Servus in Österreich

Igår (söndag) klev jag upp vid halv-åttasnåret efter en komatos natt under tjocka bolster. Utanför fönstret stod majestätiska snötäckta berg och blå himmel att skåda. Jag släntrade ned till den väl komponerade frukostbuffén och laddade upp inför dagen. Därefter ombyte till underställ och alpinutstyrsel! Fram med bussen, lasta på passagerarna, och sedan började jag köra nedför den branta backen till dalen. Treans växel (av åtta) och full retarder (hjälpbroms) hela vägen ned i sakta men säkert mak. En fördel med att starta på toppen varje morgon är att den massiva retarderanvändningen värmer upp motorn väldigt effektivt, så man får snabbt en varm buss.

Vi siktade först på en liten liftstation där vissa pax klev av för att börja åka direkt. En stor andel hade dock ännu inga skidor, så de åkte med mig längs smala vägar till en liten underby där en skiduthyrning låg. Sedan tog jag två skyttelturer för att få tillbaka dem till liften i omgångar i takt med att de fick ut sin utrustning.

Vid halv-elvatiden var alla passagerare på väg upp i backen och jag backade in bussen nära bredvid en tysk Neoplan Cityliner på den lokale parkeringsansvariges inrådan. Sedan tog jag vår waybill (ett dokument där vår färdplan är beskriven, antal pax och chaufförer et cetera) och traskade bort till liften. Där var det låååång kö, och gruppincheckningen hade hunnit stänga, så jag stod och softade i kön någon halvtimme innan jag kom fram till luckan. Där presenterade jag waybill och körkort och fick ett gratis liftkort för hela systemet giltigt i en dag. Bussförare är som hela världens barnbarn, vi blir bortskämda och väl omhändertagna vart vi än går!

Tillbaka till bussen och fram med plankan och hoppa i bootsen. Bort till liften och in i kabinen. Lite nervöst var det, för det känndes som att det var länge sedan jag åkte planka, och min egen gamla Hyperlite har jag inte stått på på många år. Men det var en betagande vacker utsikt i kabinliften där dalen gradvis bredde ut sig bakom mig i solskenet. Väl uppe spände jag på mig snowboarden och blickade ut över en liten gryta med tre andra liftar en par hundra meter ned. Jag gled sakta iväg och fick den sedvanliga "första skäret"-paniken. Och ingenting stämde! Jag åkte som en kratta, satte mig ändan gång på gång och det var ett ända stort elände. Väl nere staplade

jag på en stolslift och åkte grubblande upp ännu högre upp på berget.

Väl där gjorde jag med bekymrad min ett nytt försök, och nu släppte plötsligt allt som genom ett trollslag! "Fram med pelvis! Sänk axeln! Rotera höften! Pumpa med frambenet!" Alla de visdomsord och pointers jag hade fått av instruktören i Frankrike (På franska, så jag vet inte om det var exakt så han menade det, men så tolkade jag det) för några år sedan seglade upp i mitt medvetande, och det låste upp åkningen! Nu swischade jag obehindrat nedför de delvis ännu okyssta pisterna under en klarblå himmel. Lusten att joddla eller allmänt brista ut i sång var påtaglig! Jag hittade ett bedårande litet offpist-parti med lössnö som var som vispade moln, och jag gled ljudlöst fram med ett enormt leende på läpparna. Att vara busschaufför har sina sidor, och bättre än så här blir det sällan!

Jag åkte och for, ofta vilse bland alla nedfarter, men alla liftar leder uppåt! Svårt att misslyckas. Mayrhofen stoltserar med en nedfart som de döpt till "Harakiri", det är en svart backe som är Österrikes allra brantaste pist. 78% lutning är det, och stora skyltar försöker piska upp undergångsstämning och förskräckelse när man närmar sig. Jag var så styv i korken att jag tänkte att "vafan, klart man skall knäcka Harakiri, visa gökuren hur en viking far åstad!" Så jag satte av, och nog var det brant alltid! Och isigt. Svängarna var inte så mycket riktningsförändringar som kontrollerade fria fall tills brädstålet bet nog för att kunna påverka kursen. Vid ett tåskär fick jag släpp från isväggen, och föll med ökande fart liggande på mage och utan möjlighet att få ner stålet i isen för att bromsa. Till slut lyckades jag pressa mina åldersstungna vader till max och fick metallkänning och kunde snart bromsa ned så mycket att jag kunde flippa upp igen. Då hade jag nog tappat 50-60 meter i höjd på några sekunder. Med snö i hjälmen och senap i benen fortsatte jag ned mot flackare partier. Harakiri - Fallande Löfet 1-1.

Efter det irrade jag runt ett bra tag både i och utanför pist, och även om det var mycket folk så var det väldigt behaglig åkning. Efter tre timmars alpinexercis kände jag dock att det var dax att trappa ned så här på inledningsdagen. Framförallt lössnöåkningen sög musten ur högerlåret, och framåt eftermiddagen kom de obligatoriska kullarna och pucklarna fram i varje pist när de blev sönderåkta. Jag navigerade tillbaka till dalliften och med skrikande ben satte jag mig tillrätta och åkte ned till botten igen.

Det var som alltid skönt att komma i civila skor igen, och eftersom jag hade en timme och en halv innan paxen väntades tillbaka så gick jag och satte mig och tog en Cola Light och ett halvrör pringles i en rökig bar där diskjockeyn spelade Agnes och Faithless mixat med DJ Ötzis nyårskreation. Själv satt jag vid bardisken och spelade golf på iPhonen som ett annat mobboffer. Tillslut var det dax att gå ut till burren igen, och nu hade några bussar åkt så jag kunde rangera loss från Citylinern och få lite Lebensraum inför ombordlastningen. Jag byggde en hemgjord spegelputsmojäng av en sopkvast och en massa papper (speglarna sitter hööögt upp på bussen. Man når inte så lätt.) och putsade glasen och vindrutan inför kvällen fickparkering. Passagerarna trillade snart in en efter en och när alla var ombord bar det av för att leta någon form av inköpsetablisemang, ty barnen ville ha chips!

Vi hittade ett öppet Spar-varuhus och gjorde en tillämpad parkering där så att folk kunde stasha upp, och sedan brummade vi upp på berget till vårt Gasthaus. Där blev det till att med tungan i rätt mun göra en 7-punkters precisionsmanövrering bland husknutar, staket och parkerade bilar för att lyckas vända bussen och backa upp på en yta där vi inte står i vägen. Att speglarna var rena var en underlättande faktor helt klart, och det gick utan närkontakt med någonting.

Vårt Gasthaus är en förtjusande liten alpdröm med a view to a kill och bastu i källaren. Det var skönt att slinka in i ångbastu och därefter torrbastu följt av kall dusch. Eftersom jag vet att germanerna har en rättfram approach till nakenhet gick jag visslande uppför trapporna mot rummet med blott en handduk runt livet. Halvvägs mötte jag Gasthausfrun som med diplomatisk men militär stämma upplyste om att det minsann gick en hiss direkt från källaren till våningsplanen. Ach so, sa jag, Grüss Gott! If you can't take the heat, get out of the kitchen hade mina spelande bröstmuskler sagt om de hade kunnat tala mitt i allt spelande. Tanten behöver lite fägring i sitt liv som bergsget!

Vid sjusnåret var det åter dags för trerättersmiddag med grön ärtsoppa, kalvschnitzel och en sådan där god smördegstårta som de äter i Inglourious Basterds, plus salladsbuffe med ägg och lax förstås. Där satt man omfamnad av furupanelernas värme, med berget inpå livet och kulinariskt överdåd i en aldrig sinande ström. En värdig avslutning på en kanondag!

I dag är det business as usual, d.v.s. höjdpunkterna av det ni precis har läst i repris. Hoppas jag! Plus fun park med hopp och grejjor! Har precis ätit frukost, gör ett snabbt Alpnet-stop, och strax skall jag dra igång bussen.

Fan vad det är trevligt att köra buss! Try it, you'll like it!

Bei uns in Tyrol!

Nu är jag framme.

I fredags kväll kollade jag sista väderleksrapporterna i garaget och åkte sedan iväg med bussen för att hämta upp co-driver Niklas. Därefter till Limhamn för att lasta pax. 41 pers i en 14-meters Irizar är lika med gott om plats, och ca. hälften skulle dessutom hyra lagg på plats. Vi lastade och rullade iväg ut mot bron.

Danmark förflöt utan incident i behärskade 85 km/h. Vi hade en pappersbokning på 22.15-färjan och hade ingen brådska. Framme i färjeläget fick vi dock förvånande nog veta att det inte gick någon kvart-över-färja just idag, så vi ställde oss bland alla andra snopna bussar och väntade på 22.45.

Ombord på färjan tog jag åt jag en Hamburger Steak som en korpulent tysk slevade upp på ett fat med den rätta Scandallines-andan. Ett gäng andra chaffisar slog sig ner vid mitt bord, och vi började snacka väder och färdvägar eftersom vi alla skulle till alperna.

Jag hade via flygvädret fått klart för mig att vi skulle ha ett snösystem i ryggen som sakta skulle röra sig söderut över Danmark/Skåne, men vi skulle precis kunna jaga framför det innan det vek av österut. Med liten chans skulle vi under tidig morgon kunna möta ett system söderifrån, men även detta borde hinna svepa österut innan vi mötte det. Jag var därför hyffsat trygg i uppfattningen att vi skulle ha klart och plussgrader genom hela norra och mellersta Tyskland.

En av chaffisarna från de andra bolagen berättade dock om rapporter från kollegor att "det stod stilla i Kassel" på grund av snökaos och långtradare på glid, och hela skocken pratade om att ta den längre vägen ned via Berlin. Jag bedömde dock utsagan som orimlig med vad jag hade sett av prognoser, men det sade jag förstås inte. Låt dem bränna diesel på en omväg, mer plats för oss!

Så när vi rullade av beordrade jag kurs mot Hannover och gick och lade mig. Vaknade vid 3-snåret och avlöste Niklas. Inga problem så långt, men en och en halv timme kvar till Kassel. Någon timme senare började de första stigen, och fortfarande inga spår av snön.

Det blev en klar, bitvis kallare och fullkomligt lugn natt! Vi marschade på friskt genom hela Tyskland, och vid 9-snåret hade vi nått Münchens norra utkanter och tog ett tankstopp. Därefter small det till. Stau stau stau, trafikradion bombade på i högervarv med "A-sieben fünfzehn kilometern Rückstau" och "A-neun start-stopp fünf-und-zwanzich kilometern". En gång avbröt de trafikrapporten för - en ännu mer angelägen trafikrapport - That's a first! Och snart var det bilar överallt. Vi var nere i promenadfart fyra filer i bredd, totalt omgärdade av holländare, polacker och tyskar. Med takbox. Sportlov.

Efter det var det ett enda elände resten av vägen. Vår beräknade ankomsttid 12.00 reviderades gång på gång, och paxen såg hur deras lunch + halva dags åkning mer och mer förvandlades till ingenting alls + kvällsmat. Det var krypfart resten av vägen, mina 4,5 blocktimmar spenderades i 10 km/h ner mot Österrikiska gränsen. Med en halvtimmes övertrassering fick vi stanna och byta chaufför på A12. Vid vår avfart var det 1,5 kilometer kö på vägrenen som vi inrättade oss i. Sedan var det ett lustspel utan dess like när holländare efter holländare försökte bryta sig in längre fram i kön och blev stillastående ute på Autobahn med panikinbromsningar och kaos till följd.

Det går inte att skönmåla en så extremt långtråkig etapp som något spännande, så jag skall bespara er vidare utlägg. 4,5 timmar försenade stånkade vi in uppe på bergssidan vid vårt lilla örnnäste till hotell. Med några millimeter tillgodo lyckades vi vända bussen bland felparkerade turister och står nu där vi står. Till vår trerätters alpmiddag bad vi en stilla bordsbön om noll komma noll mängd snö de kommande dagarna, för 15% stig + massivt snöfall spells s-n-ö-k-e-d-j-o-r, och det vill vi helst slippa. Vi myser också åt tanken att Berlingänget är låååångt bakom oss, i kö-eländet alltjämt.

Nu har vi städat bussen, scorat alpnet och jag sitter och skriver det här omgiven av furu, cigarettrök och märklig tysk dialekt. Den gamla världen när den är som äldst! I morgon früh skall vi köra ner paxen för kälkbacken till alpväg så att de kan hyra skidor. Sedan blir det förhoppningsvis lite bräda för mig också. Bis bald, homies!

Snowroller

I kväll skall jag köra ner en buss till Mayrhofen i Österrike. Kommer att ligga kvar där i tio dagar och sedan köra hem igen. En ganska trevlig körning med tanke på att förutom kost och logi troligtvis även liftkortet är betalt. Kan bli en del alpinåkning alltså!

Snöbrädan och bootsen ligger redan i bussen, själv sitter jag hemma och lägger sista handen vid övriga packningen. Färdväg är beräknad, skall strax ta en sista titt på väderprognoserna. Borde inte bli några problem väglagsmässigt, men sproilans nya kedjor är beställda och borde anlända idag några timmar före avfärd. Bättre säfe än sårry.

När jag åt lunch nyss så hittade jag lite rester från gårdagens afrikanska middag som jag satte i mig. Den köttfärs som jag hade tänkt äta till lunch blev då över, så jag stekte köttbullar av den istället. Det får bli en glad överraskning för A-Lo när hon kommer hem ikväll, om hon inte läser det här innan dess förstås.

Nu skall jag slinka i min sexiga bussföraruniform, packa ner macbooken och göra en sista check. Sedan skall jag ut på stan och hälsa på A-Lo innan jag tar mig upp till bussgaraget för preppning innan färd. Vid 20-snåret ikväll rullar vi. Jag kanske alp-bloggar lite under nästa vecka, om jag hittar alp-Internet vill säga.

Veckan som gick

I måndags var det en stor dag här i Malmö. Kyrkklockorna ringde, barnen strödde blomsterblad på stadens gator, folk gick man ur huse för att få se en glimt av "Pretty boy" T-bone (se ovan) som anlände medelst flygmaskin för att tillbringa fyra dagar i södern.

Jag tog med Sophie som av någon anledning inte var på dagis den dagen ut till Sturup, eller "Malmö Airport" som det heter på skånska. Där tittade vi på en Avro RJ-100 och en Fokker 50 och mötte upp gästen som reste lätt med blott handbagage. Vi for in till stan igen och gjorde ett kort stopp för att morsa på A-Lo, köpa Gears of War 2 och strumpor. På väg hem plockade vi upp burgare från Tusen2.

Återstoden av måndagen ägnades åt att lira GoW2 under mycken möda och glada tillrop. När A-Lo kom hem framåt kvällen drog vi till med en köttafton på entrecote och hemgjord sauce bearnaise. Därefter kollade vi på District 9 och började bearbeta de två kilogrammen lösgodis som vi råkat köpa. D9 var precis lika bra som första gången jag såg den, och jag ser fram emot Joe Carnahans (Narc, Smokin' Aces) långfilmsversion av A-team där Sharlto Copley spelar "Howlin' Mad" Murdock.

Vi avslutade måndagen med att spela Gears2 till halv fem på morgonen.

På tisdagen fick Sophie gå till dagis igen. När jag lyckades väcka T ur hans jetlaggade djupsömn runt lunch hoppade vi in i SAABen och for ut till Kruddis. Där tog vi ut fyrhjulingen på sjöisen för att gassa lite, Nitro Circus style! Vi hittade inga miniskidor, men vi tog med oss ett rep ändå och åkte på fot, mage och stuss. Isen hade en av sina sämre dagar, närmast stranden var det 30 cm tung snö, en bit ut var det fläckvis halt och fläckvis lagerkaka med slush under. T-bone hade av någon outgrundlig anledning på sig mitt MC-ställ och integralhjälm, ett infall som gav utdelning då han faktiskt trillade av quaden då den sladdade in i ett slushparti så det tog tvärstopp. Själv åkte jag i finbyxa och toppluva.

Blöta och kalla fick vi äppelkaka av den ömma modern innan vi for in till Malmö igen. A-Lo skulle iväg på bokcirkel på kvällen, så vi hade fria händer i köket. Vi gjorde tacos och spelade Gears2 med avbrott endast för Bully Beatdown och Nitro Circus.

Onsdagen satte vi T-bone på baby duty så att jag och A-Lo kunde åka på ultraljudskontroll. Barn numero zwei har alla förväntade armar och ben, är med stor sannolikhet av lillasystersmodell och såg lite ut som the Terminator. Vi får se hur det färgar vårt namn-arbete som snart måste taga fart.

A åkte till jobbet och jag drog hem igen. Där återupptog jag och T vårt världsräddande i Gears of War 2. Jag tror inte vi gjorde något annat än att spela den dagen, men det behövdes, för spelet var rätt långt. När vi slutligen lyckats skjuta, bomba och såga oss igenom sju trillioner fiender så var sagan all, men huvudbossen självt kom undan, så det luktar uppföljare på lång väg. Gears of War 3 kanske de kommer att kalla den. Vi får väl se.

Onsdag kväll gjorde A-Lo en smarrig kycklinggryta med Thailandsgefühl. Sedan drog vi och hyrde "The Hangover" som var en riktigt rolig rulle. Rekommenderas varmt till alla som har ett vettigt sinne för humor. Till filmen åt vi chips och Toffifee.

Torsdagen infann sig med en något dämpad stämning i följe. Det var nämligen den sista dagen för T-bones lilla visit. Vi försökte vörda åskgudens dag genom att spela GoW2 i Horde-läget och blev tillslut riktigt haj på att knäcka fi. Under eftermiddagen tog vi med oss Sophie ut på en liten promenix. Vi snubblade in på ett fik och fikade, sedan gick vi till en lekplats och lekte. Jag, T och Sophiepropp testade alla lekplatsmoment minst en gång, men mest tid lades nog på döds-snurrorna och piratskeppet.

Några timmar senare gick vi hem och åt pizza med A-Lo. Evert kom förbi och lämnade Kosmoskatten som skall husera hos oss i en vecka när Musse och Hatte är i Alperna. Det blev till slut dags att skjutsa ut T till flygplatsen igen, men döm om vår förvåning när vi inte kunde hitta SAABen någonstans. Vi ringde upp till A och undrade om hon hade någon aning, men vi kom ingen vart. Tillslut gick vi på vinst och förlust nerför en av gatorna, och där stod den minsann! Då mindes jag också att det var ju faktiskt där jag ställt den. Men nu hade vi förlorat en kvart och det var brådis ut till flygplatsen. Take-off power längs hela amiralsgatan och Fast & Furious framfärd hela motorvägen ut till Sturup. Sladdade in med en par minuter till godo. Jag hann till och med lattja lite med en av Luftis rullstolar medan T gick på toyan före säkerhetskontrollen. Tack vare att Joniz alltid hade en eller flera rullstolar hemma när vi var små så kan jag fortfarande balansera på två hjul. Old skills die hard. Se upp, paraolympics!

Nu är det fredag, och jag har precis sett Filip & Fredrik åka ur På Spåret. Skalman på TV nu, och måhända skall jag se Erin Broccolivitch. I natt är det OS, eller OL som de säger i Norge. Helt CP!

Övningskörningen fortsätter

Idag fick Sophie provsitta lite i gammscanian som jag brummat runt i och flyttat danskar hela dagen. Hon tyckte förstås att det var vansinnigt roligt.

Igår kväll blev det lite hockey (2,5 h) i högt tempo, och jag kröp bokstavligen av isen när det var slut. Jobbigt, men kuuul!

Nu sitter jag och uppar luren till senaste firmware och snart blir det pastapistopesto Levinsky's style innan det är dags för ett till hopp med gammscanian vid 21-snåret ikväll.

Fredag skall det klippas lite film, göras lite webb, och spelas lite bandy. På lördag skall jag spela spel med ett gäng polare medan Proppen och A-Lo kollar på Schlagsahnefestivalen hemma hos Evert & Toby. Hade förstås varit kul att se hur Dolph klarar sig, men det kanske går att komma ikapp på SVT Play.

Det roligaste är förstås att T-Bone flyger ner på måndag! Det kommer att bli grejt!

Nytta & Nöje

Idag vräkte snön ner när vi vaknade, och det var riktigt vinterfint utanför fönstret. Efter frulle hoppade vi i SAABen och brummade ut till IKEA i Svågertorp för att scora en ny barnstol till Barney Boo.

Eftersom det var "snökaos" på vägarna så vågade sig inte lokalbefolkningen ut på vägarna, och trots att det var söndag efter löning så var IKEA-parkeringen nästan tom. Jag passade på att lägga några sköna powerslides med gammSAABen, och Sophie tjöt förtjust bak i bilbarnstolen.

Sedan var det dags för A-Lo att öva lite, så hon tog vänsterstolen och fick lära sig ingång i sladd, motstyrning och upprätning. Det gick fint som fisken, och vi avslutade med att Sophie fick övningsköra lite i låg fart. Ögonen fullkomligt tindrade på henne!

In på IKEA, köpa det vi behövde plus den obligatoriska samling av saker som man inte visste att man behövde, sedan full fart till Triangeln. Där köptes Scart-gren, yttertermometer, nytt dammsugarmunstycke och burgare från BK. Hem och äta och sedan i säng med lilla loppan.

I fredags hade jag en busstyrning från Malmö upp till ett spahotell utanför Lysekil. En stor kick-off för en IT-firma, och det kom bussar från alla möjliga håll i landet. Hotellet låg nere vid en vik, och sista biten väg var kompakt blåis med lite sporadisk sand som låg och rullade ovanpå. En brant nedförsbacke med 90-gradersböj mitt i var pricken över i:et innan jag var framme och kunde släppa ut paxen.

Eftersom det var en övernattningskörning så backade jag bussen på en liten parkering och gick in och fick min rumsnyckel. Inget fel på rummet, och efter att jag bytt om gled jag ut till restauranten där det vankades bjudlunch. Då hade några andra bussar från samma bolag men andra städer anlänt, och jag fick sällskap med de övriga chafförerna till bords.

Efter maten bar det av till rummet där jag softade några timmar med Battlestar Galactica. Säsong tre. Episkt jävla bra! Vid 16-snåret hoppade jag i badbyxorna och morgonrocken och spatserade bort till spa-avdelningen.

Spa:et var nyrenoverat och hade i princip haft öppet i en timme när jag dök upp. Alla andra gäster på hotellet satt och konfererade över någon Powerpoint-slajd någonstans, så det var helt tomt och lugnt. Jag flanerade omkring och provade alla pooler och pölar med varmt och kallt vatten, bastuar med panoramafönster ut mot viken och sköna relaxavdelningar. Blev kvar där gott och väl två timmar, kan delvis skylla på att jag somnade en stund i en vilstol.

Tillbaka till rummet och började kolla på Jiddra inte med Zohan på kabel-TV innan det blev middag med chaffisarna och konferensgänget som nu var utklädda till rockstjärnor och mer än lovligt taggade. Efter maten snackade vi lite buss innan de andra chafförerna drog sig undan, jag lyssnade lite på coverbandet innan jag hoppade i säng och somnade till Kurt Russel i Soldier på sexan.

Upp lördag morgon, en Atkinsfrukost bestående av en jätteladdning ägg och bacon, och sedan ut för att starta hjälpvärmaren på bussen. Det var 16 grader kallt, och bussen var helt djupfryst. En och en halv timme senare försökte jag dra igång gamm-Scanian, och efter att ha gått på tre cylindrar i en halv minut tände till slut upp. Jag stog duktigt inparkerad av de andra bussarna, men efter lite rangering kunde jag slinka ut och lajna upp för ombordstigning.

Paxen hoppade på under mina påskyndande förmaningar. Jag hade ingen lust att vara sist uppför isbacken, där de övriga bussarna + 50 tjänstebilsvolvos har spunnit upp underlaget till såpa. Kom iväg som andravagn, och höll strategiskt nere vid foten för att ge bussen framför ett försprång. Växellådan i manuellt läge, full beredskap på att hissa stödaxeln, och så satte jag fart. Pressade upp farten till vad jag bedömde vara ett bra mellanting - inte för sakta så att jag inte kom upp, inte för fort så att det skulle gå rakt fram i kurvan. Kom igenom böjen, och när lutet tilltog fick jag hissa stödaxeln och sänka motorvarvet och lyckades precis tugga mig upp över krönet. Jävligt skönt att slippa ronka runt med snökedjor!!!

Resan hemåt gick bra i kallt och klart väder och bra före. Efter sista släppet i Malmö bar det av till garaget där bussen städades och anmäldes för tankning, sedan for jag hem till A-Lo och Sophie-propp och åt Tacos! Avslutade med att se Arn-filmen. Den var sådär. För mycket puss och kram och rida arab i slow motion. Stridsscenerna kändes lågbudgetlajv. Alla talade dramatensvenska utom Mikael Nyqvist som talade Mikael Nyqvist-svenska. Den enda som höll uppe någon som helst filmisk illusion var väl Skarsgård senior som sällan är en besvikelse. Måste nog ändå se den avslutande filmen som ligger i hyllan och väntar.

Nu skall vi lira lite Wii medan apan sover. Bye bye!

Vintergrill

Idag brummade vi ut till päronen på lantgården. 4 minusgrader och solsken, och lagom med snö ute på landsbygden. Vi hängde på timmervagnen på quaden (fyrhjulingen) och lastade fullt med ved, grill, korv, fika och annat najs. Sedan körde vi ner till sjön hela gänget och upprättade grillplats.

Vi hade även skridskor och klubbor med oss för att eventuellt hockla lite på sjöisen. Men ett decimetertjockt snötäcke gjorde att vi lade ner de planerna och mös istället. Iofs tog jag ut quaden på sjöisen och lade några bombrepor, lika roligt som alltid. Och så prövade jag att åka Sophies nya pulka efter quaden när fadren körde. Barnsligt kul, men pulkan var inte riktigt stabil i högre farter. Avslutningsrepan stod jag upp på pulkan och åkte för att komma ur det värsta snösprutet (vi hade bara ett kort grimmskaft att bogsera med).

Nu sitter vi här och fikar lite, och barnet sover efter den idylliska överladdningen. Snart blir det lasagne!

Återkomsten

Hellu blogg! Nu har jag åter haft ett sådant där klädsamt uppehåll, så att ni skall bli lite hungriga igen. Kände att andan föll på nu på kvällskvisten, så jag bombar iväg ett inlägg.

Idag har jag suttit och redigerat tidningsuppslag precis hela dagen. Dead line nu i helgen, även så för ett litet illustrationsknäck jag gjorde åt samma organisation tidigare i veckan. Några andra saker jag har ägnat mig åt på sistone är design och konstruktion av några hemsidor, t.ex. åt Trygg Kommunikation och serietecknaren Rolf Lejdegård. Den sistnämnde får även en del hjälp med ett hemligt projekt som skall släppas snart samt en liten promotionvideo.

Idag tog jag några picas på min mysiga arbetsplats som optimalt nog är i hemmet! I en liten alkov har vi tryckt in ett gammalt skrivbord, och här sitter jag på dagarna och skapar.

I fönstret står en 500GB 2,5-tumsdisk som fungerar som Time Machine/Dussinlagring/Cache. Marmorskivan funkar rätt bra som kylare faktiskt. Macbooken spinner som en katt och gör allt man ber den om.

Just idag var det en sådan über solnedgång, och iPhönens dåliga kontrastrange gjorde att jag fick ta en till bild.

Sämre kan man ha det! Ibland kör jag lite buss också, vilket är lika roligt som alltid. Särskilt nu när vi för en gångs skull har lite snö här nere i Södern.

Nu har jag precis hämtat Sophie-Propp på dagis, och hon håller på att rota runt i Lego-lådan efter någon saknad bit. Eftersom Mami är på något spektakel på jobbet ikväll skall vi här hemma äta spare ribs. Fast Sophie får nog knackwurst. Kanske klämmer några avsnitt av nya favvoserien Ice Pilots också.

Om några veckor kommer T-bone ner och leker i några dagar. Det som är bra med att vara sin egen chef, förutom att man är tusen gånger bättre än den förra chefen, är att man kan hänga med sin homie 4 vardagar i rad utan att behöva stå med mössan i hand och be om ledigt som ett annat hjon. Det är sweet! Vi skall nog tjacka Gears of War 2 till XBoxen, några kilo med lösgodis, 8 liter Cola Zero/Vanilla och get busy!

Bis bald!

Da da, disastrej!

Tack IT-resurs, nästa gång jag behöver en IT-konsult som fortfarande
har floppy drive i lappisen 2009 skall jag ringa er. Tills dess: I
don't freaky-deaky think so!

Copywrite Disaster

Jét, uttalas det som get?

Och what's up med ett extra "den" i copyn? Samsung, det är fint att
korrläsa!

Pley

Ni kanske undrar vad man gör hela dagarna som egen företagare? Idag byggde jag och Sophie en fin legobil av mitt gamla Technic-Lego som jag äntligen fått ta upp från källarn. Sjukt kul att lajja med legot efter en sisådär 20 års uppehåll. Bilen blev riktigt tuff med fyrhjulsstyrning och terrängfjädring, och Sophie tycker att det är kul när den hoppar och studsar. Får se om jag bygger på något pneumatiskt dödsvapen på den i morrn kanske...

Annars pysslar jag lite med några designuppdrag, klipper lite film och härom helgen var jag uppe i Sthlm och hjälpte en av Martinez kunder att konfa upp en brandvägg. Första fakturan har gått iväg, och allt flyter på. Kör lite buss ibland för att fylla ut, och livet är just nu fantastiskt behagligt!

Saknar jag att ha dygnet-runt-beredskap en gång i månaden? Nej.

Saknar jag att inte få jobba med precis de verktyg som passar mig? Nej.

Saknar jag att slita arslet av mig utan att få det minsta tecken på uppskattning? Nej.

Saknar jag bajslukten? Nej.

Saknar jag att ha en idiotjävel till chef? Nej.

Så det här med att vara egen är nog min melodi. Nu ska jag äta bearnaisechips! Här får ni fler legobilder:

Videomarathon 2009

I år var det återigen dags för filmtävlingen Videomarathon att gå av stapeln i Stockholm. Eftersom jag var sjukt sugen på att filma lite igen dunkade jag in en anmälan, och i helgen for vi upp till Sthlm för att tävla!

Tävlingen går ut på att under 48 timmar producera en film (3-5 minuter) som behandlar ett tema som anslås samtidigt som startskottet går. Ett femhundratal filmare från Sverige, Norge och Danmark tävlar mot varandra, och det är allt från rena proffs till glada amat

örer.

Vi knökade SAABen full med utrustning och brassade iväg torsdag morgon. Första stoppen Kallekrona för att släppa av lilla proppen hos mormor och morfar. Som vanligt döljde hon väl eventuell separationsångest när vi for vidare. Vi rullade in i huvudstaden runt 6-tiden på torsdag kväll, och började med att hälsa på Hegge och Froggy och spana in deras lilla gossebarnsmirakel! Martinez och Stall-Tilda var också där, och det var gemytlig babylycka med goda kakor till!

Torsdagkvällen avslutade jag, A-Lo och Martinez på en grillrestaurant i Jakan, därefter hem till Ms päron i Kungsängen där vi annekterade undervåningen.

Upp på fredag morgon och ställde iordning utrustningen, därefter for jag in till stan. Martinez var tvungen att jobba sig lite och hämta upp nycklar till sin nya shag pad i Alvik, så han fick ansluta senare. Istället hookade jag med T-bone vid kulturhuset i Stockholm där vi klockan 12 fick höra årets tema: "Syndabock".

Jag och T tog oss till Birkastans pizzeria och åt kärlekspizza och spånade idéer. Vi drog vidare till ett café och drack blåbärssaft tills filmidén så slutligen infann sig. Jossan anslöt kort därefter, och hon gillade idén så vi jobbade på!

Vi ringde in lite skådisar som vi nu insåg att vi skulle beh

öva. Bingolott, Big Fred och Martinez anslöt vid St Eriksplan, sen drog vi ut till Jossans pärons hus i Spånga där vi även rekryterade hennes lillebrorsa! Vi bedömde att föräldrahemmet även skulle passa perfekt som location, så vi började spela in.

Mitt i inspelningshetsen fick vi den glada nyheten att Calle B skulle komma dit, och han skrevs in i en härlig bonuskaraktär som definitivt sätter spinn på handlingen.

Efter några timmars riktigt magnifik improvisationsfilmning tog vi en cast&crew-pizza i Spånga centrum innan vi filmade le grand finale och gjorde kväll.

Lördag morgon skulle jag börja med att dumpa över våra två timmar råmaterial till datorn, innan jag och T och M åkte in till Sergels torg för att skjuta en sista nyckelscen. Upptäckte att jag saknade en firewirekabel och fräste iväg till Kista Centrum och köpte en. Tillbaka till kunkan, bråkade lite med Final Cut Pro som tappade frames utan nåde, och till slut drog jag in allt i iMovie för att få sinnesfrid.

Upptäckte vid övertankningen att vi fått ett fatalt ljudfel på en av scenerna under gårdagen, och hela scenen måste tas om!!! Vi åkte i ilfart till Jossans lya i sumpan där T anslöt direkt från jobbet. Vi tog scenen på nytt med några updates, sedan in till Sergels där vi filmade det sista. På väg ut till Kungsängen körde vi sick-sack för att hämta in diverse underskrifter på skådisarnas deltagarkontrakt som tävlingsledningen kräver att man lämnar in.

Med tom mage och mord i blick började jag klippa vår lilla film i iMovie eftersom jag inte hade råd med mer FCP-strul. Även om iMovie kommer till korta vid lite mer avancerad redigering så passade det ypperligt till vårt format, och gränssnittet är ju så intuitivt att det borde få nobelpris! Jag hittade några av T-bones powerbars och tryckte ner dem i svaljet Tom&Jerry-style. Näringstillskottet gav bättre humör och fart i klippningen.

Redigeringen tog en paus för en utsökt lasagne och äppelpaj som Mamma Martinez bjussade på. Tung i buken återvände jag till klippningen. Materialet var helt kanon, 2 timmar och 15 minuter med bara bra tagningar. Jag lyckades klippa ner det till en första rough cut på 8:30. Tre och en halv minut för långt, och då var det redan tajt!!!

Med Martinez och A-Los hjälp lyckades jag fila bort material tills vi klockade in under lagstadgade 5 minuter. Supertempo och utan några som helst döda stunder. En kanonfilm om jag får säga det själv. Det enda tråkiga är allt guld man var tvungen att klippa bort för att det inte fick plats, vi hade kunnat göra en halvtimme dynamitunderhållning!

Dumpade till band och DVD och testscreenade för Ms päron. Den mottogs väl, och det var skönt att vara i mål. Vi övervägde att ta oss in till stan för att hooka med T och Rofl och Bingolott och dricka Shirley Temples, med orkade helt enkelt inte.

Söndag morgon. Jag åkte in till stan, lämnade in vår lilla film först av alla och trallade hela vägen tillbaka till Kungsängen. Där blev vi bjudna på en superbrunsch hemma hos Ts päron och även de gav filmen tummen upp. Jag och A-Lo tackade och bockade och styrde sedan söderöver igen, medan T och M började flytta saker till den nya lyan.

Övernattning i Kallekrona och hämta upp Soffipropp som även hon verkar ha haft en kanonhelg. Hem måndag morgon.

Nu tar det väl 3 veckor innan man får besked om huruvida vår film gått till final/prisutdelning i Köpenhamn. Om juryn har humor borde vi fan vinna, vår film är bäst! Men men, den som lever får se.

Jag får inte visa filmen på nätet (antar jag) eftersom jag skrivit på tävlingskontrakt och sånt, men några stills kan jag nog bjucka på.

Full fart

Är på väg hem från Trollerihättan där jag varit speaker på en Snel Hest-tävling i helgen. SRHA September Rundown Derby 2009 hette den. Steve-O var show manager och lyckades styra upp en riktigt bra tävling som verkade uppskattad av alla! Hårt men roligt arbete var det i alla fall på Sveriges kallaste plats.

Vi hann med något varv in till centrala Trollspättan också, men det var inte mycket med den stan. De försöker, de har t. ex. egen Walk of fame på Storgatan med stjärnor ingjutna i trottoaren med skådisnamn på. Kidman och Persbrants stjernor såg jag!

Nu är jag och fadren på väg hem efter att ha dumpat domarna på Landvetters flygplats. Trött som ett as. Bilden är exakt så som jag uppfattar världen just nu. Tur att jag sitter i högerstol.

Hej igen

Det har varit tyst ett litet tag nu igen. Här kommer senaste nytt:

Nog fick till slut vara nog, och jag sade upp mig! Skall inte kasta invektiv så här på bloggen, men jag kan sammanfatta med att det var det bästa jag gjort på länge, och jag mår nu sjufalt mycket bättre än jag gjort på ett halvår. Bye bye VA, hello world! Den ljusnande framtid är min!

De goda nyheterna slutar inte där! I oktober skall jag tävla i Videomarathon igen! Oavsett tävlingsutfallet kommer det bli grymt kul att spela in film igen. Ni Stockholmshomies som vill ha en roll behöver bara höra av er så får ni screen time!

Plus lite annat smått och gott som vi får återkomma till en annan gång!

What's what!

Idag har vi tvättat tvätt. Sedan jonnade vi ut till ett "rekreationsområde" där A-Lo fick springa en halv mil medan jag och Baby Obama lattjade i utomhusgymmet. Sen cyklade vi in till stan igen och åt lunch på ett italienskt hak.

Efter det for vi hem och hämtade SAABen för att åka och handla. Stannade till vid Operan för att kolla om mina prylar hade dykt upp, men det hade de inte. Surt! Men så, när vi hade handlat och stod och packade upp hemma ringde de minsann, mitt shit var funnet! Kul jul, Randolphsen har hängt med några år nu, repfria trots misshandel och förumlighet. Och jag kanske behöver dem till våren, så det var bra att de dök upp.

Det andra jag tappade på Operan, som också återfanns, var passerkortet till jobbet. Det kunde ju ha kvittat lika om det kom fram eller ej tycker jag. Har man inget passerkort borde man ju slippa jobba!

Snart börjar tredje delen av Sagan om Ring så spelar vi, kanske gluttar på det och äter en och annan jordnöt.

Jobbbbba

Kom precis hem från ett härligt 13-timmarspass. Alltid kul att köra buss. Enda smolket i bägaren är att jag tappade mina Randolphs och en annan grej när vi var på operan igår. De skulle ringa om de hittade dem sade de, men de har inte ringt. Får gå dit i morrn och visa dem what's what!

Är lite gossig i kolan, så jag ska nog duna in snart. Men jag är lite lockad att se stormningen av Helm's deep (Nä, jag vet inte vad det heter på svenska, Skäggbjäle eller Mufflonburg eller något kanske) i Sagan om Ringen - part deux som går på TV nu.

Bubbeligurr!

Boing!

Filmtajm

Förra helgen var jag i Kungsbacka med omnejd och spelade in film. Samma gäng som gjorde Death in a lawless town spelade nu in en bikerfilm med hårda knuttar och snabba bågar. Jag spelade just en hård knutte på en snabb båge. Fick köra en gammal Harald-Davidsson, spöa en ljudtekniker, strypa en spätta och ta en kula. Tror det kan bli en grim film. Crewen var precis lika härlig som senast, och gamla och nya skådiskollegor var så trevliga och roliga att helgen flög fram.

Har ännu inte sett några stills från filmen, så tills vidare får ni hålla tillgodo med en illustration av hur det HADE kunnat sett ut. Obs, bilden är ett montage!

Blä

Tillbaka på jobbet. Jag skakar av lycka. Dax att hugga i!

Fuskbygge

Vi har ett väldigt sofistikerat skoskåp i hallen, men eftersom det är konstruerat av danskar har det ingen urfasning baktill för att kompensera för golvsockeln. Det har därför stått en sockelsbredd ut från väggen och vinglat, och tusen och en pryl har fallit ner bakom det genom åren.

Nu tröttnade jag på ranglet och tänkte bygga en sockel. Minimal insats - maximal utdelning, är min devis, så jag mätte lite, åkte till Bauhaus, hittade en billig planka ("ytterpanel") med ganska lagom mått. Jag köpte plankjäveln, sågade upp den i tre likadana längder och for hem.

Väl hemma lade jag mina plankbitar på varandra som en liten trätårta, drog igenom några skruvar för att hålla ihop dem, och ta-da, min tattarsockel var färdig! För att slippa måla det råa eländet drog jag några varv silvertejp runt den synliga ytan. Nu ligger den på plats under skåpet som om den aldrig gjort annat, och skåpet är äntligen dikt an vägg.

Men jag är bra på mycket annat!