Igår morse vid kvart i sex var det upp och hoppa. Utanför balkongen var det några minusgrader och isfläckar. Vi gick ner och slängde in vårt eget bagage i burren innan vi käkade sista frukosten på Gasthofet, och därefter började vi stuva passagerarnas väskor och skidor. Passagerarna hade förresten överraskat med att kvällen innan ge oss varsin enorm chokladkaka (formad som en skida, minsann!) för att de var så nöjda med oss. Sånt gillar vi!
Vid 07.20 kom vi iväg och tog oss nedför berget som tack och lov var välsaltat och inte särskilt halt. Vi var lite nyfikna på om vi skulle fastna i köer igen, eftersom vi knappast skulle vara ensamma om att lämna dalen just denna sportlovslördag. Det rullade dock på bra, vi mötte massor av köer men hade bra flyt själva. På strax under två timmar var vi uppe i München, åt andra hållet hade det tagit 6-7 timmar en vecka tidigare.
Tankstopp, matstopp, och ingenting dramatiskt alls att skriva om. Bayern var indränkt i ett ljuvligt vårväder med höga skyar och nästan 10 plusgrader. Först i norra Tyskland började molnen hopa sig och ett lätt regn tilltog över de mer och mer snötäckta fälten.
Allt tuffade på utan förseningar, och vid 21 rullade vi in i färjeläget i Pruttgarden. Det enda festliga där var att en semitrailer skurit ned i diket och låg på sidan över järnvägsspåret som löpte längs vägen. Mången polizei stod och kliade sig i huvudet och studerade tågtidtabeller när vi rullade förbi. Färjan avgick något sen, och 10 minuter över 10 var vi i Danmark.
Strax före midnatt kunde vi tuna in Karlavagnen i P4 på radion när vi tuffade över bron, och kort därefter släppte vi paxen i Limhamn. Niklas började städa i farten innan jag släppte honom i hemmet varpå jag körde upp till garaget. En snabb dammsugning, avsvabbning och fönsterputsning senare var jag helt klar och lämnade in bussnycklarna i tvätthallen för yttre tvätt, tank och toatömning.
För att slippa väcka stackars A-Lo mitt i natta för att komma och hämta mig tänkte jag ta kollektivtrafiken hem. Buss 171 går en gång i halvtimmen, dock är hållplatsen runt en kvarts promenad från garaget. Jag stånkade iväg som den värsta packåsnan med alla mina tillhörigheter, och trots min jägarmarsch med lumpenkänsla missade jag bussen med 1,5 minut. Satt och svor i mörkret en halvtimme innan en massa fulla lundensare kom dragandes med sitt skrän. Nästa buss dröjde och var typ en kvart försenad. Och när jag skulle in genom framdörrn fastnade jag med mitt pick och pack och spottade och fräste innan jag satte mig och sov räv på en handikapplats.
En halvtimme senare var jag hemma, och somnade två nanosekunder senare.
I morse var det skönt att vakna i egen säng, och efter en lugn och skön förmiddag med lite tvätt tog vi en white trash afternoon med McDonald's-lunch och handla TV på Netonnet. Bara Adidasbyxor och foppatofflor som saknades i princip. Men TVn är fin, står och bjuder på 5-mil nu. In color! Nu skall vi se om vi kan ransonera något av chokladskidan så att Martinez får smaka när han kommer ner på fredag. Det är liksom ingen hejd på festligheterna!
3 kommentarer:
Tack Kurt för en rolig och spännande vecka när man har kunnat följa dina äventyr. Kommer att sakna detta tills nästa blogg.
Shit asså! Vad tråkigt att höra att allt funkade utmärkt och var trevligt tills du kom hem till Swejden, typiskt!
Velcomen homes anywat!
Tack så mycket!
Skicka en kommentar