-TVs varav en i badrummet, en sofistikerad nivåskillnad ner till vardagsrummet där 9 strippor kan sitta i bredd i hörnsoffan och dra strängar från det italienska glasbordet och en säng som man kan drunkna i.

Efter en snabb dusch (vi var ändå på resande fot i 27 timmar, typ) så gick jag, Björnen och dansken Jesper ut på the Strip och kollade lite. Allt var som väntat rätt storslaget och tacky på samma gång. Den latinamerikanska arbetsklassen stog och viftade med pornografiska flyers som snart låg strödda över varenda kvadratmeter trottoar, och kjolmodet är i år navelkort i Vegas. Eftersom det var lördagkväll var hela västkusten där och rullade hatt, så det var hög stämning och gemyt. För att våga vägra jetlag höll vi oss uppe till tresnåret innan vi dunade in.

Upp som en sol klockan 08.00, och eftersom jag normalt sett inte är nåbar ens med knallpulver den tidpunkten så måste man ju säga att jet lag har sina förtjänster. Jag trallade in i duschen och lät det dyra vattnet tvaga mig medans jag storögt kollade på TV-shop på badrums-TVn. Det finns tydligen en fantastisk ny manick för att tillaga kyckling. Alla tillfrågade var jättenöjda. Fantastiskt!

Frukost med dansk-Jesper och hans homies, vi diskuterade vilken av stormakterna Danmark och Sverige som egentligen varit mäktigast, och sedan drog vi allihopa till ett outlet. Taxichauffören var från Eritrea men hade efter 1,5 år i Sverige lärt sig säga "Tjena tjena" och "Annars?". Väl på utsläppet började vi glida omkring mellan olika märkesbutiker och spana lite, medans solen steg på den molnfria himlen. Både jag och Björn behövde lite fina kläder, och efter några timmar av en blinds ledande av en annan blind måste jag säga att vi har trickat till våra garderober rätt rejält. Och ack så billigt! Alla jänkare är trevliga på autopilot, och jag har dragit följande slutsats:

Genuin och okonstlad vänlighet är bäst.
Den amerikanska automatvänligheten som egentligen inte betyder något är mellanbra.
Ovänlighet är sämst.

Ja ja, det här blev ju en jävla avhandling. Skall runda av nu med att berätta att det är varmt satan, och jag har precis dragit några längder (nej, inte kokain) i poolen och skall nu duscha/kolla på TV och sedan se om vi inte kan få nån konsult här att bjuda på kvällsmat. I morrn börjar geekfesten med laborationer, föredrag och pennhållare i bröstfickor.

Och ni gottegrisar som ligger och sover just nu hemma i Sverige har ju nu fått något kul att läsa till frukost!

Peace!

Weekend

I fredags kväll kom mina päron ner till stan, och vi gled runt lite på Malmöfestivalen och kollade på folk. Efter chilensk festivalburgare för min del, och annan festivalmat för de andra, drog vi hem och softade lite hemma hos oss innan jag och A-Lo gick ut på stan igen runt 22. Föräldrarna blev kvar som barnvakter så att vi kunde gå och se Cirqus Alfon på festivalen. Vi har sett dem flera gånger, och de levererade ungefär samma underhållande program som vanligt, med några få nya grejjor. Roligt var det, men lite tråkig publik, och manegen var byggd så att man inte såg bra om man inte satt spot on rakt framför scenen, och man fick inte dansa på läktarna heller vilket sög.

Jag jonnade hem vid midnatt och fann modern och fadern som klistrade framför Ultimate Fighting på TV4-Sport (som jag inte ens visste att vi hade). A-Lo som hade dröjt kvar på stan kom hem en stund senare.

Lördag morgon var det purrning i ottan för bilresa upp till Eggvena i Herrljungatrakten. Där hälsade vi på Katarina, Lars och Orre-Borre i deras torp. Sol, bad och god Nigella-mat. Lugnt och skönt. Och Sophie fick leka med Oscar (och Zora the dogg).

På väg hem igen låg jag och marschade 130 ungefär på E6 när jag kommer ikapp en skock bilar med en polisbil i fronten. Tempot är ojämt, så med farthållaren 5 klick över skylthastigheten glider jag om och hamnar precis bakom snutvagnen. Den gassar på och jag lägger mig bakom. Märker att jag vinner lite på den, så när jag kommer tillräckligt nära går jag ut i vänsterfil för att gliiiiida om.

Det gillade inte Harry Haffa!

När jag är ungefär jämsides slår han på sin blåblink, och jag blir tvungen att gå in bakom igen. Vad är det för jävla stil! Jag låg på laglig GPS-fart, om han ligger och såsar 1 klick under så måste jag väl få ta mig om? Återigen väljer ordningsmakten att fucka med mig, deras ivrigaste försvarare varje gång de idkar polisvåld. Nåja, när snuthäcken återigen saktade ner till 115 (det var skyltat 120) gjorde jag en ny attack, och nu gled jag om fanskapet. Det visade sig att Farbror Blå skulle svänga av kort därefter, så det sista de såg var min bakre reg-skylt med gammalt skattemärke. (Det nya sitter hemma på kylskåpet). I'm an OUTLAW!

Nu sitter jag och funderar på om jag skall hyra ruppe, kolla in något som finns hemma eller spela Zelda/Windwaker. Decisions decision!

Essen

Hemlagad Yakiniku med sojastekta morötter. Och Jönssonligan på TV. Är det fredag eller är det fredag?

Kult

Det blev "I Lagens Namn", en härlig svensk polisruppe från -86. Sven Wollter är sådär härligt mustaschprydd och göteborgsk som bara han kan vara, en ung Stefan Sauk med hår och piketbuss spöar upp buset i Stockholms undre värld och hela härligheten är tonsatt av forne rikskompositören Ulf Dageby. Med ett manus av Hans Iveberg baserat på en roman av Leif G.W. Persson och regi av Kjell Sundvall längtar man sentimentalt tillbaka till svensk films fornstora dagar.

Sedan kvinnor och britter tilläts regissera film i Sverige under nittiotalet har vi bara fått filmer om 14-åriga tjejer som inte vet vilka de är, eller Helena Bergström som gråter tre minutliter snor i 1,66:1.

Usch.

Ford Escort

Jag och A-Lo kollade just på en kass film på 4:an (Bra jobbat Lotta!). Den hette "The Wedding Date" och handlade om en tjej som hyr en manlig escort som sällskap till sig själv på sin systers bröllop, eftersom hon vill göra sitt ex, som också är där, svartsjuk. (Ni hör ju!)

Vår diskussion gled in på huruvida jag hade passat som manlig escort, och vi kom fram till att jag nog hade det om det inte hade varit för två kritiska tillkortakommanden:

• Mitt bordsskick goes out the window när det vankas mexikansk plockmat.
• Jag kan försvinna ut på toaletten sisådär 45 minuter helt plötsligt. Tydligen är kvinnor känsliga för sånt där.

Så jag blir vid min läst.

Nu är det en vulkanfilm på sexan. Jag får nog gräva lite i DVD-låddan!

Peace!

War - It's Fantastic!

Idag var Martinez AWOL, så jag spenderade lite tid åt att göra en riktigt kul bana i Armed Assault. Har även slipat till mitt ansikte i spelet, börjar bli ganska likt mig. Observanta betraktare kan se att även mina hockeylår har följt med in i spelet!

På bilden har jag precis överraskat en soldat som har något fuffens för sig, och han har en rejäl utskällning att vänta! Höger vänster om - 'arch!

La-di-da

Jag och Krasch-Martinez har spelat ArmA sedan solen fortfarande var uppe. Nu är det natt. Vi skjöt ryssar och och flög dogg-fight med Sopwith Camels, en liten sport vi snabbt döpte om till "Battle of the Camel Toes".

Nu borde jag sova, men det är varmt satan!

Hemma i hetta

Yo. Idag körde vi hem till Malmö igen. Det har varit en skön semester i Sthlm och Karlskrounie, men nu är det skönt att sitta i sin egen penthouse igen och bara slappa framför teven.

Igår gick vi och såg Mörka Knekten (The Dark Knight) på bio. Den handlar om Batman och var överjävligt bra. Bäst i år. Heath Ledger spelade Jokern, och på grund av att han i våras dog döden så lovsjungs nu hans sista rollgestaltning lite mer än vanligt. Visst var han bra. Mycket bra. Men samtidigt var det mycket Jack Nicholson och gimmicks i hans tolkning, och jag håller nog an med mina Oscars-utlåtanden ett tag till.

Christian Bale var som vanligt utsökt bra, och Aaron Eckhart imponerade också. Bröderna Nolan har sitt shit together.

Nu sitter jag och sneglar på en påse jordnötsringar som sitter på bordet och ler förföriskt. Tänkte se Kingdom of Heaven ikväll, för den har jag inte sett. I morrn kanske jag skall Gulfa lite med Sir Toby. Når jag par blir jag glad.

Just det ja, A-Lo är ute och virrar runt på staden med sin syrra, så jag och Sophie-Dophie är home alone.

Klassiker

Karlskrona har så här långt visat sig från sin bästa sida - lustigt nog - eftersom det ofelbart regnat nästan varenda gång vi visat våra semesterträngtande nunor här förut. Förutom mat i obscena mängder så har vi redan hunnit beta av några klassiker med början på badstranden. Till och med jag (a-lo) hoppade i två gånger då solen strålade och värmde på land. Någon sa att det var 23 grader i vattnet, fast för mig känns det mer som 18. Jag har aldrig varit någon badare av stora mått i svenska vatten och det tog inte mindre än fyra år i simskola innan jag tog mina första simtag, men undra på det när det känns som smältvatten runt en. Det verkar hursomhelst vara ett likaledes starkt drag hos vår dotter. Vi försökte få henne att doppa tårna, men hon lyfte instinktivt upp benen ur det otäcka kalla och att stå med vatten upp till knäna framkallade endast höga, gälla skrik av vrede från den lilla apan. Så det slutade vi ganska snabbt med... Roligare var det då att trumma på kylboxen, för det gjorde hon länge och väl.

Idag var det också fin sol så vi bestämde oss för att åka in till stan, jag, Kurt, Soffan och (moster) Eva. En klassisk rundtur på skärgårdsbåten Gåsefjärden fick inleda, vilket också är min gamla arbetsplats. Jag sommarjobbade som guide på båtarna under ett par år och det mesta var sig lik kan man säga. Sören Sörenssen åkte dock inte med till Aspö och Trafikledaren (När gaur bauten?) syntes inte till på Tjurkö... Sophie var måttligt intresserad av båtliv. Hon hängde i fönstret en stund, men sen fick hon syn på en trappa och ägnade resten av resan åt att klättra uppför den. Det var i alla fall en dejlig tur och vi hoppade av vid Marinmuseum för en lunch med päronen. Fast Kurt fastnade inte för polentabiffar och quinoasallad utan stack iväg till Banes och scorade en kebab förstås. Det var han nöjd med.

Tydligen fanns det plats över i magen för nästa anhalt var klassikern Glassiären som har Sveriges största glassar. En kula är som fyra normala och både Eva och jag stod över, men Kurt köpte sig en mindre måltid som han åt med gott behag.

Nu börjar kvällen närma sig och vi inväntar lillebror med sambo samt Evas man Tobias och sen är det fullt hus. Grill och vin väntar, så sämre kunde man ha det minst sagt. Planer imorrn är oklara, men jag ska försöka skriva ett par recensioner inom de närmsta par dagarna då jag hunnit läsa ut ett par böcker.

Resedag

Idag har vi varit på blixtvisit hos Igge och Lina på lantstället i Värmland. Vi stack från Sthlm vid halv åtta i morse, och var framme i gott om tid före lunch på det natursköna Silverhyttan. Igges och Linas grannar var där med sina fyra barn, och med värdparets tre och vår enda blev det åtta små knoddar. Fullt rejv och Sophie was lovin it!

Efter lunch satte vi oss i bilen igen och styrde söderut ner mot Kallekrona. Semestersömniga småvägar ner genom Östergötland och Småland, och nu är vi framme hos "Mormor & Morfar" som vi säger nu när den lilla hör på. Pajmiddagen ligger nu och jäser i kistan och alla varvar ner utom Sophie som är high on life.

I måndags kväll var vi ute i Kungkan hos T-bones päron som var gentila nog att bjuda ut oss och Martinez på hemgjorda Langos. Det var fysiologiskt omöjligt att sluta äta, så gott var det. Kvällen avslutades med photosession och layoutande av T-bones CV som är välbehövligt nu när han snart skall ut och söka skådespelarjobb.

Igår hade vi städdag, vi eliminerade all smuts från T-bones lägenhet och åkte sedan till ICA Kaxi (Som det heter i Finland) och stockade upp på förnödenheter som vi fyllde vår värds kyl, frys och skafferier med.

Nu skall vi chilla i Karlskrona hela veckan ut, prognosen lovar bad, mastodontglassar och lite shopping. Kanske en kebab eller två. Eller tre.

Vanligtvis slänger jag in en bild här, men lättjan har fångat mig, så jag ids inte. Ni får använda fantasin. Vi ser ut ungefär som vanligt.

Peace!

Svampbob, Söder & Sommarstängt

Inlägget hade också kunnat heta Svensk sommar suger. Det är regn och sol om vartannat, man vet inte hur man ska klä sig. Precis när vi satt på oss jeansen så kommer en värmevåg som varar tills dess att man bytt om. Något bad har vi inte varit i närheten av, det är för jävla kallt i vattnet.

Men slut på gnäll, för det har ändå varit bra. Dagen igår började med två avsnitt Svampbob Fyrkant, our favorite. Sen lämnade jag Sophie hos Kurt och drog in till stan för lite seriös shopping. Jag hängde på låset på Åhlens och drog runt bland tusentals reakläder ett par timmar, men jag lyckades förstås bara plocka ut sådant som var till ordinarie pris. Under tiden öppnades himlens portar utanför, men det gjorde ju ingenting för jag åkte rulltrappa mellan våning två och tre.

På eftermiddagen sprack det upp och vi packade hela bebisutrustningen och drog till Ingarö där M&M hade grillfest. Man fick börja med att göra sina egna namnskyltar med hjälp av ett helt pysselhav som hade matchat vilken Pandurobutik som helst. Sen blev det klassisk grill, lagkamper och flamberade bananer. Very nice.

Lite segare idag. Till och med Soffan sov till bortåt 07:30. Vi ägnade en halv förmiddag åt att försöka hitta en restaurang som a)var sommaröppen b)hade brunch och misslyckades med båda. Vi trodde att vi hade lämnat Sveriges stängdaste stad bakom oss, men inser nu att smittan har spridit sig norrut. Till slut chansade vi och åkte ner till Söder där vi faktiskt hittade ett nytt hak, Mississippi Inn, som hade brunchliknande meny. God mat. Extremt trevlig kock. Josefin och Tomas anslöt efter ett tag och när allt var klatt och betatt tog vi en promenad längs vattnet, till och med Kurt!



Tillbaka till Kristineberg, mat för Sophie, tupplur för pojkarna och sen avslutades dagen med hämtmat från Birkastans pizzeria - igen. Jessica special beställdes inte av misstag den här gången.

Öliv vart det även i fredags då SAABen styrde mot Värmdö och lunch med Anna och Henrik. Vi hade en jäkla tur som kom precis i deras garagerensning och lyckades få med oss en hoppgunga, träklossar och barncykelhjälm tillbaka. Fantastiskt. Hugo lekte fiskdamm med Sophie, men hon får öva upp sin huggreflexer lite tror jag. Både hon och Kurt gillade tågbanan i alla fall; han ägnade en halvtimme åt att bygga om spåren och placera legogubbarna i barnförbjudna poser.

Morgondagen har säkert mer regn att bjuda på. Jag tror att det har blivit dags för lite kulturella aktiviteter och sen blir det langos hos Engströms.

Barbahatt #3

Soffipropp har supit bort sin barbahatt igen. Vi köpte en ny, nummer tre i ordningen. Nu glass!

Brunch Innuendo

Being a male dancer is hard , so thats why I use Huevos Splash. "Huevos Splash you sexy Mother Fucker"

Nu sitter vi på ett ställe på söder och ska käka lite brulle. Vackert väder är det också. Igår var vi hos M&M på utomhusparty med grill och galna lekar. Rrroligt!

Shoppa lite

Sophie hjälper till på sitt sätt.

Tusen apor

Som senaste inlägget visade har vi haft en dag på Skansen - i schizofrent väder. Som tur var för oss satt vi inne i restaurangen och åt en megaportion köttbullar medan regnet öste ner över en tom Allsång på Skansen-scen. Den var mycket mindre på riktigt förstås. Precis som alla kändisar är kortare i verkligheten än vad man ser på TV. Lagom till att solen tittade fram gav vi oss ut på djurjakt igen.

Sophies reaktioner på djur som rörde sig (det finns sådana som är helt stilla också, typ krokodiler och pytonormar) var ganska oförutsägbara. Backstage fick vi mata jättesnälla små apor med jordnötter som de tog så försiktigt, men hon blev rädd och började gråta när en av dem hoppade runt lite mycket. Den sega sengångaren tyckte hon däremot var jättefestlig. Lemurerna på rad och i hög väckte muntra miner, medan hon var föga intresserad av babianerna. Överlägset bäst var en helt vanlig sketen get som hon fick klappa på barnens zoo. So much för att försöka imponera med exotiska djur. Det går lika bra med en get.

En rolig grej vi såg precis innan vi skulle gå var nappbrunnen. Av mängden nappar att döma har nog mången föräldrar kunnat förmå sina små älsklingar att överge sina trygghetstutor där.

Vi hade en trevlig dag och när sena eftermiddagen kom åkte vi tillbaka till Kristineberg där Tomas anslöt. Vi åkte och fyllde på barnmat och blöjförråd på Citygross och när Proppen fått välling och lagts att sova hade vi taco- och glassfest framför Entourage. Tomas fick åka tillbaka till Kungsängen ganska tidigt för att komma i säng inför posttjänsten i ottan.

Imorrn väntar bland annat öliv på Värmdö. Det ska bli nice.

Aphög

Vi är på Skansen. En bussig kollega som jobbar här fixade in oss back stage. Vi har fått lära oss att apor bildar boll när de fryser.

Sophie checkar in

Nu har jag hämtat A-Lo och Barney-Apan på flygplatsen, vi har ätit en lång och trevlig middag med Igge och nu ska apan sova. Men apan håller inte med. Det är baby-rave i resesängen.

Mekatronik

Rast var bästa skolämnet och semester är bästa yrket! Jag tror jag skall vara ledig till 80 års ålder ungefär, sedan skall jag gå i pension!

I går åkte vi ut till en liten ö i hisnande 6 knop. Väl där började jag och Martinez bygga brandbomber av florsocker och salpeter, de blev rätt ok. Smälte en Red Bull-burk med en av dem. Good stuff! Sedan hade vi kott-krig. Eller, jag drew first blood och kastade kottar på M när han badade och han besvarade elden.

På kvällen lyckades vi äntligen scora en ny låscylinder åt stackars T-bone vars hemman legat blottat för tyska förbrytare sedan jag tappade hans nycklar i Frankfurt i söndags. Sedan åkte vi ut till Täbban för att hjälpa Igge få liv i hans båtmotor.

Motorn, en Volvo Penta 200 V8 ville inte starta längre, startmotorn klickade bara ibland, och ibland satt den bara och surade helt tyst. Vi började defibrillera den med startkablar med mycket gnistbildning som följd, men no go. Tillslut skruvade vi bort den helt, uppskattade dess vikt till ungefär 1000 kilo, och lade på startkablarna igen.

Nu spann den som en katt.

Montera på den på motorn, försöka igen, ingenting. Merde! Mer gnistregn, men det hände ingenting.

Trots mina löften om V8-vrål före sundown gick solen ner utan motorstart. I ett sista ryck skruvade vi av den igen och började montera isär den. Och se, när vi nått solenoidens kärna uppenbarade sig felet. Glapp i starkströmsreläet hade orsakat gnistbildning och svetsning inne i solenoidhuset, och ena terminalen val helt söndertrasad på ena sidan. Vi tog isär allt, Martinez och Igge dremlade parvis bort gammalt ärg tills terminalerna lös som solen mot oss. Ihop med startmotorn med i princip varje ledande yta nydremlad och konduktiv igen. På med skiten på V8, hot set, och vrid om startnyckeln.

Victory! Nu drog motorn runt som om den aldrig gjort annat. Efter några high-fives höjde vi ribban och började skruva ihop tändningsdetaljerna. Åskmolnen hopade sig och mörkret sänkte sig över grannskapet. Täby gick och lade sig med vi stretade på. Tillslut hade vi tändande motor på startgas, men den ville inte gå igång helt. Tom bensintank visade det sig (och ett hermetiskt tilltäppt bränslefilter). Bara att ge upp.

Men vi noterar en delseger i den ypperligt renoverade startmotorn som nu kommer att hålla i 40 år till.

Just nu har jag precis fått den sista saknade nyckeln uppkopierad vilket innebär att jag är en fri man igen. Har firat med Lewinsky's i Kista Centrum och skall nu glida omkring här och njuta av att vara jag innan A-Lo och Sophie landar på Bromma vid 16.

L8r!

P.S. Kolla in Martinez blogg för bilder på meckandet. D.S.

Semester

Från och med idag är jag en försörjd man! Officiellt första dagen på semestern idag, och när den tar slut börjar papi-ledigheten. Ett halvår av sänkt BNP väntar landet, först i januari 2009 är det dags att kavla upp ärmarna och börja jobba igen. Naaaaaaaaaaajs!

Just nu är jag trött och hes. Förklaring följer:

I fredags kväll körde jag SAABen Malmö-Skavsta, sedan flygbuss till Stockholm. 4 avsnitt av Entourage hos T-bone innan sova, och sedan upp i ottan i lördags. Tåg ner till Götlaborg klockan 08.00, vid lunchtid klev jag på en Delfinbuss och rattade ner den till Frankfurt. Framme natten mot söndag 03.00 tysk tid. Sova två timmar på ett hotell som luktade cigarettrök. Upp vid fem, duscha, ut i den ljumma Frankfurtnatten och kryssa runt bland sprutnarkomaner och yrkes-sexualister innan flygbussen hittades. Flygbuss i två timmar till Frankfurt-Hahn, bli förnederad av tyska tjänstemän eftersom min hårproduktsburk var 50 ml större än flygsäkerheten kunde tillåta, och sedan upptäcka att T-bones lägenhetsnycklar troligtvis låg kvar ombord på den tyska flygbussen. Fotvandring över halva plattan för att nå ett helkaklat Ryanair-plan med solida plastsäten. Tack och lov var det nyligen urspolat. Satt rak i ryggen och sned i nacken och sov hela resan upp till hård landning på Skavsta. In i bilen, köra upp till Arlanda där T-bone jobbade, hämta min lappis (som detta skrivs på) som han varit storsint nog att ta med sig upp från lägenheten jag inte längre kommer in i. Shoot the crap över en Yaki-Pasta i Sky City, sedan körde jag ner till Sthlm igen. Scorade en kopia av Armed Assault Gold Edition på Sveavägen innan jag styrde ut till Ingarö där Martinez och Matilda väntade. Tittade på snel hest, handlade en rågad kundvagn med födoämnen, brände av en brandbomb tillsammans med Martinez innan Matilda åkte in till SexAndTheCity-visning och remaining men together hade en värdig grillköttsorgie framför "No Country för Old Men" och sedan "The Onion movie". I säng vid 03 ungefär.

Styckesindelning är en lyx man unnar sig när orken finns.

Nu frulle, sedan lösa the ASSA-ABLOY situation, därefter skall Wild Boyz ut till en ö och bygga fler brandbomber och skriva manus.

Det är tufft att vara ledig.