Go west

Nu sitter jag (A-L) och skriver i en liten hytte i Kallefoss-någonting. Kurt har drabbats av spunk alternativt matförgiftning för han känner sig ganska dålig tyvärr. En god natts sömn hjälper förhoppningsvis, annars får vi se hur morgondagen utvecklar sig. Kanske det till och med blir så att jag får köra Saaben :-)

Igår var vi i Eggvena (utanför Herrljunga) och hälsade på familjen Molin och åt äkta österrikisk schnitzel, sehr gut ja. Vi gjorde en deal att få ha vår nyinköpta barnvagn stående där så slipper den åka hela Norge runt och vi kan plocka upp den på hemvägen. Ja, vi slog till på en sproilans Urban Jungle för 11.000 tuss när vi var och besökte Baby Land i söndags. Kunde liksom inte låta bli och man vill ju faktiskt ha det bästa till sitt barn... Nä, det är bara lögn. De där ställena är bara too much. Vår bebis kommer få nöja sig med en alldeles utmärkt begagnad Teutonia-vagn som vi fick tips om av Igge, som det helt säkert inte går att jogga med, men som har alla funktioner vi vill ha och som dessutom platsar i bagagen på Turbon.

Vi for från torpet tidigt i morse, plockade med oss en ekologisk banan i farten, men jämnade sedan ut vår politiska korrekthet genom att äta resten av frukosten på McDonalds i Trollhättan. Katarinas pappa hade tipsat oss om färjan Strömstad - Sandefjord och efter lite dividerande kom vi fram till att det var bästa vägen. Strax innan lunch rullade vi in i ett soldränkt Strömstad, fixade biljetter till båten och hade sedan tid att spankulera omkring en stund. Köpte rökta räkor i hamnen som vi åt på bryggan i solen. Det var ljuvligt skönt med lite ohederligt svenskt sommarväder.

Snart lämnade vi Sverige bakom oss, pluggade in GPS:en och började rulla västerut i Norge. Idag har vi kört genom ett vackert skogs- och sjölandskap som blev alltmer kuperat ju längre in i Telemarkregionen vi kom. Framåt sjutiden började vi känna att det var dags att börja se sig om efter hytte och under tidigare Norge-erfarenheter har inte det varit några som helst problem. Nu visade det sig vara fullt överallt där vi stannade och när klockan började närma sig nio tänkte jag att vi nog fick börja förbereda oss på en natt i bilen kanske. Precis då körde vi förbi Kallefoss self-service hyttor, där en stuga var ledig till det enormt facila priset avv 200 NOK. Nu är jag nyduschad och nyäten och det ska bli skönt att krypa ner och sova. Om Kurt är frisk imorrn satsar vi på att ta oss till Stavanger och Bergen.

Bada bing

Nu har det gått några dagar, soliga sådana! A-L har tagit sitt första bad i sommar i Lillsjön, Kungsängen trots att det var kallt, kallt, kallt. Kurt och T-bone byggde mänskliga pyramider i vattnet med varierande framgång och spelade lite baptist-volleyboll (några amerikaner var där på religiöst boot-camp).

På eftermiddagen styrde vi Saaben mot Täby och träffade Igge och Lina. Hon skulle föda barn dagen som det var beräknat, men hon var helt cool ändå. Hennes mage var faktiskt större än Anna-Lenas! Vi åt gott och sen gjorde Kurt en insats och läste hela Bamse-tidningen innan barnens sänggående. Han tyckte det var lite svårt för "det var så många karaktärer att han fick slut på röster."

Igår lördag var det äntligen dags för filminspelning! Det var strålande sol, men tyvärr blev det lite manfall på skådespelarfronten. A-L gick och badade för att hålla undan sig den kreativa skaparprocessen som i vanlig ordning präglades av ohejdad tidsoptimism och vilda idéer av vilka det sällan finns något kvar när filmningen väl börjar. Inget fel med det, men det kändes bättre att ligga nere vid Mälarbadet och läsa en bok just under det momentet.

Platsen för filmningen blev ett bilgarage med omnejd i Hornsberg. När vi väl slöt upp igen hade - som nämnts - alla idéer från förmiddagen ratats av olika kända och okända anledningar och siktet var nu inställt på att spela in en klassisk, farsartad stumfilm. Det blev gladjazz-jakt genom garaget, dramatiska svimningsattacker och vapenfest (förstås) på rekordtiden tre timmar! Filmdagens avslut firades med klassisk köttafton, där Tomas hamnade i lika klassisk köttkoma.

Idag söndag står fiske i Lillsjön och fika på stan på dagordningen.

Guns & aerobies

Torsdag börjar också med regn, men vädret hyfsade till sig efterhand. Vi började dagen med lite avslappnade skytteövningar hos Tomas... Kurt och T-bone ritade skjutbanor och övade enhandsgrepp med handeldvapen hela förmiddagen. Tyvärr råkar de ut för en del missöden som att de sköt den (förvisso tecknade) kidnappade flickan med ballongen i huvudet i stället för den maskerade mannen med kniv. Det är ju mindre bra, men bortåt lördag när det är filmtajm har de nog slipat talangerna lite.

A-lo tröttnade efter ett tag och bestämde sig för att åka in till stan och gå på Sjöhistoriska Muséets utställning Tintin till sjöss. Den fokuserar på de fyra Tintin-album som till större delen utspelar sig till havs; Koks i lasten, Krabban med Guldklorna, Den mystiska stjärnan och Rackham den rödes skatt (se http://www.thebookpond.se/). Den var rätt bra. Hergé var noga med researchen innan han tecknade och skrev sina album och mycket går att spåra till autentiska föremål och skepp. Sötast var skeppshunden Nicke i sjömanskostym som visserligen inte är en förlaga till Milou, men också var en strävhårig foxterrier.

Under tiden A-L promenerade på Djurgården, investerade Kurt och Tomas i en ny frisbee - aerobie - på teknikmagasinet som det kastades med i ett par timmar i parken sedan. Den gav upphov till många nya spännande kast-, fång- och falltekniker som den dykande mannen, two-hand-Jesus, boxing boy, cirkus i manegen, aerobie style fever bara för att nämna några.

Det obligatoriska badet chickade A-L ur som vanligt (doppade tårna, kallt som fan), men de yngre förmågorna övade dykteknik och - annat. Varma mackor, Austin Powers I och Kiss Kiss Bang Bang avslutade kvällen. Det är nice att ha semester!

Es regnet

Nu har vi bytt location och bor lite längre ner på Tomas gata i gästlägenheten. Onsdagen var en blåsig upplevelse med konstigt skiftande väder. Från sol till regn och tillbaka och kraftiga vindar. Våra ursprungliga planer att åka till Kungsängen och spela volleyboll på Gröna udden lades kollektivt ner, så efter att ha lämnat bilen åkte vi tillbaka in till stan. Hela tågresan ner berättade Kurt entusiastiskt om sin senaste filmidé, men när vi försökte få honom att själv ställa upp i en av skådisrollerna slog demonerna (blygsamheten?) till med full kraft. Alla som satt på pendeln 12:23 fick höra en enformig dialog mellan honom och Tomas som innehöll ungefär 300 "stjärnstopp".

Vi mötte upp med Linda på Arigato sushibar, som har en eat-all-you-can buffé. Ingen av oss nappade direkt på det erbjudandet utan valde mer traditionella varianter. A-lo fick en mama sushi förstås. Efter matintag spatserade vi ner till Raoul Wallenbergs plats och tittade på en gratis fotoutställning av Steve Bloom (Orlandos pappa?). Helt enorma bilder som det säkert ligger många svindyra objektiv och tålmodiga timmars väntan bakom. Kurt gjorde en investering i nya halvhandskar för en "sportigare sommarkörning." Han var mycket nöjd...

Fikade på Sleven medan vi försökte bestämma vad som skulle bli nästa move. Alla var trötta av någon anledning så vi styrde kosan hemåt igen (i ösregn)och plockade upp lite tacomat på vägen. Tomas kompis Johan kom över, körde lite Loke-alster på guran och Magnus Härenstam på-pricken-imitationer så att vi tjöt av skratt. Sen blev det tacos och Umbilical brothers. Kurt och T-bone som "aldrig ska sova" stannade uppe i okänt antal timmar, medan A-L drog sig tillbaka.

Morgondagen ligger öppen, men kanske vi ska till Täby eller träffa Anna eller gå på Sjöhistoriska. Vi får se

Kuddkrig

Tidigt tisdag morgonen hoppade vi ur sängen, stuvade in vårt pick och pack i silversaaben, sa adjö till landsbygden och spettade upp mot Rikets huvudstad. Bilen gick som ett spjut, så det var ett rent nöje hela vägen.

Tänkte att eftersom vi hade gott om tid på oss skulle vi fixa en liten present till Tomas. En given grej var nya kuddar, eftersom de gästkuddar vi hittills fått vila våra huvuden är väldigt hopvikningsbara så att säga. Alltså strosade vi in på IKEA Linköping efter att ha ätit lunch på Mackedonken bredvid. Väl framme vid bäddtextilier så insåg vi efter en stunds frustrerat letande att det enda som fanns kvar i utbudet var syntet, syntet, syntet. Inte ett dun så långt vårt öga nådde. Kurt undrade om vi hade hamnat på "något jävla vegan-IKEA". Antingen det, eller så pågår en stor kuddkonspiration.

Men inget att göra, vi for vidare och skam den som ger sig så vi svängde inom IKEA Kungens kurva också. I denna helveteslabyrint, som gav läskiga vibbar till Dantes inferno så hittade vi till slut kuddavdelningen och tänka sig, alla dunkuddar var "tillfälligt slut" här också. My ass. Det är någon inköpsassistent som gjort sitt livs tabbe och kraftigt underdimensionerat behovet hos folk att sova anständigt om natten. Vid detta laget hade jag lust att kopiera inledningsfrasen ("För djävulen, Ingvar") på det brev som min svåger sände Ingvar Kamprad när trädgårdsmöblerna var slut på lager i maj och nya beräknades till nästa år... Vi hade tänkt köpa lite nya möbler i samband med flytten om någon månad, men nu vete tusan om det stora svenska varuhuset kommer få så många besök. Även om det bär mig emot att sponsra danskjävlarna, så ligger nog Ilva bättre till. Vi gjorde två tappra försök till i Solna centrum (Hemtex: slut eller schweinteuer, Åhlens: ej i sortiment). Så det bidde ingen present just nu.

En annan överraskning väntade oss i Stockholm när det visade sig att den förvirrade bostadsrättsvärden blandat ihop datum och dubbelbokat gästlägenheten en natt. Nu löste det sig genom att vi bor hos T-bone en natt så det är inte hela världen. Upptäckte också att det kostar 12 kronor i timmen att stå på gatan utanför, så imorrn är det vi som kör upp bilen till Kungsängens gratispark (hemligt stället...) och ställer Saaben.

Men det är kul att vara i Stockholm. Vi har hunnit med att gå på Birkastans pizzeria, åkt till Rålis i tron att vi skulle spela lite volleyboll med Martin, men lagen var fullbemannade när vi kom dit, så vi blev utmobbade... Trots himlens mulna uppsyn och regnstänk, så övertalade Kurt ändå Tomas att ta sig till Smedsuddsbadet och årets första Babooba. Jag stannade kvar på bryggan. Det såg för ruskigt kallt ut i vattnet. Jag hade bokat in morden i Midsomer klockan 21 (ett rätt dåligt avsnitt ikväll), så de andra två drog iväg och spelade lite biljard.

Nu väntar en vecka av intensivt socialt liv, glatt humör och en och annan 7-11 latte.

Semester Disaster

Nu har vi haft vår första semesterdag som inte varit fullt så avslappnad som man kanske hade önskat. I fredags kväll när vi körde mot Karlskrona för att sluta upp med A-los del av släkten, tappade bilen plötsligt turbotryck i en rondell på väg ut från Malmö. Det var inget som hindrade oss från att köra, men det gick segt som kola och vi blev lite bekymrade över hur det hela skulle utveckla sig. Vi var ju inställda på att påbörja bilsemester mot Stockholm/Norge på tisdagen och det lär ju vara svårt utan bil, typ. Eftersom alla verkstäder var stängda hela helgen i Kalle Krona återstod inte mycket annat än att vänta in måndag morgon så vi kunde hänga på låset hos Saab.

Det blev en lååång helg. Via sporthoj.com fick vi många bra tips om vad felet kunde bero på, men vi visste ju inte helt säkert om det skulle betyda en kostnad på 500 eller 5000 pesetas och därmed en decimerad semester. Nåväl, vi försökte lägga det åt sidan och ha en skön helg ändå. Lördagen var taskigt väder och relativt händelselös (vi hann dock förstås med klassikerna Banes kebab och Glassiären).

Söndagen drog vi till soliga Öland för att turista och titta på när Tobias sprang Viktorialoppet. Dagen inleddes strax före Borgholm där vi picknickade och gick på Vida konstmuseum (eller Kurt stod och slog golfbollar på driving rangen medan övriga var kulturella). Sen åkte Kurt och A-L till Borgholm slottsruin. Anna-Lenas minnen från nioårsåldern var att det var superspannend att springa omkring i gångarna på ruinen. 25 år senare var det kanske inte fullt lika spektakulärt och Kurt tyckte inte borgen fungerade som någon modell för det egna borgbygget direkt. Men han fick skjuta lite pil i alla fall och det var skönt att gå omkring i solen.

Vi slöt upp med de andra i Borgholm, fikade, kollade in folklivet (mycket brats) och spelade så kallad garden golf. Efter några timmar var det dags för loppet och vi stod redo längs med banan med kamerorna i högsta hugg. Tobias pinnade på bra, men var inte i absoluta täten. Han kom till slut in som fjortonde man med en helt godkänd tid på 29 minuter någonting, men var själv inte helt nöjd. Han hade fått håll och kunde inte springa max.

Efter en lång dag i det öländska landskapet återvände vi hem och en nervös väntan inför den stundande måndagmorgonen.

Så hur gick det då med bilen? Skulle vi få den fixad till ett pris som inte skulle ruinera alla våra semesterplaner? Ja, hos Saab hade de överhuvudtaget inte tid att ta in den, men vi fick ytterligare ett tips om vad felet kunde bero på. Ännu en titt under huven avslöjade faktiskt att wastegate-armen hängde löst, så hos nästa meck kunde vi ge en relativt säker feldiagnos. Efter en dags väntan så kunde vi hämta Töbon, som nu hade en lagad turbo! Det kostade ringa 400 kronor och var förstås en otrolig lättnad. Nu spettar Saaben på som vanligt igen och vi kan glatt åka vidare imorrn. Pellefant verkar göra kullerbyttor och stående ovationer av lycka för det är livlig aktivitet och mycket bestämda sparkar i magen nu.

Mer news följer från hufvudstaden.

Planespotting

Igår flög A-Lo hem från Sthlm och ville bli hämtad på Sturup. Jag hade inget bättre för mig, så jag drog ut några timmar i förväg med radioscanner och kamera och fotade lite tuffa flygplan. Hittade två rätt bra platser att fota ifrån, och träffade även två andra spotters som hade hängt där ett bra tag. När det bara var en reguljär landning kvar så drog de, och kort därefter började det regna ner fraktplan från himmelen!

Lite för molningt och mörkt för att få riktiga money shots, men några fina bilder blev det ändå. Ska nog ut igen och reka lite fler bra fotoplatser någon dag.

Mezewrap med Halloumiost på SlevenEleven är goodie-goodie förresten! Try it, you'll like it!

Handduksdagen

Idag är det den årligt återkommande handduksdagen! 2 veckor efter Douglas Adams dödsdag bär man omkring på en handduk hela dagen, som en liten tribut till hans livsverk! Eftersom jag tycker att det är sympatiskt med hedrandet av stora personer, och handdukar är så mjuka och gosiga så tog jag med mig en liten röd sak till jobbet idag. Den var bra att ha med sig, för när jag var ute på Sturups flygplats och hämtade delar till en svirre började det regna. Inga problem om man har en handduk! Dessutom gav den en känsla av lugn och trygghet när jag höll på att krevera av alla trassliga sladdar i ett korskopplingsskåp. Jag borde ha doppat ett hörn av handduken i lunch-tzatzikin så hade jag lite näring att suga på nu när jag suttit och jobbat över!

Egentligen borde varje dag vara en handduksdag!

I'm back!

Nu är maktbalansen återställd i världen igen! Från och med idag kör jag återigen omkring i en SAAB. Jag och A-Lo var uppe i Götlaborg och tjackade en SAAB 9-3 2.0T Sport Edition -02 på 185 snelhestkrafter. Känns riktigt gött att vara bilburen igen. Inget ont om motorcyklar, skall fortfarande smiska asfalt med beemern, men när det pissregnar är det fan inget vidare. Och det skall bli så skönt att slippa åka buss och tåg som något annat jon.

Det skymmer i Malmö

Hot Ice

En film ni inte vill missa!

Nytt glas!

Hej omvärld! Förra veckan fyllde jag år, och det var jätteroligt. Först blev jag kidnappad på jobbet och fick spela golf med nedflugna T-bone och Thomas. Sedan blev det överraskningsfeza med familjen på kvällen. Den var hur bra som helst, och jag fick presenter som var the money!

Man skall ju inte rangordna barn, husdjur eller presenter, men finast av alla var nog ändå ett Tamron 90mm/2,8 makro-objektiv som jag fick! Var ute och provskjöt härom dagen i parken, och det var helt makalöst bra! Martinez har yrat om makroobjektivens förtjänst, och nu börjar jag förstå varför. Nu har jag många glada fototimmar framför mig!

Vill runda av med en liten crash course blogg-kommentering 101 for my man T-bone!

Gör så här:

1. Klicka på 'X kommentarer' längst ner

2. Skriv din kommentar

3. Tryck 'Övrigt' ISTÄLLET FÖR 'Anonym'

4. Fyll i ditt namn

Presto! Det ser lite tacky ut att springa omkring och kommentera i bloggar som Anonym.

Fucked For Life?

Jag har hamnat i klammeri med rättvisan! Två gånger på kort tid har jag konfronterats av lagens långa ärm då jag brutit mot Boken. Enbart mitt över-smöriga lismande har räddat mig från telefonkatalog över ryggen och batongkonster i piketbussen eller ännu värre, böter!

Kort historik: Då jag cyklar till och från jobbet/träningen är det cykelbana ungefär 98% av sträckan. När jag är nästan framme måste jag transportera mig ca 10 meter på en trottoar, korsa en väg, och sedan klara av 5 meter trottoar innan jag är på farbar mark igen. På bifogad skiss har jag markerat min färdväg med blått streck där man får cykla, och rött sträck där da law uttryckligen förbjuder det.

Det strider mot allt mänskligt förnuft att cykla 2 kilometer non-stop, sedan plötsligt hoppa av cykeln, leda den över en tom gata, hoppa på igen och cykla sista 200 meterna. Följdaktligen har jag lyssnat till mitt hjärta och cyklat även på de förbjudna ytorna. Vid två tillfällen har the police tagit sig besväret att stanna mig, tala om för mig att man inte får cykla på trottoar, se lite hotfull ut, och sedan glida iväg mot andra stimulerande åtaganden. På kartan har jag markerat de två punkterna jag blivit observerad på i mina lagöverträdelser.

Visst, Harry Haffa har lagen oomstridligen på sin sida, man FÅR inte göra som jag gör. Men vem i ungdomlig vigör skulle egentligen sabba rytmen och promenera med cykeln i 30 meter som ett jon, när det inte drabbar en enda människa att man cyklar hela vägen?

Fan, jag är ju på polisens sida! Hur många gånger har jag inte uttryckt mitt stöd för deras otacksamma värv, hur många gånger har jag inte agerat god medborgare och anmält upphittade bilnycklar samt kört bortsprungna hundar till polisstationen. Jag tror mig vara en model citizen, men i lagens ögon är jag tydligen ett kriminellt störningselement som skall regleras.

Whatevva! När jag blir commander-in-chief Sweden skall jag ändra lagen så att den passar mina syften. Tills dess får jag lära mig hålla mig undan deras vakande ögon...

Achtung Panzer!

Eftersom Sverige levt i Fred och Välfärd senaste 200 åren får vi försöka få utlopp för vår demoliserande kreativitet i krigslekar istället. En del barn fick inte ha leksakspistoler som små, men det fick vi, och krig lekte vi! Pushing on 30 är det faktiskt fortfarande kul att springa omkring och låtsas-dräpa, men nu gör vi det i datorspelet Operation Flashpoint!

Det finns en uppsjö med mer eller mindre realistiska krigsspel, med Flashpoint har hängt med många år som personlig favorit, mycket på grund av det går att skräddarsy så väl. Roligast är att skapa egna scenarion och uppdrag, där man pluppar ut fiender, vänner, vapen & ammunition, fordon och flygtyg på en stor karta full av berg och dalar. Ett inte helt okomplicerat skriptspråk gör att man kan händelsestyra alla enheter och skapa rätt avancerade flöden.

Ofta handlar det om att man som 2-3 stycken Rambo-klassade übersoldater skall ta sig an 70+ fiender från stormakt Röd. Det brukar nästan alltid vara inslag av fientligt pansar som möter pansarskott och annat som smäller och är kul. Lite bilkörning, mycket prickskytte, och en och annan flygtur. Handlingen är allt som oftast lite skönt A-Team-corny. Åtskilliga timmar kan spillas innan man behärskar ett uppdrag till perfektion.

Jag bjuder på två screenshots från kvällens session. Jag och Joniz har precis överfallit en konvoy med förnödenheter till en rysk förläggning. Med en beslagtagen T-80 och vapnen fulla av stulen ammunition går vi precis loss på samma förläggning. Jonas står för eldgivning, jag styr vagnen. Hur det gick? Tres bien! Vi vann!

Smokin' Aces

Såg att det kommit en ny film med bl.a. Jeremy Piven i. Jeremy är flavour of the month just nu för sin oöverträffade storhet som Ari Gold i TV-serien Entourage.

Efter att filmen sågats vid fotknölarna av mången kritiker hade jag en sunt o-haussad förväntning när jag gick och såg den, och jag hade stor behållning av filmen i sig. Den var speciellt gjord, med kvaliteter som föll mig på läppen. Samma kvaliteter missar dock troligtvis A-Los läpp, och mångas läpp med hennes. Ultravåld, osympatiska och stissiga karaktärer, och en väldigt självmedveten attityd rakt genom filmen. Jag kan förstå att människor som får betalt för att tycka tar det osäkra före det säkra och dissar den här typen av film.

Jag gillade som sagt filmen, även om den hade utvecklingspotential i framförallt klippningen, och vissa berättartekniska detaljer föll kort. Men det som definitvt höjde den till en upplevelse var Jeremy Pivens utsökta skildring av scen-illusionisten och wannabe-gangstern Buddy "Aces" Israel som förtvivlat virvlar mot en kokainmättad och ångesthärjad överdos-grande-finale som känns rakt genom bioduken. Tillsätt en nypa bra musikval, och vi har det som lyfter hela filmen från blott en direkt-till-video Tarantinoambition i min mening.

Nu sitter jag bara och funderar på huruvida den är värd att ses om på bio. Har en friplåt tillgodo, och under kvällens visning gick filmen av halvvägs igenom, vilket störde rytmen lite. Que sera sera...