DVD-skivan är när allt kommer kring en riktig skitprodukt. Det är två stora punkter som jag bygger mitt påstående kring:1. Lagerbytet. När DVD-standarden togs fram var elektronikutvecklingen så långt kommen att man hade kunnat definiera ett tillräckligt stort mellanlagringsminne för att säkra uppspelningen under den tid det tar för laserpickupen att ställa om fokus och flytta sig. Istället snålade man, och tog fram en standard för cineastfinsmakare med bättre ljud, bättre bild, men med ett jävla två-sekundersfrys mitt i filmen.
2. Sårbarheten. Trots rikligt med erfarenhet av hur känslig CD-skivan var för repor och föroreningar tog man fram ett format med mångfalt högre spårtäthet (och därmed mindre toleranser) och behöll CD-skivans tillkortakommanden vad gällde fysisk sårbarhet. Mina gamla Amiga-floppies var fan i bättre skick efter sju kuvertresor landet runt än en tre dagar gammal hyrfilm. Hela poängen med bra bild och ljud försvinner när plötligt den förstnämnda blir gravt pixelerad och det senare upphör spontant för att förra hyreskunden gillade chips och hade underutvecklad känsla för kausalitet.
Finns säkert mer om någon ids fylla på.
P.S. Layer Cake var trots ovanstående en grim film! Se den!
2 kommentarer:
Word! Fan.. dom borde konstruera DVD-skivor som gamla MO-skivor.. med ett fett plastskal runt, så slipper man alla svenssons dräggel å dipp-stänk på filmerna. DVD:n är bra.. de få dagar den får vara ren och repfri.
jag håller med, tror jag... det är irritersamt med pixelstopp mitt i filmen, sådeså. Å Daniel Craig blir nog en bra Bond btw!
Skicka en kommentar