Eftersom det var "snökaos" på vägarna så vågade sig inte lokalbefolkningen ut på vägarna, och trots att det var söndag efter löning så var IKEA-parkeringen nästan tom. Jag passade på att lägga några sköna powerslides med gammSAABen, och Sophie tjöt förtjust bak i bilbarnstolen.
Sedan var det dags för A-Lo att öva lite, så hon tog vänsterstolen och fick lära sig ingång i sladd, motstyrning och upprätning. Det gick fint som fisken, och vi avslutade med att Sophie fick övningsköra lite i låg fart. Ögonen fullkomligt tindrade på henne!
In på IKEA, köpa det vi behövde plus den obligatoriska samling av saker som man inte visste att man behövde, sedan full fart till Triangeln. Där köptes Scart-gren, yttertermometer, nytt dammsugarmunstycke och burgare från BK. Hem och äta och sedan i säng med lilla loppan.
I fredags hade jag en busstyrning från Malmö upp till ett spahotell utanför Lysekil. En stor kick-off för en IT-firma, och det kom bussar från alla möjliga håll i landet. Hotellet låg nere vid en vik, och sista biten väg var kompakt blåis med lite sporadisk sand som låg och rullade ovanpå. En brant nedförsbacke med 90-gradersböj mitt i var pricken över i:et innan jag var framme och kunde släppa ut paxen.
Eftersom det var en övernattningskörning så backade jag bussen på en liten parkering och gick in och fick min rumsnyckel. Inget fel på rummet, och efter att jag bytt om gled jag ut till restauranten där det vankades bjudlunch. Då hade några andra bussar från samma bolag men andra städer anlänt, och jag fick sällskap med de övriga chafförerna till bords.
Efter maten bar det av till rummet där jag softade några timmar med Battlestar Galactica. Säsong tre. Episkt jävla bra! Vid 16-snåret hoppade jag i badbyxorna och morgonrocken och spatserade bort till spa-avdelningen.
Spa:et var nyrenoverat och hade i princip haft öppet i en timme när jag dök upp. Alla andra gäster på hotellet satt och konfererade över någon Powerpoint-slajd någonstans, så det var helt tomt och lugnt. Jag flanerade omkring och provade alla pooler och pölar med varmt och kallt vatten, bastuar med panoramafönster ut mot viken och sköna relaxavdelningar. Blev kvar där gott och väl två timmar, kan delvis skylla på att jag somnade en stund i en vilstol.
Tillbaka till rummet och började kolla på Jiddra inte med Zohan på kabel-TV innan det blev middag med chaffisarna och konferensgänget som nu var utklädda till rockstjärnor och mer än lovligt taggade. Efter maten snackade vi lite buss innan de andra chafförerna drog sig undan, jag lyssnade lite på coverbandet innan jag hoppade i säng och somnade till Kurt Russel i Soldier på sexan.
Upp lördag morgon, en Atkinsfrukost bestående av en jätteladdning ägg och bacon, och sedan ut för att starta hjälpvärmaren på bussen. Det var 16 grader kallt, och bussen var helt djupfryst. En och en halv timme senare försökte jag dra igång gamm-Scanian, och efter att ha gått på tre cylindrar i en halv minut tände till slut upp. Jag stog duktigt inparkerad av de andra bussarna, men efter lite rangering kunde jag slinka ut och lajna upp för ombordstigning.
Paxen hoppade på under mina påskyndande förmaningar. Jag hade ingen lust att vara sist uppför isbacken, där de övriga bussarna + 50 tjänstebilsvolvos har spunnit upp underlaget till såpa. Kom iväg som andravagn, och höll strategiskt nere vid foten för att ge bussen framför ett försprång. Växellådan i manuellt läge, full beredskap på att hissa stödaxeln, och så satte jag fart. Pressade upp farten till vad jag bedömde vara ett bra mellanting - inte för sakta så att jag inte kom upp, inte för fort så att det skulle gå rakt fram i kurvan. Kom igenom böjen, och när lutet tilltog fick jag hissa stödaxeln och sänka motorvarvet och lyckades precis tugga mig upp över krönet. Jävligt skönt att slippa ronka runt med snökedjor!!!
Resan hemåt gick bra i kallt och klart väder och bra före. Efter sista släppet i Malmö bar det av till garaget där bussen städades och anmäldes för tankning, sedan for jag hem till A-Lo och Sophie-propp och åt Tacos! Avslutade med att se Arn-filmen. Den var sådär. För mycket puss och kram och rida arab i slow motion. Stridsscenerna kändes lågbudgetlajv. Alla talade dramatensvenska utom Mikael Nyqvist som talade Mikael Nyqvist-svenska. Den enda som höll uppe någon som helst filmisk illusion var väl Skarsgård senior som sällan är en besvikelse. Måste nog ändå se den avslutande filmen som ligger i hyllan och väntar.
Nu skall vi lira lite Wii medan apan sover. Bye bye!

1 kommentar:
Shit vilken spännande dag! Jag sitter här alldeles andäktig.
Vet du hur det gick för de andra bussarna?
Om en vecka kommer jag ner, WIIIIII!!
Skicka en kommentar