Hemma bäst

Ah! Sverige Sverige fosterland! Igår mitt på dagen kom vi hem till svala sköna Malmö igen. Ganska trötta efter att ha klivit upp 02.30 och sedan bussats och flugits via Götlaborg innan vi kunde ta tåget från Kastrup över till Sverige igen. En veckas vistelse kändes precis lagom, och semestern var precis sådär avkopplande och pliktbefriad som vi hade önskat.

Sista dagen i Tunisien var det 40 grader i skuggan, och bortsett från några misslyckade försök att vindsurfa från min sida gjorde vi inte många knop. Till och med mitt i natten när vi var redo för avfärd var det obarmhärtigt varmt. In med vårt baggageberg i transferbussen och så iväg mot flygplatsen. Där var vår flight i princip ensam, och incheckningen tog inte så dramatiskt lång tid. Sedan lite lallande i den nattöppna tax free-handeln där Soffan fick köpa två tygdromedarer efter mycket tjat.

Flyget norrut gick lugnt och städat till, dock blev den tunisiska kabinpersonalen helt betuttad i Sophie och dansade omkring med henne i famnen. Vid ett ögonblick var den lilla apan till och med in på flight deck och vände. Vi tror inte att hon hann komma åt några knappar eller reglage som tur är.

Gårdagens eftermiddag spenderades i vår svala sköna lägenhet i slapphetens tecken. Mot kvällen masade vi oss iväg att handla lite och sedan kollade vi på Life och Charlie Wilson's War medan Apan sågade timmerstockar.

Skönt att vara borta. Ännu skönare att komma hem!

Inget nytt under solen

Ny dag, mer mat, mer lättja. Underbart. Tack för alla trevliga kommentarer, alltid lika spännande att koppla upp sig på hotellets Öken-net för att i dromedartempo ladda ner uppdateringar från omvärlden.

Inte så mycket att rapportera om idag. Strålande väder med en tryckande hetta från klarblå himmel. Lite tennis och volleyboll. Satt och skrev lite på manuset i svalkan i hotell-loungen med Soffan krypandes omkring på golvet. Självklart charmade hon en kvartett fransmän som satt och gullade med henne på grodspråket i minst en halvtimme.

Just nu är A-Lo på någon Spa-relaterad verksamhet. Får se om vi känner igen henne när hon kommer tillbaka. Strax dax för fotboll på TVn, och sedan en lite senare supé. Redan lördag. Tänk vad tiden går fort.

"I am Merguez. I will kill you!"

Nu har den sköna semesterrutinen infunnit sig. Vi äter, sover och äter lite till. Frukost,
lunch och middag är som tidigare nämnts dignande bufféer, och även om allt inte smakar lika
bra så är allt förlåtet när man når fram till de extrema efterrättsborden. Tusen sorters
sockerstinna bakverk som allihopa bönar och ber om att få bli provsmakade. Vi har inte
hjärta att säga nej till någon av dem. En annan smarrig detalj som har vunnit vårt gillande är den lokala korven kallad merguez (Det låter som en ond general i ett avsnitt av A-Team). Midjemåttet stiger lika brant som blodsockerkurvan, men vad gör väl det när man har semester?

Lite aktiviteter ägnar vi oss åt också. Igår och idag körde jag (K) s.k. Jet-Ski. Ganska
höga vågor gjorde det till en störtkul hopp-orgie där man flög fram likt en motoriserad
delfin från helvetet. Dock kändes det duktigt i låren som fick agera stötdämpare i de
obarmhärtiga landningarna. Mer saltstänkt än Jenna Jameson klev jag iland med ett stort
leende på läpparna. Uthyraren tyckte att vi kunde åka alla tre, jag, A-Lo och Sophie, men så
våghalsiga blev vi inte.

En annan pulshöjare inträffade igår då vi kom upp på rummet efter lite sus och dus i solen.
Städpersonalen hade varit där och gjort rent, och även korpat med sig vår veckoranson med
rena blöjor som låg i en ICA-kasse på toalettgolvet. Det såg kanske ut som sopor för dem,
men A-Lo kastade sig på teleluren och franskade upp en representant för städ-detaljen illa
kvickt. 10 spännande minuter följde när soprummet genomsöktes, men så kom de åtrådda påsen tillslut tillbaka i vår ägo. Glada blev vi, men gladast blev nog Barney.

Undertecknad lirade lite volley bolley i lag med norrmän och förnedrade ett motståndarlag
fullt med nyrika slaver. A-Lo har idkat beachlife, provridit en arab (hästen alltså) och
bokat spa till i morgon. Sophie fick idag bada lite i medelhavet. Hon avskydde det och
ställde till med en scen förstås. Personalen här har börjat lära sig hennes namn nu och
missar inget tillfälle att gå fram och gulla med henne. Hon har också börjat krypa som folk,
vi skriver 12 juni i framstegsboken. Just nu rejvar hon omkring i sängen och försöker komma
åt tangentbordet när Papi skriver.

Vi är nu nyduschade och aftonklädda, indränkta i tax free-parfym och redo för ytterligare en
räd mot matsalen.

Matkoma

Det är snart torsdag lunch. Vi ligger på hotellrummet och väntar på att Apan ska somna så vi kan gå ner och äta lite i lugn och ro, innan det är dags för nästa apshow :-) Vi har inte helt oväntat haft en soft dag hittills. Tagit ett par dopp i poolen, spelat boule (jag fick storstryk av Kurt), gått på ett stretchpass. Livet känns inte så komplicerat alls.
Igår kväll kom vi upp mätta och stinna och lite vinrusiga (singularis på det förresten) till hotellrummet och kollade in franska Idol (ser exakt likadant ut som hemma i upplägget). Middagsbuffé à la all inclusive påminner om något av ett slagfält, eller barn(ey)matsal om man vill vara mild i sitt uttryck. Vi kan inte bestämma oss om svenska, tyska eller franska turister beter sig värst, men de flesta är ganska framfusiga och feta...

Jag drack tunisiskt rödvin som någon fått för sig att döpa till Venus, men det var inte helt oävet. Lättdrucket framförallt ;-) Om man ska prata vidare om det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen maten, så får vi väl säga att den är lite so-so då kryddningen är mild på gränsen till menlös, så man får salta på rejält själv. Buffén är dock gigantisk och de har mycket frukt och grönt och även det löfska köttbegäret kan stillas med framförallt grytor. De har också en efterrättsbuffé to die for med tårtor, crèpe, glass, ett tjog olika kakor och vi är ju inte så nödbedda direkt. Tur bröllopet gick av stapeln innan den här kalorieskapaden. Trots att det kanske inte är så charmigt med massutfordring är det ändå otroligt skönt att ha nära till färdiglagad mat, bara gå att sätta sig och slippa betala så vi är nöjda med konceptet.

På kvällarna har vi haft Sophie med oss i vagnen och försöker få henne att somna ungefär samtidigt som vi äter. Det går väl sådär. I förgår lyckades vi faktiskt, men igår låg hon och rejvade sig igenom hela middagen och vände sig fram och tillbaka och uppochner ungefär tjugofem gånger. Annars går det förvånansvärt smidigt med Soffan så länge man håller koll på mat- och sovklockan. Hon får otroligt mycket uppmärksamhet från omgivningen, så med andra ord är det precis som hemma.. Hon kryptränar för fullt och tar sig fram nu med någon slags kryphasteknik.

Efter frukosten igår gick vi ner till Medelhavet och kollade in temperaturen (kallt!). Vi noterade även att redan då halv nio på morgonen var flertalet solstolar runt poolen reservade av handdukar. Jag vill inte ha några fördomar, men de såg tyska ut... Sen skulle Soffan ha sin förmiddagslur så vi gjorde henne sällskap (vi är också otroligt trötta båda två). Eftersom det inte var sådär jättevarmt skaffade ett par tennisracket efter att ha sovit en stund och slog lite bollar på tennisbanan nedanför hotellet. Vi var väl ganska jämndåliga kan man säga. Och sen invigde vi poolen samtidigt som de fyra (!) animatörerna drog upp turister till sina fåniga lekar, men jag höll mig nogsamt undan. Dagen flöt annars på i ett stilla tempo, vi sov, läste och åt så det är precis som det ska vara. Det är skönt att ha semester.

PS. Ser ni bilden med "svanarna"? Det är den kreativa städpersonalen som ägnar sig åt avancerad handduksorigami. DS.

Honeymoon!

Ah! Semester! Klockan är strax efter sju på morgonen när detta skrivs. Balkongdörren är öppen och utanför hörs medelhavets rogivande vågsvall mot den palmbeströdda sandstranden. Snart dax för frukost och första badet.

Igår morse var det lite mer hektiskt. Mitt i allt packbestyr upptäckte vi att kortläsaren till kameran försvunnit, men Kjell & Co sålde en bra modell och de öppnade 9. 9.30 måste vi ta bussen till stationen, så det borde gå rent teoretiskt att hinna dit. Det gjorde det också, och en uppsättning lithiumbatterier till blirren införskaffades också. Sedan drog vi iväg med vårt pick och pack till bussen, därefter tåg över bron till Kastrups lufthavn.

Vi hade gott om tid på oss, och stod nästan och hängde på låset när incheckningen öppnade. Alla väskor klarade viktgränsen, och the barney wagon fälldes ihop och plastades in för transport. Sedan fick apan och apmodern lunch innan vi gick in och scorade lite tax-free-produkter.

Marsch ombord på planet, en spartanskt utrustad Airbus A320 från tunisiska Nouvel Air. Man får vad man betalar för, och vi fick de chartermässigt trånga stolsraderna och piloter som satt och rökte precis hela resan. Kändes som att sätta sig i en tidsmaskin och helt plötsligt vara 15 år tillbaka i tiden. Kärran var i övrigt rätt spartanskt utrustad, ingen film, kostnadseffektiv mat och den enda underhållningen bestod i att syrgasmaskerna på stolsraden framför plötsligt trillade ner mid-air.

Inget av detta kunde dock rubba resglädjen, och Sophie skötte sig exemplariskt. Hon sov, jollrade och åt gröt, det sistnämnda under en balansakt från Mamis sida som skulle ha fått Cirkus Cirkör gröna av avund. Enda smolket under resan var att Kurts MP3-spelare någon gång under morgonen fått skärmen krossad, och att någon lömsk dansk stal Soffans solhatt på Kastrup.

Efter touch down och lite passviftande var vi inne i semesterlandet och satt snart i en Apollo-buss med allt bagage med oss. Ungefär 30 minuter tog resan till hotellet, och det var skönt att ramla in på rummet och packa upp. Det var ganska "svalt" under ankomstdagen, bara 25 grader och lite blåsigt, men reseledarna lovade mer normala 38-40 grader under veckan.

Hotellet är mastodontaktikt och byggt i traditionell Ali Baba-stil runt en solfjädersformad pool. Ett kebabkast bort ligger en stor sandstrand med palmer och sånt, och sedan är det medelhav för hela slanten. Vårt rum ligger ute i en av de yttersta flyglarna med en balkong som överblickar hela härligheten, ypperligt läge. Vi skall nu strax gå ner och äta frukost och sedan utforska omgivningarna. Vi har inga som helst ambitioner att sälla oss till charterpöbeln som skall på tusen och en utflykter under veckan. Vi skall bara ligga still och jäsa i solen, och får vi mot förmodan långtråkigt så hittar vi på något på egen hand. Med dinarer på fickan och patriarkskägget nytrimmat ligger Djerba för våra fötter.

P.S. Vi har öppnat det första kuvertet också, en superfin hälsningen från Martin & Matilda. Tusen tack! D.S.

P.S.2 Kasst Internet. Bilder kommer... D.S.2

She´s a Lady!

Nyss hemkommen från den häftigaste upplevelsen på mycket, mycket länge. Jag och A-Lo gifte oss igår i närvaron av våra familjer och våra fantastiska vänner. Fortfarande "shell shocked" av upplevelsen, men kan sammanfatta det som absolut strålande väder, underbar ceremoni och fest och tonvis med kärlek i luften. Jag och A-Lo (som nu kan kalla sig mrs. Lo på riktigt) är trötta och lyckliga och kommer inom kort att börja rapportera från Tunisien-resan här. Bl.a. kommer vi att utreda hur väl Lilla Al-Fadji tas emot på den lokala bazaaren på Djerba.

När jag bloggat klart här skall jag gå ut och fortsätta umgås med the better man T-bone och J-zilla som hänger kvar en stund till. Vi skall äta kall Gazpacho och kolla på The Producers. Life is good!

En egen sol

Wzup omvärld! Jag är ingen vidare pålitlig källa till blogginlägg, liksom Strindberg rör jag mig fritt mellan olika stadier av kreativitet. Nu har det varit radiotystnad i snart ett år, och just ikväll hade jag en stund över att kludda ner några rader.

Sedan sist:

Sophie a.k.a. Barney Gumble a.k.a. Tacoapan a.k.a. Proppen född. Sorry alla andra, hon är världens bästa barn! Papi upp i dan.

Arbetsplatsen böt namn vid nyår, och helt plötsligt fick man en shitload att göra. Inte sunt. Jag skall försöka hitta tillbaka till min devis "Jobba mindre - Inte effektivare".

Bärgade en Toughbook som är nya favvodatan för att den är så djefla manlig! Väger som en halv gris och klarar en direktträff från en HEAT-projektil anytime.

Svängde 180 grader i frågan kring trådlösa möss efter att ha upptäckt blåtandsmusen. Ingen keff jävla radiosändare som sticker ut en sjömil från chassit, cleant och "bara funka".

Fyllde år och fick bl.a. en phet Blitzen som jag just börjat labba med. Hur grimt som helst. Som att ha en egen sol med sig i fickan. Se bildmaterial.

Soffans bunny, en gåva från M & M. Notera hur mjukt det konstgjorda ljuset flödar kring dess kropp.

Blåtandsmuzak

Snart vankas Sthlmsresa, brullop och honeymoon. Kanske överraskar med några inlägg om det också.

Peace!

Vi tar en dag på fjället

Gårdagen (fredag) och dagen har också präglats av höga berg och djupa dalar. Igår lämnade vi vår hytte norr om Voss redan klockan sju på morgonen för att ta oss norrut mot Geiranger och Trollstigen. Vi körde en lång stund längs tjusiga Sogne Fjord, upp mot ett regnigt Lom där det blev lunchstopp med norsk fjordlax och ost/skinkomelett. Smaskens. På väg ut körde vi förbi vägskylt mot Flåklypa. Någon som minns Flåklypa Grand Prix?

Vi har haft en otrolig tur med alla färjeöverfarter, då vi kommit fram precis när de ska avgå. Extra tur hade denna gång i Eidsdal, då det verkar som om turister väljer att göra Trollstigen motsols i första hand, till skillnad från oss. På andra sidan vattnet var det en bilkö som säkert var en halv kilometer lång. Kurt hade ett minne av något utomhusbad längs väg 15 norrut och han mindes helt rätt. Vi hittade Dönfoss med en bassäng precis bredvid en imponerande fors, men till och med Kurt tyckte att det var lite för kallt i luften för ett bad. Vädret blev bättre längre norrut och det var betydligt soligare nu i Geiranger än när vi besökte stället på MC-semestern 2005. Som alltid var det horder av turister och mäktiga kryssningsfaryg i fjorden.

Silversaaben jobbade sig uppför Örnstigen över fjället och snart bar det utför på Trollstigens slingriga serpentinvägar. Det gick snabbare än vad vi förväntat oss och efteråt var vi nog lite snopna att vi låg så pass mycket före tidsschemat. På väg genom dalen mot Dombås konfererade vi om hur vi skulle lägga upp resten av rutten och kom fram till att vi skulle göra en hyfsat tidig kväll och ta ett fjäll till på lördagen innan hemfärden. Körde förbi en av Norges många turkosblåa sjöar och stannade för att ta lite bilder och tog en slurk av vattnet. Det smakade järn!

Vår tur höll i sig även denna kväll och vi norpade en av de sista hytterna på Dahlens camping. Den flottaste vi bott i hitills faktiskt som var belägen precis bredvid en flod. Det var både strömt och kallt, så vi hoppade badet den här gången också.

I morse var vi uppe med tuppen igen, packade bilen och satte av 07:10 på en smal väg där vi körde norskt skogsrally. Hade inte åkt länge förrän det blev tvärstopp då det stod en massa kor på vägen, helt oberörda av vår närvaro. Det blev en del närbilder förstås, men till slut ville vi köra vidare och fick dem så sakteliga att flytta på sig när vi sakta rullade framåt. Vårt mål var att komma upp på Jotunheimens nationalpark, 1400 meter över havet. Där var kargt, men vackert och förvånansvärt mycket stugor och folk. Kallt som tusan också, så lågt som 8 grader. Vi bekämpade kylan och gick ut för att dricka isande vatten från en fjällbäck i kåsorna. Nu återstår att ta oss ner för E16 till Oslo där vi ska bränna de sista norska kronorna på lunch innan vi far över landsgränsen.

Vi har haft en jättebra semester. Norge är ett fantastiskt turistland om man är ute efter naturupplevelser och roliga vägar. Det är vackert, rent och okomplicerat. Trycket på hyttorna har varit hårdare den här gången, men det har varit långt ifrån omöjligt att hitta bra boende till låga priser, vilket gör att man kan vara spontan i sitt reseupplägg. Det är dyrt med bensin, vägavgifter och restaurangmat så vill man hålla nere kostnaden är det bästa att handla med sig livsmedel från Sverige och laga till på kvällarna. På fyra dagar har vi gjort av med cirka 5000 pix, inklusive allt (även mat och tankning i Sverige precis innan vi åkte på färjan mot Sandefjord).Vi har blivit bra bemötta överallt, norrmännen är service minded och trevliga.

Ett stort minus för deras radioutbud dock. Det snackas en jävla massa på alla kanaler och om de kör musik någon gång så är det i 9 fall av 10 "gamla godingar". På fyra dagar har jag hört Foreigners "I want to know what love is" 2 gånger för att ta ett exempel. Den är från 1984! Det kanske är en någon embargogrej från EU:s håll, som Kurt sa.

Att förse sig med GPS och dator i bilen har varit en otroligt bra idé. Vi har bara åkt fel en kort stund ett par gånger på grund av ouppmärksamhet och vi har kunnat välja alternativa och roligare vägar tack vare Autoroute. Norrmännen kör bil mycket laglydigt (möjligen på grund av extremt dryga böter), men i obygderna behöver man knappast bry sig om hastighetsgränser och turbon måste ju få jobba lite också nu när den är frisk igen :-) Pellefant verkar ha fått en tillvänjning vid tvära kurvor, för det sparkas inte särskilt mycket då längre. Men "han" har generellt varit mycket aktiv under hela resan, så vi anar att det kommer bli ett biläskande barn.

Genom höga berg och över djupa vatten

I morse var Kurt pigg som en liten mört (ett litet löf...) igen, så allt var frid och fröjd. Vi tog det lite lugnt på morgonen och kom iväg prick klockan nio från Kallefoss efter stärkande frukost på mackor, hårdkokta ägg (yes, they still hang in there Katarina :-) och blåbärssoppa. Vi började vår resa västerut mot Atlantkusten och tänkte att vi skulle klara första biten utan GPS. Givetvis åkte vi fel på en gång utan tillgång till modern teknik... Det var bara att inse att vi inte ska ge oss på att navigera efter stjärnorna, utan fram åkte datorn igen.

Det har varit en dag med skiftande väder som började med ganska tunga moln och skurar när vi styrde Silverpilen över fjället. Det var lite synd för det är läckert landskap uppe på Norges bergstoppar. De snirkliga vägarna var kantade av fårskallar som mer eller mindre oberört stod och glodde på oss. Vid ett tillfälle var vi över 1000 meter över havet och kunde då hoppa ur bilen och röra snön som fortfarande låg kvar vid vägrenen.

Runt lunchtid var vi framme i Stavanger där det pågick någon form av decimerad Vattenfestival. Nu hade det spruckit upp, så vi satt nere vid hamnen och åt en ganska torr gyros-rulle och drack svindyr cola till (30 SEK per burk). Gick omkring en stund och tittade på folklivet, men bestämde oss att åka vidare efter någon timme. Vi har tillbringat mycket tid på och under vägarna idag, då norrmännen är specialister på att bygga tunnlar. Den längsta vi passerade igenom var 8 km lång (!) och då var jag ganska tacksam att jag slapp köra MC; jag gillade aldrig den biten när vi var här med Blixten och Sixten för ett par år sedan.

Vi har också kört ombord på två färjor som tagit oss över fjordlandskapet. Det är ett rätt trevligt avbräck, åtminstone när man kan stå på däck och andas havsluft i solskenet. Med färjeavgifter, vägtullar och bensinpriser som kan få en svensk Statoil-mack att framstå som ett lågprisalternativ, så är Norge inget billigt land att köra bil i, men det är väldigt vackert! Det ska bli intressant att se om de betalstationer som använder sig av fotografering och efterfakturering skickar avier hela vägen till Malmö. Vem vet, det kanske blir billigare än väntat...

Liksom igår började vi leta hytte runt 19-tiden och det är klart lite svårare att få napp på direkten den här gången, men återigen hade vi en jäkla tur. Vi norpade till oss den sista hytten på en camping precis bredvid en fors för 250 NOK. Det är otroligt billigt, så vi ligger bra till i budgeten. Efter en kulinarisk måltid bestående av fulnudlar och norska fiskkakor gav vi oss ut på tur längs forsen för att fota lite. Rätt vad det var fick vi syn på ett par i en glänta som garanterat inte var där för naturupplevelsen. De försökte se lite lagom naturliga ut när Kurt spatserade förbi med teleobjektivet i beredskap. Kurt sitter just nu och läser Agent X9 och jag ska snart krypa ner och fortsätta i Anybody out there (Marian Keyes senaste). Imorrn ska vi gå upp tidigt för att hinna ta Trollstigen med omnejd i lagom lugn takt.

Go west

Nu sitter jag (A-L) och skriver i en liten hytte i Kallefoss-någonting. Kurt har drabbats av spunk alternativt matförgiftning för han känner sig ganska dålig tyvärr. En god natts sömn hjälper förhoppningsvis, annars får vi se hur morgondagen utvecklar sig. Kanske det till och med blir så att jag får köra Saaben :-)

Igår var vi i Eggvena (utanför Herrljunga) och hälsade på familjen Molin och åt äkta österrikisk schnitzel, sehr gut ja. Vi gjorde en deal att få ha vår nyinköpta barnvagn stående där så slipper den åka hela Norge runt och vi kan plocka upp den på hemvägen. Ja, vi slog till på en sproilans Urban Jungle för 11.000 tuss när vi var och besökte Baby Land i söndags. Kunde liksom inte låta bli och man vill ju faktiskt ha det bästa till sitt barn... Nä, det är bara lögn. De där ställena är bara too much. Vår bebis kommer få nöja sig med en alldeles utmärkt begagnad Teutonia-vagn som vi fick tips om av Igge, som det helt säkert inte går att jogga med, men som har alla funktioner vi vill ha och som dessutom platsar i bagagen på Turbon.

Vi for från torpet tidigt i morse, plockade med oss en ekologisk banan i farten, men jämnade sedan ut vår politiska korrekthet genom att äta resten av frukosten på McDonalds i Trollhättan. Katarinas pappa hade tipsat oss om färjan Strömstad - Sandefjord och efter lite dividerande kom vi fram till att det var bästa vägen. Strax innan lunch rullade vi in i ett soldränkt Strömstad, fixade biljetter till båten och hade sedan tid att spankulera omkring en stund. Köpte rökta räkor i hamnen som vi åt på bryggan i solen. Det var ljuvligt skönt med lite ohederligt svenskt sommarväder.

Snart lämnade vi Sverige bakom oss, pluggade in GPS:en och började rulla västerut i Norge. Idag har vi kört genom ett vackert skogs- och sjölandskap som blev alltmer kuperat ju längre in i Telemarkregionen vi kom. Framåt sjutiden började vi känna att det var dags att börja se sig om efter hytte och under tidigare Norge-erfarenheter har inte det varit några som helst problem. Nu visade det sig vara fullt överallt där vi stannade och när klockan började närma sig nio tänkte jag att vi nog fick börja förbereda oss på en natt i bilen kanske. Precis då körde vi förbi Kallefoss self-service hyttor, där en stuga var ledig till det enormt facila priset avv 200 NOK. Nu är jag nyduschad och nyäten och det ska bli skönt att krypa ner och sova. Om Kurt är frisk imorrn satsar vi på att ta oss till Stavanger och Bergen.

Bada bing

Nu har det gått några dagar, soliga sådana! A-L har tagit sitt första bad i sommar i Lillsjön, Kungsängen trots att det var kallt, kallt, kallt. Kurt och T-bone byggde mänskliga pyramider i vattnet med varierande framgång och spelade lite baptist-volleyboll (några amerikaner var där på religiöst boot-camp).

På eftermiddagen styrde vi Saaben mot Täby och träffade Igge och Lina. Hon skulle föda barn dagen som det var beräknat, men hon var helt cool ändå. Hennes mage var faktiskt större än Anna-Lenas! Vi åt gott och sen gjorde Kurt en insats och läste hela Bamse-tidningen innan barnens sänggående. Han tyckte det var lite svårt för "det var så många karaktärer att han fick slut på röster."

Igår lördag var det äntligen dags för filminspelning! Det var strålande sol, men tyvärr blev det lite manfall på skådespelarfronten. A-L gick och badade för att hålla undan sig den kreativa skaparprocessen som i vanlig ordning präglades av ohejdad tidsoptimism och vilda idéer av vilka det sällan finns något kvar när filmningen väl börjar. Inget fel med det, men det kändes bättre att ligga nere vid Mälarbadet och läsa en bok just under det momentet.

Platsen för filmningen blev ett bilgarage med omnejd i Hornsberg. När vi väl slöt upp igen hade - som nämnts - alla idéer från förmiddagen ratats av olika kända och okända anledningar och siktet var nu inställt på att spela in en klassisk, farsartad stumfilm. Det blev gladjazz-jakt genom garaget, dramatiska svimningsattacker och vapenfest (förstås) på rekordtiden tre timmar! Filmdagens avslut firades med klassisk köttafton, där Tomas hamnade i lika klassisk köttkoma.

Idag söndag står fiske i Lillsjön och fika på stan på dagordningen.

Guns & aerobies

Torsdag börjar också med regn, men vädret hyfsade till sig efterhand. Vi började dagen med lite avslappnade skytteövningar hos Tomas... Kurt och T-bone ritade skjutbanor och övade enhandsgrepp med handeldvapen hela förmiddagen. Tyvärr råkar de ut för en del missöden som att de sköt den (förvisso tecknade) kidnappade flickan med ballongen i huvudet i stället för den maskerade mannen med kniv. Det är ju mindre bra, men bortåt lördag när det är filmtajm har de nog slipat talangerna lite.

A-lo tröttnade efter ett tag och bestämde sig för att åka in till stan och gå på Sjöhistoriska Muséets utställning Tintin till sjöss. Den fokuserar på de fyra Tintin-album som till större delen utspelar sig till havs; Koks i lasten, Krabban med Guldklorna, Den mystiska stjärnan och Rackham den rödes skatt (se http://www.thebookpond.se/). Den var rätt bra. Hergé var noga med researchen innan han tecknade och skrev sina album och mycket går att spåra till autentiska föremål och skepp. Sötast var skeppshunden Nicke i sjömanskostym som visserligen inte är en förlaga till Milou, men också var en strävhårig foxterrier.

Under tiden A-L promenerade på Djurgården, investerade Kurt och Tomas i en ny frisbee - aerobie - på teknikmagasinet som det kastades med i ett par timmar i parken sedan. Den gav upphov till många nya spännande kast-, fång- och falltekniker som den dykande mannen, two-hand-Jesus, boxing boy, cirkus i manegen, aerobie style fever bara för att nämna några.

Det obligatoriska badet chickade A-L ur som vanligt (doppade tårna, kallt som fan), men de yngre förmågorna övade dykteknik och - annat. Varma mackor, Austin Powers I och Kiss Kiss Bang Bang avslutade kvällen. Det är nice att ha semester!

Es regnet

Nu har vi bytt location och bor lite längre ner på Tomas gata i gästlägenheten. Onsdagen var en blåsig upplevelse med konstigt skiftande väder. Från sol till regn och tillbaka och kraftiga vindar. Våra ursprungliga planer att åka till Kungsängen och spela volleyboll på Gröna udden lades kollektivt ner, så efter att ha lämnat bilen åkte vi tillbaka in till stan. Hela tågresan ner berättade Kurt entusiastiskt om sin senaste filmidé, men när vi försökte få honom att själv ställa upp i en av skådisrollerna slog demonerna (blygsamheten?) till med full kraft. Alla som satt på pendeln 12:23 fick höra en enformig dialog mellan honom och Tomas som innehöll ungefär 300 "stjärnstopp".

Vi mötte upp med Linda på Arigato sushibar, som har en eat-all-you-can buffé. Ingen av oss nappade direkt på det erbjudandet utan valde mer traditionella varianter. A-lo fick en mama sushi förstås. Efter matintag spatserade vi ner till Raoul Wallenbergs plats och tittade på en gratis fotoutställning av Steve Bloom (Orlandos pappa?). Helt enorma bilder som det säkert ligger många svindyra objektiv och tålmodiga timmars väntan bakom. Kurt gjorde en investering i nya halvhandskar för en "sportigare sommarkörning." Han var mycket nöjd...

Fikade på Sleven medan vi försökte bestämma vad som skulle bli nästa move. Alla var trötta av någon anledning så vi styrde kosan hemåt igen (i ösregn)och plockade upp lite tacomat på vägen. Tomas kompis Johan kom över, körde lite Loke-alster på guran och Magnus Härenstam på-pricken-imitationer så att vi tjöt av skratt. Sen blev det tacos och Umbilical brothers. Kurt och T-bone som "aldrig ska sova" stannade uppe i okänt antal timmar, medan A-L drog sig tillbaka.

Morgondagen ligger öppen, men kanske vi ska till Täby eller träffa Anna eller gå på Sjöhistoriska. Vi får se